12 september - 17 oktober .



Torsdag 12 september
Dags för vår årliga Alsaceresa. Redan vid nio är vi klara att åka så Katarina tar det traditionsenliga fotot och vinkar av oss.


Efter diverse mat- och köpstopp på vägen nådde vi Öresund vid 18-tiden.


Solnedgång sedd från ställplatsen vid infarten till Trelleborg.



Fredag 13 september
Trelleborgs hamn är inte helt lätt att orientera sig i, alldeles särskilt när det inte är riktigt ljust än och regnar så vi trodde att detta var rätt. Tur att vi upptäckte misstaget, annars hade vi hamnat i Travemünde.


Rätt ställe - nu skulle vi hamna i Rostock.


Sällan hade vi åkte med en så tom färja, men numera kan man t o m få uppkoppling gratis så de 3 1/2 timmarna gick fort. Vi delade på en gulaschsoppa också som var riktigt god.


Ulrika hade tipsat om rea på Rotkäppchen på Aldi så vi gjorde en liten avstickare till ett Kaufland utanför Rostock.


Pierre hann dessutom prova en currywurst med en av de godaste såser han fått. Betyget drogs ner lite av att curry i hög grad ersatts av gurkmeja. Detta ska ju ha antiinflammatoriska egenskaper så det kanske var bra?


Framme i Oranienburg som har en fin ställplats i Schloss Hafen.


Ställplatsen ligger vid floden Havel som också rinner genom Berlin. Vi skulle dock träffa Karin och Bernard redan på lördagen så vi stannade kvar.



Lördag 14 september
Vi började dagen med att titta på en riddarfest i slottet i Oranienburg. Där skulle finnas både sagoberättare, akrobater, eldslukare och annat spännande, men de hade inte riktigt kommit igång än.


Slottsparken var dock öppen och igång så vi tog en promenad där. Slottsparken anlades när slottet byggdes i mitten på 1600-talet till Louise Henriette som var Fredrik I:s första hustru, men har sedan med tiden blivit dubbelt så stor.


Orangeriet är den enda byggnad i trädgården som finns kvar i original från 1600-talet, men tyvärr var den abonnerad hela dagen så vi kom aldrig in.


I stället promenerade vi till de nyare delarna där olika rum är uppbyggda kring teman som kärlek, vänskap och familj. Detta rum heter Luxus.


Det fanns också en stor avdelning för barn med massor av roliga saker som t ex hoppkulle.


Vår resa fortsatte till Müggelheim där Karin och Bernard hyr en liten datja. Müggelheim är en stadsdel i Berlins sydöstra stadsskog som grundades redan 1747 och gränsar till både sjöar och vattendrag. Datja kallas ett litet sommarhus i öststaterna.


Att parkera Silvia i det smala grindhålet var en uppgift som Pierre fixade med bravur.


Vi började med en skön stund ute i trädgården. Det finns bara ett par datjor kvar i området, resten har gjorts om till åretrunthus.


Promenad i Berlins sydöstra stadsskog. Riktigt vilsamt.


Middag intogs ute på terassen i den sköna kvällssolen.


Och när solen gick ner tände Bernard en brasa i eldfatet och vi grillade de små korvarna och mashmallows. Mysigt!


En så trevlig kväll!



Söndag 15 september
Dagen startade med en god frukost på terassen. Bernard hade dagen till ära gjort Bull's eye.


Dags att fortsätta resan och det började med att få ut Silvia. För att öka svårighetsgraden stod det flera släpvagnar på andra sidan gatan, men Pierre fixade det på första försöket.


Visserligen var vi här förra året också, men vi hade lite osett så vi åkte till Vitkora Hova som ligger på en kulle ovanför Karlovy Vary i Tjeckien. Den bruna byggnaden med torn är hotell och så finns både uthyrningsstugor, vandrarhem och camping.


Är man tidig kan man välja en bra plats och det var vi.


Utsikt från framändan på Silvia. Det stora huset är Imperial Hotel som stod klart 1912.



Måndag 16 september
Dags att vandra ner till Karlovy Vary genom den vackra skogen. Vi står på 644 m och Karlovy Vary ligger på 370 m så det var skönt att inte gå 274 m upp i stället.


Pierre hävdar bestämt att det här är spår efter Marsvinius Giganticus Tjeckii och inte alls vildsvin som man ju kunde tro. Vi såg dock varken det ena eller andra.


När Imperial Hotel byggdes gjorde man också en bergbana på 127 m ner till Teatertorget. Den är trevligt nog öppen för alla så vi tog den sista biten.


Floden Teplá flyter genom den gamla kurorten fram till Ohre.


Staden grundades runt 1350 av Karl IV och eftersom det finns naturliga varmvattenkällor i området blev den med tiden en av Europas mest kända kurorter.


I Sadova Kolonanda bakom den fiolspenande mannen spelades 2006 delar av Casino Royale in, men då var det en tågstation.


I pelargången finns det mineralhaltiga vattnet som håller mellan 38 och 60 grader i brunnar för påfyllning.


Vattnet ska drickas ur speciella koppar med pip som säljs överallt. Nästan alla vi mötte sippade på det illasmakande vattnet. Hoppas de blev friskare.


Lunchdags med korv och tjeckiskt öl för Pierre. Vi blev mätta.


Becherovka är en tjeckisk likör som började producerads 1807. Steinberky - detta hus - byggdes 1867 av Jan Becher och här skedde produktionen av likören i mer än 100 år. Numera är det museum, restaurang och butik. Fabriken ligger sedan 2010 utanför staden.


Vi köpte en flaska för att se om det räknade ner. Det gjorde den inte....


Det vimlar av mysiga ställen att ta en öl eller ett glas vin på i Karlovy Vary. Vi hamnade ändå på denna något bedagade kombination av bar, affär och galleri och blev så fint omhändertagna av damen som drev stället.



Tisdag 17 september
I somras varnades vi för ekprocessionsspinnaren. Larver med giftigt hår hade plågat stora delar av Tyskland och tvingat fram stängda motorvägar nattetid för sanering och stängda bad. Vad skulle det nu bli av detta?


Resan hade gått vidare över till Tyskland och vi fick handla på REWE igen. Nu hade vi laddat så att vi skulle klara oss lite till.


I Schwäbisch Hall ligger campingen strax utanför staden, men cykelvägen in är riktigt fin längs floden Kocher.


St Michaelskyrkan ligger mitt i staden med en marknadsplats framför. Här hålls ibland cykelgudstjänster med torget fyllt av cyklister. Den byggdes 1156 i romansk stil, men förändrades 1427 - 1525 till en gotisk hallkyrka.


I historiska Altstadt finns också övertäckta broar.


När vi cyklade hem valde vi cykelvägen nere vid floden Kocher som stundtals gick genom täckta broar.


Klostret Grosscomburg ligger nära campingen. Det byggdes på 1100-talet och var tidigare ett Benediktinerkloster. Den 420 m långa militära försvarmuren som går runt byggnaden går det att besöka, resten bara i bokade grupper. Det var dock för sent på dagen så vi får försöka vid nästa besök.



Onsdag 18 september
Ganska ofta på motorvägarna i Tyskland är det tvärstopp för långtradare kilometervis. Då gäller det att snabbt kasta sig ut i nästa fil.


Vid lunch var vi framme i Gertwiller i Alsace och stannade för att proviantera och tömma tankar. Husbilsparkerigen vid Super U var som vanligt full.


Dags att handla mat för de kommande fem dagarna. Och dryck...


En fördel med Gertwiller är att man kan tvätta bilen där också. Nu kommer Silvia att anlända till camping Vallée d'Ehn i Obernai snygg och prydlig.


Ibland är det extra skönt att ha bokat plats i förväg....


Vår favoritplats nr 4 väntade på oss och vi installerade oss snabbt.



Torsdag 19 september
Torsdag är marknadsdag i Obernai så på förmiddagen gick vi ner till stan. Där det tidigare låg en så trevlig affär, Match, ska det nu växa upp ett bostadsområde, men det tar väldigt lång tid.


Runt kyrkan och på torget pågår kommersen för fullt varje torsdagsförmiddag. Det går att hitta allt man behöver här.


Matdelen är uppe vid kyrkan så där köpte vi lite kyckling och grönsaker till lunch.


Nere vid Ehn finns ett fint motionsspår på några km. Det passade vi på att ta i det sköna vädret på eftermiddagen.


Druvskörden pågick för fullt, men än fanns vackra druvklasar kvar på stockarna.


Grannen bakom oss bad att få ställa denna på vår plats för att den inte fungerade hos dem. Han pratade en mycket annorlunda dialekt, men till slut förstod vi att det inte var R2D2:s kusin utan en satellitmottagare.


Den nya ljusslingan fungerade fint.



Fredag 20 september
Dags att göra den årliga vandringen för att se hur munkarna i Bishofsheim haft det under året. Turen går till Boerch och sen upp till Kelps.


Från Kelps fortsätter stigen uppåt, uppåt.


Efter att ha passerat bergskrönet och gått ner en bit var vi framme vid Couvent du Bischenberg och åt vår lunch i det sköna solskenet. Äggmackor smakar verkligen bra så här!


Klostret är mycket gammalt och det finns gravstenar från 1700-talet. Numera är det ganska få munkar kvar, men de blir mycket gamla. De som dött de senaste tre åren har alla varit runt 90 år.



Lördag 21 september
Med buss kom vi upp till Mont Ste Odile vid halv tolv. Den 13 december 2020 är det 700 år sedan Odile dog och klostret förbereder sig intensivt för jubiléet.


I många år har vi nu ätit pilgrimslunch uppe i klostret. Soppa, bröd och en liten flaska vin ingår.


När alla gick ifrån engångsartiklar för några år sen satsade klostret stort på att införa detta. I år får vi dock åter sortera allt mycket nogsamt vilket känns väldigt bra.


Innergården är ofta stängd, men i år fick vi njuta av de vackra blommorna där.


För första gången fick vi se Odiles grav.


Klostergården med utsikt över Alsace.


Vi åkte buss upp, men ner till slätten och en bit ut på den skulle vi vandra. Det tog oss nästan fyra timmar att vandra hem, men då fick vi två raster också.


Pierres favorit Bernadette finns i en grotta här också.


Källan där Odile tog fram vatten åt en fattig och sjuk man besöks av många varje dag. Det var kö fram till röret med vatten.


Återigen kände Pierre igen spåren vid sidan av stigen. Det hade bökats upp av Marsvinius Giganticus Alsacaienne, hävdade han. En släkting till den tjeckiska grenen.


Nu hade vi tränat lite och fleichnackan blev i princip perfekt. Det är en god lokal rätt med paté omkring färs som sedan ska sjudas i buljong.



Söndag 22 september
Strax efter nio tog vi bussen in till Strassbourg. Det tog 1 1/2 timme att åka och vi hann se mycket av slätten som vi sällan besöker.


Från busshållplatsen gick vi till Place Kleber där byggnaden Aubette ligger. Den byggdes 1765-72. Den förföll, men restaurerades 1926-28 av de tre konstnärerna Sophie Teauber-Arp, Jean Arp och Theo van Desburg. Interiören har efter det kallats för "sixtinska kapellet för abstrakt konst". Tyvärr var den stängd.


Vi fortsatte i stället fram till katedralen Notre-Dame de Strassbourg. Bygget av katedralen började 1015, skeppet var klart 1275 och det torn som blev det enda av två tänkta stod klart 1439.


Utanför katedralen tog vi ett turisttåg som förde oss runt i de gamla delarna av Strassbourg. Sedan 1987 är hela den gamla delen av staden uppsatt på UNESCO:s världsarvlista.


Tillbaka vid katedralen beundrade vi fasaden i gotisk stil. Katedralen är byggd i sandsten från Vogeserna vilket ger den rosa färgtonen.


Vauban är en av våra favoriter. Han verkar ha varit överallt i Frankrike och ritat försvarsmurar och liknande. Denna försvarsdamm uppfördes 1681 - 1688 och har flera funktioner. Luckorna går att stänga så att ingen kommer in och det finns skyttehål på hitsidan om nu fienden skulle göra det i alla fall.


Uppe på huset med dammluckor finns numera en utsiktsterass som ger fin vy över den gamla delen av Strassbourg. Tornet i katedralen är 142 m högt och var under perioden 1647 - 1874 världens högsta byggnad. Det skulle ha blivit två torn, men bara det ena byggdes.


Det fanns också en sluss, men vi fick aldrig se den i bruk.


Kön in till katedralen hade minskat rejält när vi kom tillbaka efter vår vandring så vi gick också in. Orgeln sitter som ett svalbo vid taket. Det är en Kernorgel från 1981.


Den astronomiska klockan är den tredje på denna plats. Den byggdes 1843. Den visar tid, planetväxling, solens och månens position och mycket annat. Vi fick se processionen av Jesus och hans apostlar förflytta sig en bit när klockan slog 13.45.


Det blåser mycket på Place de Cathedrale. Enligt sägnen beror det på att djävulen färdades med vinden och när han passerade katedralen blev han nyfiken och gick in. Han är nu fast i det heliga rummet och vinden far runt katedralen och väntar på honom. Det höga bruna huset heter Maison Kamerzell och byggdes 1571.


En plats som krävde en selfie.


Söndag kväll kommer Pizzeria Zigo till campingen och gör lysande affärer med lång kö. Vi köpte en Alsacienne och delade på efter vår tuffa utflyktsdag. Mycket god!



Måndag 23 september
Dags att fortsätta till resans huvudmål Ribeauvillé. Vi började med att besöka en verkstad nära campingen. Skönt med fungerande halvljus igen.


Färden fortsatte till Gertwiller med bunkring och utsläpp av gråvatten. Sen var det dags för Colmar. Frihetsgudinnan vid infarten till staden är 12 m hög och en kopia av den som finns i New York. Det beror på att Frederic August Bertoldi som skapade statyn kommer från Colmar.


Ett litet stopp på Decathlon gav Ellinor nya mindre bouleklot så att hon kan greppa dem korrekt och strumpor till Pierre.


Sedan var det äntligen dags att åka till Camping Pierre de Coubertain i Ribeauvillé. Den ligger nära idrottsplatsen vilket verkar bra med tanke på att Pierre de Coubertain 1894 var med och skapade den olympiska kommittén.


Installerat och klart. Som vanligt fick vi plats nummer 6. Den kallas numera Ellinors och Pierres plats berättade campingvärden Isabelle. En njutbar stund efter duschen.



Tisdag 24 september
Vi kommer raskt in i det stilla livet i Ribeauvillé. Kalle kom och hälsade oss välkomna.


Efter lunch tog vi en tur upp till stan för att se att allt var som det skulle. Slaktartornet fanns där. Det delar av gamla och nyare delen av staden och har fått sitt nam av att slaktarna hade sin lokal precis bredvid.


Så skönt att det fina bokbytarskrubben också var kvar.


St Ulrich tronar fortfarande uppe på berget. Det var fram till tidigt 1500-tal säte för de kraftfulla riddarna av Ribeaupierre.


Ah, en förändring! Ett nymålat hus nära huvudgatan.


De tre kungarna syftar på de tre slott som gjort Ribeauvillé berömt. St Ulrich är det ena, Haut-Ribeaupierre från 1100-talet det andra och Giersberg från 1200-talet det tredje. Alla tre är numera ruiner som kan besökas.


En nyhet till hittade vi. Här låg länge en ställplats för husbilar. Vi trodde de skulle bygga lägenheter när den stängdes, men det blev en teater med parkering framför.



Onsdag 25 september
Pierre tog en cykeltur och hittade en del valnötter medan Ellinor tog sin första stavgångsrunda mot Bergheim. Idag pågick druvskörden för fullt och hon inbjöds att hjälpa till, men var ju dessvärre upptagen med promenaden...


Utsikten mot Vogeserna från backen efter Bergheim gav nya krafter.



Torsdag 26 september
En stor dag för oss. Idag hade vi varit gifta i 50 år och firade hela dagen. Ellinor tog inte ens en tvätt på morgonen. Vi började med Rotkäppchen till frukost och öppnade paketet från Ulrika och så det där vi själva lagt ner presenter till oss båda två, men bara gemensamma. Paket från Katarina väntar hemma.


Vi fortsatte som sig bör med bad och lunch på Balnéo Barriére Ribeauvillé. En mycket trevlig tradition.


I lådan vi samlat presenter i fanns två små flaskor Moêt som vi delade innan vi gick upp till stan för middag.


På restaurang Post åt Ellinor forell med mandel och Pierre anka på en bädd av surkål. Synnerligen värdiga guldbröllopsrätter!


Fin avsluting på middagen i den ljumma höstkvällen.


När vi kom tillbaka till Silvia stod en kasse på trappan och väntade på oss. Värdparet på campingen ville gratulera med dessa fina saker. Vilken fin avslutning på vår dag!



Fredag 27 september
Den grå vardagen tog vid. Nej, så illa var det inte. En fin dag väntade oss och när vi tömt baljorna efter nattens regn var det idel solsken.


Ellinor tog den mindre turen eftersom shoppingen på Leclerc redan gett en bra grund på väg till 10 000 steg. Bredvid det i vårt tycke nybyggda området vid campingen ska uppenbarligen ett till växa fram. Spännande att följa!


Vägrenen kan inte bli vackrare.


Det lilla varvet ger ungefär 3000 steg och ger utsikt över både de tre slotten och fabriken som tillverkar det goda vattnet Carola.


Pierre tog under tiden en cykeltur och hittade massor av valnötter. Fint med elcykel för det var rejäl motvind på vägen. Inget fel på utsikten över Vogeserna där heller.



Lördag 28 september
Plötsligt hade Sange, Raffe och Sigge sällskap av en ung dam som presenterade sig som Fauchine. Ett typiskt flicknamn i Alsace påstod hon. Ja, välkommen då, Fauchine!


Lördag betyder marknad i Ribeauvillé så vi gick upp och handlade lite lokala produkter.


God lunch på våra fynd och lite som vi hade hemma.


Styrkta tog vi oss an viticole panoramique, vinvägen uppför berget mot de tre slotten med utsikt på toppen. Det här var inte en dag då Pierre hade mycket spring i benen så det var tungt, men upp kom vi.


Nästan i höjd med St Ulrich, inte illa!


Utsikt över Ribeauvillé från vingården. Vinodlarna har nu gått ihop för att använda biologisk bekämpning i stället insekticider.


Trappan ner till staden var brant.


Nöjd katt i flöjtspelarens knä. Första helgen i september varje år firas Pfifferday som är Alsace äldsta festival.



Söndag 29 september
Redan på 1500-talet gjordes rött vin i St Hippolyte. Det görs numera på många ställen i Alsace. När Ellinor för några år sedan gick in till en vinodlare här och bad att få köpa en flaska vin rouge d'Otrott (från Otrott)var det dock nära att hon blev utkastad.


Dagens mål var vinfesten i St Hippolyte. Lunchen idag bestod av kött med späetzle, grönsaker, gratinerad tomat och sås. Mycket gott, särskilt med trevlig musik från orkestern och sällskap av våra grannar på campingen Jan och Birgit.


Tarte flambée är en mycket populär rätt, som tunn vit pizza, och så rolig att se när det tillverkar den.


St Hippolyte är en gammal stad vid foten av berget där Haut Koenigsbourg ligger. Den grundades redan på 700-talet och har en brokig historia.


Liten stadsvandring.


Hemåt cyklade vi över slätten.


Det hade blåst lite och det visade sig att det ramlar ner massor av valnötter.


Samlaren i Pierre vaknade til liv och han tog en rejäl extrasväng till Ostheim och gjorde riktigt härliga fynd.


På eftermiddagen kom Gunnel och Nils till campingen och förärade Pierre denna fina flaska Bordeauxvin, Château La Croix St Pierre 2015, väl samstämd med skylten vi alltid har uppe.



Måndag 30 september
På natten började det blåsa, med kastvindar på upp till 25 m/sek, så vi fick kasta oss ut och veva in markisen. På morgonen rådde lätt kaos med saker, grenar och löv i en enda röra, men Pierre städade raskt upp.


Blåst innebär nerfallna valnötter så medan Ellinor tog en stavgångstur med Gunnel och Birgit drog Pierre ett framgångsrikt varv till sina specialställen med cykel.


Halvvägs genom resan och bra torkväder = lakanstvätt.


Veckohandling med stillastående husbil räddades av den hopfällbara dramaten vi fått av Ulrika och Melanie, en ryggsäck och ett par kassar. Det gick alldeles utmärkt!


På eftermiddan gick vi till stadsparken som har två fina boulebanor och spelade in Ellinors nya klot. Ny teknik skulle läras in också och det var inte det lättaste.


I Paris har de den blå timmen, här är det den rosa som gäller.



Tisdag 1 oktober
Skönt att vi hade rejäla kastruller med oss. Pierre förberedde brässerade endiver med montbelliardkorv för lunch med Birgit, Gunnel, Jan och Nils. Sannolikt sista dagen med tillräcklig värme för att sitta ute.


Vi fick låna lite tallrikar och bestick av gästerna, men sen gick det bra.


Lunch i skön värme.


Kvällarna kan fortfarande vara så sköna.



Onsdag 2 oktober
Äntligen skaffade vi frimärken till vykorten.


Skörden pågår för fullt och det var full fart på kooperativet. Så kul att titta.


Medan Ellinor stavgick stora varvet i trevligt sällskap tog Pierre en av sina valnötsturer ner på slätten och hittade en hel del.


Bruce Willis-film från boxen vi fick på bröllopsdagen förgyllde eftermiddan när det blev lite kyligt ute.


På kvällen var vi bjudna på grillfest hos Birgit och Jan. Det gick ju alldeles utmärkt att sitta ute och äta, men till kaffet flyttade vi in. Så trevligt!


Väldigt gott vin som vi bjöds på. Finns på Leclerc så det ska vi införskaffa.



Torsdag 3 oktober
Pierre studerade väderprognosen och kunde sorgset konstatera att det enda rimliga var att riva lägret idag medan allt var torrt fast vi hade fyra dagar kvar.


Än så länge var dock vädret strålande så Ellinor gick en stavgångspromenad, långa varvet, med sällskap dessutom. Haut Koeningsbourg hägrade i fjärran och som vanligt funderade vi på hur svenskarna kunde inta borgen 1632.


Fortfarande fanns druvor kvar, men de skördades på många ställen längs promenadvägen. Det är svårt att gissa druvor - kan detta vara en Gewürztraminer? på choucroutefesten pratade vi sedan med vår bordsgranne, Det var pinot noir - Gewürtstraminer var redan skördad.


Vinskördargäng som härmade oss med stavgången.


Utsikt med slätten och Vogeserna i fjärran.


Pierre hade hunnit en hel del under promenaden så det var bara för Ellinor att hugga in och vika mattan.


Tvättad undermatta, det har varit regnigt och därmed lerigt.


Grannsamverkan - markis fixas.


Återföreningsdagen i Tyskland gav fyra dagar ledigt på bara en semesterdag, Det återspeglade sig i kön in till campingen.


Ärenderunda uppe i stan. Små Madeleinekakor med Alsacesmaker inköptes här.


Apoteket fick också besök.


Favoritaffär, så otroligt välmatad.


Middag hos Gunnel och Nils. Så här bortskämda med middagar har vi nog aldrig blivit. Så gott och trevligt!



Fredag 4 oktober
Regndag enligt YR så på förmiddagen gick vi till Leclerc och laddade för boeuf Bourgignon.


Ellinor tog en stavrunda medan Pierre satte igång och sen kom regnet. Så mysigt att lyssna på regnet mot takluckan och se den goda maten växa fram.


Det enda tråkiga var väl egentligen att Pierre inte fick prova sin nya hållare för mobilen på cykeln.



Lördag 5 oktober
Vi tänkte oss att fixa bilen lite i Gertwiller inför resan, men det visade sig att lördag var bilfixardag rent allmänt sett så det var köer. Vi åkte till Barr i stället och parkerade på den nya parkeringsplatsen vid stationen.


Första lördagen i oktober är det vinfest i Barr, Den inleds på lördagen med en stor loppis över stora delar av stan. Vi försöker alltid hitta något vid ålderdomshemmet för pengarna går till något roligt för de boende. En skål blev det i år.


Lite spännande att få insyn på gårdarna också.


Det var uppehållsväder och mycket folk. Kul!


Merguez för Pierre och ostkorv för Ellinor. Tänk att vi fick det i år också.


Stadens blygsamma välkomstbanderoll.


Barrs motsvarighet till cykelskulpturen Aseaströmmen av Bengt-Göran Broström i Västerås - en rad arbetare cyklar till ASEA med unikabox på pakethållaren. Här är cykeltraditionen en annan - cykelkläder på och så iväg upp i bergen på lättviktiga sportcyklar.


Fyndet, ska stå på det lilla bordet mellan våra fåtöljer hemma med godis i tyckte Pierre.



Söndag 6 oktober
För andra gången på alla år vi besökt choucroutefesten var det så regnigt att vi tog bilen. Det var dock lika mycket folk och samma härliga stämning som alltid. Hochwaid Echo underhöll förtjänstfullt med lagom mycket bompa bompa.


Choucrouten var som vanligt väl garnerad och mycket god.


I år fick vi trevligt sällskap av Gunnel och Nils som också uppskattade arrangemanget. Till choucroute garnii dracks god Gewürztraminer från Joseph Cattin. Fast Ellinor höll sig försiktigtvis till det goda vattet Lisbeth.


En väl etablerad och uppskattad del av festen är att ta en svängom innan det är dags för avfärd hemåt.


Utanför pågick som vanligt försäljning av strimlad vitkål. Vi funderade mycket på vad man gör med 40 kg i fyra säckar - surkål?


Tack så mycket Brandkårens vänner för en fin eftermiddag som också satte punkt på detta års vistelse i Alsace. Fast Ellinor och Gunnel hann ta en sista stavgångspromend med Nils och hunden Tintin när vi kom hem.



Måndag 7 oktober
Tidig morgon på campingen. Vi ville komma iväg innan de öppnade eftersom vi lämnade en liten kasse med hjortronsylt och valnötter till vårt favoritvärdpar. Vi misslyckade förstås och vinkades iväg av Martin hängandes ut genom ett fönster.


Är det måndag och man är tidig är det fullt möjligt att få både plats och el i Neustadt an der Weinstrasse. Vi kom strax före tolv och fick båda delarna. Så skönt!


Eftermiddagspromenad upp till området där Tysklands största vinfest i år äger rum 2 - 14 oktober. Kröningen av den 81:a vindrottningen från Pfalz hade dock redan varit den 4 oktober. Även här är frivilliga brandkåren ytterligt aktiv.


Var sitt glas Müller-Thürgau var inte fel alls.


Pierre kände också att det var läge att testa lite currywurst. Utsökt - får fyra av fem korvar!


Stadspromenad längs gågatan. Staden är mycket gammal och fick stadsrättigheter 1278.


Den fina fontänen ville vi förstås också se.


Vi sparade disk genom att gå tillbaka på kvällen och smörja kråset. Ellinor fick superb Pragskinka och Pierre en smaskig Feuerwurst. och så ett glas Riesling - var det fest så var det.


Det lilla pariserhjulet lös upp fint, men lockade inte riktigt till en tur.


Inte heller slänggungorna testade vi. Det är priset vi betalar för att hänga på Europapark. Man får krav....



Tisdag 8 oktober
I regn tog vi oss vidare till Trier och kom fram lagom till lunch till den stora välordnade ställplatsen. Vi fick t o m el utan problem.


Promenad efter Mosel in till stadskärnan. Vid Römer Brücke gick vi över. Bron ingår sedan 1986 i de nio romerska monument i Trier som är uppsatta på UNESCO:s världsarvslista. De nio bropelarna är från 200-talet e Kr, men överdelen förstördes i krig på 1100- och 1700-talet och byggdes då upp igen.


Augustinehof är en högbunker som byggdes 1941-43 där det tidigare stått en medeltida kyrka. Den blev dock aldrig färdigbyggd och används idag som lager.


Nilgåsen är numera vanlig i dessa delar av Tyskland, men kommer ursprungligen från Afrika.


Trier är en av Tysklands äldsta städer och grundades troligen av den romerske kejsaren Augustus år 16 f Kr. I hela staden finns historika byggnader från många epoker, t ex dessa vid Hauptmarkt.


Det regnade, men kön till det billiga currywurststället ringlade i alla fall lång. Och billigt var det konstaterade resans currywurstexpert.


Regnet tog i rejält och ett sätt att undfly det och ändå turista var att åka det lilla sightseeingtåget. För nio euro fick man 35 minuters torr historielektion förbi domen, kyrkor, romerska bad, kvarnar, Karl Marx födelsehus och mycket annat. Mycket intressant!


Porta Nigra är en romersk stadsport från 200-talet e Kr. Den är byggd i sandsten och när den vittrade blev den svart så på medeltiden fick porten sitt namn.


Hauptmarkt med St Gangolfs kyrka som bara kan nås via en liten passage vid Grabenstrasse.


Här föddes Karl Marx den 5 maj 1818.


Regnet gav inte med sig, men en ganska varm dusch hjälpte till med värmen. Det visade sig nu vara stark konkurrens om de eluttag som fanns, men vi hade ju erövrat ett. När vi åkte fick en liten pojke springa och ställa sig och passa det till föräldrarna kom med sladd.


Vad kan smaka bättre en regnig kväll efter en dag ute än Pierres boeuf Bourgignone som dessutom fått stå till sig ett par dagar.



Onsdag 9 oktober
Vi gav oss iväg tidigt i regn och körde på småvägar upp till Mosel. Det regnade där också och varken ställplatser eller campingar såg särskilt lockande ut.


Cochem var ett av våra tänkta mål, men för andra gången denna dag var vägen efter Mosel avstängd och vi fick snirkla oss upp på toppen och så ner några km längre fram.


Smala kurviga vägar i regn var ingen höjdare och inte kunde vi stanna för lunch heller. Inte en av de roligare resdagarna så här långt.


Till slut kom vi till Koblenz och Knaus camping med ställplats utanför. En vänlig dam talade om hur vi skulle göra så vi tog den enda lediga platsen och gick in för att betala. Det fanns inga lediga platser, sa de, men insåg sen att 199 faktiskt var tom och t o m vår. Hurra i regnet!


När regnet upphörde såg vi vår utsikt. 100 m till Mosel med en passerande pråm utan något emellan och Deutsches Eck inom synhåll.


Vår närmsta granne var detta varv, mycket spännande att titta på.


Hela dagen kom det hugade spekulanter på de tio platserna, men ingen blev ledig. Deutsches Eck i bakgrunden fick bli morgondagens mål.


Vi tog i stället en promenad längs Rhen efter att den gått ihop med Mosel och fick fin utsikt över både Deutsches Eck, Ehrenbreitsteins fästning uppe på berget och linbanan dit. Den byggdes 2010 i samband med att Koblenz var värd för den stora trädgårdsutsställning som vartannat år arrangeras i Tyskland.


Samstämmig fotografering.


Ett av dagens svåraste uppdrag var att övervaka förflyttningen av kryssningsfartyget till Mosel samtidigt som en annan båt skulle uti Rhen.


På en konstgjord udde där det tidigare låg ett sjukhus står sedan 1897 ett monument till kejsar Wilhelms ära. Statyn är 37 m hög. Den förstördes under andra världskriget, men 1993 invigdes en kopia av statyn.



Torsdag 10 oktober
Vi beslöt att stanna två nätter här och cyklade på förmiddagen in till Koblenz och ut till Deutsches Eck. Vi parkerade cyklarna vid denna fina damm.


Statyn förstördes under andra världskriget, men sockeln fanns kvar och utnämndes 1953 till minnesmärke över Tysklands enande. Här finns också informationstavlor om tiden då Tyskland var delat efter kriget.


Att ta ett foto där Mosel flyter ut i Rhen visade sig vara en övermäktig uppgift, men det sker bakom Ellinor.


Som tur var kunde Pierre fortsätta sin studie av currywurst i Tyskland. Den här fick faktiskt fyra korvar av fem. Mycket god! Inget fel på Ellinors gulaschsoppa heller.


St Castors basilika är den äldsta kyrkan i Koblenz om än inte den mest kända. Den är dock sedan 2002 en del av UNESCO:s kulturarv i mellersta Rhendalen.


Ett bra sätt att lära känna en ny stad är att ta en tur med turisttåget så det gjorde vi. Vi fick se och höra om kyrkor, slott, teatrar och den förtörelse som drabbade Koblenz under andra värdskriget. 80 % av byggnaderna försvann. Staden är annars mycket gammal. Redan år 9 e Kr anlades en befästning där Rhen och Mosel möts och sedan växte en stad fram.


Teater Koblenz byggdes 1787, men skadades under kriget och byggdes sedan upp igen 1984-85 med målet att komma så nära originalbyggnaden som möjligt. Den finns sedan 2002 också med på UNESCO:s världsarvlista för mellersta Rhendalen.


Efter turen tog vi en cykeltur genom centrala staden. Linbanan upp till Ehrenbreitsteins fästning verkade frestande. Man åker 112 m över Rhen och får en fantastisk utsikt. Det finns också mycket att se och göra när man väl kommer upp, men vi besinnade oss och cyklade vidare.


Ehrenbreitsteins fästning ligger på en klippa 118 m över floden. Den byggdes redan på 1100-talet, men fick inte sin starka befästning förrän på 1600-talet.


Spännande pråmmöte på Rhen gick som tur var vägen.


Med starka motorer och skicklighet tog sig denna kryssningsbåt in på Mosel från Rhen. Den lade till vid kajen och efter ett par timmar åkte den tillbaka igen, vilket gick väldigt mycket lättare.



Fredag 11 oktober
Vi åker norrut vilket märks även på ljuset. Klockan är kvart över sju, men än är det gryning.


Vi fortsatte vår resa på småvägar vilket var beydligt roligare än autobahn, men det tar onekligen längre tid.


Strax efter lunch var vi dock framme i Kassel och efter att ha installerat oss på ställplatsen vid camping Kassel vid floden Fulda cyklade vi genom den otroligt vackra stadsparken Karlsaue som är hela 150 hektar.


Lustslottet vid den lilla sjön.


Orangeriet byggdes i barockstil 1703 - 1711 och är 139 m lång. Det skadades i en bombattack 1943, men återställdes på 1970-talet. Där finns numera ett planetarium.


Martinskyrkan med statyn Out of the dark gjord av Antony Gormley 1988. I kyrkan finns en orgel som Bach spelade på den 28 september 1732.


Vid Königsplatz pågick en fransk matvecka så vi passade på att prova pinot noir från Bourgogne. Gott!


Försök att få fler att söka sig till militären.


Kassel är en gammal stad, nämnd redan år 913 e Kr. Rådhuset stod klart 1909, men skadades svårt i en bombräd 1943. 1950 byggdes det åter upp, men i en lite enklare form.


1277 blev Kassel residensstad för Henrik I av Hessen. Han lät bl a bygga en stor mur runt staden och delar av den finns fortfarande kvar.


Vi hann aldrig besöka Herkulesmonumentet i Bergpark Wilhelmshöhe, men å andra sidan slutade de visa det fantastiska vattenspelet den 3 oktober så det får bli nästa år. I campingens duschar som vi fick nyttja var det dock bra tryck och varmt vatten så Pierre var mycket nöjd ändå.


Närmaste granne var Kassels roddklubb och det var så kul att titta på alla tränande ungdomar. Tungt att ro motströms var det alldeles uppenbart.



Lördag 12 oktober
Resan fortsatte norrut med en ganska lång etapp. Lite shopping och lunch fick vi i alla fall på REWE Annahütte. Massor av vägarbeten och kö vid Hamburg drog ut ännu mer på tiden.


Det var ganska sent när vi kom fram till Friedrichstadt, men det fanns i alla fall plats på den oväntat stora ställplatsen.


Staden ligger mellan floderna Eider och Trene med flera kanaler och flodgrenar genom staden. Det bor bara några tusen personer där, men den är ett uppskattat semestermål vilket förklarar storleken på ställplatsen. Bakom ställplatsen ligger en skyddsvall mot floden Eider för översvämning där det vimlar av får.


Kanal in mot stadscentrum.


Utsikt från bro över kanalen.


Prinzenstrasse som är gågata. Stängd lördag kväll dock.


Marknadstorget med de vackra husen. De byggdes för 400 år sedan efter holländsk modell. Staden kallas för lilla Holland vid Nordsjön.


Pierre ville ha, passar perfekt i vår trädgård hävdade han. Som tur var skulle vi aldrig få hem den.



Vi var nu inne i den diskbesparaande delen av resan. Det regnade ofta och mycket och vi höll oss gärna inne på kvällarna. Vi kunde konstatera att REWE:s sushi var riktigt god och inte krävde så mycket porslin.



Söndag 13 oktober
Dagens första mål - Calles i Krusaa. De öppnade 11.00 och det var kö in när vi kom strax före elva. Vi hittade lite smått och gott och drog vidare.


Danska polisen hade passkontroll, men vi blev insläppta utan problem.


Bron över Lilla Bält öppnade 1970, är 1,7 km lång och tog oss lätt och gratis från till Jylland till Fyn.


I somras lyckades vi få sista platsen på ställplatsen i fritidshamnen i Kerteminde. Denna gång erövrade vi den första. Strax innan det blev mörkt kom dock en tysk husbil och gjorde oss sällskap.


Väderprognosen var inte lovande så vi tog genast en liten promenad.


Pölsevognen var öppen, men vi hade redan handlat middag. Här fanns annars Fyns bästa korv enligt skylten.


Nordstranden i Kerteminde är mycket populär sommartid, men vi kände inte minsta lust att ta oss ett dopp. Det blåste rejält och regnet var på gång.


Båtägarna jobbade hårt med att masta av inför upptagning av båtarna, men inte ens de stod ut så länge. Regnet var enormt och tvärställt i den hårda vinden. Hela natten gungade vi fram och tillbaka till det sorgesamma ljudet av linor som slår i metallmaster.


Det gällde att vara fantasifull så att vi slapp gå och diska. Vi hittade en förpackning med tre små smörrebröd som vi raskt köpte. Så gott och nästan diskfritt!



Måndag 14 oktober
På morgonen var det nästan sol och vindstilla även om det bara var åtta grader.


Norra stranden i ebb fick vi se och människor som plockade musslor vandrade omkring på den.


Resan fortsatte över Stora Bält på bron som stod klar 1998 och måter hela 6,71 km.


Jodå, svenska passpolisen stod och väntade på andra sidan Öresundsbron, men vi vinkades bara igenom här också. Öresundsbron stod klar år 2000 och är 15,9 km lång. De första fyra km från danska sidan går i en tunnel för att det annars skulle vara farligt för flyget på Kastrup.


Vad vore hemresan från Alsace utan tvätt av Silvia i Lund?


Klockan 14,38 kom tåget från Stockholm mycket punktligt och Katarina steg av.


Medan Ellinor ,,mötte vid tåget hade Pierre hittat en så bra parkeringsplats att vi var tveksamma till att köra därifrån.


Hurra! Målet för dagen var inte långt bort. Bara att fortsätta rakt fram.


Pierre skötte installeringen på plats 267 och Ellinor och Katarina hastade till det stora gula varuhuset. GeKå:s startades 1963 av Göran Karlsson och besöks av tusentalts köpsugna varje dag.



Tisdag 15 oktober
Det finns två vägar från campingen till varuhuset, denna går förbi den lilla sjön med fontän och badplats.


Vi hae pysslat med annat på förmiddagen i hopp om att det skulle vara lite lugnare på eftermiddagen. Det var det, men man blev fort mättad ändå.


Sista duschpromenaden i morgonrock denna resa.



Onsdag 16 oktober
Innan vi åkte släppte vi ut gråvatten, färskvatten och tömde varmvattenberedaren. Nu kunde vi lugnt söka oss hemåt i det höstiga Sverige och låta Silvia få sin välförtjänta vintervila. 79 nätter har vi camperat i henne i år.


Tillbaka till startsidan