Februari 2019, Ellinor och Pierre hälsar på Jane och Sören i Andalusien



Måndag 11 februari
Tidig morgon, men redan före sex är Pocket shop öppen så att vi kunde få lite lektyr. Pierre hittade två böcker, vilken lycka!


Vi hann t o m fika lite innan vi åkte denna gång.


Vid elva var vi i Malaga och efter diverse krångel kunde vi äntligen få vår hyrbil som dock visade sig vara ett stort schabrak. Det gick dessbättre att byta det mot en liten smidig Polo.


När vi slutligen startade mot Almuñécar visade det sig att vår GPS inte hade någon karta för denna del av Europa, men med hjälp av mobilen kom vi ändå till rätt ställe.


Framme hos Sören och Jane! Så härligt att vara här.


Porten in till huset var så fin


och inte var det sämre inne gå gården. Janes och Sörens lägenhet är på mittenvåningen.


Utsikt från det fina rum vi fick.


Efter en härlig lunch på altanen tog Jane med oss på en guidad tur i Almuñécar.


Vattnet i poolen var visserligen rent, men höll ingen riktigt badbar temperatur.


Almenucar ligger i provinsen Granada ungefär fem mil från Malaga vid Costa Tropical. Här bor drygt 25000 invånare, men det kan finnas upp till 150 000 turister dessutom. På promenaden fick vi en historisk tillbakablick från bosättningar under bronsåldern, fenicierna som grundade staden cirka 800 f Kr via romarna fram till turismens framväxt på 1960-talet.

En kommunalarbetare fick i uppdrag att snygga till bänkar och soffor och gjorde det så här snyggt. Han har numera bytt arbetsuppgifter.


Den 15 augusti 755 e Kr gick Abo Al-Rahman iland vid Almenucar. Han kom från Damaskus och var den enda överlevande från Umayyaddynastin. Han kallades Immigranten och skapade senare emiratet Cordoba. Statyn gjordes av skulptören Miguel Angel Moreno Rodino från Granada och restes 2005 av staden.


Statyn står vid en klippa, Penones de Cristobal, och uppe på den har man utsikt över havet där Immigranten kom. Det går bra att lova evig kärlek coh kasta nyckeln i sjön också.


Åt andra hållet är det utsikt över staden och borgen Castillo de San Miguel. Den byggdes ursprungligen under det första århundradet f Kr, men morerna byggde sedan ut den på 700-talet och den fick 40 torn och tre grindar.


Almuñécar har 19 km strandlinje med 26 stränder. Det här ska vara en av de finaste, playa San Cristobal.


I Factoria de Salazones saltades fisk in från 400-talet f Kr under några hundra år. De gjorde också garum vilket är en slags fiskpaté gjord på fiskrens, olja, salt och kryddor som skulle hjälpa sjömän mot skörbjugg.


Vi fikade på torget Plaza de Constituticion och väntade med spänning på att killen skulle få in en fullträff på stadshuset, men det klarade sig.


Romerska akvedukter.


Stadsbesöket avslutades med ett besök på Mercadona.



Tisdag 12 februari
Vi gav oss iväg tidigt eftersom det skulle vara smala kurviga vägar upp till El Caminito del Rey. Vissa sträckor kändes 20 km/tim nästan lite våghalsigt.


Väl framme i El Chorro parkerade vi bilen och Ellinor tog bussen upp till starten för den berömda vandringsleden. Pierre ogillar numera höjder och stannade därför kvar, men tog en promenad i stället.


Det här är den korta vägen till starten, men det var väldigt svart inne i gången och Pierre hade berättat om fladdermössen som bor där...


Man bokade plats på nätet och varje halvtimme släpptes en ny grupp iväg. Klockan 12 var det Ellinors tur. I klädd tjusig hjälp med hårnät under släpptes alla iväg.


Caminito del Rey, Konungarnas väg, har funnits i över 100 år, men den var länge klassad som en av världens sex farligaste vandringsvägar.


2015 öppnades leden efter att ha genomgått en omfattande renovering och är nu säker och trygg, men på många ställen finns rester av den gamla leden kvar. Järnvägen gårgenom berget rakt fram på bilden.


Bro över en djup ravin med golv där man kunde se botten. Spännande!


Det var en hisnande upplevelse att gå längs bergväggen, men så kul!


Pierre närmade sig leden från andra hållet, men nöjde sig med att se vandringsleden.


I mitten av 1800-talet fanns ett stort behov av att förbinda Madrid med resten av Spanien. Därför byggdes 1860-65 järnväg förbi El Chorro med tunnlar genom bergen och viadukter över ravinerna.


Avfolkningsbygd.


Stationshuset i El Chorro. Numera går det bara två tåg om dagen hit. En höghastighetsjärnväg till Madrid invigdes 2007 och har gjort att denna järnväg förlorade sin kommersiella betydelse.




Vi tog väg 340 längs havet hem och hittade en Mercadona till.



Onsdag 13 februari
Denna dag sökte vi oss upp i Sierra Nevadas berg på väg till Granada. 15 grader vid havet sjönk snabbt till fem några hundra meter upp, men det var så vackert med de snöklädda bergen.


Alhambra, det röda fortet, ligger på en höjd utanför Granada och är ett stort område med en borg och flera palats. Det byggdes främst av den moriska Nasriddynastin från 1200-talets mitt och 150 år framåt. 1492 intog Ferdinand och Isabella Granada och därmed även Alhambra och kristendomen tog över.


Det finns många vackra gångar och trädgårdar inom området.


Affärsgatan ner mot Palacio de Carlos V som är mycket storslaget. Han lät riva delar av Alhambra för att ge plats åt sitt eget palats.


Del av försvaret med Torre de la Pólavara i bakgrunden.


Blommande mandelträd.


Först besökte vi Generalife som var sommarpalats för ätten Nasrids sultaner och också odlingsområde. Patio de la Sultana.


Patio de la Acequia.


Utsikt från Jardin Altos.


Klockan 12 hade vi bokat plats för att se Palacios Nazaries, men det var så lång kö att vi fick vänta till nästa insläpp vilket gick lätt i det härliga vårvädret.


Port och mosaik vid Patio Arrayanes.


Del av taket i Konungarnas sal.


Patio de los Leones.


Upprustningen pågår av badet Bayt al-Wastani.


Utsikt från balustraden i Palacio Nazaries.


Utsikt från badet.


Palacio del Partal.


Vi hoppade över att se Granada trots att vi hört om den vackra gamla delen och åkte hemåt i stället.


Vi hade tänkt oss en trevlig lunch i anslutning till Alhambra, men det enda vi hittade var maskiner där man kunde köpa ganska trista mackor. I stället stannade vi vid en Mercadona och köpte goda varma smörgåsar.


Så många tunnlar!


När vi kom hem njöt Pierre av en stund i solen på altanen utanför vårt rum.


Så bra vi hade det hos Jane och Sören!



Torsdag 14 februari
Utflyktsdag med Jane och Sören. Vi började med grottorna i Nerja som i år firar 60-årsjubileum sedan de upptäcktes av några pojkar som jagade fladdermöss. Turen började med en film och audioguiden fanns på svenska så det var mycket enkelt att turista.


Grottsystemet är runt fem km, men bara ett par stora grottor får besökas eftersom det finns grottmålningar som är flera tusen år i några av grottorna. I juli är det ofta konserter i en av salarna.


Här finns världens största sammanväxta stalagmit- och stalaktitpelare, 32 m hög.


Redan för 40.000 år sedan var grottorna bebodda vilket man kunnat konstatera genom att skelett funnits bevarade som kunnat testas.


Resan gick sdan vidare till Frigiliana uppe i bergen. Eftersom det var torsdag var det marknadsdag, men vi hittade ingenting som ropade på oss.


Vi tog en tur upp i de söta små gränderna.


Utsikt över byn som ligger 300 m över havet. Den har vunnit pris som Spaniens vackraste by av spanska turismyndigheten.








Det var kul att fika.


När det blev lunch dags åkte vi ännu högre upp i bergen till Competa där Jane och Sören hade en favoritrestaurang som visade sig vara lika trevlig idag med en god trerätters lunch för bara åtta euro.


De vita husen är ofta byggda på bergknallar och det var mycket backigt vilket vi märkte när vi skulle därifrån och den gata vi kommit på var avstängd.


På 600 m över havet klättrar den vita staden på bergssluttningen.


Fin staty.


Trots en rejäl lunch smakade middagen verkligen bra med härlig guacamole och annat smått och gott. Sen var det dags för ölprovning. Godast var Maestra med Argus Negra på andra plats.



Fredag 15 februari
Sista morgonen bjöd på ett riktigt fint väder.


Efter frukost tackade vi för oss - så otroligt trevliga dagar!- och startade hemtåget. Vi var tidiga för att biluthyraren krånglat när vi hyrde bilen, men allt flöt på och strax efter tolv var vi på flygplatsen.


Det visade sig att vårt plan var en timme sen från Stockholm, men vad gjorde väl det när vi satt i loungen med fri tillgång till mat, dryck och uppkoppling?





En bra bok försämrade ju inte det hela. En timme försenade startade vi mot Stockholm, landade kl 19.45 på Arlanda och var hemma igen strax efter nio. Vilken fin vecka vi haft!



Tillbaka till startsidan