Januari 2014, Ellinor och Pierre klättrar i bergen på Gran Canaria.



Vårt hotell Parador de la Cruz de Tejeda


Fredag 17 januari
Resa med förhistoria. Vi hade tänkt oss att bo på Parador de Teide på Teneriffa (2200 m ö.h.) med uppstigning på vulkanens topp på 3718 m ö.h. Plats för för att få komma upp var bokad. De är rädda om naturen och låter bara ett visst antal åka upp varje dag. Det skulle bli spännande att se om vi blev höjdsjuka och tänk vilken utsikt! Sen började vi läsa rapporter om att de stängde vägarna i nationalparken p g a snöhinder och liknande så Pierre ringde Apollo för att veta vad vi skulle göra om vi blev in- eller utstängda. Medan han väntade kollade han biljetten och såg att vi bokat Parador de Tejeda (1665 m ö.h.) på Gran Canaria. En koll visade att det inte ens går att boka Parador de Teide så här års p g a vägproblemen. Så vi åkte till Gran Canaria i stället och tur var det kan man väl säga med facit i hand. Vad skulle vi ha gjort där en vecka?


På väg upp. Vi åkte först till Maspalomas och lade upp ett litet grundförråd av mat och dryck. Vem vet hur det är uppe i bergen. Liten paus på vägen.


Mycket vacker utsikt redan så här högt upp.


En parador är ett hotell i en statlig spansk hotellkedja som håller mycket hög standard. Det gör Parador de Tejeda också. Ofta är de kända för sin goda mat och det var huvudattraktionen - förutom vulkanen - på Parador de Teide. Här är det inte lika framträdande.


Hotellet byggdes på 1930-talet och renoverades i början av 2000-talet. Inte mycket av det gamla blev kvar tror vi efter att ha sett foton på det ursprungliga hotellet. Rummen är stora och fina och alla har balkong med vidunderlig utsikt. Det har vi sett i hotellets prospekt.



Lördag 18 januari
Alltid lika spännande att prova hotellets frukost. Här var den mycket fin, både vacker och välsmakande.


Dags att påbörja första vandringen. Inför resan till Teide hade vi köpt rejäla kläder som tål ner till minus 5 grader och är regntäta. Vilken tur att vi har dem med oss! Det är visserligen plus sju grader, men det regnar. Eller är vi mitt i molnen kanske?


Åh, vad det var härligt att ge sig ut på vandring igen! Där nere ligger hotellet.


Lite lerigt är det, men alls ingen fara på de fina stigarna.





Dagens första stopp var Mirador Degollada de Becerra med en häftig utsikt över bergen.





Vi hade en alldeles ny vandringsbok skriven av ett norskt par. Den lämnar en hel del i övrigt att önska, men det visste vi inte på det här stadiet så vi följde deras vägbeskrivning och hamnade i en lerig brant med höga stenar att ta sig över. Pierre föll efter att ha tagit sig över den första och fick högerbenet under sig med två stora bulor som följd. Som tur var stod Ellinor strax nedanför och kunde ta emot honom så att fallet inte blev så långt. Inget brutet, men Pierre var klar med leriga stigar för dagen.


Vi fortsatte den bästa stig vi såg och såg så småningom tydliga spår efter traktor eller bil. Pierre krävde att få gå efter hjulspår och ganska fort var vi vilse, men de flesta traktorspår brukar ju sluta någonstans och när vi kommit runt berget bakom Pierre var det bara att följa vägen några kilometer. Problemet var att vägen gick åt precis motsatt håll mot vad vi skulle. Till slut stod vi på en väg en mil hemifrån och funderade på hur man får tag på en taxi.


Då fick vi se en busshållplats och inom sju minuter satt vi på dagens enda buss på denna rutt. Ellinors jubel möttes av välvilliga skratt när vi klev på och en stund senare kunde vi stiga av precis framför hotellentrén till det facila priset av 2,80 euro för två.


Alla rum på hotellet är vända så att de har en utsikt över dalen. Det ska vara så vackert har vi hört. Det går att fälla upp halva jalusin så att man riktigt kan njuta av den.


Nöjda och belåtna med dagen är vi redo att besöka hotellets fina spa. Bor man mindre än fyra nätter kostar det 33 euro per besök mer än fyra så är det gratis och vi ska ju vara här sju nätter och tänkter besöka det varje dag. Vattnet håller 34 grader och det är lika varmt i utebassängen som hör till.


Precis innan vi gick ner kom solen och lös igenom molnen.



Söndag 19 januari
Utflyktsdag. Vi startade i regn och dimma/moln på 1560 m höjd och åkte neråt.


Vårt första mål var Teror som har en berömd marknad på söndagarna. Regnet hade nog en dämpande inverkan på besökarna som kom nerifrån havet. Iklädda shorts och badskor pilade många snabbt mellan stånden och räddade sig sedan in i bilen igen. Vi köpte ortens berömda korv chorizo de Teror i ett stånd och gott majsbröd av en finska som bott 17 år i Sverige och 35 på Gran Canaria i ett annat.





Teror är känd för sin kyrka, Basilica de Nuestra Senora del Pino, marknaden och de vackra byggnaderna vid torget.


Resan gick sen vidare till Arucas. Kyrkan där är ganska nybyggd i nygotisk stil och anses vara den mest anmärkningsvärda på Gran Canaria. I stan finns också en romfabrik, men den är stängd på söndagar. De stora bananodlingarna såg vi dock.


Dagens sista stopp tog vi i Firgas. På Calle Leon y Castillo finns modeller av alla Kanarieöarna. Vi kände ett sting av saknad när vi såg La Gomera.


Staty i stadsparken.


Utsikt över Las Palmas.


Hemma i Cruz de Tejeda var vädret likadant som när vi åkte. Vi tog dock en liten tur till turiststånden vid sidan av hotellet.


Pierre gick lite före och hamnade i samspråk med en tröjförsäljare. När Ellinor sen kom åkte jackan av och hon fann sig plötsligt provande olika tröjor.


Det visade sig dock att ingen - tack och lov! - passade riktigt bra, men att en av dem var som gjord för Pierre. Han är skicklig på att pruta och fick ner priset till en bråkdel av utgångspriset. Vi var nöjda och vid ett besök ett par dar senare kom försäljaren fram och kramade om Pierre så vi antar att han också var nöjd. Han berättade att vintern är en tuff tid. Ändå var det massor av besökare och den stora parkeringen bakom huset var mer än proppfull.


Pierres fynd. Behövdes när vi vistades ute i vårt "vardagsrum" i korridoren där det fanns Internettillgång, men var lite kyligt.


Bubbelpoolen i hotellets spa.


Ryggmassage.


Om man dyker under duken till vänster om Pierre kommer man till utomhusbassängen. Härligt att ligga i det 34-gradiga vattnet och bara sticka upp näsan.


Middag. Vi åt lunch ute och middag på hotellrummet efter att ha studerat hotellets meny. Chorizokorven var en tveksam upplevelse - ska den kanske kokas eller stekas innan man äter den? Majsbrödet var däremot mycket gott liksom de olika ostarna.



Måndag 20 januari
En dag med väder och vind. Kläderna från Decathlon var mycket uppskattade. Vår plan var att vandra från La Galeta upp till Roque Nublo. Halvvägs fick dock Pierre ge upp för att det blev för höga steg att ta. Ellinor fortsatte nästan hela vägen till toppen och kommer här tillbaka.


Vi vände i stället hemåt och tog en vandring från hotellet upp till Mirador Degollada las Palomas. knappt hade vi lämnat hotellet förrän vi var mitt uppe i en lerig brant. Denna gång klarade dock Pierre sig upp utan mankemang.


Spännande klippa på vägen.


Stolt vandrare.


Framme med välförtjänt medförd lunch. Hem tog vi vägen. Tre km i tät dimma på slingriga vägar utan vägren kan hålla spänningen uppe.


Vilken härlig eftermiddag vi fick med utsikt från balkongen och spabad.




Tisadg 21 januari
Vi tänkte oss att göra lite småvandringar, men när vi kom till Ayacata var det soligt och fint så vi stannade och tog lite förtäring. Sen vände vi uppåt berget igen och åkte till La Goleta för att se om vi kunde ta oss upp till Roque Nublo.





Och visst kunde vi det. Pierre tog sig utan problem hela vägen upp. Bara sista klättringsdelen de sista 60 metrarna rakt upp avstod vi från.





Kanarisk klippduva.


Ner till Ayacata igen, denna gång för god tortilla till lunch.


På hemvägen var det klart med en helt fantastisk utsikt.


Vi kunde t o m se Teide. På vänster sida där det är lite platt skulle vi ha bott. Det ska vi göra en annan gång då det inte är snörisk. Man vill ju gärna se hur höjden påverkar. Det går inte att gissa vem som får problem, men det är ju inte så långt ner från toppen och under 2200 m ska det vara OK:




Onsdag 22 januari
Dagen var vikt åt en vandring runt vulkanen vid Pico Bandama. Efter att ha sett vandringsvägen uppifrån kände dock Pierre att det var att ta i att gå den.


Vi beundrade i stället utsikten över Las Palmas från Pico Bandama.


Vid golfklubben för att se närmare på den tänkta vandringen, men nej - det var för grusigt och brant.


Plantering vid golfklubben.


I stället åkte vi till botaniska trädgården, Botaniquo Canaris, som anlades av den svenska botanikern Erik Sventenius 1952. Idag är det en internationellt center för forskning om den unika kanariska floran.


Kanarisk lunch bestående av salt potatis med mojo rojo och pyttipanna.







Torsdag 23 januari
Vår sista dag. vi tog bilen till avtagsvägen mot El Juncal och parkerade vid ett ödehus. Sen vandrade vi upp mot Montana de los Jarones.


I början var det sol och riktigt skönt, men ganska snart började molnen rulla in och det blåste upp. Efter ungefär två km valde vi att vända. Vi är inte så bra på att tolka det kanariska vädret och det var fel ställe att ta sig fram i dimma och moln.


Läskig passage väcker otäcka minnen hos Pierre.


När vi kikade upp mot berget såg vi uthuggna dörrar och fönster nertill. Hur kom de dit? Vem har bott där? Mycket spännande.




Fredag 24 januari
Dags att åka hemåt. Det här var den dimmigaste, regnigaste och blåsigaste dagen på hela veckan och nerfärden blev spännande.


Bilen återlämnad och bedömd vara i perfekt skick av servicekillen. Skönt! En mycket rolig och trevlig vecka är slut och det är dags att vända hemåt.




Tillbaka till startsidan