10 - 14 mars 2014, Ellinor, Pierre och Katarina i Istanbul.



Söndag 9 mars
Incheckade och klara för avresa. Det finns en nackdel med att åka kl 00.25, affärerna är stängda och det blir inga roliga bokinköp. Vi hann dock få lite att dricka innan vi gick ombord. Vid tretiden får man sedan god frukost på planet. Vi hade dessutom fuskat och köpt böcker i förväg.



Måndag 10 mars
Passkontrollen tog tid och vi var lite sena på väg till hotellet. På pendeln fick vi dock en bra plats. På spårvagnen efter lärde vi oss ett nytt turkiskt ord - pardon. Det betyder ursäkta och det var vad alla sa när de halvföll över våra väskor i trängseln.


Väskorna är lämnade på hotell Gulhane Park och vi tog vår första traditionella rundvandring upp till Sultanahmet och Stora Basaren.


Stora basaren öppnar inte förrän kl 09.00, men påfyllning av alla lager pågår för fullt och är mycket spännande att se. Det behövdes fem man för att lyfta upp paketet på ryggen på den som sen ska leverrera det.


Efter att ha checkat in redan halv elva och vilat en stund åt vi lunch hos Pierres kompis. När vi satt oss och väntade på maten vällde 34 glada byggnadsjobbare in för rejäl lunch.


Det regnade mycket, men vi fortsatte vår planerade promenad.


Ellinor och Katarina gick till Cemberlitas hamam och fick ett par ljuvliga timmar med traditionellt bad och oljemassage.


Pierre gick under tiden upp till Stora basaren och hälsade på vår matthandlare (i mönstrad tröja), drack te och tog fram två mattor som förslag till Ellinor.


Återförenade fortsatte vi till hamnen nere i Eminönü för att titta på alla båtar och det roliga folklivet.


I hällande regn gick vi över Galatabron och fick goda fiskmackor till middag. Den lille herre vi brukar handla av tyckte nog att det regnade för mycket för han var inte på plats, men det fanns fullvärdiga ersättare.


På hemväg via kryddmarknaden.


När vi var nästan hemma drabbades Pierre av svår hunger så vi köpte med oss en döner kebab upp på rummet från den nyrenoverade lilla serveringen. Sen var orken slut och vi stupade i säng.



Tisdag 11 mars
Det regnade fortfarande så vi bestämde oss för att hålla oss till lite mer inomhusaktivieter till att börja med. Därför startade vi med att åka Marmaraybanan till Üsküdar. Den öppnades förra gången vi var här, men stationerna omkring oss var stängda lite längre så vi åkte aldrig med den.


Nu fick vi chansen i stället. Den går väldigt djupt, ner till 56 m, under Bosporen.


Ûsküdar. Det är lokalval i Turkiet den 30 mars och alla partier satsade stort så här i slutändan av valrörelsen.


I området bakom Pierre och Katarina bodde Ulrika, Katarina och Olle för ett par år sen hos en mycket trevlig dam, men vi försökte oss inte på att hitta dit.


Efter en liten promenad och en kopp te tog vi färjan över till Besiktas.


Bosporen är mycket livligt trafikerad, men vår skeppare visste hur man tar sig fram.


Vårt mål var Dolmabahcepalatset vid Bosporens strand. Sultanen Abdulmecid ville återskapa det osmanska riket i europeisk stil och lät därför bygga detta palats som stod klart 1856. Det är mycket lyxigt och här finns bl a världens största kristallkrona som väger 4,5 ton. Vår guide var mycket noga med att poängtera att det inte var en gåva från drottning Victoria utan att sultanen betalade den själv. Eller snarare med landets medel kanske. Byggandet av detta luxuösa palats bidrog till kejsardömets fall och 1922 fick den siste fursten fly från landet.


På området fanns också ett klockmuseum som vi passade på att besöka.


Det var förbjudet att fotografera och alla måste följa med guidade turer både i själva palatset och i haremet. I haremsdelen finns det sovrum där Turkiets mycket uppskattade förste president Mustafa Kemal Atatürk dog av skrumplever 1938. Klockan i rummet står fortfarande på 09.05, den tidpunkt då han dog.


Ellinor och Katarina tog bergbanan upp till Taksimtorget och gick sen Istanbuls stora affärsgata Istiklal Caddesi och den branta backen ner till Karaköy innan de tog Galatabron över till Eminönü.


Trots regn och blåst var det många som fiskade.


Turkiska fiska gör uppenbarligen som svenska och nappar fint vid regnväder. Det är dock så komplicerat att tillaga dem på hotellrummet att vi avstod från att köpa någon.


Pierre tog i stället spårvagnen till Eminönü och tittade på båtar och folkliv.


När vi återförenades hade regnet upphört och vi gick en liten sväng genom Misir Carsisi, Egyptiska basaren, som också kallas kryddmarknaden.








Kvällspromenad upp till Hagia Sofia och Blå moskén för att se den fina fasadbelysningen.


Middag på hotellrummet kändes väldigt bra denna kväll så vi gick till vår vanliga kebableverantör och fick var sin variant av rätten som vi sen avnjöt med ett glas vitt vin läsandes var sin bok. Härligt!



Onsdag 12 mars
Vi tog kvart i elva-båten till Eyüp. Där var vi på Turkiets nationaldag förra året och då var det så mycket folk att vi ville återkomma under lugnare omständigheter. Det var det förvisso nu, men inte alldeles tomt.


Detta är Istanbuls heligaste moské och den uppfördes 1458 ovanpå Muhammedes fanbärare Eyüp Ensaies grav. Efter Mecka och Jerusalem är det islams heligaste vallfartsort.





På beget bakom moskén är det en stor gravplats och nedanför den en liten marknadsgata.


Det går linbana upp nästan på toppen av berget och då får man denna fina utsikt över slutet på Gyllene Hornet och åt andra hållet Istanbul.


Promenad nerför berget genom kyrkogården.





Liten stadstur i Eyüp.


Åter inne i Istanbul promenerade vi upp till Stora basaren för att köpa matta. På vägen passerade vi flera olika specialiserade områden - bl a för draperier och städmaterial.








Utanför själva Stora basaren finns enorma områden som säljer allt man kan vilja ha. Det är svårt att förstå hur allt kan gå ihop, men roligt att titta på är det.


Efter slutförda förhandlingar om mattan med en kopp te, förstås, tog vi en avkopplande promenad i Gulhaneparken.








Kvällspromenad ner till hamnen i Eminönü igen. Den räcker hur många gånger som helst.


Fasadbelysning på Nya Moskén.


På båda sidor om/under Galatabron finns massor av små trevliga restauranger.


Vi hade dock ett annat mål. Dags för fiskmacka igen vid den lilla fiskmarkanden. Vår vanlige leverantör var inte på plats vid detta besök heller, men för fem lira fick vi en alldeles utsökt god middagsmacka.


Fiskmarknad.


Tesäljare. Vi dricker massor av te under våra besök fast vi nästan aldrig gör det hemma.



Torsdag 13 mars
Dagen startade med promenad och fågelskådning i Gulhaneparken.


Vi vet att vi såg Alexanderparakit och denna gråhäger, men vi såg många fler arter som vi tyvärr inte kunde identiefiera.


Arasta carsisi, Kavalleribasaren.





Vi hade läst att det på gatorna ner mot Marmarasjön från Lalei skulle finns stora kvarter med klädbutiker, outlet, där särskilt ryssar ekiperade sig. Det visade sig vara helt sant. Massor av både affärer och ryssar var det.


Vi hörde inta alls till målgruppen och hittade ingenting, men kul att se var det. På flygplatsen träffade vi sedan två ryska unga damer som köpt massor som de skulle sälja hemma sen.


Ganska långt ner kom vi till en lite mer traditionell marknad.


Planen var att vi skulle vandra en strandpromenad efter Marmarasjön och äta lunch på vägen. Strandpromenaden bestod dock av en fyrfilig väg och ganska förfallna hus så vi ändrade våra planer.


Liten paus innan lunchen uppe vid Blå moskén.


Skärslipare ser vi inte så ofta, men här fanns det.


Liten tur till Stora basaren.


Basaren grundades av sultan Mehmet II 1451 och är världens äldsta marknad i bruk. Den består av 61 övertäckta gator och är nästan omöjlig att hitta rätt i. Vi kan nu ta oss till vår matthandlare om vi bara väljer rätt ingång.


Stora basaren är också en av världens största byggnader.


Bedesten är basarens äldsta del.


Överallt börjar det nu finnas statyer som visar istanbulskt vardagsliv.


En av killarna i receptionen på hotellet rekommenderade denna lilla restaurang. Han hade ingen släkting som jobbar där och det fanns ingen inkastare så vi gick dit och fick riktigt god köfte och moussaka. Ägaren kom fram och pratade och lyckönskade oss till att ha en så bra fotbollsspelare som Zlatan.



Fredag 14 mars
Sista dan och nu har vi fått riktigt fint väder. Vi bestämde oss för ett besök på Rami Koc-muséet och passerade fiskbåtarna Eminönü på väg till färjan.


Galatatornet.


Ellinor och Pierre gick ombord på u-båt TCG Ulucalireis Submarine S-338 och fick en guidad tur genom båten. Mycket spännande. Den kunde gå ner till 70 m djup och kaptenen demonstrerade nogsamt ljudet som talar om att det är dags för dykning. Som avslutning fick de högtidligen motta ett certifikat som visade att de varit ombord.





Filminspelning.


Pierre som kapten.


Åter i Eminönü köpte vi turkiskt godis på kryddmarknaden.


Köpet innehöll fyra olika stationer och det var ren och skär lycka att ta sig genom dem.


En sista promenad i hamnen för denna gång.





Dags att ge sig iväg till flygplatsen.


Incheckade och i väntan på ett 25 minuter försenat flygplan.


Vårt plan. När vi skulle åka utbröt kalabalik ombord. Alldeles för många hade alldeles för stora och många väskor och paket, några satte sig där de tyckte och andra motsatte sig detta. Efter en halvtimme hade kabinpersonalen fått ner alla på en plats och vi kunde starta hemåt.




Tillbaka till startsidan