Jordanien med Petra - till sist




Torsdag 11 september
Äntligen, äntligen, äntligen är vi på väg till Jordanien och Petra. Två gånger har resan ställts in p g a för få deltagare, men nu blev den av. Vi har t o m bytt från Albatross till Temaresor bara för att försäkra oss om att resan verkligen skulle genomföras. Efter lång kö till säkerhetskontrollen hann vi ändå med traditionen att köpa en bok. Det blev Karin Wahlgrens "Tid att hoppas" denna gång.

Resan startade före fyra hemifrån, men flyget gick exakt på tid både i Stockholm och vid bytet i Wien så strax efter fyra kunde vi titta ut från vår franska balkong på hotell Grand Palace i Amman.


Fredag 12 september
Resans första guidade tur fick vi i Gerasa som numera heter Jerash. Staden förstördes delvis vid en jordbävning ungefär 750 e. K. och begravdes sedan med tiden nästan fullständigt i sand. Endast ett par kolonner stack upp när en arkeolog kom till området på 1800-talet. Sedan har en stor del av staden grävts fram, men mycket återstår sannolikt att blotta ännu. Temaresors guide Agneta och lokalguiden Welid, som båda var med oss hela resan, visade sig vara historiska guldgruvor båda två och vi fick en livfull beskrivning av Gerasas storhetstid och hur den återupptäcktes. Vi startade turen tidigt vid Hadrianusporten. Det var varmt redan då, men sedan steg temperaturen till runt 35 grader.

Att staden klarat sig så bra beror just på att den bäddades ner i sand. Under Cardo Maximus, huvudgatans, stenläggning finns ett sinnrikt avloppssystem som t o m har rensstenarna i gatan kvar fortfarande.




En av de nutida invånarna, en brun skorpion. Det är mycket farligare att bli stungen av en gul berättade Welid, men vi var fullt nöjda med att få se denna.


Efter lunch åkte vi tillbaka till Amman och tog en promenad i gamla stan till bl a amfiteatern. Vi fick också se blommande jakaranda.

Turen fortsatte upp till Citadellet och Herkulestemplet. Resterna av handen tros härstamma från en jättestaty av Herkules.

Efter att ha besökt det lilla historiska muséet beundrade vi utsikten och såg bl a amfiteatern. Amman byggdes först på sju kullar precis som Rom, men har nu vuxit och är en storstad med nästan två miljoner invånare. Det är landets huvudstad sedan 1921.


Lördag 13 september
Resan fortsatte och dagens första stopp var Madaba. Vi besökte där St Georgekyrkan.

I kyrkan finns världens äldsta mosaikkarta som visar det heliga landet från Sidon till Alexandria. Från början var kartan 24 m bred, men så mycket finns inte kvar idag.

I kyrkan finns också en ikon med Madonnan och Jesusbarnet. Plötsligt hade den madonnan tre händer och bilden skickades då till Tyskland för undersökning och de mirakelförklarade den.

Vårt nästa stopp var på berget Nebo. Här stod Moses och såg ut över det förlovade landet dit han lovat föra sitt folk.

Vid klart väder kan man se till Döda havet, men vid vårt besök var det lite för disigt för detta.



På baksidan av berget finns lite källor som utnyttjats väl.

Borden har gjorts i en skola för funktionshindrade ungdomar som vi stannande till vid. Dels får de sin utkomst där dels bevaras traditionen och kunskapen om att göra saker i mosaik. Det var spännande att se sakerna växa fram i verkstan.

Litet extrastopp vid korsfararborgen Shobak. Den byggdes på 1100-talet och hette då Mons Realis.

Vid ingången till Lilla Petra stod ett stort beduintält. Att det är ett beduintält kan man se på den mörka färgen. Gethår vävs in långa remsor som sedan sys ihop. De är svala när det är varmt ute och vid regn utvidgas de och skyddar mot detta också. Överallt dår vi åkte fanns det beduintält, men de bebos inte nödvändigtvis av beduiner.

Lilla Petra, Al Beidha, har funnits länge och sägs vara en av världens tidigast bebodda platser. Den beboddes tidigt av nabateerna som på 100-talet e. K. utvecklade en rastplats här för karavaner på väg mellan Arabiska halvön och Medelhavet. Staden nås genom en trång passage i bergen och var därmed lättare att försvara.

Det finns många pampiga gravar och andra byggnader.



Högt upp fanns vattenreservoarer och trappor ledde dit. Uppe på platåerna odlades också en del.

Spontan föreställning av barn från Lilla Petra. De framförde en traditionell beduinsång med rörelser.

Traditionell musik.

Vi bodde precis vid ingången till gamla Petra på hotell Petra Guest House. På kvällen hade vi en fantastisk utsikt över stadens ljus.

Mycket fin buffé bjöds vi på. Här är förrätsbordet.


Söndag 14 september
Kl 07.15 startade vi mot gamla Petra för att slippa trängas och passa på innan det blev ännu varmare än de 30 grader vi redan hade. På vägen passerade vi en vacker kaprisblomma med en liten frukt bredvid.

Vägen in till Petra går genom en 1,2 km lång vindlande väg, Bab es-Siq, i en klyfta mellan klipporna.

Det går att hyra en vagn, men guiden förklarade att man är mer än sjösjuk när man kommer fram så hela gruppen avstod och traskade in. När vagnarna passerade oss insåg vi att beskrivningen nog var helt korrekt.



Resterna av en stor staty fanns kvar, men sannolikt har den förstörts vid ett jordskalv.

Naturens egen staty.

Nästan framme!

Skattkammaren tornade upp sig framför oss när vi kom ut ur gången. Nu är det inte en skattkammare utan ett tempel, men det är lätt att förstå att byggnaden först feltolkades.



Måste vara en släkting till Eddie och Brorsan.

Efter att ha sett oss mätta på Skattkammaren fortsatte vi in i Petra. Staden finns sedan 1995 med på UNESCO:s världsarvslista och utsågs 2005 till ett av världens nya sju underverk.

Staden är gammal, men hade sin storhetstid mellan 100 f.K. och 100 e.K. Sedan föll den i glömska och beduinerna höll den hemlig för omvärlden. 1812 kom dock schweizaren Burckhardt hit och staden återupptäcktes. Teatern är byggd av nabateerna under det första århundradet e.K.

De stora uthuggna byggnaderna beboddes av rika personer, var gravar eller användes som t ex bankettsalar. Vanliga människor bodde i sluttningarna i tält och var därmed mer utsatta vid de ordskalv som ofta inträffade.



Den ekonomiska krisen i många länder och oro för oroligheterna i länderna omkring har gjort att antalet turister minskat drastiskt de senaste åren. På vårt hotell sa de att de hade 70% färre gäster än för några år sen. Det är också svårt för alla som lever på turismen, t ex de som erbjuder dromedar- eller åsneritt genom området.

Siden- och Palatsgraven.

Romare paraderade på agoran.

Petra kallas ibland den rosa staden.

På hemväg genom klyftan fick vi se en annan vinkling på alla de fantastiska färger som kommer från olika salter och förändras med ljuset.

Hemma på hotellet igen.

Välförtjänt öl.


Måndag 15 september
Dagens första stopp var uppe på ett berg med utsikt över Petra. I fjärran kunde vi se berget J'bei Haroun med helgedomen där Moses bror Aaron sägs vara begravd. Det var genom att be om att få bli att visad dit för att offra en get som Burckhardt fick färdas genom Petra.

Klyftan som leder till Petra sedd uppifrån.

Hela staden Petra bredde ut sig framför våra fötter.

Wadi Rum är ett ökenområde med en mycket spektakulär natur. Vi bytte från buss till jeepar och gav oss ut i Lawrence av Arabiens fotspår.

Det kändes ungefär som om vi åkte omkring i ett månlandskap.









Jeeparna var gamla och då och då fick de fylla på vatten i kylarna, men vi satt tryggt på flaken och lät oss köras runt.

Dags för ett stopp i ett beduintält.





På eftermiddan nådde vi Aqaba och efter en kort promenad i stan åkte vi ut till Radisson Tala Bay Resort där vi skulle bo två nätter. Utsikt från vårt hotellrum - Röda havet med Israel på andra sidan viken.

Poolområdet i kvällsljus.


Tisdag 16 september
Resans varmaste dag med 40 grader varmt tillbringade vi på hotellet. Utsikten var inte alls fel i dagsljus heller.

Pierre badar i Röda havet och lyckas undvika både sjöborrar och farliga fiskar.

Ellinor gick på vattengympa och lyckades gå till fel bassäng så att hon hamnade i en privat italiensk grupp. De var dock mycket vänliga och inbjöd henne till nästa dags sejour också.

Våra platser denna dag, mitt emellan Röda havet och poolerna. Solskyddet var mycket välkommet och här tillbringade vi sex timmar på raken med var sin god bok mellan doppen.



Pierre i bubbelpoolen.

Runt hotellet fanns en vacker trädgård.


Onsdag 17 september
Sista resedagen fortsatte vi mot Döda havet nära israeliska gränsen.

Litet stopp på

spännande bensinstation med liten servering och affär. Dadlarna i paketet bredvid Pierre skyddades noga mot giriga turistfingrar. Dadlar innehåller 22 viktiga mineraler berättade guiden.

Hela vägen längs gränsen fanns väl bestyckade gränstorn på den jordanska sidan.

Dödöa havet! 420 m under havsytan och därmed världens lägst belägna punkt.

Jodå, vi var där båda två.

Detta är ett av de ställen där Lots hustru sägs ha vänt sig om när de flydde från Sodom och Gomorra till en grotta uppe i bergen. Hon förvandlades därmed till en saltstod.

Den djupaste ravinen på vägsträckan. Den skulle vi vilja gå!

Framme på Winter Valley Warwick hotel vid norra stranden på Döda havet. Alla rum hade utsikt mot havet.

Det var knappt tio minuters promenad ner till vattnet så vi inväntade inte hotellets buss utan tog oss ner för egen maskin. Döda havet håller en salthalt på ungefär 33 procent. Det inflöde som finns - förutom regnet som i norra delen uppgår till cirka 100 mm per år och i södra ungefär 50 mm - är Jordanfloden. Eftersom den rinner långt genom jordbruksbygd innan den kommer fram är det nästan inget vatten kvar som tillflöde och man funderar nu på hur det ska kunna lösas. Kanal från Röda havet? Finns många svårigheter med det. Under tiden sjunker vattenytan med upp till en meter per år.

För att bada går man ut till knähöjd i vattnet. Sen sätter man sig bakåt och håller sig så. Att ramla framåt är ingen höjdare, det svider rejält i ansiktet och det är svårt att komma upp igen.

Sonedgång över Israel.

Resans sista middag åt vi förstås med våra 15 trevliga medresenärer och två guider.


Torsdag 18 september
Inte förrän klockan tolv skulle vi lämna hotellet så vi svalkade oss först i hotellets pooler.



Jordanian Crown Lounge på Queen Alia Internatioal Airport i Amman i väntan på hemresa. Väldigt god mat hade de!En otroligt intressant, rolig och givande vecka är tillända.




Tillbaka till startsidan