Januari 2015, Ellinor och Pierre återvänder till La Gomera.



La Gomeras egen sida Mycket sevärd


Tisdag 20 januari
Avresa från Arlanda 07:50 med DK 1801, ankomst Reina Sofia 12:45.
Benchijigua Express avgår från Los Christianos 19:00, ankomst S.S. de La Gomera 19:50.
Därefter buss till Playa de Santiago och hotell Jardin Tecina.
A330-300.jpg


Vårt resmål. Flygplatsen som syns har så kort start/landningsbana att vi är synnerligen tacksamma att få göra ovanstående lite mer omständliga resa.


Incheckningen gick snabbt och lätt liksom säkerhetskontrollen. Böcker är inköpta och nu kvarstår bara att få en macka och lite att dricka innan vi går ombord. Ingen mat beställd på denna resa och det gjrode inget. Vi sov gott nästan hela flygresan.


Från flygplatsen fick vi med visst besvär åka buss ner till Los Christianos och vänta på färjan. Los Christianos var den första semesterorten på södra Teneriffa, men är nu lite bedagad. Ungefär fyra timmar återstår innan färjan går så vi delade på en tapastallrik och drack var sitt glas vitt vin på medan vi väntade. Det var ingen god tapas och fult upplagd så den fick inte vara med på bild.


Vår färja på väg in och en annan håller på att lasta av. Det var mycket att titta på.


Efter att ha ätit hotellets goda buffé med en kvarts marginal till stängningen halv tio njöt vi av att vara framme. Nr 41 med välfungerande WiFi är vårt i en vecka.



Onsdag 21 januari
Första morgonen och vi upptäcker vad begränsad havsutsikt innebär i vårt fall. Ett tulpanträd blommar precis utanför vår balkong.


Första dan ägnar vi åt att återupptäcka det fantastiska hotellområdet. Sen sökte vi oss ner till Playa Santiago via hissen som är inborrad i berget.


Affären med det gamla paret finns fortfarande kvar.


Det gör det stora skuggande trädet också.


På hemvägen passade vi på att besöka det nedre badet med sina pooler.


Efter lunch gick vi en runda till och kunde beundra bananplantagen alldeles utanför hotellområdet. Varje morgon står en stor skål fylld med goda kanariska bananer vid utgången från matsalen. Bara att ta.


Hotellet sett från havsytan.


Åt andra hållet ligger den lilla byn.


När vi kom hem kunde vi med kikare se delfiner som hoppade. Häftigt!


När man bott två veckor på Jardin Tecina får man en badrock och en cava. Vi är nu inne på vår tredje vecka så vi fick också detta. Vilken statussymbol! Efter ett par dagar kunde vi dock konstatera att det var fler än vi som var där för minst tredje gången.



Torsdag 22 januari
Frukosten är avnjuten och nu går vi för att ta emot vår hyrbil, en VW Polo. För dagen hade vi tänkt oss två vandringar.


Vårt första stopp var vid Ermita de Las Nieves. Vi ska nå vägen på andra sidan kurvan och sen följa en stig efter berget till en utsiktspunkt över La Laya som ligger i dalens botten.


Fin passage på vår tur.


Pierre på väg ner till vägen på andra sidan kurvan.


För att komma till nästa del av vandringen fick vi gå denna bro. Det blåste så mycket att vi fick hänga på räcket. När vi såg hur stigen gick bestämde vi oss för att inte fortsätta eftersom det var stup ner i vindriktningen. Lite mer spänning än vi eftertraktade.


I stället gick vi tillbaka och åkte till Laguna Grande för vår andra vandring upp till Alto de Garajonay.


I augusti - september 2012 härjade en stor skogsbrand en stor del av nationalparken. Vi var här för två år sen och då hade enstaka ormbunkar och lite gräs vuxit upp. Nu börjar växligheten återhämta sig.


Sista biten upp är det en stenlagd väg.


Uppe på 1487 m höjd, öns högsta punkt. Det blåste ordentligt här också och dimman låg tät så vi kunde inte heller i år njuta av den fantstiska utsikt som beskrivs i guideböckerna.


Taget för att bevisa att vi var uppe, men dimman låg så tät att monumentet inte syntes.


Hemma igen för en skön stund innan vi går och äter Jardin Tecinas fantastiska middagsbuffé.


Uteserveringen vid matsalen. När solen har gått ner är det svalt så trängseln var inte störande.



Fredag 23 januari
Dagens vandring utgår från Imada och ska enligt guideboken låta vandraren uppleva denna vilda del av ön utan stora höjdskillnader eller otäcka stigar. Bilden är tagen strax innan Pierre bad Ellinor ta ett steg bakåt för att han skulle få en bättre bild.


Vi startade med att gå fel och fick gå tillbaka till startpunkten längst ner i backen.


Första svårigheten. Över en flodfåra och så uppför en brant.


Den fina stenlagda vägen var nu slut och stigen fortsatte med en liten klättring uppför branten. Det måste väl vara den enda utifrån guideboken?


Nej då! Det kommer fler.


Och värre.


Pötsligt stod vi i en trevägskorsning och kunde inte ens se stigarna. En trevlig irländare hade en bättre karta än vi och vi insåg att vår väg är den som går uppåt. Enligt guideboken är det en genväg för den som vill ta det lite lugnt.


Om Pierre hade vågat se sig omkring hade han ändå varit tvungen att ge Charles Davis, författaren till Walk! La Gomera, rätt i att det vimlade av spektakulära vyer på den här turen.


Pierre var dock hårt koncentrerad på att ta sig fram och missade detta. Som tur är finns det lite foton att uppleva det på.








Sluttampen efter väl förättat värv. Gäller bara att ta sig över och nå klättringen upp till Imada. Det gick!


Hemma igen. Från balkongen såg vi Teide på Teneriffa alldeles ovanligt tydligt.


Iklädd sin statussymbol njuter Pierre av en god bok och ett glas vitt.



Lördag 24 januari
Morgonsol från balkongen.


Sista dagen med hyrbil. Vi tänkte oss att gå tre av de många vandringar som finns uppe i Garajonay. Garajonay blev nationalpark 1981 och finns upptaget på UNESCO:s lista över världsarv sedan 1986.Den första gick till utsiktsplatsen Los Baranquillos från vägen ner till Valle Gran Rey.





Vi fortsatte till Raso de la Bruma där vi gick vandring nummer 10 till Canada de Jorge genom den vackra nationalparken.


Pierre var lite tveksam till branter efter vandringen i Imada och fick manas på.


Lunchpaus före nästa vandring på andra sidan vägen.


Vandring nummer 12 till Risquillos de Corgo. Ettersom det är dimma i stort sett för jämnan bildas mycket mossa på träden och man går som i ett sagolandskap.





Pierre vände efter halva turen eftersom det var mycket brant och halt. Ellinor fortsatte för att få se den fantastiska utsikt som utlovades, men blev snuvad på konfekten eftersom allt vuxit igen så mycket att det knappt gick att se någon utsikt alls.


Vår avslutande vandring, nummer 3,utgår från Laguna Grande.


Vi startade med ett besök i informationshuset som har glasvägg ut mot skogen.


Stig nummer 3 visar hur nära branden 2012 var och hur fantastiskt naturen återhämtar sig.


Lite dimma är inget hinder för lek. De åkte banan när vi kom och höll fortfarande på när vi åkte därifrån.


Bilen är tankad, nycklarna inlämnade i receptionen och vi njuter av lite badliv på eftermiddan.





Vi avslutade med en promenad runt hotellområdet. Det här är gången från hissen in mot Playa Santiago.


Stranden är väl precis inte någon vit sandstrand, men många badar i havet.


Hissen ner genom berget går härifrån.



Söndag 25 januari
Pierre fick avvika från matsalen vid frukosten och var sen helt utslagen i magbesvär hela dan.


Fram på eftermiddan blev han lite bättre och kunde sitta i fåtöljen i stället.


Han frös och luftkonditioneringen innebär bara att man kan få det kallare så vi fick låna en värmefläkt att värma upp honom med.


Förutom att pyssla om sin sjuke make tog Ellinor ett antal små promenader och fotade blommor och annat. Har man ett Garmin stegräknararmband måste man gå också. Det blev ändå 18000 steg denna dag.






Måndag 26 januari
Sol- och baddag. Pierre vid poolen.


Ellinor på vattengymnastik.


En sista promenad ner till Playa Santiago.





Pierre vilar sig lite i skuggan av trädet på torget.





Vår balkong sedd från gången nedanför.


Denna vistelses sista aperitif på balkongen.



Tisdag 27 januari
Hemresedags. I väntan på färjan från San Sebastian till Los Christianos.





En sista blick på La Gomera. Det har varit en fin vecka.


Los Christianos.


I väntan på flyget hem fick vi ett par timmar i Playa de las Americas. Vi tog en tur på strandpromenaden.





I bakgrunden syns La Gomera med dimman uppe i nationalparken.





Lunch på Loch Ness för tredje gången. Vem kan motstå ett sånt ställe?





Aldrig har vi upplevt en så illa organiserad säkerhetskontroll som på flygplatsen på södra Teneriffa. Alldelse utmattade stapplade vi mot vår gate, men som tur var fanns Currywurst Express på vägen och återställde ordningen. Planet startade exakt i tid och strax efter elva var vi hemma igen.




Tillbaka till startsidan