18 - 25 januari 2018 Pierre och Ellinor vandrar på La Palma. En av världens brantaste öar.



Torsdag 18 januari
Redan kl 04.15 hämtades vi vid grinden av From door to gate. Det var så krångligt på Arlanda att vi inte hann fika, men en bok inköptes i alla fall. När vi skulle gå ombord fick vi åka buss långt ut på flygplatsen, men det fanns ju en skylt så att vi gick på rätt plan.


Soluppgång över molnen som hängde över Stockolm.


När klockan var två lokal tid (en timme efter) var vi installerade i vår trevliga lägenhet av 80-talssnitt på hotell Lago Azul i Los Cancajos. Vi bodde ovanpå en Dinobutik, men ville kolla Spar för att lägga upp ett basförråd så vi gav oss ut på spaningstur.


La Palma är en av världens brantaste öar vilket man inte tvivlar på när man se vägarna på kartan. Vi boddev på östra sidan precis söder om Santa Cruz del la Palma. På hela ön bor ungefär 87000 invånare varav knappt 20000 i Santa Cruz. Den är 28 km bred och 47 km lång och den nordvästligaste av Kanarieöarna.


Vid hotellet startade en strandpromenad som ledde förbi små vikar där vattnet sprutade upp. La Palma bildades för ungefär tre miljoner år sedan genom vulkaniska aktiviteter vilket ger de svarta klipporna.


Utsikt mot Santa Cruz från strandpromenaden.


Första middagen i vår mycket tidstypiska lägenhet. Det blåste rejält så vi satt inne och tittade ut genom de öppna balkongdörrarna.



Fredag 19 januari
Efter att ha hämtat bilen på flygplatsen körde vi söderut ner till Fuencaliente där vulkanen San Antonio finns. I besökscentrat möttes vi av denna stol med möjlighet att transportera en person med väldigt skiftande typ av skador. Underligt nog kändes det inte helt betryggande.


Nattetid är platsen som ett fönster mot universum med fantastiska möjligheter att se stjärnhimlen. Man ser också solnedgången i väst, men vi hade dessvärre inte tid att invänta någondera av dessa saker.


Vi fortsatte i stället upp mot utsiktsplatsen på vulkanen. När vi vände oss om såg vi både ett teleskop, besökscentrat och staden Fuenacaliente. Det var så otroligt klar luft. La Palma utsågs 2002 till ett biosfärreservat av UNESCO.


Kratern på vulkanen verkar lugn. Senast det var ett utbrott på La Palma var 1971 då Teneguia, också på södra delen av ön, hade ett utbrott. 1949 åkte västra delen av Cumbre Veija, bergsryggen på södra La Palma, flera meter ner i havet vid ett vulkanutbrott.


Ganska brant och långt ner. Undrar om det räcker med stolen om man halkar i lavagruset här.


Vandring på vulkanens kant.


Sen blev det smalare och pillrigare att ta sig fram, men det var väl värt besväret att vandra hela vägen upp.


La Palma kallas Isla Bonita, den vackra ön, och det är lätt att förstå varför.


Från San Antonio körde vi norrut på västsidan av ön. I El Paso stannade vi till vid besökscentrat för nationalparken Caldera de Taburiente som omfattar den största vulkanen och högsta punkten på ön. Där fanns också en fin botanisk trädgård.


Där uppe ska vi vandra i morgon! Molnen rullar in, men vi hann se och längta. Vi hade läst om en liten väg upp i bergen som man måste ha tillstånd från centrat för att köra, men den var tyvärr stängd och vår lilla C3 hade avgjort inte fyrhjulsdrift.


I stället för att ta oss över bergsryggen med massor av hårnålskurvor fick vi åka en behaglig RAK tvåfilig tunnel. Vi var raskt uppe i 80 km/tim i stället för de 30-40 vi hållit tidigare.


Vi svängde av stora vägen vid San José och åkte upp till utsiktspunkten Mirador Risco de la Conception. Vår C3:a är helt ny och har inte en skråma - än. Vilket ansvar.


Utsikt mot Santa Cruz. Det är lite kringelikrokigt dit ner.


Om man gick en liten bit på strandpromenaden och vände sig om hade man startbanan på flygplatsen bara ett par km bort mitt i blickfånget. Pierre började genast planera för att få ett foto på ett lyftande plan.


Och så en liten promenad till det sprutande vattnet alldeles nedanför vårt hotell.


Inne på hotellområdet var vattnet betydligt lugnare.



Lördag 20 januari
Utflykt till den stora vulkankratern Taldera de Taburiente, världens största med en bredd på nio km och ett djup på 1500 m. Det gick uppåt, uppåt och så uppåt igen i snäva hårnålskurvor.


"Ta det lugnt nu så att jag hinner läsa på kartan" sa Pierre. Hastighetsmätaren visade på 28 km/tim så lite stressande var det att snirkla sig upp på de smala vägarna.


Ovanför molntäcket var det soligt och fint, men lite kyligt.


Vi stannade på 2300 m och gjorde oss i ordning för vandring. Pierre blev först yr och fick tungt att andas av den tunna luften så vi tog det lite lugnt i början.


Utsikt över vulkankratern som sträcker sig ner till havet.


Efter en stund blev det lite lättare att andas och vi fortsatte upp mot Pico de la Cruz.


Pico de la Cruz är den tredje högsta toppen på 2350 m. Den allra högsta heter Roquo de los Muchachos och är 2426 m, syns på andra sidan klyftan. Där ligger också telskop från många länder.


Korparna bor på toppen och tigger mat av vandrarna. De är helt orädda och när Ellinor lämnade sin ryggsäck obevakad gick en av dem fram och rotade efter mat i den.


Ovanför molnen.


Vi hade tänkt fortsätta en bit till på vandringsleden, men det var en riktig fotvrickardel så vi klättrade tillbaka och gick ner igen.


Litet kaffestopp i Hoya Grande. Vår vandringsbok hade en tur härifrån, men det gick inte att lista ut var de tänkt sig starten så vi åkte vidare.


I stället började vi en tur utanför den kända restaurangen Reyes i Roque Faro för att komma till Barranco de los Hombres, norra öns största ravin.





Ravinen - kanske är den mer imponerande med forsande vatten i.


Nu är det bara en halvtimmes vandring kvar. Detta är en av huvudvägarna på La Palma, LP-1, och den åkte vi sen hemåt tills vägen plötsligt var avstängd. Ingrid, vår GPS, ledde oss stadigt framåt, men plötsligt ville hon svänga av vid en backe som var så brant att den inte syntes framför oss. Vi fegade ur, vände och fick se mycket av La Palmas vägnät med innan vi kom hem. Men vackert var det!



Söndag 21 januari
Efter sedvanliga hårnålskurvor har vi nått Pared Vieja på 1100 m där vi ska starta dagens vandring.


Vi skulle nu runda berget Montana och ta oss upp ett par hundra meter till en utflyktspark.


Vandringsboken gav en del övrigt att önska. Det ska finnas en stig här hävdade författaren bestämt.


Vi övergav boken efter ett tag och följde utmärkta leder i stället. Det finns 100 mil vandringsleder på La Palma, men det visste vi inte när vi köpte vår usla bok.


Laurasilvaskog på ungefär 1200 m höjd.


När vi var nästan framme kom vi till detta. Vad kan det vara utom en hoppbacke? Före guppet finns en rensad led och efter en liten bred stoppbacke.


Pinjeskog där väldigt lite annat växer brukar ligga ovanför laurasilva.


Framme vid dagens mål, Refugio del Pilar på 1430 m höjd. Detvisade sig vara ett omtyckt utflyktsmål med massor av grillar, stora sällskap som roade sig, lekpark, kyrka och mycket annat. Vi åt vår medhavda lunch och tog en annan led ner till bilen genom lika vacker natur som på uppvägen.


Dags att lämna tillbaka bilen. Att få ut den tog en timme p g a att så många på ett plan från Amsterdam också ville hyra hos Hertz, men att lämna tillbaka den tog två minuter högst och det fanns inte en skråma på bilen. Vi tog buss 500 hem. För 2,70 euro åkte vi nästan fram till dörren.


Och denna dag kunde vi äta middag ute på vår balkong med härlig havsutsikt och massor av bilar och lite flygplan för Pierre att hålla reda på.



Måndag 22 januari
Utsikt från balkongen just innan solen går upp. Vi fick gå till grannhotellet och äta frukost och försökte vara tidiga för att få lugn och ro innan den stora rusningen.En riktigt fin och riklig frukostbuffé är verkligen en fin start på dagen.


Dagens uppgift var en promenad in till Santa Cruz. Vi tog strandpromenaden och vände oss om efter en liten bit. Både vattenkaskad, vårt hotell och flygplatsen på samma foto - inte illa!


Första prövningen var trappan upp från badstranden till vägen. Tur att Pierre varit så flitig och trampat cykel samtidigt som han sett Clintanfilmer efter jul. Det gick galant.


Nästan framme i Santa Cruz passerade vi en av stadens badstränder med svart lavasand.


Postkontoret blev vårt första stopp. Nu ska skrivas vykort!


Vi vandrade Calle O'Daly fram till det lilla torget Plaza de Espana med kyrkan Iglesia de El Salvador. Tillsammans med husen omkring är de ett fint exempel på renässansstil på Kanarieöarna.


Inne i kyrkan finns olika scener ur Jesu liv åskådliggjorda.


Torget sett från kyrktrappan med statyn av prästen Manuel Diaz från 1897 mitt på. Till vänster utom bild ligger stadshuset.


Gågatan Calle O'Daly. Pierre hittade äntligen ett skärp efter att hans medhavda fallit i bitar efter säkerhetskontrollen.


Santa Cruz är känd för sina dubbla balkonger på Avenida Maritima vid havet. Denna är byggd i början av 1800-talet av löjtnanten och postmästaren Antonio José Felipe. Till höger på balkongerna finns en liten privat del.


Saluhallen ligger på en plats där det tidigare låg ett sjukhus. 1886 ritades det om till en saluhall med små arkader och flera ingångar.


Interiören på Casa-Palazia Salazar.


Vi fuskade och tog bussen hem för att hinna tillbringa den soliga och varma eftermiddagen vid poolen.


Ungefär 17 grader var det i vattnet, men Pierre klev ändå snällt i för fotografering. Han tog sig t o men simtur.





Pierre hade med sig flera bra böckeroch tillbringade gärna kvällen i vårt finstämda rum med romantisk belysning.



Tisdag 23 januari
Med buss tog vi oss upp till San José för att gå på Cigarrmuséet som ligger i Parc de los Alamos tillsammans med andra muséer. I parken är det stor hantverksmarknad varje lördag förmiddag.


La Palma med den stora nationalparken Calderade Taburiente snett upp till vänster. Hela ön är mycket brant och i ledningar förs vatten ner från bergen för bevattning. På ön odlas mycket bananer och en hel del druvor förutom tobak och jordbruksprodukter. Långt ner i söder framställs fortfarande salt ur havsvattnet.


Många familjer emigrerade på 1700-talet från Kanarieöarna till Cuba för att arbeta med cigarrer. I mitten på 1800-talet återvände många och tog med sig hantverket. Det passade bra att odla tobak i Brena Baja (runt San José) och tillverkningen tog fart. Fortfarande tillverkas cigarrer och de säljs i affärer och på flygplatsen, men går också på export.


I affären hade vi både sett och köpt vin från La Palma, men vi såg aldrig några vinstockar när vi åkte omkring. På muséet fick vi förklaringen när vi såg denna film, Stockarna är så låga att vi aldrig fick syn på dem.


Från de flesta länder emigrerade enbart män till Cuba, men från Kanarieöarna kom hela familjer.


Tobaksblad på tork.


Tillverkning av cigarrer. Mycket spännande att se.


Kyrkan i San José. Här någonstans ska vandringen börja, men var???


Vi hittade startpunkten till slut och började vår vandring på ungefär 1000 m höjd.


I Marocko var skolorna pastellfärgade, här är de riktigt färgglada.


Mandelblom.


Huvudentrén från 1600-talet fanns hos en rik, mäktig och priviligierad familj. Vem som helst fick inte bygga denna typ av dörr och de fem småtornen visar att detta sannolikt var en av de mest befästa ägorna på Kanarieöarna. När vi tittade bakom insåg vi dock att storhetstiden var över.


Apelsinodling i ett lite skyddat läge.


Vi passerade flygplatsen på ungefär 1100 m höjd. Vi borde ha gått in för landning.


Äntligen fick vi se vinstockar!


Möjligen gjorde vi ett felval för det gick ordentligt uppåt. Där nere såg vi en busshållplats som vi gärna hade suttit vid i stället.


Bussnätet på La Palma är väl utbyggt. Det finns också en app, Moovit, som visar alla tidtabeller och hur man tar sig till busshållplatser. Vi bestämde oss för att det var dags att ta bussen hem och fick instruktioner att ta buss 201.


Tyvärr skulle den inte gå på över en timme visade det sig när vi kom fram. Vi fortsatte neråt, nästan från toppen på berget och till denna hållplats. Vi såg bussen passera alldeles för tidigt och nu var det två timmar till nästa.Vi fortsatte hemåt till fots för det gick inte att lista ut sambandet mellan avgångstiden på turlistan och den på bussen.


På La Palma odlas mycket bananer precis som på övriga Kanarieöar. Vatten leds ner i ledningar från bergen för bevattning. Bananblomman är ganska stor.


Neråt bar det oavbrutet och brant var det, men vi närmade oss stadigt havsytan.


Plötsligt upptäckte vi att vi passerat Los Cancajos och var på väg in till Santa Cruz. Pierre hittade tack och lov en genväg och vår lycka var stor när vi såg rätt by. Vi hade gått 31000 steg, 25 km,1000 m nerför och sex timmar när vi slutligen stapplade in hemma.



Onsdag 24 januari
Sista dagen. Pierre torkade våra vattensäckar inför packningen. Snett nedanför vår balkong låg den trevliga affären Dino.


Promenad upp på klinten framför vårt hotell. Vi bodde i den puderfärgade delen av hotellet längst ner till höger.


Promenad för att få se ett flygplan lyfta. Pierre hade kollat avgångstiderna på flygfältet så vi hade gott hopp.


Lavahus med perfekt placering för flygspaning och lite annat att titta på för den som spanade lite mindre.


Äntligen!


Dags att pröva havsbad också.


Det var riktigt skönt i vattnet, säkert uppåt 20 grader.


På eftermiddagen var vi bjudna på 70-årsbubbel på grannhotellet. Grattis Margareta och tack för en trevlig eftermiddag med dig och din syster Lillemor på er balkong!


Kvällspromenad på hotellområdet.


Flera kvällar hade vi tittat på den fantastiska stjärnhimlen från balkongen, men nu tänkte vi göra det lite ordentligare och tog en promenad efter havet. Tyvärr var det mulet, men hotellet såg ju fint ut i alla fall.


Det gjorde det från det här hållet också.



Torsdag 25 januari
Sopsorteringen på La Palma är lätt, precis som hemma. Vi lyckades däremot inte förstå sophämtningen, men det verkar som om det står stora soptunnor lite överallt där det finns en platt yta som alla kan slänga sina sopor i, även handlare och hotell.


På vår balkong satt manicken för uppkoppling. Hurra!


Hemresedags.


Det är trångt på flygplatsen. Vårt plan har kommit och det till Billund är klart för avgång. Om fem timmar är vi hemma efter en mycket innehållsrik och trevlig vecka på La Palma. Och hämtade på Arlanda blev vi också - tack Ulrika!






Tillbaka till startsidan