Februari 2014, Ellinor och Pierre på rundresa i Lykien.





Fredag 14 februari
Denna gång ramlade ett erbjudande ur tidningen Villaägaren och vi nappade direkt. Vi gjorde visserligen en rundresa i Lykien 2011, men turligt nog är upplägget annorlunda denna gång. Incheckade, böcker inköpta och nu lite mat före avresan. Flygbolaget Freebird tillhandahåller inte detta ombord.



Lördag 15 februari
När vi landade i Antalya var det det värsta regnväder vi upplevt. Allt blev genomblöttblött på 20 m språngmarsch och det tog ett par dagar att torka upp väskorna. Natten tillbringade vi i Kemer och även om hotellet inte verkade ha högsäsong var det fint väder igen.


Vi fick sovmorgon efter att ha kommit till hotellet kl 01.15 och åkte därför inte förrän kl 08.30. Härligt att vara på väg igen och gott med en kopp turkiskt te efter vägen.


Vi följde havet västerut på den alldeles nyligen iordninggjorda vägen. Vilken utsikt!


Vårt första stopp var i Demre som tidigare hette Myra. Vi startade på Noel Baba museum. Här fanns tidigt en kristen kyrka. För att bikta sig gick man in till höger. Bakom en vägg i mitten fanns en präst som inte kunde beskådas eller se vem som kom. Till vänster kom man sedan ut igen, förlåten sina synder.


St Nicolaus var biskop och verkade på 300-talet. Han var mycket vänlig och generös och dessutom klurig vilket gjorde att han bl a räddade Myra undan extra skatter. Här har Nicolaus- och sen vår tomtekultur sitt ursprung.


Vintern är apelsintid i Turkiet. Och de är så goda!


Från muséet fortsatte vi till klippgravarna i Myra. De höggs ut i bergen för mer än 2000 år sen och efterliknar de hus som fanns då. Inuti är det uthuggna grottor med bänkar där sakofagerna stod. De pampiga gravarana var avsedda för prominenta medborgare.


Det finns också en ganska välbevarad amfiteater inom området. Den var ursprungligen grekisk, men har sedan tagits över av romarna.


Dagen fortsatte med en båttur på havet. På öarna vi passerade står mängder med sarkofager. Det låg ofta flera personer i dem, men män och kvinnor låg inte i samma sarkofag om de inte var äkta makar.


Vi andra tittade på fästningen ovanför Ücagiz, Pierre fick i stället se en jättestor havssköldpadda som simmade vid vår båt. Kaptenen såg den också och ropade ut att den fanns där, men den dök innan vi andra hann se den.


Dolchiste på ön Kekova, en ruinstad under vattnet. Den övergavs när en jordbävning delade ön den låg på på 200-talet och det mesta av staden hamnade under vatten.


Vattnet på Turkoskusten är så klart att vi kunde se resterna av husen och trapporna under vattnet och även konturerna av den lilla hamn som fanns på ön.



Söndag 16 februari
Efter att ha sovit i Fethiye fortsatte vi resan. Minst två gånger per dag stannade vi på små ställen som detta. Där erbjöds lite att äta och dricka och så mängder av souvenirer. Fördelen här var den fina kaminen som värmde skönt i morgonkylan.


I Daylan startade vi en båttur på Dalyanfloden genom den naturskyddade lagunen ut till havet.


Vi fick se fantastiska klippgravar. De är byggda för över 2000 år sen, de också, och uppförda mitt på bergväggen. De som byggde firade ner sig med rep och hade små verktyg som de högg ut stora grottor med bakom de utsmyckade fasaderna.





Ute vid havet låg många små fiskebåtar. De fiskade blå krabbor som bara finns på några få ställen i världen, bl a här och i Kanada.


Blå krabba. De gick att beställa ångkokta med timjan och lime för leverans på tillbakaresan. Det gjorde vi.


Istuzustranden. Här lägger havssköldpaddorna sina ägg nattetid melan maj och oktober. Stället där äggen läggs markeras med en käpp och ska undvikas, men i övrigt går det bra att bada som vanligt. Nattetid är det dock inte tillåtet att vistas på stranden.


På återresan njöt vi av vår ångkokta blå krabba. Mycket gott.


Vi kunde inte motstå det tjusiga fotot på oss från båtturen.


Vilken lycka! Denna gång ska vi stanna två nätter på samma ställe, hotell Palmer i Kusadasi.



Måndag 17 februari
Utflyktsdag. Vi startade tidigt och det var bra för när vi kom till Efesos fick vi en fin guidad tur i lugn och ro av vår eminente reseledare Timur. Staden byggdes på 1000-talet f Kr, kanske t o m långt före dess. Bakom Timur syns Celsusbiblioteket som byggdes på 100-talet och innehöll stora mängder bokrullar. För att de inte skulle förstöras av fukt fanns ett system med luftkanaler bakom rullarna.


Hela vår grupp i Efesos.


De offentliga toaletterna. Runt en liten ö fanns massor av hål med rinnande vatten under som spolade ut exkrementen. I mitten fanns en liten ö för kulturella ändamål. Där kunde någon läsa dikter, spela instrument eller sjunga.


Gudinnan Nike. När vingarna är utfällda är det fredstid. Skönt att se!


Kuretgatan där det låg många butiker. Under gatan fanns ett sinnrikt system för vattenförsörjning och på kvällarna öppnade de ventiler för att skölja ren gatan. När vi kommit så här långt på vår tur var trängseln betydligt större.


Från Efesos åkte vi till den närbelägna staden Selcuk. Först tittade vi på den pelare som står kvar av Artemistemplet, ett av världens sju underverk, och därefter åkte vi till Isa Bey-moskén. Pelaren på bilden hör till moskén.


En mycket frestande skylt ledde oss till en camping. Den var dock inte öppen än och det gjorde ju inte så mycket. Hotellet i Kusadasi är alldeles utmärkt.


Ayasolukfästningen i Selcuk med mandelträd framför. Byggdes på 500-talet, men dit skulle vi inte.


Vi besökte i stället resterna av Johannesbasilikan där Johannes ligger begravd. Han bodde här på 100-talet e Kr.


Först uppfördes en liten kyrka över hans grav på 300-talet, men på 500-talet lät kejsar Justinus uppföra en enorm basilika på platsen i stället. Här är dopfunten där den som skulle döpas gick ner och doppade sig tre gånger.


Fiffigt ställe för vakten att stå på.


Ayasolufästningen ter sig säker även härifrån.


Resans finaste toalett ligger vid torget utanför.


Vi avslutade dagen med ett besök i en liten bergsstad nära Selcuk, Sirence.


Även här fanns en liten basar. "Inte köpa, bara kolla", sa försäljaren till oss när han insåg att vi var svenskar.


Det fanns en fin liten promenadväg upp till kyrkan.


Åtta minuter efter att vi kommit tillbaka till hotellet var vi på väg ner till hotellets hamam för härligt turkiskt bad och oljemassage.


Kvällssol från balkongen.



Tisdag 18 februari
Dags att resa vidare. Vi fick sovmorgon, sa Timur, så bussen gick inte förrän kl 07.45. Först kom vi till Afrodisias. Timur berättade som vanligt inlevelsefullt om det vi fick se. Detta är ingången till Afrodisiastemplet, propylon.


Det var så härligt vårlikt att vi längtade hem för att kunna ta fram trädgårdsmöblerna.


Stadion rymde 30.000 personer. Den är byggd av grekerna för idrottsspel, men romarna gjorde om den till arena för gladiatorer och djur som slogs.


Resterna av själva templet.


Romersk teater, ombyggd från att ha varit grekisk. Det som skiljer är t ex att scenen är upphöjd och att ingången sker genom en pelargång bakom. Grekerna byggde alltid sina teatrar i backar där publiken också fick vacker utsikt, det ville inte romarna göra.


En av veckans luncher och den enda då vi inte serverades kyckling. Här kunde vi välja på forell och lammfärsspett.


På eftermiddan kom vi till Pamakkale. Med tanke på läget ska ett fotostopp göras efter lunch då solen lyser på hela kalkberget.


Eftersom vi redan vandrat på berget vid ett tidigare besök "fikade" vi först nedanför....


och tog sen en promenad lite närmare. Vi bodde sen på ett hotell strax utanför Pamakkale.



Onsdag 19 februari
Vår sista resdag. Vi besökte ett mattkooperativ och beundrade mattknyterskornas fina arbete. Detta är kooperativets bästa mattknytare och det kunde vi lätt förstå när vi såg henne arbeta.


En del provade att väva, men Ellinor höll sig till vad hon trodde var en lättare syssla. Kanske var den det, men lätt var det inte att spinna.


Sidenkokonger. I 40 dagar lever larverna på mullbärsblad och spinner in sig. De måste sen tas om hand direkt eftersom de annars börjar äta sig ut och då förstörs tråden. De kokas i detta kärl och sen samlar trådarna upp med hjälp av kvasten till vänster i bild. Därefter rullas de upp på en spole.


Platån uppe i Taurusbergen är enorm.


Framme i Kemer. Vi tog en promenad i det vintertysta området och gick också ner till stranden. Det kändes bra att vara där utanför säsongen.



Torsdag 20 februari
Utsikt från hotellbalkongen före avresan in till Antalya för stadsrundtur och byte av hotell till ett mer centralt belaäget inför morgondagens hemresa.


Stadsrundtur. Vi startade vid monumentet av Kemal Atatürk och tornet på moskén som är ombyggt från att ha varit en kristen kyrka.


Hadrianusporten uppfördes 130 e Kr inför kejsarens intåg i staden. Valvbågarna var från början helt inklädda i marmor.


I gamla stan fanns massor av fina hus med mysiga gårdar.


Pierre planerade ett angrepp, men hittade inga kanonkulor.


Han försökte sen fly i taxi, men eftersom dessa boxar finns nästan överallt var ingen ledig så vi gick vidare.


Vi fortsatte ner till hamnen.





Affärsgatan ovanför hamnen.


Liten basar vid kyrkan som blev moské.


Efter att ha besökt en stor juvelerarfirma (utan att köpa något) åkte vi ner till stadens berömda vattenfall.


Vår fina busschaufför Nazar. Hon är ensam kvinna bland företagets flera hundra chaufförer. Det har nog satt sina spår för hon tycker inte om att bli omkörd av andra bussar, men hon förde oss så lugnt och tryggt hela vägen.


På kvällen var vi på turkisk afton. Det bjöds både på mat, dryck och olika sorters uppträdande. Förutom traditionella folkdanser fick vi se magdans.


Vi var inte den enda gruppen där denna kväll. För 12 euro fick man dricka hur mycket man ville av både öl, vin, raki och läsk och stämningen steg snabbt.


Trumvirituos.


Magdansare, damernas favorit presenterades han som.



Fredag 21 februari
Innan avresan hem besökte vi ett stort skinnföretag, Natura. Vi se se en visning och sen köpte många i vår grupp vackra skinnplagg till förmånliga priser, men vi avstod.



Tillbaka till startsidan