14 juni - 21 juli Stora sommarresan, Olle och Katarina är med i början.



Torsdag 14 juni
Äntligen dags igen! Olle sov över efter att ha firat avslutningen med vänner så vi kom iväg redan vid tio avvinkade av Katarina som ansluter om en vecka.


Framåt eftermiddan passerade vi Öresundsbron och var utomlands.


Dagsstopp på Farö vid åttatiden. Vi var verkligen inte ensamma där, men lyckades i alla fall erövra en plats.



Fredag 15 juni
Som sista bil fick vi köra ombord på färjan mellan Rödby och Puttgarten vid elvatiden efter att traditionsenligt ha shoppat i Saksköping så att Pierre kunde få sin godaste leverpastej med bacon och peppar.


Solig och skön överfart, men alldeles för tidigt för att Pierre skulle kunna få en currywurst till lunch.


Vid sextiden nådde vi dagens mål - Hann. Münden, (eg Hannoversch Münden). Campingen har en ställplats som är lite mittemellan camping och vanlig ställplats på parkering. Där fanns bl a en dygnet runt-öppen toalett vilket skulle visa sig vara värdefullt. Från kl 21 kan man inte utnyttja campingens faciliteter för då låses en stor grind.


Hann. Münden är en gammal stad och finns omnämnd på 1100-talet, men klostret i den gamla delen omnämndes i skrift resan 802. De tar högst fem minuter att gå in till stadskärnan.


Staden har en mycket välbevarad korsvirkesbebyggelse.


Fulda och Werra flyter ihop i staden och bildar tillsammans floden Weser.


När Ellinor och Olle kom tillbaka från promenaden hade Pierre njutit av två generösa leverpastejmackor. En timme senare var han rejält magsjuk och blockerade den enda toaletten i flera timmar med Ellinor som vakt utanför. Magsjuka och husbil är ingen riktigt rolig kombination, men morgonen därpå var han frisk igen.



Lördag 16 juni
Vi fortsatte söderut och lade upp ett lager för några dagar på vår favoritkedja i Tyskland, Rewe. Det gick att köpa lunch åt Pierre (som har en stark tro på currywurstens helande förmåga) utanför också.


Vi hade tänkt oss att bo på den franska sidan om Rhen vid Rust, men färjan var inställd på obestämd tid så vi åkte till Europapark och deras stora ställplats. Den var proppfull! Till slut hittade vi en plats som t o m erbjöd skugga bakom bilen. Det var lika varmt i Tyskland som hemma i Sverige.


En liten promenad för att kolla läget inför morgondagens begivenheter. Såg bra ut.


Som vanligt bjöds det på rodeo med skickliga ryttare på kvällen.



Söndag 17 juni
När Europapark öppnade var vi på plats tillsammans med väldigt många andra. Först gick vi till Voletarium som är nytt sen förra året och sedan åkte vi vår favorit Silver star där man svävar fritt i en del av backarna. Så småningom kom vi också till denna roliga berg- och dalbana, Mir.


En vecka innan vi startade vår resa brann en av Ellinors favoriter, Bavaraia, ner totalt. Bakom de täckande väggarna pågår nu ett febrilt arbete med att skapa en ny miljö. Europapark är indelat efter Europas länder och visar miljöer från dem. Bavaraia låg nära den skandinaviska delen och vi hoppas nu att den ska bli lite roligare än bara rafting och Vikingagunga.


Wodan - en häftig berg- och dalbana i trä, med Blue Fire bakgrunden. Inte så farliga köer så vi hann många åk.


Pierres favorit. Man kan inte bara spruta på olika punkter så att det händer saker utan också blöta ner åskådare.


Pierre höll ut till klockan fem i värmen och övriga till stängningen. Då fick vi var sin anrättning med olika sorters sparris och Hollandaisesås till middag. Så gott!



Måndag 18 juni
Nyhet för året var att vi tillbringade två dagar på Europapark istället för att besöka två parker. Vi gick ut stenhårt och ökade:-).


En annan av Pierres favoriter. Skänkte behaglig svalka i värmen.


När det blev lunchdags fick vi dela på oss. Olle och Ellinor föredrog dessa varianter av tarte flambée medan


Pierre höll fast vid sin favorit, currywurst. Alla var nöjda.


Ellinor och Olle lunchade på den franska delen och bjöds på vattenspel med vacker musik under maten. Sen orkade vi hålla ut till stängningsdags igen.



Tisdag 19 juni
När vi passerade franska gränsen slutade vår GPS plötaligt att visa vägen. Det gick inte att fixa, men trött Olle tog fram sin iPhone och fixade raskt ny guidning.Resan fortsatte och vi kom till Ile sur Doube där vi har handlat och lunchat förut, men det tål att upprepas. Härligt att vara i Frankrike igen.


Halv fyra var vi framme i Villars-les-Dombes, också det en gammal bekant, men där finns pool och gratis uppkoppling.


Villars-les-Dombes är en liten stad med runt 4000 invånare och ligger i departementet Ain. Den är mest känd för att här ligger Frankrikes största fågelpark, men vi nöjde oss med en promenad till stadskärnan i den starka värmen.


Poolen är under ombyggnad till inomhusbad, men som kompensation hade de ställt upp en lite mindre modell som svalkade skönt.


Pierre gick till boulebanan och tränade lite. Strax fick han sällskap av en holländsk spelare med tävlingslicens. Pierre kämpade bra och hade riktigt trevligt, men var helt chanslös.



Onsdag 20juni
I 29 år hade vi stannat på camping Les Saladelles i Carnon-plage och vilat lite inför slutsträckan. När vi kom dit var den omgjord till stugby och hette Les Milles Petites. Stor förvirring! Sen åkte vi till Le Grand Mottes och tog in på ställplatsen på camping Les Cigales i stället. Inte riktigt samma sak dock.


Skön svalka bakom bilen medan vi gör om vår planering. Det är alldeles för varmt för att promenera till havet härifrån och vi har bara två cyklar.



Torsdag 21 juni
Ny dag med nya planer. Vi tog buss och spårvagn in till Montpellier och hamnade centralt vid Gare de Montpellier Saint-Roch. Montpellier har drygt 250 000 invånare och är Frankrikes 13:e största stad och ett centrum för kollektivtrafiken i Herault.


Järnvägsstationer är en av Pierres passioner och denna uppskattade han mycket. Inte bara sval och luftig utan dessutom snygg. Härifrån går också TGV, det franska höghastighetståget. Paris på 3 1/2 timme....


Porte de Peyrou stod klar 1693 och är ritad av Francoise d'Orbay med Porte Saint Denis i Paris som förebild. Den är en hyllning till Ludwig den XIV, Solkungen.


I Gamla stan finns många små fina torg med serveringar. Staden är mycket gammal och fick sina första stadsprivilegier 1141.


Vi sökte dock ännu mer skugga och hamnade på en sushibar med en av de godaste anrättningar vi ätit. Särskilt soyan höjde maten så vi köpte med oss var sin flaska.


Styrkta gick vi till det stora torget, Place de la Comedie, med musikteatern i bakgrunden.


Åt andra hållet fanns en stor scen eftersom den 21 juni innebär Fęte de la musique i hela Frankrike. Vi fick höra ett par lokala rockband.


Pierre kände att det var dags för en kall öl i skuggan.


Ellinor och Olle hade dock upptäckt att det fanns en stor nyöppnad utställning om Picasso - Picasso donner ā voir - på Musée Fabre alldeles bredvid Place de la Comedie och skyndade dit. Muséet grundandes av Francoise -Xavier Fabre och öppnades 1825. Det har stora samlingar av italienska, flamländska och holländska målare och franska skulptörer från 1600- och 1700-talet.


Utställningen var kronologiskt upplagd och följde Picassos hela produktiva liv via 14 nyckeldatum mellan 1895 och 1972. Många av hans mest kända verk fanns med så det blev en ganska långsam tur.


Det var 19 grader i rummen för att skydda tavlorna. Ett stort plus tyckte vi, men många gick omkring inlindade i filtar.


Det fanns också otroligt många vackra tavlor att se i de ordinarie salarna. Denna är målad av en okänd tysk konstnär i olja på trä 1519 och visar Ste Agnes som ser tillbaka på scener ur sitt liv.


Även salarna var mycket vackra.


Via svalkan i köpcentrat Polygone tog vi oss sen till spårvagnen och därefter bussen hem. Dagen var lika trevlig som om vi tillbringat den på stranden i Carnon-Plage, men lite varmare.



Fredag 22 juni
Katarina kom med veckans plan från Stockholm kl 10.30. Välkommen!


Vi fortsatte resan direkt och drog upp i bergen i Herault till Grotte de Clamouse nära Saint-Jean-de-Fos. Förutom att det är intressant och vackert bör det ju vara ganska svalt där.


Vi fick en helt fantastisk tur som innehöll både färg- och musikspel förutom alla stalagniter och stalaktiter som det tagit naturen miljoner år att bygga upp.

Denna sal heter Grand buffet d'orgue - stor orgelbuffé - och visst är det en imponerande orgel.



Det är mineraler som avgör färgen på stalagniterna och stalaktiterna. Aragonit ger den vita färger.


Grottan upptäcktes 1945 och har varsamt gjorts tillgänglig för besökare.


På vägen ner till Gignac där vi stannade för dagen passerade vi också ett världsarv, Pont de Diablo/Djävulsbron, över floden Herault, men valde att svalka oss i campingens pool. Det kändes lugnare.


Lugn stund efter intesiv dag. Vår plats hade t o m en liten pergola längst in.



Lördag 23 juni
Morgonpromenad in till cetrala Gignac för brödinköp. Marknaden var redan igång med många frestande lokala produkter.


Sista etappen på resan ner till Argeles-sur-mer och nu kan vi se Pyrenéernas mäktiga berg framför oss. Snart framme!


Pierre har många passioner och en av dem är att tvätta Silvia i olika tvättanläggningar. Skönt att ha henne ren när hon nu ska stå stilla i två veckor.


Vi fick plats nummer 2 på Camping Catalan, antagligen den bästa plats vi någonsin haft där. Lägret är slaget och vi kan se oss omkring på stan. Vad har förändrats?


Även i år kom vi lagom till slutet av Swimrun. Det började 2004 med att två bröder simmade och sprang mellan Utö och Sandhamn och har sedan utvecklats till en populär sport i många länder, inte minst i Frankrike.


Här skulle vi nu bo i två veckor. Det är en av Argeles-sur-mers två tvåstjärniga campingar och inget under av lyx, men den ligger så centralt och nära havet och är så trevlig.


Vi föll genast in i gamla vanor. Korsord i alla former och svårighetsgrader utgör alltid en oemotståndlig frestelse.



Söndag 24 juni
En vecka i husbil samlade en hel del tvätt. Lägret började se ut som vanligt.


Eftermiddagspass på stranden med en av de vackraste utsikter som finns.



Måndag 25 juni
Måndadg betydde marknadsdag. Det var dags att införskaffa den goda tomatröran, oliver och torkad frukt. Enligt sin skylt grundades Les Freres Albert 117 f Kr så de har haft tid på sig att få fram sina goda produkter.


Kvällspromenad. Det finns så mycket gott att testa att kvällarna knappt räcker till. Crepe blev det idag. Gott!


Tisdag 26 juni
Det mesta handlade om fotboll. I Argeles samlas många nationaliteter så det fanns alltid publik vid de barer som hade storbilds-TV. Underligt nog visades inte alla Sveriges matcher på fransk TV.


Årets första kvällsmarknad hölls denna kväll i Argeles Port och vi var förstås på plats. Utsikten var fin med Tour Madeloc på berget ovanför Collioure.


Det var varken många stånd eller många besökare denna kväll, men ljusstakarna sålde bra ändå.



Onsdag 27 juni
Fotboll igen. Pierre och Katarina gick till Argeles äldsta - och populäraste - bar La Reserve och tittade. Framför sig hade de en svensk familj så glädjeropen blev höga när Sverige slog Schweiz.


Vid receptionen var uppkopplingen bra och ett besök där hörde till kvällsrutinerna.



Torsdag 28 juni
Att beskära palmer verkade vara en riktigt läskig syssla. Stegen svajade och det gjorde palmen också om än inte åt samma håll, men snyggt blev det.


Dags för den årliga vandringen till Collioure. I Argeles hamn var det stor marknad.





Vi köpte dock ingenting utan fortsatte till Racou och sedan den lilla vägen efter kusten.


Pierre föredrar den inre vägen utan spännande stigningar, men Ellinor, Katarina och Olle fortsatte den ganska nya kustvägen där man ibland får klättra lite uppåt.


De hade bra gärna gått Smugglarnas väg nere vid vattnet, men den är inte öppen. Stora delar av den ser kanske också lite väl läskiga ut i dagsläget.


Collioure har behållt sina gamla fina hus och man känner sig nästan flyttad till en fransk film.


Collioure är en mycket gammal stad och har en naturlig hamn vilket lett till att staden varit attraktiv för många.


Den högsta bouganvilla vi sett.


Slottet finns omnämnt resan år 673, men byggdes i sin nuvarande tappning på 1200-talet. Under årens lopp har t ex kungen av Mallorca bott där.


Collioure är känt för sitt magiska ljus som gjort att stora konstnärer som Henri Matisse och Pablo Picasso sökte sig hit.


På morgonen hade Ellinor cyklat till Lidl och köpt denna uppblåsbara vilstol som Pierre och Olle med viss möda fyllde med luft. Man skulle springa och samla luft i den i stället för att blåsa upp den.


Första besöket på kooperativet. Muscat mousseux blanc var lika gott som föregående år.


Kvällspromenaden denna dag bjöd på churros med nutella. Åsikterna gick isär om det var godare med bara socker eller ej.


Vi hann ganska många partier Sjuan under veckan.



Fredag 29 juni
Det började dra ihop sig till hemresa för Katarina och Olle. Den lilla hyrbilen Skoda Fabia är hämtad och hoppackning påbörjad.


Varje år finns en stor fotoutställning längs strandpromenaden och den hade vi inte hunnit se än. I år hette den Un regard sous la mer (En titt under havet) och visade bilder av Pascal Kobeh med text av Marie Lescroart. Denna bild visar den stress som korallerna utsätts för till följd av klimatpåverkan.


Bilden visar ett möte mellan filmaren Francoise Sarano och en stor vit haj under inspelningen av filmen Oceans chose.


Sista kvällspromenaden före hemresan. Det blev var sin glass.



Lördag 30 juni
Vi startade från Argeles vid halv sju på morgonen och var framme vid flygplatsen i Barcelona alldeles lagom vid tio.Dags att tacka Katarina och Olle för en mycket trevlig resa med dem. Det blir tomt utan er! Lite försenade landade de sedan i Stockholm vid fyratiden och möttes av Melanie.


Parkeringshuset är enormt stort med många tusen platser, men vi får alltid ställa oss nästan högst upp för att det är fullt längre ner.


Fotboll igen. Denna dag spelade Frankrike mot England och gick till kvartsfinal. Gissa om jublet var högt! Pierre satt mitt i smeten och jublade han också.



Söndag 1 juli
Redan tidigt på förmiddagen var det full fart på vägen ner till stranden med härlig musik och dans.


På eftermiddagen var det som vanligt på söndagarna lokala producenter som sålde sina produkter. Man kunde köpa en liten kasse för tre euro och med den få ett glas och små biljetter för smakprov, men dels har vi redan ett stort antal glas härifrån dels fanns inga vinproducenter på plats så vi avstod.


Framåt kvällen förstod vi också vad det var för särskilt - rosévinets dag. Raskt testade vi en sort coh fick en helt ny sorts glas i plast.



Måndag 2 juli
Lite molnigt och därmed något svalare så vi bestämde oss för att cykla till Elne som ligger en dryg mil inåt landet. Elne är den äldsta staden i Roussillon och var tidigare huvudstad i området, men förlorade den platsen till Perpignan på medeltiden. Redan 218 F Kr hade Hannibal ett läger i området.


Det pågår ständiga arkeologiska utgrävningar i Elne. Vid den senaste utgrävningen 2012-14 fann man ett kvarter från medeltiden. Denna utgrävning är ganska ny så något resultat finns inte ännu.


Elne var en fortifierad stad med höga stadsmurar på medeltiden och fortfarande finns mycket av detta kvar. från murarna kunde man se fienden komma på ett tidigt stadium.


Vi valde Elne för att det var marknad på måndagarna. Det var dock den fnuttigaste marknad vi sett.


Turistbyrån är strategiskt belägen allra högst upp i stan.


Gammalt och nytt möts ständigt, men känslan av gammal stad finns kvar.


Klostret byggdes på 12 - 1400-talet och har många statyer kvar från denna tid.


Stadshuset är däremot från 1950-talet.


Det var allt lite tommare och mindre livligt på vår plats nu.


Vi fortsatte vår vana att gå och ta ett glas muscat mousseux på eftermiddan.


Förra året såg vi en sumpråtta i vattendraget precis utanför campingen. Hittills i år har vi bara sett sumpråttsbarn, men nu kom den stolte fadern. Han hade blivit väldigt stor.



Tisdag 3 juli
Förmiddagspass på stranden. På vägen dit passerade vi antikmarknaden, men inget ropade på oss.


Strandliv.


Precis efter lunch kom en rejäl åskskur. Pierre var förstås snabbt ute och tvättade Silvia.


Pierre gick sen till La Reserve och såg Sverige vinna över Schweiz med 1 - 0.



Onsdag 4 juli
Onsdag och lördag var det marknad uppe i staden Argeles. Den är rolig med många lokala stånd med frukt, grönsaker och mat och mycket annat.


Staden har funnits länge och fick sin första borgmästare 1790, men badort blev den först i början av 1900-talet.


Eftersom Bernadette finns i kyrkan brukar vi besöka den och tända ett ljus.


Här finns också Ellinors barndomsidol Jeanne d'Arc.


Turistbyrån med sin spännande ingång.


I januari och februari 1939 flydde upp till 200 000 spanjorer över Pyreneerna och hamnade i Argeles-sur-mer. För att klara att ta emot dessa byggdes läger på stranden. I centrala Argeles finns nu ett museum över detta; Memorial de Camp d'Argeles-sur-mer.


Många fortsatte upp i Frankrike, men det var kallt och blåsigt och många for illa.


På 1960-talet var det dags för tält på stranden igen, men denna gång var det alldeles frivilligt och dessutom på sommaren.


I inträdesbiljetten ingick också ett besök på Casa de l'Albera som visar det lokala livet i området.


Utsikten från översta våningen var mycket fin. Det fanns utställningar och olika scenerier i den två våningar höga utställningslokalen.


Karta med sevärdheter i området. De allra flesta har vi dessbättre redan hunnit besöka.


Eftermiddagen tillbringade vi som vanligt vid havet. Det var nu 22 grader i vattnet vilket är ovanligt.



Torsdag 5 juli
Torsdagar är det marknad i hamnen.


Svår frestelse, men är det något vi inte behöver är det fler keramikskålar, tyvärr.


Goda katalanska köttbullar med sås inhandlades.


Utställningen längs strandpromenaden är tvådelad och en del handlade i år om apor som ville se havet.


Det är makaker i Thailand som fotografen Cyril Ruoso följt och texten är skriven av Emamannuelle Grundman. De bor på detta berg och har egna vakter utposterade som inte tvekar att ta till våld om så behövs.


Dags att handla det sista vi skulle ha - två dukar och lite handdukar.



Fredag 6 juli
Sista frukosten i lugn och ro för denna gång.


Fredag var marknadsdag alldeles bredvid oss så vi lade upp lite lager av frukt och grönt liksom oliver och delice de tomate.


Sista stunden på stranden.


Rent vatten, men blåsigt och luriga vågor. 30 grader i luften och 23 i vattnet var dagens notering.


Pierre på väg till La Reserve för spännande Frankrikematch igen.


I halvtidspausen träffades Ellinor och Pierre på kooperativet med muscat mousseux rosé som värdig avskedsdryck.


Så mycket folk som följde matchen och vilket jubel när Frankrike vann!


Musikkväll med massor av olika band utspridda på gatorna. Det här var Ellinors favorit - spelade Beatles nästan bättre än originalet fast med lite annan sättning.


Irländsk grupp med pubkänsla.



Lördag 7 juli
Strax efter sju var vi på väg efter att ha sagt adjö åt trevliga Didi som sköter det praktiska på campingen. Norr om Perpignan viker vi av västerut med denna vackra vy som som följer oss flera mil.


Sen blir det lite läskigare några mil med smal väg och branta bergväggar.


Längre in i landet bytte landskapet karaktär igen med ståtliga borgar och små söta städer.


I Lavelanet passade vi på att lägga upp lite lager och beundrade de vita bergtopparna längre fram.


På Super U hittade Pierre ett par franska supportershorts så nu är hans VM-outfit komplett, vive les Bleus!


Dags att svänga av mot Tarbes och Lourdes. I Pau finns ett museum för släkten Bernadotte som Pierre gärna vill besöka, men det fanns inte utrymme för detta i år heller.


I Lourdes tog vi in på Camping du Loup som vanligt och tog sedan en promenad längs floden Gave. Här pågår mycket rafting, men det var nog lite för sent på dagen.


Vi gick i stället in till Sanctuariet, det heliga området. Stora omändringar har gjort de senaste åren, bl a som en följd av att Gave svämmade över 2013 och förstörde mycket. Ljusen tänds nu på andra sidan floden.


Notre Dame-kyrkan ligger högt och klarade sig och det gjorde också grottan där den 14-åriga Bernadette Soubirous 1858 såg jungfru Maria.


Bernadette avbildas alltid med en blå sjal runt midjan vilket är den klädsel jungfru Maria hade när hon uppenbarade sig för Bernadette.


Hundratals volontärer finns varje dag i Lourdes och hjälper till med bl a transport av alla sjuka till och från sancturaiet. Det finns också otaliga butiker som säljer souvenirer, ljus och flaskor att samla heligt vatten i.


Varje kväll går en procession med Bernadette i täten genom Sanctuariet. Denna kväll var det flera tusen deltagare och vi hade knappt börjat gå när de första nådde slutpunkten på torget framför Notre Dame-kyrkan.


När det mörknar tänds statyn med Bernadette. Alla bär ljus i ljushållare och på bestämda ställen i gudstjänsten lyfter alla sina ljus och sjunger. Mycket mäktigt!


Kvällsgudtjänst i grottan där Bernadette mötte jungfru Maria.



Söndag 8 juli
Vi åker till Lourdes för att Pierre ska få sitt årliga bad i heligt vatten. Herrkön var inte så lång denna gång så det gick på en dryg timme. Det är en hel procedur och mycket högtidligt att få ett heligt bad.


Kranarna med heligt vatten är under omflyttning, men många vill fylla sina flaskor på detta ställe ännu vilket ger köer.


Medföljare med Gave i bakgrunden.


I år hade vi blivit ombedda att tända ljus för ett par stycken vilket vi förstås gjorde.


Det kommer otroligt många pilgrimsgrupper till Lourdes och nästan alla fotograferas framför Notre Dame. Denna grupp var ovanligt stor och svårstyrd så det var ett riktigt skådespel att se fotograferingen.


Pius X är en stor underjordisk kyrka som rymmer 30 000 personer. Den förstördes nästan helt vid översvämningen 2013, men är nu helt återställd.



Måndag 9 juli
En svårighet med att köra utan vår vanliga GPS var att vi inte fick någon riktigt bra karta så ibland hamnade vi på riktigt små genvägar som den nya hittat på. På vägen till Arcachon hände det flera gånger.


Camping de Verdalle i Gujan-Mestres en mil från Arcachon var kommunal och riktigt trevlig.


Den låg dessutom föredömligt nära den enda strand som finns i området så vi tog oss ett första bad. Det var flod, men den lilla pricken Pierre långt ut har knappt vatten till knäna. Extremt barnvänligt, alltså.


Precis nedanför campingen var stora våtmarker som används för ostronodling. Arcachonbukten är känd för sina fina ostron.


Raffe, Cigge och Sange sade bestämt åt Pierre att de inte ville sitta inne i husbilen i värmen så de fick flytta ut.


Cykeltur till hamnen i La Hume.


Hem via strandängar.


Pierre testade sitt gamla trick för att få boulekompisar, men det fungerade inte fast han hade sån snits på klotet. Vi såg ingen vid boulebanan på hela tiden vi var där, mycket ovanligt.


Arcachonbukten ger intemöjlighet att se solnedgång över havet, men vi fick se det över bukten i alla fall.



Tisdag 10 juli
Ett par mil bort finns ett fågelreservat som vi tänkte oss till. På vägen passerade vi många ostronodlare i Gujan Mestras.


Vi kunde inte begripa vad de skulle med tegelpannor doppade i kalkfärg i såna mängder. Herrarna förklarade att det var för babyostronen vilket inte gjorde oss så mycket klokare.


Ebb.


Brevlådorna var som ett välkomponerat konstverk.


Vi besökte ostronmuséet och fick där veta att man lägger ut de vita pannorna och låter flod och ebb passera. Ostronet är en mollusk som fastnar mellan pannorna. Sen plockar man in pannorna och skrubbar bort ostronbebisarna. De får fortsätta växa i nätpåsar och det tar lång tid att få dem i önskad storlek. Bilden visar en fest i fransk överklass på 1600-talet då man ofta åt 150 ostron per person.


Från muséets terass kunde vi blicka ut över flotta ostronrestauranger, men de var mer än dubbelt så dyra som de vid Medelhavet per ostron och ostron ska ju inte ätas i månader utan R så vi avstod.


Pierre hade hoppats att vi skulle kunna cykla ganska långt runt bukten, men den starka värmen gjorde att vi inte ens kom till fågelreservatet vid Le Teich.


Vi stannade vid tågstationen i La Hume och kollade priser och tider för tåg in till Arcachon.


Den fiffiga cykelpumpen med mätare drivs med fotkraft.


När vi kom ner till stranden tidigt på eftermiddan var det verkligen ebb. Det finns en liten ränna in till hamnen i La Hume, men den fungerar bara för små båtar långa tider och större ibland beroende på var i månvarvet man befinner sig.


Vi gick ut dit där Pierre stått när det var flod. Det var långt!


Ostronsäckar med ostron på tillväxt.


Fotbollskväll igen. Frankrike vann över Belgien och är nu i final.



Onsdag 11 juli
Eftersom tidvattnet gjorde att lite större båtar inte kunde gå in i hamnen i La Hume eller Guyan-Mestras beslöt vi oss för att åka in till Arcachon och ta en rundtursbåt där. Det finns en stor fågelö mitt i bukten som frestade oss mycket.


I väntan på tåget beundrade vi det häftiga cykelgaraget.


Biljettinköp på piren i Arcachon. Vi ska åka turen som går runt hela ön på kartan.


I Arcachon var det gott om sandstrand....


Det visade sig att vi skulle få åka en stor katamaran.


Vi fick fina skuggplatser och kunde njuta av turen.





För att spara bränsle hissade de sedan segel och vi flög fram.


Inte var det många fåglar på fågelön, men spännande att se allt arbete med ostronodlingarna. Kassarna ska vändas och granskas.


Typiskt tidvattenhus - Cabanes Tchanquées.


Ostronodlingar.


Runt bukten ligger många fina semesterorter.


Dune du Pilat är en stor sanddyn vid inloppet till Arcachonbukten. Den är 2,7 km lång, 500 m bred och 110 m hög. Det är Europas största sanddyn.


Arcachonbukten finns på UNESCO:s världsarvslista sedan 2011. Den är 150 kvadratkilometer stor.


Piren är konstruerad för tidvatten. Vi fick både kliva på och gå av en trappa ner, men det fanns möjlighet till detta på två andra höjder också.


Strandpromenaden.


Salutorget i Arcachon med den vackra utsmyckningen av husen.








Fotbollsdags igen.



Torsdag 12 juli
Efter att ha beundrat färgerna i soluppgången gjorde vi oss klara och fortsatte vår resa.


Dagens mål var Cognac. Den kommunala campingen såg inte ut att ligga lång från staden och det var länge sedan vi var där. La Charante flyter förbi campingen.


Enligt kartan skulle man kunna gå genom en stor park från 1700-talet och komma till stan. Det visade sig dock vara en ovårdad skog så vi vände hem igen.


Campingens pool lockade mer i värmen.


Aperitifdags, en härlig stund på dagen.


Vi pratade med vår granne från Manchester som varit här flera veckor varje sommar 17 år i rad. Om vi följt floden i stället hade vi varit inne i stan på nolltid.


Campingen var från 50-talet som så många andra kommunala campingar i Frankrike när de Gaulle krävde att alla städer skulle ha en så att francen stannade i landet. Baren var visserligen renoverad, men den fina känslan fanns kvar. Och pommes friten var väldigt god, tyckte Pierre.



Fredag 13 juli
Vi hade tänkt åka tidigt, parkera Silvia, titta på stan och så avsluta med en härlig frukost på lokal. Kom iväg tidigt gjorde vi, men sen sprack det. Det gick inte att hitta en parkering.


Vi stannade till i rondellen, fotade och körde runt lite i stan. Sen fortsatte vi norrut.


Frukost fick vi på en vägkrog. Smakade bra!


I Poitiers tittade vi på Futuruscope, men bara på håll. Vid ett asfaltarbete utanför Bordeaux började ratten plötsligt skaka. Pierre kollade, men hittade inget fel, det var den 13 juli och omöjligt att få hjälp så vi fortsatte hemåt.


Plötsligt dök den bara upp - Pierres drömtvätt. Äntligen kunde vi få taket rent också!


Fabriksförsäljning på Aigle och vi hittade lite smått och gott.


Amboise visade sig ha utvecklat sin camping ganska rejält sedan vi bodde här på 1980-talet, men den var fortfarande trevlig om än förfärligt varm.


Vi orkade inte ta någon stadstur i värmen, men det visade sig att vi bjöds på lite lokal underhållning på campingen.


När den behagliga kvällssvalkan kom var det dags för promenad. Slottet vid Loire byggdes på 1100-talet och var under lång tid mycket uppskattat av Frankrikes kungar. Det har dock även använts som fänglese och förstörts vid flera tillfällen.


Leonardo da Vinci bodde i Amboise 1515-1519 på herrgården Clos Luce som var förbunden med slottet via en underjordisk gång. Han ligger begravd i Saint Hubertkapellet som ligger nära slottet.



Lördag 14 juli
Vi hade tur och lyckades hitta en väg som inte var avstängd för Tour de France som drog fram i denna del av landet just denna dag.


När vi stannade för lunch fick vi sällskap av flera lags följebilar med en massa spännande teknisk utrustning.


Vi kom fram till Pont de l'Arche en timme innan campingen öppnade efter lunchstängningen. Den engelska husbilen var i alla fall först, men hur de som redan bor på campingen skulle komma in var mer oklart.


Pont de l'Arche är en gammal fin stad med ungefär 4000 invånare som ligger där floderna Seine och Eure går ihop ungefär två mil söder om Rouen. Redan på 800-talet lät Karl den skallige bygga fortifikationer på båda sidorna om floderna som ett skydd mot vikingarna.


Mycket gammal bebyggelse från olika tidsepoker finns kvar.


Minnesmärke äver de stupade i första världskriget.


Kyrkan i gotisk stil byggdes på 1500-talet och har genom århundradena skadat av väder, vind och krig. Med start i år ska den restaureras under en tioårsperiod så att den fantastiska utsmyckningen finns kvar till eftervärlden.


Promenad längs floden Eure med massor av fina fåglar.


Först i kön med trevligt sällskap. Herrn närmast till vänster ägde ekipaget som blockerade infarten och berättade livfullt om att bromsarna låste sig när han skulle backa för att bilen är så tungt lastad med vin. De hade varit ute på tur i fyra månader,men skulle hem och tvätta inför nästa tur till Portugal.


Kyrkan Notre Dame ligger vacker med utsikt över både Eure och Seine. Fortfarande finns försvarsmurar och torn kvar runt staden.


Avundsjukt tittade vi på våra belgiska grannar som hoppade upp på sina cyklar och åkte till grannbyn för 14 juli-fyrverkeri. Det var för varmt att ge sig iväg, men vi hörde smällarna väldigt bra och fick underhållning av alla husbilar som stod utanför campingen.



Söndag 15 juli
Morgonpromenad med lastfartyg i leden utanför på Seine.


Strax före lunch var vi framme i Peronne. Det var dags för VM-final i fotboll mellan Frankrike och Kroatien och Pierre hoppades kunna fira segern med andra franska supportrar. Det bor ungefär 8000 invånare i staden och finns flera caféer. Campingen ligger ganska centralt, men ändå naturskönt.


Det fina 50-talsstuket finns fortfarande kvar på den kommunala campingen.


Vilken satsning! Varje dag under sommarlovet kan barnen i Peronne bada gratis i detta vattenlandskap. Det var mycket varmt så tillströmningen var stor.


Promenad in till stan på den behagliga skuggsidan.


Stadshuset.


Slottet är från medeltiden, men till stora delar raserat i olika krig. I de kvarvarande delarna finns sedan 1992 ett museum, l'Historial de la Grand Guerre. Under första världskriget utspelades Sommesoffensiven mellan 1 juli och 18 november 1916. Sommes är både en flod och departementet i vilket Peronne ligger.


Över en miljon soldater skadades eller förlorade sitt liv i slaget.


Efter museibesöket var det lagom att hitta ett ställe att se VM-finalen i fotboll. Det var många som var ute i samma ärende som vi och dessutom kommit tidigare.


Inne på caféet var det dock betydligt tommare och dessutom fläkt så vi slog oss ner.


Pierre var iklädd hela sin franska VM-uotfit, men det fanns många som gick betydligt längre.


När det stod klart att Frankrike vunnit med 4-2 mot Kroatien och herrn framför oss kramat Pierre färdigt i lyckorus gick vi ut. Vilken glädje!





Sen började bilarna åka omkring och tuta proppfulla med jublande fransoser. Det kom fler och fler ekipage, uppenbarligen inkörda från grannstäderna, och jublet blev allt större och ljudnivån allt högre.



Måndag 16 juli
Sista franska shoppingen blev på Intemarché i Peronne. Här gällde att inte glömma något!


Sista franska frukosten också. Pain chocolade i originalutförande är svårt att få tag på utanför Frankrike. Ostmacka är mer universellt.


I Fresnoy le Grand i norra Frankrike ligger Le Creusetfabriken så vi bespetsade oss på fabriksförsäljning. Där har tillverkningen funnits sedan starten 1925.


Det visade sig dock att det var en konceptbutik eftersom de inte ville konkurrera med sina återförsäljare.


Vackra och bra är grytorna, men visst måste det väl finnas några som blev lite lite fel?


Med sorg i hjärtat lämnade vi Frankrike, men belgiska pommes frites lindrade ganska bra.


Camping utanför Venlo i Nederländerna med liten promenad i omgivningarna.



Tisdag 17 juli
Vi väcktes av tuppen och kom iväg tidigt.


I Hoodorf besökte vi REWE för att få Rotkäppchen till halva priset mot färjan. Vi fick också var sin god laxmacka till lunch.


Stove strand vid floden Elbe några mil utanför Hamburg visade sig vara ett riktigt semesterparadis.


På Elbe är det tät pråmtrafik.


Utbyggda husvagnar en masse.


Det var 30 grader i luften, närmare 25 grader i vattnet och enligt uppgift "ganz sauber" så vi hoppade i och njööt. Särskilt roligt blev det när pråmar passerade och gjorde vågor.


Några timmar senare såg stranden ut så här. Inte visste vi att det var tidvatten flera mil in i Elbe.


Global långliggare.


Vi hade läst om maskiner som gör ren toaletter och när vi nu hittade en passade vi på att testa. Och ja, det fungerade.


Solnedgång över Elbe.



Onsdag 18 juli
Blåsig start på dagen, men vi tog oss över Elbe.


Vi klarade färjan Puttgarten - Rödby också.


Öresundsbron.


Turligt nog för oss hade de byggt ut antalet husbilsplatser vid andelshamnen Lagunen i utkanten av Ribersborg i Malmö. Därifrån är det lätt att gå in till centrum om man vill. På vägen var det sommarlovsjippon av många slag med massor av besökare.


Kallbadhuset invigdes 1898, men blåste sönder vid julstormen 1902. När det byggdes upp igen tillkom ett hopptorn på herrsidan. På 1930-talet blev det modernt med nakenbad och ett skydd byggdes mellan dam- och herravdelningen. 2009 renoverades badet totalt. Turning Torso är Nordens högsta skyskrapa med 190,4 m och stod klar 2005.



Torsdag 19 juli
Vi var förstås tidiga till Lund så att Pierre hann tvätta Silvia på Granitvägen och ta ett litet mellanmål på Biltema strax bredvid.


Vi var ändå tidiga till stationen så det blev en liten stadspromenad. Först Clemenstorget precis bredvid stationen med lite loppis.


Lunds domkyrka byggdes på 1100-talet och ska vara Nordens främsta efterföljare till kejsardomen i Speyer.


Pierres favoritparkering i Lund. Eftersom vi var så tidiga hann vi före de körskolebilar som brukar stå där.


Välkommen igen, Katarina!


Vi tänkte oss till Kalmar och Mönsterås, men där var ställplatserna mer än fulla. Vi tog en liten promenad i Mönsterås ialla fall.


Caravan Clubs camping i Timmernabben vid Kalmarsund blev ett trevligt alternativ för oss.


Promenad efter stranden till hamnen där det finns ett fiskrökeri för inköp av middag.


Utsikt från campingen.


Vattnet var varmt och skönt enligt Pierre och Katarina.



Fredag 20 juli
Efter ett trevligt besök hos Pierres moster Sonja i Västervik inledde vi sista sträckan hemåt.



Det har varit väldigt varmt hemma också, men blommorna mådde prima efter fin omvårdnad.


Det gick bra hela vägen hem, men när Silvia kom till verkstan den 31 juli visade det sig att corden släppt från slitbanan på höger framdäck. De uttryckte sin förvåning över att däcket inte exploderat. Vi uttryckte snarare vår tacksamhet över detta faktum. 250 mil och många omkörningar på Autobahn.....



Tillbaka till startsidan