25 februari - 3 mars, Ellinor, Katarina, Ellen och Olle i Tokyo



Torsdag 25 februari
Äntligen - och ändå plötsligt - var det dags att omsätta Katarinas 40-årspresent/julklappen till verklighet och resa till Tokyo. Ulrika skjutsade ut Ellinor, Katarina, Olle och Ellen till Arlanda.


Första etappen var bara en timme lång och slutade på Kastrup. Sen tog den långa delen vid och i drygt tio timmar flög vi till Tokyo och landande kl 10.30 på fredan lokal tid. Tokyo ligger åtta timmar före oss tidsmässigt så för oss var det ju egentligen fortfarande natt.



Fredag 26 februari
Strax före klockan ett var vi framme vid vår hyrda lägenhet i Hirai i östra Tokyo. Vår värdinna Moe väntade med god lunch och en present åt Katarina. Hon visade också att vi kan se Tokyo Skytree från vår balkong. Häftigt!


Efter att ha installerat oss gjorde vi vår första tur till Akihabara. Det är en stadsdel i Chiyoda fem stationer bort från Hirai. Där säljs elektronik, datorer, kameror och mycket annat. Där finns också hela hus med olika spel och maid kaféer där unga flickor utklädda i söta klänningar, ofta cosplay, både står utanför och bjuder in gäster och jobbar. Vi gick ut stenhårt och köpte två adapters för att kunna ladda mobiler och annat.


Vi var också in i ett fem våningar högt hus fullt med olika spel. Olle och Ellen provade att få upp saker med gripklor, men mest tittade vi på alla som med stor inlevelse spelade trumspel, dansade och satt vid olika automater med för oss helt obegripliga spel.


Bara 100 meter hemifrån hade vi vår lokala Daisoaffär. Där säljs allt man kan behöva av godis, läsk och annat som hör till en veckas semester.


Väl hemma tog vi alla härliga bad i det lilla men djupa badkaret. Mycket spännande för man ställde in önskat gradtal på vattnet och så värmdes det upp till rätt temperatur. Sen ropade en röst i köket ut att badet var klart (tror vi, den pratade japanska).


Köket var minimalt, men mycket välutrustat med alla upptänkliga maskiner. Vi använde bara en bråkdel av dem, inte ens den minimala ugnen.


Vid åtta var vi ganska slut och efter att ha beundrat Tokyo Skytree i kvällsbelysning sov vi gott.



Lördag 27 februari
Vårt mål för förmiddan var det kejserliga palatset. Man får bara besöka den östra delen av trädgården förutom på kejsarens födelsedag den 25 november och den andra januari då fler delar öppnas. Trädgården anlades i början av 1600-talet och öppnades för allmänheten 1968.


När vi kom in på området erbjöds vi genast en guidad tur som vi förstås tackade ja till. Vår guide heter Watanabe och det är det vanligaste japanska namnet, berättade han. Han förde oss runt till husen där de 100 ninjas som vaktade palatset bodde, visade var vakttornen hade stått och mycket annat.


Vår guide uttryckte hela turen en stark vördnad och beundran för den kejserliga familjen. Varje helg tar kejsarparet en promenad i den östra trädgården för att se hur de kan förbättra den för alla besökare. De har också startat en genbank för att bevara japanska växter och planterat alla dessa citrusfrukter.


Så här odlar man tebuskar, i långa låga rader.


Redan nu börjar körsbärsträden blomma. Det finns runt 40 arter i trädgården och om en månad kommer den riktigt stora blomningen.


Honmaru var slottets stora torn, men förstördes vid en brand 1671 och återuppbyggdes aldrig.


En försiktig blomning var på gång även av mandelblom och andra träd, men det var fortfarande ganska kallt under vårt besök. Temperaturen var mellan +2 och + 12 grader.


I trädgården finns olika stigar som kejsarparet låtit anlägga med japanska trädarter. Det finns också små vattenfall och dammar med japanska karpar i.





Efter den drygt timslånga rundturen fortsatte vi till Shinjuku som är ett riktigt skyskrapedistrikt. Vi hittade ett trevligt litet ställe som sålde crab cake burger - mycket goda och mättande. De såg t o m ut som på bilden.


Dags för dagens andra parkbesök, denna gång i Shinjuku Gyoen National Gardens. Även här blommade körsbärsträd, men vi fascinerades mer av alla som fotade det än av trädet.


Det är en mycket stor park på 58 hektar med tre delar: en franska barockträdgård, en engelsk trädgård och en japansk. Den anlades i slutet av 1700-talet och den nuvarande utformningen blev klar 1906. 1949 öppnades den för allmänheten. Enorma gräsytor fylls sommartid med picknickande Tokyobor. Lite glesare nu, men visst fanns de.


Det stora växthuset byggdes på 1950-talet och innehåller över 1700 olika arter.





Den japanska delen har vattendrag med små öar i.


På kvällen åkte vi till Akhabara igen och Ellen kunde köpa ett efterlängtat stort gosedjur.


Olle och Ellen lade också grunden för sitt popin' cookinglager. Här fanns att välja på och billigt var det också.


Popin' cooking innebär att man gör olika maträtter i form av pyttesmå kopior i godis. Kvällen ägnades åt att göra ostburgekopior.



Söndag 28 februari
Utanför entrén till vårt hus står en liten shintohelgedom. Ibland när vi kom förbi stod någon där i begrundan.


Besök i Yoyogi park var dagens första programpunkt. I den ligger Meijihelgedomen som byggdes till minne av Meijikejsaren, stod klar 1920 men förstördes under andra världskriget och byggdes upp på nytt 1958. Det är Tokyos viktigaste shintohelgedom.


Har man tur kan man på förmiddan få se ett traditionellt shintobröllop i Meijihelgedomen. Det hade vi och vi skymtade den vitklädda bruden och brudgummen i svart rock under ett rött skynke just när de gick in för sin ceremoni. Tyvärr hann vi bara fotografera följet med damer i vackra kimonos.


Många besökare gick fram till byggnaden, slängde pengar i en låda i mitten, klappade händerna tre gånger och bad en kort bön. Vi hoppades att deras önskan gick i uppfyllelse.


På vår fortsatta promenad i parken kom vi till dessa vintunnor. Meijikejsaren arbetade för att integrera det bästa från öst och väst, även när det gäller mat och vin. Tunnorna är en gåva från vinodlarna i Bourgogne och ska påminna oss om att sträva mot fred och vänskap.


Meijikejsaren ivrade också för att utveckla den japanska industrin. Som en symbol för detta skänker varje år ett antal tillverkare av sake en tunna med den ädla drycken till denna samling.


På järnvägsbron vid Harajukustationen står det ofta olika band och artister och sjunger. Det är också här som man kan få se flickor i söta gotic Lolitakläder eller cosplay. Kanske var vi för tidiga för de lyste med sin frånvaro, men lite musik fick vi i alla fall.


Harajuku är ett shoppingditrikt. Här finns en stor shoppinggata, Takeshita Dori, och massor av smågator med spännande butiker. Vi vandrade runt ett tag och blev jättehungriga. Alla matställen var fulla, men till slut hittade vi detta ställe i en lägenhet tre trappor upp i ett bostadshus. Riktigt god gryta med ris och omelett över.


När vi sen gick tillbaka till Harajukustationen hade vi större tur och fick bl a se dessa två flickor i gotic Lolitastil.


Vi fortsatte till Shibuya som är ett shoppingområde för de unga och välbeställda. Här ligger det berömda övergångsstället Shibuya crossing där över 1000 personer kan passera på en och samma gång.


Allra polulärast är det på fredag och lördag kväll, men detta räckte väl för våra behov.


Vi såg oss omkring lite i området och hittade affärer som sålde hundvalpar och kattungar. Det var nära att vissa delar av oss startade en liten räddningsaktion så vi fortsatte hemåt.


Hirai är en liten trevlig förort med många små butiker. Vi bodde i en fin liten lägenhet på åttonden våningen i det 21 våningar höga huset vid stationen.


På kvällen kollade vi melodifestivalen på SVT Play utan att bli alltför imponerade av låtarna vi hörde, men gott japanskt godis hade vi i alla fall.


Vi ville gärna ha vanligt svart te, men det var lättare sagt än gjort att få. Först valde Katarina en sort som smakade hö, sen en annan som smakade hö med fisk i. Till slut hittade vi ett alldeles vanligt te, men då var Katarina riktigt förtjust i te nummer två. Olle var förkyld och hittade små kapslar med honung och ingefära till sitt te, både gott och läkande.


Av och till slog vi under två timmars tid över till denna kanal och häftigare än så här blev det aldrig, men en gång var det snö omkring henne. Vi valde i stället att se program där japaner krossade valnötter genom att sätta sig på dem och annat skoj.


Moshi. Olles och Ellens absoluta favorit som inmundigades varje kväll till efterrätt. Det är ett rishölje som finns med olika innehåll.



Måndag 29 februari
Denna fina skylt hänfördes vi av varje gång vi gick upp på perrongen i Hirai. Tunnelbanesystemet (med pendeltågen) är mycket väl utbyggt, men det är flera olika bolag som driver verksamheten och ofta får man betala för ett par olika linjer under en resa. Vi köpte dagskort på "vår linje" (den största, JR Line) och köpte till när så behövdes. Det fungerade bra.


Tokyo Skytree stod klart 2012 och är 634 m högt. Det är främst ett TV-torn, men man kan åka upp till 350 m och beundra utsikten. Därifrån går det att fortsätta ytterligare 100 m till Tembo galleria och det gjorde vi förstås. En riktigt hänförande utsikt trots att det var en lite molnig dag. Vi kunde t o m sevårt hus.


Det fanns också ett område med glasgolv.


Fyra nöjda besökare.





I botten på Skytree finns ett köpcentrum och i detta en food court. Vi provade lite olika japanska rätter som serverades på små heta järnfat. Mycket gott!


Mätta och belåtna fortsatte vi med tunnebana till Asakusa för att besök Sensojitemplet. På denna plats har det funnits tempel sedan 600-talet, men de har fått byggas upp många gånger efter krig, jordskalv och bränder.


Detta är Tokyos heligaste tempel. Utsikten är från stora hallen där många kastade pengar i ett kar, bugade tre gånger och bad en bön. Vi hoppades att de också fick sina önskningar uppfyllda, men försökte inte själva. I huset till vänster fanns ett stort rökelsekar där många viftade rökelse över sig för att få god hälsa.


Kulturmöte. Den sju våningar höga pagoden återupfördes senast 1973, men är en kopia av en mycket gammal byggnad.


Det var gott om japanskor i vackra kimonos inom tempelområdet.


Runt helgedomen fanns ett stort område med små butiker som sålde religiösa souvenirer, lyckokakor och mycket annat.


Nakamise-Dori hör också till området och är en täckt gata med massor av små butiker.


Att dra en riksha var ett jobb vi alla fyra kände att vi inte skulle klara av. Vilken kondition de måste ha!


En dag såg vi från loftgången vid vårt hus hur vakter satte p-bot på cyklarna på torget nedanför. Så här ska man i stället göra. Cykeln lämnas här, åker ner i en stor cylinder under torget och hämtas behändigt upp igen när det är dags att cykla hem.


Akihabara igen.Vi besökte Don Quijote och köpte mer popin' cooking. Utbudet är lätt överväldigande.


Akihabara i kvällsljus.



Tisdag 1 mars
Dagen var helt vikt åt Tokyo Disney Sea. Vi var där bara en halvtimme efter öppningstiden, men det var redan mycket folk.


I vulkanen finns en berg-och dalbana, men vi skyndande till Tower of Terror som är den populäraste attraktionen.


150 minuters kö var det till Tower of Terror som utlovade fritt fall 60 m. Alla i kön pratade, skrattade och rätt som det var brast flickorna framför oss ut i stämsång. Mer än hälften hade klätt ut sig i olika huvudbonader och/eller hela utstyrslar. Riktigt trevligt var det. Det gick att köpa sig förbi kön och få en bestämd tid att åka på, men det var så många som gjorde det att tiderna fort tog slut. När vi äntligen fick åka var det en stor besvikelse - vare sig läskigt eller ens fritt fall. Man gungade lite hit och dit och så var det klart.


Disney satsar ju sällan på spännande attraktioner, men bygger otroligt fina och välgjorda miljöer. Detta ska vara en stad vid Medelhavet och visst är det så.


Vi gick sen till den nautiska delen och åkte en tur i u-båt.


Bredvid den söta u-båten låg en attraktion som det var 70 minuters kö till. Vi köade och fick se en 3D-film om stormens öga. När vi lätt nerblötta kom ut var det 90 minuters kö.


Liten båttur piggade upp.


Indiana Jones del av området var spännande.


Berg- och dalbana med loop. Kul att titta på alla fina huvudbonader medan vi väntade.


Den lilla sjöjungfruns område vände sig mer till mindre barn, men var kul att se.


Medelhavet by night.


Stor show på Toy story, men då hade vi insett hur många som skulle med tåget in till centrala Tokyo så vi hastade till stationen. Där fick vi se hur vakter tryckte in väskor, paraplyer och armbågar vid dörrarna som vid den värsta rusningstrafik. Vi kunde tack och lov åka med ett något mindre fullt tåg.



Onsdag 2 mars
I början gjorde smörgåsar själva på morgonen, men sen upptäckte vi Vie de France precis bredvid vårt hus. Vi köpte riktigt goda frukostmackor med spännande innehåll och smaker liksom vaniljhorn och gröna fyllda bullar.


Sista dan hade vi tänkt oss japanskt bad, onsen, men Olle var förkyld så vi lade om våra planer och bestämde oss för att ta en tur på Sumidafloden. Turen började i Asakusa vid Azumabron. Där finns denna staty, Flamme d'Or, vid bryggeriet Asahis huvudkontor.


Det var lågt i tak på båten. De flesta kunde ändå gå obehindrat, men vi fick huka oss fram.


Mellanmål i form av japansk glass. Olle valde den gröna med smak av grönt te medan Ellen föredrog vanilj.


Närmare än så här kom vi inte Tokyo tower. Det 333 m höga radi- och TV-tornet invigdes 1958 och var då Tokyos högsta byggnad. När alla skyskrapor byggts omkring fungerade det inte längre och Tokyo Skytree fick ta över uppdraget.


Den konstgjorda ön Odaiba var vårt egentligan mål, men det fanns inga turer som passade tidsmässigt för oss. Det får bli nästa gång för där finns mycket roligt att se. Nu åkte vi i stället till Hinode Pier och tillbaka, en fin tur det också.


EitaiBashi bridge.


Efter den trevliga båtturen åkte vi till Shinjukus skyskrapedistrikt igen för att åka upp i Metropolitan Goverment Office. På vägen dit passerade vi dessa söta hållare vid ett kommunalt vägarbete. Hello Kitty har verkligen stor genomslagskraft!


Utsikt från 45:e våningen på Metropolitan Goverment building. Det spektakulära tornet kallas Cocoon tower och huset innehåller dels två skolor inom mode dels en medicinsk utbildning.


Utsikt över Shinjuku Gyoen National Gardens där vi vandrade runt i lördags.


Solnedgång sedd från vår balkong.


En sista tur till Akihabara. Olle provade ett trumspel. Det var knepigt att komma underfund med hur det fungerade, men han lyckades ändå bra. Sen kompletterade vi popin' cooking lite och åkte hem.


På vår lokala mataffär plockade vi ihop lite av varje och fick en riktigt god avslutsmiddag. Till efterrätt åt vi moshiglass.



Torsdag 3 mars
Efter att ha tagit adjö av vår trevliga värdinna åkte vi till flygplatsen Nakita. Bara ett enda byte behövde vi göra och det var här i Funabashi.


Ja, vårt plan till Köpenhamn kommer att avgå i tid. Skönt! En otroligt rolig, intensiv och fascinerande vecka som gick väldigt fort. Alla fyra känner att ett återesök är nödvändigt till världens största stad. Så mycket är osett ännu.



Tillbaka till startsidan