20 maj - 1 juni Ellinor, Pierre och Katarina rundar Vänern.



Onsdag 28 maj
Vi kom iväg ganska sent och tur var det. När vi kom till Kristinehamn visade det sig att de öppnat den nyrenoverade husbilsplatsen i hamnen bara en timme innan vi kom. Många hade under dagen försökt komma in, men det var stängt fram till 16.00. Tur för oss, det hade säekrt varit fullt annars.


Vid entrén låg ett frestande museum, men tyvärr var det inte öppet under vårt besök.


Vi var årets niode ekipage och fick en fin plats med havsutsikt, eller åtminstone över Kvarnan.





Inte behövde vi ta fram stolar och bord heller. Det fanns föredömligt fina sittplatser vid vattnet med denna fina utsikt.


Nästan hela vägen in till centrum fanns nyanlagda bryggor att gå på.


Handelsbod.


Kristinehamn hette tidigare Bro och är belägen vid bron över Varnan. På 1500-talet tänkte hertig Karl göra staden till huvudort i Värmland, men ändrade sig och valde Karlstad i stället. 1642 blev Bro dock stad igen och fick namnet Christinehamn efter drottning Kristina.


Det visade sig att Harsprånget förbereddes i hela stan. Lite förvånande eftersom Harsprånget ju ligger i Lule älv, ganska långt bort. Kanske är det uppkallat efter Harsprångslinjen som kunde föra el ner till södra Sverige och gick till Hallsberg. Vi hittade ingen som kunde svara på det, men avgjort skulle Harsprånget firas i alla fall. Ett tivoli uppfördes framför Harry's och massor av olika matställen på andra sidan bron.


En stor skrattmåskoloni höll också till i ån.


Kristinehamn var tidigare en stor omlastningshamn för järn och en stor järnvåg fanns till beskådande liksom många fina hus från Kristinehamns storhetstid.





Promenad tillbaka till husbilsplatsen.



Torsdag 29 maj
Dagen startade med en tur ut till Strandudden vid Vänern där världens största Picassostaty finns.


Pablo Picasson godkände 1964 att en av hans statyer skulle uppföras i Kristinehamn efter ett väl utfört arbete av konstnären Bengt Olsson som själv kommer från Kristinehamn och lyckades övertyga kommunstyrelsen om att donera 150 000 kr för att få den uppförd innan NYC hann göra det. Den invigdes 1965.


Betongsstatyer var något alldeles nytt och Picasso ville gärna göra en.


Resan fortsatte till Karlstad. Vi hade en stund på oss innan vårt delmål här, Sandgrund, öppnade och tog en tur till Stora torget med rådhuset och Freddsmonumentet.





Gustaf Fröding


Sandgrund. Blir spännande att få se Lars Lerins målningar.


Vilka häftiga målningar! Och snacka om att vara produktiv.








Här skulle vi ha bott om vi valt Karlstad i stället för Sundsvall i mars. Ser också lockande ut med sina fina fängelsemurar, men Sundsvall var nog rätt val i alla fall.


Dagens slutmål blev Åmål. Blåsten avgjorde att vi tog campingen i stället för husbilsplatsen och vi var mycket nöjda med vår plats.


Liten kvällspromenad. Det var verkligen svinkallt i vattnet, men såna bagateller hindrar ju sällan barn från att bada.






Fredag 30 maj
Heldag i Åmål. Vi startade med en promenad in till centrum. Staden fick sina stadsprivilegier 1643, även de av drottning Kristina om än genom hennes förmyndarregering.


1901 brann stora delar av staden norr om ån ner medan de på södra sidan klarade sig bättre. Gamla stan, Plantaget, klarade sig dock helt.


Både i Karlstad och Åmål såldes jättegoda jordgubbar från Halland för bara 15 kr asken. Gissa om vi mumsade!


Eftermiddagsvila med fascinerande himmel.


Efter vilan tog vi en promenad till det minizoo som ligger nära campingen.


Vi gödde den prickiga ponny Barbie med lite friskt gräs och fortsatte sen in till stan.


Kyrkan.


Järnvägsövergången. Det fanns många spännande platser att bese.






Lördag 31 maj
Tidig avresa eftersom vi räknade med att många husbilar tänkt sig till Sjötorp där Göta kanal börjar. Gäller att komma lagom eftersom en del måste ha gett sig iväg också för att plats ska finnas. Vi hittade ett bra ställe att stå på om än utan el.


Gick vi 20 steg framåt var vi på bryggan med denna fina utsikt åt ena hållet


och vår tjusiga Silvia åt andra.


Vi tog en liten promenad och betalade avgiften och kollade in omgivningarna.











Ellinor och Katarina besökte kanalmuséet. Synnerligen förmånligt, två för 40 kr i stället för 80 kr var. Kul att se både den allmänna delen om båtar på Vänern och utställningen om byggandet av kanalen.





Caféet på bottenvåningen har ett stort foto av byggherren Baltzar von Platen. Bygget pågick mellan 1810 och 1832 gjorde att Vänern kunde förbindas med Östersjön. Det finns 58 slussar på vägen.


Pierre hittade en liten folder med turbeskrivning i Sjötorp så den gick vi. Start vid bron över den andra slussen som kallas Adeln. Först kommer Konstitutionen där båtarna släpps in i kanalen.


Vid detta stenbord åt Karl den XIV Johan sin frukost vid ett besök i Sjötorp den 23 september 1822 i samband med att västgötadelen av kanalen invigdes.


Bakom magasinet som nu är museum ligger denna fina båt.


Sten som rests till minne av kungabesök.


Kyrkan är en stavkyrka och stod klar 1956. Vi fick en trevlig pratstund med prästen som bl a berättade att den tjärades om förra året. Det kändes på doften.


Han berättade också om begravningssättet eftersom kyrkogården var klar redan på 1930-talet. Då genomfördes begravningarna utomhus och de anhöraiga fick skotta igen graven. De behövde dock inte gräva upp den p g a rasrisken. Den sedvänjan hade upphört på 1800-talet.


Hembygdsgården.


Adeln.


Det var 1960-talshelg på serveringen nära oss och massor av fin musik.


De som spelade var med när det begav sig och kunde sina låtar än.



Söndag 1 juni
Lugn frukost innan avresan.


Tanken var att vi skulle få 11-kaffe hos Tord i Karlskoga. När vi kom till stan och Ellinor skulle växla ner vid rödljuset fanns ingen koppling. Den låg kloss intill golvet och ville inte alls jobba. Bara att packa ur det nödvändigaste och fundera på hur vi skulle ta oss hem.


Pierre fixade bärgare med hjälp av OK-macken och Silvia kördes till en auktoriserad Fiatverkstad.


Tord hämtade så vänligt Ellinor och Katarina, bjöd på kaffe, lärde ut lite om motorcykelkörning och lånade sedan ut sin bil till oss så att vi kunde ta oss hem. Så otroligt hyggligt av honom! Han körde dessutom före till verkstan på sin MC.


Beredda för sista etappen hem. Inte riktigt som vi tänkt oss, men tänk så otroligt fina människor det finns!




Tillbaka till startsidan