24 maj - 27 maj Ellinor, Pierre och Katarina hälsar på släkt och vänner i Småland.



Söndag 24 maj
Att göra en liten testtur och se vad vi glömt packa ut i husbilen vet vi av erfarenhet är klokt. Efter att ha sett Måns Zelmerlöv vinna ESC sov vi lite och gav oss sedan iväg tillsammans med Katarina. Vid lunch kom vi till Söderköping och tog in på Skepsdockans camping. Det var ingen svårartad trängsel där.


Göta kanal är öppen 4 maj - 27 september, men vi såg ingen trafik alls på den.


Vi tog en promenad upp på Ramunderberget och fick en fantastisk utsikt över hela stan.


De höll på att bygga nya trappor ner till slussområdet så vi fick gå genom skogen i stället och hamnade lite längre bort, men fick i gengäld en perspektivbild på kanalen i Söderköping.


På sommaren är det full aktivitet här, mn nu var det tvärdött. En fin promenad fick vi i alla fall i solen, men med kyliga vindar som kom och gick.



Måndag 25 maj
Vi startade dagen med att hälsa på Björn i Oltorp nära Valdermarsvik där han köpt ett mycket trevligt hus.


Björns nya motorcykel var häftig!


Resan gick vidare till Västervik. Innan vi hälsade på Pierres fina moster Sonja kollade vi utbudet på Lager 157.


Sonja bjöd på Janssons frestelse som smakade utsökt gott. Hon fyller otroligt nog 90 år om en månad. Lite trevligt småprat och fotografering hann vi också med innan vi for vidare.


Blankaholm är ett så vackert namn att vi beslöt oss för att stanna för dagen på ställplatsen i gästhamnen där.


I Blankaholm fanns tidigare ett stort sågverk. 1946 brann det ner och när det återuppbyggdes blev det ett av Sveriges modernaste sågverk. Det var i drift till 1979 och nu finns bara lite palltillverkning och liknande kvar. Blankaholm har t o m förlorat sin status som tätort och är sedan 2000 endast en småort i Västerviks kommun.


På den tid det begav sig var hela viken full av timmer som användes. Vi trodde först att alla dessa små depåer efter betongvägen var gamla uppställningsplatser för båtar, men mer sannolikt lagrade man virke där.





Blankaholm gav ett lite dystert och nergånget intryck, men på kvällspromenaden stötte vi i alla fall på både gästgiveri och lanthandel.


Lite symbolisk känns vyn utifrån hangaren längst ut på piren. 1970 bodde här 321 personer, 2010 var det nere på 162 stycken.



Tisdag 26 maj
Katarina behövde återvända till Stockholm lite före oss andra så vi åkte till Nässjö där det går massor av tåg norrut. Vi köpte biljett och tog sedan en liten promenad i stan som 2014 firade sitt 100-årsjubileum.


Det stod helt klart för oss att Nässjö ligger i småländska höglandet. Det var riktigt kyligt och regnade lite gjorde det också, men tåget gick perfekt i tid.


Resten av resesällskapet fortsatte till Gränna och husbilsplatsen i hamnen där. Efter att ha väntat ut ett par regnskurar tog vi en promenad i omgivningarna och börjde med hamnområdet.


Vi har varit här förr, men missat rökeriet. Nu köpte vi riktigt god rökt lax, en bit med pepparsmak och en med cognacdito.


Pierre begrundar det faktum att staden grundades 1652 av Per Brahe d y som Sveriges första - och enda - feodalstad. 1971 införlivades Gränna i Jönköpings kommun och hur påverkade det polkagristillverkningen? Möjligen väntar han på färjan från Visingsö också.


Och se - här kommer den. Så här års går den bara en gång i timmen så vi beslöt oss för att vandra längs Vättern i stället.


I hamnen simmade en småskrake omkring med sin fru, fullkomligt oberörd av färjan.


Promenad längs Vättern med Gränna på vänster sida i det fina kvällsljuset.


Gång- och cykelväg ner till hamnen och campingen.


Polkagristillverkningen var stängd för dagen och vi har våra plomber i behåll.


Pierre på huvudgatan genom stan med Brahehus i bakgrunden. Bygget påbörjdaes 1637, men det blev inte klart förrän nästan 20 år senare. Per Brahe dog 1680 och då tömdes Brahehus på all inredning. 1708 brann det ner när branden från en närliggande by spred sig och sedan dess har det varit en ruin.


Bilvägen ner till hamnen.


Fin bil.



Onsdag 27 maj
Dags att åka hem. Husbilsplatsen är en testanläggning som lämnar mycket i övrigt att önska, men det går bra att tömma gråvattnet där och det tackar vi särskilt för. Det är inte lätt att bli av med det på vägen upp till Stockholm och vi har ibland i ren desperation våldgästat en tömningsplats för bussar i Mjölby.




Tillbaka till startsidan