Vi reser till Alsace via Stralsund, Wismar och Brugge




Lördag 15 september
Avresedagen, mot Västervik. Vi startade traditionsenligt med ett lunchstopp hos Pierres moster Sonja och fick utsökta kroppkakor.

Dagsstopp i Pukavik utanför Karlshamn. En liten camping vid havet med en egen ö.


Söndag 16 september
Dagens första stopp - Vrams kyrka med sin ovanliga exteriör.

På färjan Trelleborg - Sassnitz. Vi fick en mycket underlig plats och insåg raskt att vi skulle få backa på ett pyttelitet utrymme för att komma ut. Inte kul, men ingen annan kunde komma fram om vi inte flyttade på oss.

Det visade sig att vi klart aspirerade på ordförandeposten i de smartas förening :-)- man kör av på en annan ramp än den vi använde vid ombordkörningen och vi var först i kön. Härligt och sparade mycket tid.

Raskt åkte vi till Binz och fick en elplats på den centrala ställplatsen. Sen tog vi en kvällspromenad till piren.

Det var ett myllrande folkliv och mycket trevligt. Vi missade den stora utställningen med sandskulpturer, men bredvid piren stod ett stort vackert sandslott som reklam.





Vi avslutade promenaden i solnedgången på det lilla utskänkningsstället bredvid piren.



Måndag 17 september
Cykelutflykt till Prora som byggdes som semesteranläggning för 20 000 personer 1936 - 39. Det hann aldrig tas i bruk eftersom produktionen lades om till krigsmaterial när andra världskriget bröt ut.

Anläggningen var 4,2 km lång. Det användes för utbildning och inkvartering av fångar under kriget, men fick sen förfalla. Vid krigsslutet tog t ex ryssarna alla element och kranar med sig. Halva komplexet finns kvar numera och viss restaurering pågår.

Mycket intressant museum med journalfilmer som berättade om Proras uppgång och fall.

Alla fick likadana rum med havsutsikt. Inte mycket tid skulle dock tillbringas på rummet eftersom ett enormt utbud av aktiviteter var planerade, bl a vågbassänger och en festsal som rymde 20 000 personer.

I flyglarna fanns toaletter och duschar, trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Tillbaka i Binz var vi mogna för lunch för att kunna smälta allt vi fått se.

Säsongen var inte alls slut i Binz. Många både badade och solade fortfarande för fullt.

Efter lunch fortsatte vi vår resa och åkte till Wismar. Eftermiddan tillbringade vi med att se oss omkring i den fina lilla staden.









Tisdag 18 september
En lång dagsetapp - fyra mil - tog oss till Schwerin.

Vi startade vår rundvandring med att äta lunch på en restaurang som serverade jugoslavisk mat. Portionerna var enorma, men Pierre lyckade äta upp sin lever med fläsk, lök, pommes frites och ris. Starkt!

Efter att ha gått runt i gamla stan fortsatte vi till slottet.

Pierre försökte förgäves få köpa lite blommor till Ellinor.

Orangeriet på slottet.

Ställplatsen var belägen i en småbåtshamn och vi hade riktigt fin utsikt.



Onsdag 19 september
På vår fortsatta väg söderut stannade vi vid båthissen i Lüneberg. Vi har tidigare sett en i Saverne i Frankrike, men den här tog onekligen lite större båtar.









???







Eftermiddan tillbringade vi på Heidepark Soltau.

Alldeles lagom mycket folk gjorde att vi kunde åka alla roliga och häftiga attraktioner utan att köa alls. 12 roliga åk hann vi med innan vi åkte till Alltertal och gjorde kväller på campingen där.



Torsdag 20 september
Vi har inte valt den närmaste vägen till Alsace denna gång så nu stävade vi mot belgiska kusten och stannande för dagen på denna något udda ställplats i Antwerpen. Det är en camping där toaletter och andra faciliteter är stängda och vips var den ställplats. Men en billig och ganska central sådan.

Ellinor i väntan på spårvagnen in till centrum.

Pierres specialintresse är järnvägsstationer och denna rusade raskt upp på en klar förstaplats.

Den vackra interiören.

Gågatan.

Själkvklart kräver ett besök i Belgien belgisk pommes frites.

Ellinor vill framhålla att det är Pierres frites med majonnäs.

Stadsrundtur.



Och så stationsbyggnaden igen.

Spårvagnen hem.





Fredag 21 september
Vi gjorde ett mycket kort besök i ett stressigt Brügge som verkade vara helt under ombyggnad, tittade på det regniga vädret och bestämde oss för att åka över till Frankrike. I Steney söder om Sedan stannade vi för dagen och handlade på den alldeles nyöppnade Intermarchén.

Det regnade i Frankrike också, en riktigt rejäl skur, så vi tog det lugnt en stund och njöt av att vara i Frankrike igen.

Ställplatsen i Steney ligger vid en liten avstickade till Meuse och vi fick en fin plats med nosen mot kanalen.



Lördag 22 september
Vi började dagen med en rundtur i Steney. Gick ganska fort.



Hamncafét var till salu och Pierre var väldigt sugen på att slå till, men behärskade sig.





I Steney ligger Europas största ölmuseum och självfallet besökte vi det.





Vid lunch fortsatte vi mot Alsace. Ingrid, vår GPS, är emellanåt väldigt begiven på småvägar och här har vi definitivt passerat gränsen för vad som är komfortabelt. Särskilt som det skulle bli kurvigt också, men det löste sig.

En fördel med småvägar är ändå att det dyker upp lite oväntade saker, som detta matställe i Beney en Woëvre. Här fick vi en utsökt och billig lunch och ingen av oss blev magsjuk efteråt.

Vårt mål för dagen var Pont-de-Mousson. Vi kom fram strax efter två och då fanns det bara två platser kvar på den stora ställplatsen. Vi tog raskt den ena och två minuter senare sattes Complet-skylten upp.

Rundtur i staden där det fanns mycket att se.





Dags för dagens andra museum - ett papier machémuseum. I stan tillverkades massor av saker i papier maché under mer än 100 år, men på 1960-talet fick det läggas ner.

Otroligt vad det går att göra av sammanpressad pappersmassa!

Hotêl de ville.



Söndag 23 september
Resan fortsatte till Lunéville. Vi kom fram före lunch och informerades av campingvärdinnan om de begivenheter som fanns i stan denna dag. Först gick vi på jordbruksmarknad.

Den hölls i slottsparken och på marsfältet.

Ellinor köpte rökt fläsk till bouef Bourgignon.

Det fanns massor av djur på marknaden och de sköttes om efter konstens alla regler. Här är mjölkningsstationen för korna.

Dagen till ära fanns det också många i tidstypiska kläder från slottets storhetstid. Det byggdes som en replik av Versailles på 1700-talet.

I mittgången i slottsträdgården hade man byggt upp bås för alla djur som skulle delta i uppvisningar och tävlingar. De vinnande korna dekorerades med trikolorenband från svans till horn.



På eftermiddan promenerade vi till grannbyn Jolivet där hela byn utgjorde en enda stor loppis.



Korv, hamburgare och pommes frites hör till självklarheterna på ett evenemang som detta och Pierre är en given kund.

Väl hemma igen med våra fynd tog vi en promenad in till gamla delen av Lunéville genom slottsträdgården.





Teatern med utmärkta sidoscener enligt kännaren Pierre.





Över 20 grader klockan åtta på kvällen. Härligt med middag utomhus.



Måndag 24 september
Dags för sista etappen på vägen till Alsace. Vi passerade gränsen mellan Lorraine och Alsace i god tid före lunch för att hinna till Obernai innan lunchstängningen.

Fullt på campingen i Obernai! BiObernai pågick och kanske bodde många där. Vi fortsatte till Ribeauvillé och fick vår trevliga plats nr 6.



Tisdag 25 september
Promenad upp till stan för att se vad som förändrats. I stadsparken hade de byggt en stor ny anläggning för fester.

I butiken bakom Ellinor hade de flyttat ostdisken långt in i affären, men man kan fortfarande få Münsterosten luktfritt paketerad och det tackar vi särskilt för.







Onsdag 26 september
43-årig bröllopsdag måste ju firas så vi traskade iväg till Balnéo Ribeauvillé bredvid casinot för lite spabad.

Varmt skönt vatten och ljuvlig utsikt gjorde det svårt att slita sig för att prova övriga delar. Bassängen med undervattensmusik fanns kvar så där flöt vi omkring en lång stund omslutna av en violinkonsert.

Bröllopsmiddag på restaurang Giersberg. Trerätters Alsacemeny med Fleischscnecken i buljong som huvudrätt. Mycket gott och trevligt.



Torsdag 27 september
Cykeltur till Ostheim och nästan till Bennwihr. Fortfarande är vädret lite ostadigt, men onekligen vackert på sitt sätt.

Barnkammare för vinstockar.

Regnbåge med de tre slotten Giersberg, Haut Ribeaupierre och St Ulrich i bakgrunden.

Vi hann hem före regnet och kunde njuta av ett glas vin noveau och en bit Münsterost när det brakade lös.

Ren Ellinor och spatserande Kalle.

De tre slotten i skymningsljus.



Fredag 28 september
Vår plan var att se hur mycket vandring vi orkar med för att kunna vandra till Mont St Odile på måndag. Det kommer nog att fungera... Denna vandring blev tre mil lång, tog åtta timmar (vårt rekord någonsin) och hade en höjdskillnad på 720 meter. Här är Pierre i början av vår tur.

Vi startade med vår vanliga rutt till klostret Dusenbach. Ibland har de spelat vacker musik i högtalare vilket varit en fantastisk upplevelse, men denna gång var det tyst.

Dagens första stopp vid Hasenclever, 705 m ö h. Vi startade på 220 enligt vår GPS.

På toppen av Taennchen, 992 m ö h.

Utsikt mot Haut Koenigsbourg. Dit ska vi inte denna gång.

Mur Païen, den gamla försvarsmuren som löper längs en stor del av Vogeserna.

Rocher des Reptiles.

I Tannenkirch. Nu har vi varit på nästan alla ställen som finns med här på vår vandring (utom Haut Koenigsbourg) och börjar längta hem.

Örtagården i Tannenkirch bjuder t o m på drickbart vatten.

Nästan hemma! Gissa om vi tycker att vi varit duktiga.





Lördag 29 september
Vi startar med lite cykelshopping på Leclerc och njuter av deras fina köttdisk.

Lunch på vårt favoritställe för snabbmat. Så gott!

Framme i Riquewihr som är målet för dagens cykeltur. Vi kom den backiga vägen via vingårdarna och fick starta vid stadsporten högst upp.



Den lokala idrottsföreningen hade vinfest och vi släppte loss med tarte flambée och ett glas Gewürtstraminer.

Vi hittade reklam för nästa söndags begivenhet - hela resans clou.

Skörden i området pågår för fullt och trots att hela Riquewihr idag är festförklarat rullade lastbil på lastbil med fyllda tunnor in till Dopff & Irion.

Kl 16.00 ska det bli parad med många i denna typ av utstyrsel. Sen vi sett 17 turistbussar rulla in inom loppet av en kvart beslöt vi oss för att vi kan leva utan paraden och cyklade hemåt en halvtimme innan spektaklet gick av stapeln.

På hemvägen genom många vingårdar fick vi se massor av olka druvor - och vi kan inte skilja dem åt längre. Uppfräschning av gamla kunskaper krävs alldeles uppenbart.





Söndag 30 september
Cykeltur för att gå på vinfester i Bergheim och St Hippolyte. En riktigt klar och fin dag och alla tre slotten ovanför Ribeauvillé syns väl.

I Bergheim var det ingen fart ännu så vi fortsatte mot St Hippolyte. Även Haut Koengisbourg syns tydligt.

Inte heller i St Hippolyte hade festen kommit igång när vi anlände, men den tog sig snabbt.

Allt fler kom och väntade på att ugnarna skulle bli tillräckligt varma för att tarte flambé-gräddningen skulle kunna komma igång.

Ursikten från festplatsen är magnifik.

Äntligen är produktionen igång.

Härlig bompabompamusik från den lokala orkestern.

Pierre väntar på mat med ett glas muscat och en bretzel.

Kanalen i St Hippolyte på hemväg.

Det var så stillsamt och lokalt i Bergheim att vi ganska snabbt cyklade hem. Idag skulle vi nämligen få byta upp oss till plats 2 så fort den blev tom. Vår nya camingutsikt.

Mycket bra plats - Pierre ser allt som sker och Ellinor har god internetuppkoppling. Kan det bli bättre?

Eftermiddagspromenad upp till stan.





Måndag 1 oktober
Heldagsvandring till Mont St Odile. Vi parkerade vid indrottsplatsen i Otrott i stället för att stå på/utanför campingen i Obernai och slapp på så sätt den långa vandringen längs Ehn på hemvägen. En mycket rar gammal dam som bodde i huset bredvid parkeringen lovade titta till Silvia åt oss. Sen gick vi till St Nabo och vandrade samma väg som vi gjort många gången förr upp till den heliga källan.

Här finns vandringsmöjligheter, bara att välja.

Vi valde att gå in och äta pilgrimslunch i den ännu en gång ombyggda matsalen. Både soppan och brödet smakade bra, men för säkerhets skull tog Pierre en frites också.

Rundtur på klostret.







Häftig klippa efter pilgrimsleden ner till Otrott.

Liten rast på turistbyråns gård i Otrott. Vandringen tog fem timmar mot sju som det brukar bli när vi går till och från Obernai. Skönt!



Tisdag 2 oktober
Cykeldags igen. Först cyklade vi till Selestat och gick på den stora marknaden där. Det kändes dock lite fnuttigt så vi bestämde oss för att fortsätta lite längre.

Först styrkte vi oss dock med lunch utanför Intermarché i Selestat och Pierre fick resans första merguez frites.

Turen fortsatte sen till Ebermünster och den vackra kyrkan i barockstil där. Det gjorde turen tre mil längre vilket var härligt i det varma och vackra vädret.



När vi kom hem väntade denna lapp tillsammans med en utsökt mjuk kaka med nötter och frukt i på oss. Så vänligt av Isabelle, campingvärdinnan!

Kväll på campingen.



Onsdag 3 oktober
Stadsproemand med besök på Ribeauvillés vinkooperativ. Det är Frankrikes äldsta och startade 1895.

2006 renoverades det och fick bl a en ny hissanordning för att enklare ta emot alla druvor.

De allra flesta kommer med druvorna i vagnar efter traktorer, men det finns många varianter.

Liten skörd eller brist på traktor? Det går att tömma själv direkt ur tunnorna också. Men de verkarde väldigt tunga att vända på.



Storkbo på prefekturens tak.

På eftermiddan besökte vi vinfirman Bott Freres för en tur genom anläggningen. Den skiljer sig mycket från vinkooperativet fast det bara är några hundra meter emellan.

Idag stod arbetet stilla. Vädret var för dåligt och alla hade fått ledigt en vecka med hopp om bättre väder på måndag. Åtta stycken arbetar här hela året och nu i skördetider tar de in runt 40 stycken som plockar druvor. De flesta kommer uppifrån bergen och har återkommit år efter år och efterträtts av sina barn. Runt 150 000 liter vin produceras här varje år.

Vår guide, en mycket sympatisk och kunnig herre, framför fälten med Gewürtztraminer. De flesta stockarna är mellan 20 och 25 år gamla.

Gewürtztraminer.

Turen fortsatte ner i källaren där det finns enorma vinfat.

Den första tiden jäser druvsaften i enorma rostfria tankar. Det är ren fruktsaft, men processen går att påverkar genom att man värmer eller kyler tankarna.

Endast 10 procent blir rödvin och de lagras i ekfat. Faten går bara att använda några år.

Och så fick vi chansen att lära oss de sju stora druvorna i Alsace. En för varje dag, sa giuden.













Altanen med Schwartzwald i bakgrunden.

Vinprovning avslutade turen. Här fanns många goda viner och vi köpte förstås med oss ett par kartonger.

Pimpad uteplats.



Torsdag 4 oktober
Idag hade det utlovats regn och vi kände oss lite småtrötta så vi satsade på en rejäl dag på Ribeauvillé Balneo.

Först njöt vi i bassängen med musik under vattnet. Für Elise och andra små fina stycken förhöjde flytandet liksom utsikten.





Den lite mer livaktiga inomhusbassängen. Det finns massor av olika typer av utsprut och annat att välja på.



34 grader i vattnet var särskilt ljuvligt i utebassängerna. Det var 13 grader, regnade och blåste utomhus.

Omklädningsrummet med taklampor som skiftar i färg hela tiden.

Lunch. Man betalar med det blå armbandet och får allt på samma räkning när man går ut.

Bakom Ellinor syns utgången till utomhusbassängerna. Det är en stor rundel med utblås som gör att man drivs framåt. Efter kanten och i mitten finns olika stationer med varierande utbud.

Hemma igen hade regnvädret dragit vidare och vi kunde njuta av sol och ett glas vin noveau.





Fredag 5 oktober
Cykelutflykt söderut i strålande väder. Druvskörden pågick för fullt runt Bennwihr och vinplockarna häcklade oss för vår låga hastighet. "Tio km, ska det vara att cykla?" ropade en äldre herre som säkert tillbringat mågna söndagar med att racercykla runt Alsace.

I fjärran kunde vi se Bennwihr och var halvvägs. Vårt mål var Winzenheim där franska rallyt startade denna dag. Väldigt svårt att hitta rätt dock. Ska vi hinna?

Till slut hittade vi startstället. Enligt tidningen skulle starterna pågå till kl 11.25, men genom att flera brutit loppet föregående dag var sista start redan gjord när vi kom fram, men då kunde vi i stället gå in i startområdet.

Vi cyklade vidare in till centrala Colmar och fortsatte mot Decathlon för att se om det fanns ett bättre styre till Ellinors cykel.

Plötsligt var vi mitt uppe i rallyt igen. Några poliser berättade för oss att alla bilar gick in i depå här en halvtimme innan de fortsatte upp i bergen.









Liten rast i Waldeslust. Medan vi vilade kom ett par och matade åsnorna med en stor säck gamla baguetter.

Pierre tyckte lite synd om denna åsna som kom fram till honom och ville bjuda på Meteor i stället, men åsnan avböjde.

Årets besök i den vackra kyrkan i Bennwihr.

Vår granne ska grilla och vill på franskt vis inte gärna använda färdiga grillbriketter utan använder kottar och röklägger halva campingen.


Lördag 6 oktober
Franska rallyt förföljer oss. Vi skulle åka till loppmarknaden i Barr, men det visade sig att dagens delsträcka gick förbi där. Rallyt är mycket populärt och trafiksituationen i Barr var mer än kaotiskt så vi bestämde oss för att handla på Super U i Gertwiller i stället. Tyvärr passerade etappen även Gertwiller och där var om möjligt ännu värre än i Barr. Stormarknadens parkering var proppfull, förstås. Vi gav snabbt upp och åkte till Cora i Houssen. På kvällen kunde vi på TV se hur en norsk förare tappade kontrollen över sin bil och for rakt ut i vingården. Stockarna flög omkring bilen innan den stannade mot en elstolpe som välte över bilen. Två åskådare skadades. Men det går bra för Sebastian Loeb i alla fall.

Väl hemkomna tog vi en promenad upp till stan. Ingen loppmarknad, men mycket folk och väldigt trevligt.




Söndag 7 oktober
Dags för resans clou, choucroutefesten i Riedwihr. Vi cyklar av tradition dit, 17 km. I år blev det 17 km i hällande regn, men som vanligt byter vi om strax utanför byn och kom därför torra och tjusiga till festplatsen.



Riktigt god surkål i år och inget fel på garneringen eller vinet heller. Kul sällskap fick vi vid bordet också.





Pia och Patrik underhöll som vanligt i väntan på Melody boys. När de är på topp får de hela publiken med sig och dansgolvet fylldes snabbt. Även vi var förstås uppe och dansade.

Ombyte inför cyklingen hem. Regnet hade upphört och det är mycket skönare att cykla i korta byxor.

Vägen hem är så vacker med Vogeserna framför oss.



Längre norr ut, uppe i Hagenau, vann Sebastian Loeb, rallyt i Alsace.


Måndag 8 oktober
Sista dan i Ribeauvillé. Det vi hade kvar att göra var en vandring upp till de tre slotten. Eller åtminstone St Ulrich som hägrar i fjärran.

Liten paus på vägen upp.

Framme!

Utsikt från högsta tornet.

Med Giensberg i bakgrunden.



Till kooperativet för inköp av vin. Ja, nu ska väl allt vara klart för avfärd.



Som traditionen bjuder lagade Pierre boeuf Bourgignon sista kvällen. En god avskedsmiddag - det var det! - och så en nästan ännu bättre middag på vägen hem. Det är en rätt som vinner på att få stå ett par dagar.


Tisdag 9 oktober
Förta stoppet på hemvägen - Neustadt an der Weinstrasse. Nästan samma plats som förra året och så kunde vi torka markisen som blev genomvåt i Ribeauvillé som en värdig avslutning.

Vem kan motstå en så häftig varningsskylt? Men vi fick inga kastanjer i huvudet.

Vi gick upp till festområdet och fann till vår förvåning att det var full fart redan vid tretiden. Vi startarde försiktigt med att dela på en korv och ta ett glas vin.



Promenad tillbaka till ställplatsen.

På kvällen gick vi tillbaka till festområdet igen och åt pragskinka till middag. Så gott!

Pierre hittade en järnvägsstation, men den var inte riktigt som Antwerpen, fast fin ändå.



Pierre hade lite utrymme över och klämde en currywurst.


< Onsdag 10 oktober
Morgonpromenad i Neustadt som visade sig ha mycket fina statyer och små söta gator.







Resan fortsatte sen till Wetzlar. Ställplatsen låg precis vid gamla stan.





Domen. Det heter domen fast det aldrig funnits någon biskop stationerad här. Vi gick en guidad tur och fick kyrkbygget berättat för oss. Först fanns en kyrka, men Wetzlar låg mitt i korsningen för flera handelsvägar och växte snabbt så en ny kyrka var av nöden. Först byggdes ett torn med rik gotisk utsmyckning. När det blev dag för nästa torn hade tiderna förändrats och det blev bara ett halvt, snålt utsmyckat torn.

Domplatsen.

Lunch vid domplatsen strax innan den guidade vandringen.

Wetzlars äldsta hus. Vär guide var synnerligen kunnig och engagerad och strax intill detta hus bodde Goethe under sin tingsmeritering (motsvarande i alla fall) 1772 då han förälskade sig i den fagra Charlotte.

Vår eminenta guide Brigitte.



Jerusalemhusen. Familjen Jerusalems öde vävdes samman med Goethes genom sönerna och i detta hus tog sonen Jerusalem sitt liv efter att ha misslyckats med att ta sig in i det sociala livet i Wetzlau och fått utså obesvarad kärlek.

Egen promenad efter den guidade turen.



Wetzlar är en känd optikstad och överallt kan man hitta olika optiska villor eller lekar, som här med speglar.

Gråhägern var dock ingen optisk villa.

Här kunde vi ta kort på oss själva med en spionkamera och sen se dem på Internet.

Inköp av slömiddag. På ställplats är det skönt att spara disk, skyllde vi på.

Musik och ljusspel i fontänen vid bron över Lahn på kvällen.


Torsdag 11 oktober
Bron över Lahn i morgonljus, bara två grader varmt.

Sol och nästan 20 grader varmt i Hann. Münden.

Rundtur i stan.

Det mäktiga klostret.







I Hann. Münden möts Fulda, Werra och Weser.



Fredag 12 oktober
Efter en regnig resa genom Tyskland nådde vi campingen i Allertal. Här har vi varit förut och behöver inte se oss omkring. För första gången denna resa tillbringade vi en eftermiddag med att läsa, se film och bara njuta av att ta det lugnt. Så skönt!



Lördag 13 oktober
Vi tillbringade dagen på Heidepark Soltau tillsammans med ett stort antal ungdomar från Frivilliga brandkårens ungdomsavdelningar i Tyskland. De hade en heldag här - och vi med.

Parken var pyntad för halloween och det var gott om skelett som pysslade med olika saker.

Ingen berg- och dalbana denna gång. Det var 90 minuters kö för ett åk.

Här kunde man gå rakt in så det gjrode vi.

Utsiktstornet var också kölöst.

Vissa borde nog ha avstått från det där sista åket.

Pierre hittade ett stort nöje - att vattenkriga med de som åkte piratskeppen och kunde spruta på åskådarna. Han fick raskt flera medhjälpare. Denne gosse skötte t ex vattenkanonerna. 10 skott för en euro.

Båda var synnerligen engagerade i att spruta på piratbåtarna, men fick starkt mothugg. Vid avstigningen fanns en maskin som värmde och torkade för två euro och det var lätt att förstå behovet av den.

Vilket engagemang!

Framåt eftermiddan fortsatte vi upp till Travemünde och fick se vår båt stäva in mot hamn.

Det var proppfullt ombord.

På Finnlines går det att få el under resan, verkligen bra.



Söndag 14 oktober
Vi anlände till Malmö redan 07.00 och körde i spöregn till Lund och en av Pierres favorittvättar. Lustigt nog var det inten kö så vi passade på att äta frukost inne i tvätthallen också.

Efter att ha strövat två timmar på Biltema i Lund - nu kan vi verkligen deras sortiment och skickade upplysande information om t ex ridvästar - kunde vi äntligen möta Katarina vid tåget och skyndade upp till GeKå:s i Ullared.



Måndag 15 oktober
Vi tog en tur till varuhuset och var förvisso inte ensamma där.

Tack och lov slapp vi köa för att komma in.

Lite smått och gott hittade även vi.

Efter lunch på den nya Sportbaren inne på varuhuset fortsatte vi till Motala, fortfarande i hällande regn. Vi fick en bra plats precis bredvid faciliteterna och eftersom vi var helt ensamma på ställplatsen i Södra hamnen diskade vi på trappan till dem.



Tisdag 16 oktober
På morgonen var regnet borta och solen framme. Vi kunde äntligen se vilken fin utsikt det var från ställplatsen.

Promenad in till Motala. Bron över Göta kanal.

På andra sidan Motala ström ligger ställplatsen.

Motormuseet lockade förstås.

Inne på museet fanns interiörer från både en cykel- och en bilverkstad. Vi pratade med en kille som berättade att de ansträngt sig för att vara tidsautentiska och bl a lyckats hitta gamla skyltdockor att använfa.



Telefonväxel.

Här fastnade Pierre. Såna här maskiner renoverade han på sitt allra första jobb på Original Odhner.

Vi hade också en Teleguide, men de slog ju aldrig riktigt igenom i Sverige.





GW-vagnen. Här berättades om ingenjören som skulle köpa en husvagn, men tyckte att fönstren var för små så han byggde en egen. När den togs ur bruk ställdes den bara in i ett garage och därför fanns alla saker i den kvar. I en monitor visades hans semseterfilmer från samma tid.





I år har vi sovit 98 nätter i husbilen. Detta museum var så fascinerande att vi bestämde oss för att åka tillbaka kommande vecka och därigenom inte bara få tillbringa mycket mer tid med att titta på alla fina saker och bilar utan dessutom komma upp i 100 nätter i husbilen. Vilket år!
Tillbaka till startsidan