Vi reser till Alsace via Stade i västra Tyskland




Tisdag 17 september
Avresedagen, mot Västervik. Vi startade traditionsenligt med ett lunchstopp hos Pierres moster Sonja och fick utsökt kalops. Det var en dag senare än planerat eftersom Ellinor jobbade i kyrkovalet, men nu är vi på väg. Hurra! Pierre krossade vår GPS för några veckor sen och nu har vi en större som t o m Ellinor kan se vad det står på. Hurra igen!

Oskarshamn blev vår första dags vila. Vi bodde på campingen, men det fanns ingen att betala till så det började bra med ett alldeles gratis nattuppehåll.


Onsdag 18 september
Via Öresundsbron tog vi oss till Danmark. Så bekvämt med Brobizz! Vårt mål för dagen var Saxköbing som väntade med fint sensommarväder. Vi tog en promenad runt de små sjöarna.

Pierre fick dansk leverpostej och livet lekte.

I alla fall till Ellinor stängde bodelsdörren som gick i lås med framdelen låst och nycklarna ordentligt upphängda på sin krok innanför dörren. Potatisen kokade på spisen och Pierre var och duschade när det skedde. Inte så kul. Vi blev inbjudna till grannarna för att värma oss och campingägaren öppnade uppehållsrummet, tack och lov.

Lite kinkigt med allt kvar inne i husbilen, men mobilen låg kvar i Ellinor ficka sen promenaden och Pierre stängde av gasen på tuben. Efter hälp från Sverige med telefonnummer - tack Barbro! - fick vi kontakt med vårt försäkringsbolag.

Bärgaren kom ganska snabbt, förstod genast allvaret och lyckades två timmar senare få upp låset i dörren. Lättade kunde vi vid tiotiden äta fläskytterfilégryta med välkokt potatis och sallad. Och vilken inbrottssäker husbil vi har!


Torsdag 19 september
Låset på dörren till bodelen såg inte så vackert ut så vi startade dagen med ett besök hos en husvagnshandlare i Maribo. Han kunde tyvärr inte hjälpa oss.

Vi fortsatte i stället resan och tröstade oss med att dela på en tallrik gulaschsoppa på färjan mellan Rödby och Puttgarten. En bra metod, det kändes mycket bättre sen.

Vi hann även fylla på det sinande dryckeslagret.

Vårt första mål i Tyskland var Stade. Det fanns gott om plats på den centralt belägna husbilsplatsen så vi installerade oss snabbt och gick in till den gamla stadskärnan.

Vilken tur vi hade! Höstfesten börjar idag och vi gick rakt upp till festområdet.

Som variation provade Pierre denna gång en Krakauer currywurst. Mycket god!

Sen testade vi färska champignoner - mycket goda de också.

Stärkta till både kropp och själ fortsatte vi sen vår tur runt staden. Rådhuset är mycket gammalt och

i Karlshamnsalen pågår nu för fullt poströstningen inför valet på söndag.

Holzkran vid Fischmarkt. Arbete pågår med att återställa hamnområdet som det var på Hansatiden.

Borgmästare Hintzes hus är restaurerat och välbevarat. Renässansfasaden är från 1621.

Schwedenspeicherhuset. Här lagrade svenskarna maten när de befäste staden i mitten av 1600-talet. Numera är det museum.

Dags för kvällspromenad.

Husbilsplatsen innehåller inga som helst faciliteter förutom el och möjlighet att tömma toaletten. Därför satsade vi på middag ute. Pierre startade med pommes med majonnäs här.

Ellinor valde bakad potatis.

Sedan avrundade Pierre en mycket god skinkstek i bröd från detta vackert illuminerade ställe.

Halv tio bjöds det på fyrverkeri med musik till på Pferdemarkt. Mycket välkomponerat både att se och höra.




Fredag 20 september
Dagens mål var Emden. Vi kom tidigt och fick överta en plats i den första raden husbilar från en avlämnande kollega. Där har man fin utsikt över den inre delen av hamnen.

Orienterande promenad i omgivningen.

Bakom fåglarna syns stadskärnan. Allt förstördes vid bombningar av staden 1944 och därmed är det i princip bara nybyggda hus i innerstan.

Husbilsplatsen är verkligen fint och centralt belägen.

Längs kajerna ligger ett stort antal museifartyg, t ex fyrskeppet Deutsche Bucht.

Det första vi gjorde var att ta en båttur i hamnområdet. Det visade sig att detta är den hamn där tyska bilar skeppas ut i världen och de stod i led efter led och väntade. Vi fick också se andra stora båtar.

Denna stora båt har totalrenoverats i torrdockan och nästa vecka kommer den att högtidligen sjösättas igen. Tyvärr kommer vi att missa detta.

Staty i hamnen.

På båtrundturen gjorde de reklam för detta matställe där allt är närproducerat och matjesmackorna smälter i munnen. Vi gick förstås gensat dit. Pierre provade en och det stämde.

Stadskärnan från fiskståndet.



Vi såg en skylt till ett bunkermuseum och skyndade nyfiket dit. Det visade sig att en bunker kan vara något helt annat än vad vi trott att bunkrar är. Det här var ett fem våningar högt skyddsrum för en del av stadens invånare.

Det innehöll förutom information om bunkrar också mycket om livet under andra världskriget i Emden. Här slutade kriget inte den 8 maj 1945 med att kapitaulationen skrevs under berättade mannen som jobbade utan först den 2 september då allt nådde fram och fick fäste.



Som skydd för befolkningen byggdes nästan 30 stora bunkrar, mer än fem våningar höra, i betong i Emden. Såvitt vi kunde förstå finns nu bara den kvar.

Sjukrummet.



Optiker Klein lagade gratis Pierres glasögon. Vilken lycka för Pierre att slippa glappande glasögon med sneda bågar.

Det firade han med en utsökt currybratwurst.

När vi kom hem visade det sig att Matjesloppet just startat på andra sidan vattnet och att alla deltagare skulle passera barkom vår husbil fem gånger på enmilaloppet. Vi hejade entusiastiskt och det blev bara roligare för varje varv som de passerade.

Vår kvällsutsikt.


Lördag 21 september
Med på resan söderut har vi nu giraffen Raffe som kräver en plats med bra utsikt.

Lingen. Mycket fin ställplats och aldrig har vi bott så nära ett kärnkraftverk. Lite läskigt är det allt, så påtagligt.

Husbilsplatsen ligger på en udde mellan floden Ems och Ems-Dortmundkanal. Massor av olika sorters båtar trafikerade kanalen.

Spetsen på udden.

Laxtrappa vid Ems.

Stället heter Am Wasserfall. Det är detta som avses.

Liten tarm från kanalen. Här ligger en uttjänt sluss.

Pråm på Ems-Dortmundkanal.

Lamm med kryddröra, potatissallad, sallad, bröd, ost och ett gott rött vin. En husbilsmiddag måste inte nödvändigtvis vara spartansk.


Söndag 22 september
Vi valde bort att stanna vid Rhen eller Mosel och for ganska långt söderut till Worms. Våra geografikunskaper behöver dock bättras på - Worms ligger vid Rhen. Husbildsplatsen ligger dessutom precis bredvid floden och bara några meter från husbilen kunde vi se det berömda Rhentornet vid bron.

Så fort vi installerat oss tog vi en promenad i den fina strandallén.

Rhentornet på närmare håll. Den utgör ena brofästet på infartsbron.

Staden är mest känd för två saker - Nibelungen och Martin Luther. Detta är Lutherdenkmal. 1521 försvarade han de 41 ifrågasatta teserna (av 95 som han spikat upp på dörren till slottskyrkan i Wittenberg) inför kejsar Karl V och lyckades väl med det.

Domen med fontän.



Rester av stadsmuren har effektivt införlivats i den nuvarande stadsbilden. Till vänster om gatan ligger Nibelungsmuséet.I Nibelungens ring kastas Rhenguldet i Rhen och det sägs ha skett vid Worms. Därför hålls en Nibelungsfestival här varje år, men inte medan vi besökte staden.


Härligt att få se pråmar igen.

Kvällspromenad i platanallén.

Dygnet runt kan man njuta av pråmarna.


Måndag 23 september
Äntligen når vi Frankrike. I Gertwiller finns en ganska nyöppnad Super U som tar väl hand om sina husbilskunder. Det går att tömma gråvatten och toalett liksom att fylla på vatten förutom att handla i en välförsedd affär. Så är tillströmningen stor också även en måndagsförmiddag i slutet av september.

Framme i Obernai. Dags att slå vårt första riktiga läger och det fick vi göra i strålande solsken och 26 graders värme. Åh, vad vi njöt.


Tisdag 24 september
Vår första vandring gick som vanligt mot Bischoffsheim. Överallt växte dessa blommor som vi aldrig sett förr.

Framme vid klostret i Bischoffsheim får vi välförtjänt paus utanför kyrkan.

Högst upp på kullen bakom klostret pågick druvskörden fortfarande. Det var ett antal pensionärer som hjälpte vinbonden och bar fram druvorna i korgar. Det såg så hemtrevligt ut.


Onsdag 25 september
Dags för den årliga vandringen till Mont St Odile, denna gång via Bernardswiller och St Nabo. Typisk Alsacemorgon - dimma och ganska kyligt.

Efter knappt tre timmar närmar vi oss trötta men väldigt nöjda målet. Höjdskillnaden är 700 m vilket känns i benen.

Legenden säger att nunnan Odile, som senare gav namn åt klostret, en dag var på vandring på berget. Hon mötte då en spetälsk man som var både hungrig och törstig. Hon ville hjälpa honom, men visste inte hur så hon stötte med sin käpp i berget. Vips uppstod en källa och mannen blev vederkvickt. Källan är särskilt bra för ögonbesvär, men Pierre är törstig och inte så nogräknad.

Innergården på klostret.



Vädret har nu utvecklats som förväntat och det är härligt soligt och varmt.

Mure payen, byggd för flera hundra år sen, löper runt berget.

Sista rasten för dagen tog vi vid turistbyrån i Otrott och njöt av de fina blommorna. Turen blev totalt 17 km och tog åtta timmar.


Torsdag 26 september
44-årig bröllopsdag. Måste självklart firas på bästa sätt hela dagen. Vi startade med att vandra ner genom stadsparken i Obernai till den stora marknaden.

Inköp av otroligt fin grillad kyckling med potatis - blir en mycket värdig lunch.

I Obernai finns en närlinje om bl a går till campingen. För bara 50 cent slapp vi alla backarna hem.

Hur ska resten av dagen firas på bästa sätt? Vi kom fram till att en cykeltur till Barr var rätt väg att gå. Eller snarare cykla. Lätt som en plätt på elcykel, tyckte Pierre. Ellinor var något mer andfådd, men båda var mycket nöjda.

Cockpiten på Pierres elcykel. Han ska strax göra en burn out på den lämpliga startsträckan och försvinna i fjärran från en förvånad hustru.


Druvskörden pågick för fullt utanför Goxwiller.

Dags att fira med middag på en trevlig restaurang i Obernai.

Pierre valde en lokal specialitet - leverqueneller med stekt potatis och svampsås. Ellinor tog en assiette Ambassadeur och fick pasta med stora räkor, cocuilles St Jacques och mycket annat gott. Nu är vi redo att starta det 45:e året.


Fredag 27 september
Flytt till Ribeauvillé. Vi kom som tur var tidigt för det bara vällde in nya campare efter oss. Efter att ha installerat oss promenerade vi till Leclerc och handlade lite. Julöl frestade Pierre svårt, men utgångsdatum var 9 oktober 2013. Vad har vi missat?

På hemväg beundrade vi den ljuvliga utsikten upp mot vingårdar, slott och berg (förutom den fina ryggtavlan och dramaten som bara Ellinor såg då).

Första turen upp till stan.


Lördag 28 september
Även i Ribeauvllé är det marknad, men på lördagar och i betydligt mindre omfattning än i Obernai. Vi hittade dock både fina blommor och god tomatröra.



Hemma igen på plats 6 på campingen. Här har Pierre totalkoll på vilka som kommer och åker.

Pierre ägnade eftermiddan åt att göra en superb bouef Bourgignon.


Söndag 29 september
Cykeltur som först förde oss till St Hippolythe och vinfesten där. Det går åt otroliga mängder med tarte flamé, men så är de goda också.

Vi drack lokalt gott vin och Pierre festade dessutom på en tallrik rökt fläsk med bröd.

Utsikt från festplatsen.

När vi fortsatte vår tur var det massor av folk där och dansen var i full gång till tonerna från blåsorkestern från Selestat.

Vårt nästa stopp var bergheim. Även här pågår festligheter.

De var av helt annan karaktär än i St Hippolythe med en sångerska som sjöng en blandning av Edith Piaf och lokala bompa-bompasånger. Vi delade på en utsökt mattallrik och Pierre fick en bra dos frites.

Efterrättsbordet. Där fanns en skylt som sa att det var gratis och bara att ta för sig.

Hemma väntade dock denna delikata efterrätt som campingfrun Isabelle gjort åt oss samtidigt som hon gjorde det till familjens söndagsmiddag så vi avstod.


Måndag 30 september
Det visade sig att Pierre fått överta Ellinors förkylning från förra veckan, men i förstärkt form, så vi beslöt att ändra cykelturen till Colmar till en biltur. Det är ändå starkare motor i Silvia. Först besökte vi Decathlon och köpte byxor och sen for vi till Castorama och lyckades hitta en ny väderstation.

När vi nu ändå var ute och rörde på oss tog vi en liten tur till Cora också och bättrade på vätskelagret.

Det var vinmarknad där så det blev ett lätt uppdrag.


Tisdag 01 oktober
Förkylningen hade förvärrats så vi tillbringade dagen på campingen. Kalle kom för att höra hur det var med Pierre.

Hans kompisar försvann däremot åt alla håll, rädda för att smittas.

Onsdag 02 oktober
På 1950-talet bestämde de Gaulle att alla städer ska ha en kommunal camping så att fransmännen kan semestra i landet och inte föra ut den dyrbara francen. Också Ribeauvillé fick en fin camping, Pierre de Coubetin. I vinter ska en renovering av faciliteterna göras. Det är säekrt välbehövligt, men lite sorgligt för vi gillar dem som de är. Alltså fick vi i alla fall föreviga dem.

Damduschen.

Härligt varma duschar med kaklade väggar, om än i lätt förfall.

Ett av disk- och tvättrummen.

Utsikt mot de tre borgarna ovanför staden från infarten.

När vi nu ändå var hemma passade vi på att laga avloppet i både kök och badrum.

Pierre gör i ordning hemsidan. Han börjar känna sig lite piggare så kanske blir det spa på eftermiddan.


Det blev det på Balneo i Ribeauvillé. Pierre flyter omkring i det 37-gradiga vattnet och lyssnar på undervattensmusik med Vogeserna som fond utanför. Det är verkligen vederkvickande.


Utomhusdelen. Lika varmt och skönt vatten och massor av jetstrålar och annat att roa sig med. En mycket trevlig eftermiddag.


Torsdag 03 oktober
Promenad upp till stan genom stadsparken.

Idag är många tyskar lediga eftersom det är återföreningsdagen. Det innebar att det kom massor med nya campare. När det närmade sig öppningstid efter lunch stod över tio ekipage i kö och det myllrade av folk vid receptionen.

Vi hann med en tur till kooperativet också, men det var ingen riktig fart där.

När vi ändå var uppe i stan passade vi på att dela på en varm smörgås med Münsterost. Gott!

Fortfarande har vi inte åkt det lilla sightseeingtåget. Kanske dags i år?


Fredag 04 oktober
Efter lunch får vi sällskap på campingen av Gun och Per som också vill ha lite sol och sensommar. Det har vi här. De flyttar in i gången bredvid oss.

Promenad till kooperativet igen. Inga traktorer med tunnor på släpet nu heller, men väl en modern skördemaskin för druvor. Spännande att se, fast traktorerna är roligare.

Besök på kooperativets vinmuseum. Ingen vakt var på plats så Pierre grep chansen.

På muséet finns uppbyggda miljöer från svunna tider.


Lördag 05 oktober
Pierre hade en trött dag så vi nöjde oss med en liten promenad i omgivningarna och njöt av utsikten.


Söndag 06 oktober
Vi hade som vanligt ringt och försökt reservera plats på chuoucroutefesten i Riedwihr, men det var fullt. Madame Schmidt sa dock att hon skule försöka ordna två platser om vi kom. Hela natten hade det spöregnat och Pierre var trött, trött. När regnet upphördevid tio och Pierre piggnade till beslöt vi oss för att i alla fall försöka cykla ner till slätten där Riedwihr ligger. I Guemar bestämde vi oss för att cykla en bit till - vad ska man annars ha en elcykel till?

För flera år sen bestämde vi oss för att bara plocka valnötter som saknade ytterskal. Hade vi plockat de som låg med skal på denna tur hade vi haft vårt livsbehov tillgodosett. Regnet hade verkligen tyngt ner mängder av nötter, men i sina svarta förmultnande skal. Den lilla bron i Illhäusern är annars ett mycket bra ställe att plocka på.

Stora bron i Illhaüsern med floden Ill.

Slätten översvämmas då och då och därför byggs husen på höjder eller med en säkerhetsgrund.

Vårt vanliga stopp på vägen. I år hade det kommit upp en tavla som berättade att denna M-10-TANK Destroyer deltog i en strid vid Illhaüsern den 26 januari 1945 och att tre av de fem som fanns i den dog. 1991 avled en av de två som överlevde, Marc Samin, och han hade då uttryckt en önskan om att begravas i stridsvagnen. Så har nu skett.

Vi tog oss hela vägen fram och träffade madame Schmidt som genast ordnade två platser. Choucrouten var lika god som alltid och Gewürztraminern smakade utsökt till.

Så fullt som i år hade det nog aldrig varit på de nästan 20 år som vi besökt festen. Pia och Patrik underhöll som de brukar och vi tog oss en svängom.

Utanför festtältet pågick kålkommersen. Det gick att köpa hela kålhuvuden, strimlad vitkål och - för de lata och okunniga - färdig surkål. Vi köpte en femkiloshink av det sistnämndan.


Måndag 07 oktober
Vi var djärva nog att tvätta våra lakan trots lite osäkra torkförhållanden. Det höll!

Utsikt från receptionen.

Gun och Per bytte till en riktigt solig plats och njöt av värmen.

När lakanen torkat sken solen fortfarande så vi kastade oss upp på våra stålhästar med Kaysersberg som mål. Inte långt från Leclerc rinner denna fina å.

Bennwihr med sin fina kyrka.

Efter Bennwihr var det en deviation för cyklister och vi fick en härlig tur genom vingårdar där skörden pågick för fullt.



Stadsmuren i Sigolsheim.

Framme i Kaysersberg.






Tisdag 08 oktober
Promenad upp till Ribeauvillé. Inköp av vacuumförpackade Münsterostar kan göras i denna burik. Det är svårt att frakta hem dem annars för doften är lite överväldigande.



Sipp är en av de större vinproducenterna i området.

St Ulrich.







Raffe fick en liten kompis i framfönstret när vildsvinet Sange ropade på Pierre uppe på huvudgatan och följde med oss hem.


Onsdag 09 oktober
Klart. Vi åker inte förrän på fredag, men torsdan ska bjuda på rejält med regn så vi monterade ner lägret i förtid. Skönt att ha det gjort, men otroligt vad tiden gick fort.


Torsdag 10 oktober
Natten var mycket regnig, men på förmiddan klarnade det upp. Vi gjorde sällskap med Gun och Per ner till anläggningen med hotell, casino och spa och åt deras goda soppa till lunch. De fortsatte sen sin promenad och vi gick in på balnéo.

Eftermiddan tillbringade vi sen i det härliga badlandskapet både inom- och utomhus.

Under dagen pyntades det för Halloween. Vackert med pumporna även idagsljus.

Sista kvällen med utsikt över Carolafabriken och Vogeserna.

Inte ofta vi ser en exakt lika tjusig husbil som vi har, men när vi kom hem stod det en tvärsöver i vår lilla gång. Vilken prydnad för campingen med två!


Fredag 11 oktober
Vi lämnade Ribeauvillé ganska tidigt, handlade lite på Super U i Gertwiller och fortsatte norrut. Vid lunch var vi framme i Neustadt an der Weinstrasse. Ställplatsen ska enligt uppgift i turistbroschyren ha 30 platser, men här stod nu 74 husbilar så el var inte att tänka på. Men en bra plats fick vi.

Promenad upp till gamla stan.

Ellinor provsitter vindrottningens stol på turistbyrån. I Neustadt an der Weinstrasse kröns inte bara Pfalz utan hela Tysklands vindrottning.

I mer än två veckor pågår vinfesten som är en av Tysklands största. Riesling är den mest odlade druvan så vi provade ett glas och Pierre passade på att testa currywursten också. Båda utföll till belåtenhet.

På festområdet finns flera uppbyggda utskänkningsställen med massor av sittplatser och dekorationer.

Vi testade också årets vin hos det lokala fotbollslaget. Det brukar vara gott och tämligen alkoholsvagt. Vad detta innehöll vet vi inte, men vi fick lov att gå hem och vila oss ett tag - förvånade och alldeles yra i mössan.

Vi försökte kurera oss med en hamburgare med kastanjer i. Om inte annat så var det gott.

På kvällen var vi pigga igen och kunde gå in och se och höra Schuckeria, kvällens grupp. Ett gäng herrar i vår egen ålder som spelade glad och medryckande musik med allt från rock till bompabompa.

Festområdet var välfyllt.

Ingen el innebär att vi inte heller hade värmefläkt. Gasen ville vi vara lite sparsamma med så det blev fleeceoverall ovanpå de vanliga nattkläderna. Under natten hade vi sju grader i husbilen, men sov gott.


Lördag 12 oktober
Vi startade dagen med en guidad tur i Neustadt. Denna fontän ger upphov till många tolkninger, både politiska och om de nio vindistrikt som ingår i Pfalz.

Vår eminenta guide Annette Gaber kommer från Neustadt och berättade engagerat om både historia, det dagliga livet och lite lagom skvaller. Neustadt har klarat sig från att skadas i krig under lång tid och har en vacker gammal stadskärna.

Gränderna slingrar sig fram för att eventuella angripare skulle få det lite svårare. Tidigare var det ofta översvämning i staden, men numera har floden Speyer reglerats bättre.

En av våra medvandrare på turen var lite annorlunda klädd. Till slut kunde Ellinor inte bärga sig utan frågade varifrån han kommer. Han bor vid Bodensjön och går klädd så här hela året, fast på vintern drar han upp strumporna lite. Hon fick ta ett kort också. Efter samtalet häcklade hans kamrater honom för hans kvinnotycke, men han värjde sig flinande. På kvällen träffade vi honom igen, dansande med en ung blondin...

Stiftskyrkan i Neustadt har två helt olika torn. Det först byggda användes för att bebaka att inga bränder uppstod. Sen byggdes ett till som är helt annorlunda och innehåller världens nu hängande tyngsta kyrkklocka. Den används aldrig eftersom svängningarna innebär en stor påfrestning på byggnaden.

Det var svalt i stan så vi köpte var sitt par vantar och åt sen smaskig lunch.

Hela dagen hade vi sett en positivhalare på olika ställen. Det visade sig att han bodde i en husbil nära oss och reste runt på marknader och annat med sitt positiv. Han gav en liten extrakonsert utanför sin bil.

På kvällen var det dags att lyssna på Steierman. Gruppen kommer från Steiermark och fick igång hela publiken med sitt varierade utbud. Alla sjöng med, även vi fast vi hade vissa problem med en del av texterna.

Efterlängtad middag. Pragskinka med lök åt Ellinor och Currywurst åt Pierre.

Vår trevlige granne erbjöd sig att ta kort på oss tillsammans.


Söndag 13 oktober
Framme i Wetzlar och här är elen gratis. Vi startade med att tina upp.

Promenad i den fina staden.

Parkeringen ligger föredömligt nära den gamla staden med Leicafabriken bakom. Wetzlar är framstående inom optiken i Tyskland vilket syns i hela staden.

Pierre hade bespetsat sig på en currywurst, men det fanns helt enkelt inga att köpa så vi åt synnerligen god sushi i stället. Vi slarvade lite vid beställningen så det visade sig att Ellinor fick 20 stycken och Peirre 18. Som tur var var det betydligt mindre i formatet än de vi äter hemma.

Promenad utmed floden Lahn.



Gamla stan.

Viseum, ett museum för optik och finmemanik. Vi testade bl a en värmekamera. Mycket roligt!

Förutom olika sorters kikare kunde man prova ett kikarsikte med avståndsmätare till ett gevär.

Stadsmuséet är hopbyggt med Viseum och hade en utställning om August Bebel, som växte upp i Wetzlar och sedan var med och formade den tyska socialdemokratin.

Stadsbild i jätteformat. Vad vi skulle ha velat var med då! Men vi har i alla fall varit vid huset.

Produkter från fabriker i området.

Kvällspromenad.



Måndag 14 oktober
Förmiddagspromenad i Wetzlar. Leicafabriken har en central plats.

Dagen mål är Allertal dit vi kommer på eftermiddan och får njuta av den varma sköna höstsolen. I dag är vi de enda övernattande gästerna, annars brukar det vara ganska många. Det holländska par som sedan några år driver campingen har lojala landsmän.

Promenad efter Aller.



Vi har varit här förr och vet vilken otroligt god rosmarinpotatis som finns att få. Denna gång nöjde vi oss inte med att köpa en portion och äta hemma utan åt zigeunerschnitzel respektive Allertallrik. Got, gott, gott.


Tisdag 15 oktober
Vi har alla årets Sommarprogram inspelade och lyssnar medan vi åker. Idag tog det tre avsnitt att komma fram till Lübeck med bl a Fredrik Hammar och Leo Razak. Pierre trängtade givetvis efter en god currywurst så vi begav oss raskt iväg på cykel in till centrala staden. Det visade sig då att Pierres favoritställe under året genomgått en renovering och bytt namn, men det är fortfarande ägt av samma familj och Lübecks äldsta korvställe med 49 år på nacken.

Currywursten var lika fin som alltid även om stället nu heter Grill-Hütte i stället för Futterkrippe.

Niederegger med aktuella marsipanprodukter.

Ett regnigt Lübeck minskade vår promenadiver rejält.




Onsdag 16 oktober
Färjan Puttgarten - Rödby var välmatad och husbilen rejält inklämd, men det redde ut sig.

Vid Piberhus drabbades Pierre av akut hunger. Detta var dock lite för mycket även för honom så han nöjde sig med en liten böfsandwich.

First camp i Sibbarp var dagens mål. Vi trodde det skulle vara en fin camping, men det var det inte. Svindyr, småsnål och det mesta avstängt. Vi pratade med en herre som bor där längre och han berättade att förfallet började för ett och ett halvt år sen när Malmö kommun sålde campingen. Fast utsikten var fin....

Höst.

Promenad utmed Öresund i Sibbarp.

Broutsikt, förstås.

Vilket fint grönområdet!

I fjärran Limhamn.


Torsdag 17 oktober
kl 11.32 anländer tåget från Stockholm till Lunds C, precis i tid. I bakgrunden står Silvia parkerad på sin vanliga centrala plats.

Och här kommer Katarina - vår reskamrat de sista dagarna på årets hösttur. Hon har med den äran skött om huset i vår frånvaro och ska nu få sin lön för arbetet - ett betalt besök på GeKå:s i Ullared.

Lönen utbetald och en hel del annat slank också med. Inte alls så farligt med trängsel heller och en trevlig kväll väntar nu på campingen med god middag och kortspel.


Fredag 18 oktober
Efter ett förmiddagsbesök på GeKå:s och Glasögonfabriken (nya glasögon åt Pierre. De skulle levereras på två timmar, men det visade sig att det blev två veckor eftersom han skulle ha glasglas som görs på annat håll. De skickas nu hem i stället så lite av finessen med besöket försvann onekligen.) for vi vidare till Kungsbacka. Vi tittade på den fina Innerstaden,



Kulturhuset,

Kungsbackaån

och Free Port, en stor outlet.

På kvällen var vi bjudna på middag hos Ellinors spelkompis Anette och hennes familj. Förutom denna utsökta rödtunga Walewska och god äppelkaka fick vi spela roligt spel som inte blev sämre av att lag Öst vann över lag Väst. Ett enda poäng skiljde, men det räcker ju bara det är åt rätt håll.


Lördag 19 oktober
Resan fortsatte norrut och denna dag stannade vi i Vadstena. Husbilsplatsen ligger precis vid slottet. All service var avstängd enligt ett anslag, men sen vi upptäckt att elen fortfarande fungerade bestämde vi oss för att stanna där i alla fall. Det är kallt ute på nätterna nu och fläkten vill vi gärna ha igång.

Ellinor och Katarina gick genast iväg till Östenssons fina matvaruaffär och köpte middag.

Borggården på slottet var avstängd och det stod stora inspelningsbilar strax intill husbilsplatsen. Det visade sig att Postkodslotteriet med Grannyran skulle spelas in där söndag kväll.

Stadspromenad.



Vadstena Birgittinkloster invigdes 1384 och hade 60 nunnor och 25 munkar. De levde strikt åtskilda och norra delen var för systrarna. Det beslagtogs och stängdes av kronan på 1560-talet, men 1935 finns på nytt ett Birgittinerkloster i Vadstena.



Järnvägsmuséet.

Efter alla lovord från Ellinor och Katarina ville Pierre också besöka Östenssons så det blev ett besök till.


Söndag 20 oktober
Tidig morgon i Vadstena.





Strax efter lunch var vi hemma igen efter nästan fem veckors trevlig bortavaro. Dags att vintra in trädgården, men det får bli i morgon.