Alsace så klart men lite mer på vägen dit och hem




Tisdag 23 september
Efter krångel med huslarmet - kan ju kännas angeläget att ha det igång - kom vi iväg vid elvatiden. Första biten är alltid lika spännande medan vi försöker komma på vad vi glömt och om det är värt att åka hem igen för att hämta det. Denna gång kom vi inte på något så vi fortsatte söderut.

Som vanligt hade vi vårt första stopp hos Pierres fina moster Sonja i Västervik. Denna gång bjöd hon på Janssons frestelse och purjogratäng. Så gott och trevligt!

Dagen avslutades i Kalmar på den välordnade husbilsplatsen i gästhamnen. Vi hann en liten promenad och fick se Kalmar slott i solnedgång innan det började regna.


Onsdag 24 september
Det är inte möjligt för Pierre att passera Lund utan att tvätta bilen på Gnejsvägen så det gjorde vi. Tvätten ligger precis bredvid Biltema och när vi nu upptäckt att vi glömt cykelhjälmarna hemma köpte vi nya där. Det var inte värt att vända hem för att hämta dem.

Öresundsbron.

På eftermiddan kom vi till Saxköbing där vi slog läger för dagen. Vi tog bl a en härlig höstpromenad runt den lilla sjön med stans signum - vattentornet - i blickfånget.


Torsdag 25 september
Det var väldigt länge sen vi åkte Gedser - Rostock och det hade skett en viss förändring i färjeläget i Gedser.

Från Rostock åkte vi ner till Oranienburg där vi först besökte Gedankstätte Sachsenhausen som var koncentrationsläger 1938 - 45. Därefter övertogs det av Sovjet som först hade det som läger för tyska krigsfångar och sedan för personer som anklagades för brott mot den ryska ockupationsmakten fram till 1950 då det stängdes.

Samma budskap som vi mött på så många andra minnesställen från andra världskriget.

Lägret jämnades med marken, men har delvis återuppbyggts med material från det ursprungliga lägret. Barackerna markeras med stenlagda rektanglar. Längst bort ligger sjukvårdsbarackerna där läkarna uppmundtrades att göra medicinska experiment på fångarna. Inne i barackerna finns minnestavlor över detta.

Museet.

Många dog i lägret p g a umbäranden och sjukdom, men många dödares också genom nackskott vid denna mur och sen med gasvagnar. 1942 inrättades en gaskammare, ett exekutionsrum och krematorier i lägret.

Muren och vakttornen finns kvar. Sedan 1961 är Sachsenhausen en minnesplats som ger en mycket att fundera över och med många besökare.

I Oranienburg finns också en husbilsplats vid gästhamnen nära slottet vid floden Havel. Den var mycket fin och välskött.

Slottspromenad.


Fredag 26 september
Vi hade tänkt oss en kort dagsetapp med stopp i Dresden där vi skulle bese den vackra staden och äta bröllopsmiddag på kvällen. Därav blev intet eftersom det spöregnade före Dresden, när vi passerade staden och många mil efter. I stället hamnade vi på en trevlig men dyr camping vid mässområdet i Nürnberg. På kvällen gick vi på Gaststätte Zepellin och åt en god middag med var sitt glas Müller Türgau till. Det här är det enda fotot som finns denna dag så Pierre har nästan med våld hindrats från att ta bort det. Liksom kungafamiljen vill han inte bli fotad med mat i munnen.


Lördag 27 september
Resan fortsatte mot sydväst och vädret blev bara finare och finare. När vi vid tvåtiden nådde Obernai och camping Vallée d'Ehn var det 22 grader varmt och strålande sol. Vi fick dessutom trevliga plats 3 och var mycket nöjda.

Lägret komplett med tvätt och allt som hör till. Ja, Pierres stora matta är inte utlagd än, men det ska den inte bli förrän i Ribeauvillé heller.

Middag utomhus för första gången denna resa. Hoppas det kan bli många middagar till!


Söndag 28 september
Vi upptäckte till vår glädje att det går en buss upp till Mont St Odile kl 11.17. På en halvtimme tar den oss hela vägen upp. Det är för långt och brant för en man med hälsporre att vandra både dit och hem. Medan vi väntade på bussen studerade vi alla som ska delta i Rosa bandet-loppet kl 11.30 och det var inte få. De ska springa en fin slinga längs den lilla floden Ehn.

Aldrig har vi sett så mycket folk uppe vid Mont St Odile som denna dag. Efter en halvtimmes köande hade vi dock fått vår pilgrimslunch och kunde avnjuta den i solskenet på klostergården.

Där nere ligger slätten där vi bor.

Innergården på klostret.

Dags för vandring hem. Vi ska gå den röd-vita-röd leden som t o m passerar vår camping efter drygt 10 km.

På slutet fick vi också följa floden Ehn, men sannolikt var vårt tempo aningen lägre än hos de som sprang på förmiddan. En riktigt skön tur fick vi i alla fall även om Pierres fot protesterade en del.


Måndag 29 september
Dagens vandring ska ta oss till conventet i Bischenberg. På vägen dit fick Pierre syn på en av sina favoriter i en trädgård - Bernadette från Lourdes. Hon har t o m en grotta, precis som i Lourdes.

Vederkvickt och styrkt vandrar Pierre vidare. Kan det hjälpa mot hälsporre?

I sluttningen utanför Boersch pågick druvskörden för fullt. Det är borgmästaren i städerna som avgör när skörden får påbörjas och detta år måste det ha varit väldigt fint väder för en stor del av skörden var redan klar när vi kom. Men lite fick vi uppleva.

Utsikt från berget Bischenberg mot Rosheim.

Framme vid conventet Bischenberg. Ett fåtal munkar bor kvar, bl a den som lett klostret sedan 1960. Sedan vi var här förra året har tre stycken dött i mycket hög ålder. Den yngsta av dem var 92 år.

Det har nog varit en varm och fin höst här för det mesta är redan plockat. Dessa hängde dock kvar än så länge. Vi tror att det är Pinot gris.


Tisdag 30 september
Dags för byte till Ribeauvillé. Pierre upptäckte att vi saknade framljus på passagerarsidan. Det är mycket krångligt att byta på Fiat Ducato så vi åkte till den Citroënverkstad som en gång lagade vår Evasion. De var lika tillmötesgående denna gång.

För 33 euro är ljuset i skick som nytt. Härligt!Vi tror att Pierre försöker ta upp något ur fickan och inte har fått loppor.

Vi blev varmt välkomnade av campingvärdinnan Isabelle när vi kom fram till camping de Coubertin i Ribeauvillé. När vi startade våra webläsare möttes vi av lika välkomnande ord och inga lösenord behövdes.



Plats 6 stod som vanligt och väntade på oss och många medcampare hälsade oss välkomna och sa att de saknat oss. Även de är återkommande gäster, men åker vi hit för ofta? Nej, det är inte möjligt!


Onsdag 1 oktober
Ellinor kände ett behov av att samla steg - det kan vara svårt att få ihop 10.000 varje dag vid resor - och tog en tidig promenad i omgivningarna.

Sent på tisdagskvällen var det skyfall och efter att ha hängt mattor och annat på tork på onsdag morgon insåg Pierre att det även innebär att det fallit valnötter också så han tog i stället en tidig cykeltur. Han hade helt rätt och hittade en massa fina rena valnötter.

På eftermiddan tog vi vår första tur upp till stan och till kooperativet där det var full aktivitet med inkommande druvor.

Kalle hade en kompis på besök.

Det närmar sig återföreningsdagen i Tyskland och det verkar även i år innebära massor av nya medcampare.


Torsdag 2 oktober
Strålande fin dag, som gjord för en cykeltur. Det är ofta disigt på morgonen, men Haut Koenigsbourg ser vi ändå på väg över stora fältet nedanför campingen.

Fortfarande finns druvor kvar på stockarna, men det blir synbart färre och färre.

På den lilla vägen mellan Bennwihr och Kientzheim pågick skörden för fullt.

Förra året var storken borta och därför blev vi så glada när den fortfarande jagar vinflaskan hos Paul Blanck et fils i Kienzheim. Ett av våra viktiga riktmärken.

Vissa av oss har ju elcykel och kan köra i förväg och ta bilder på Kaysersberg från högsta punkten på cykelvägen dit.

Andra är betydligt tröttare efter att ha tagit sig dit, men utsikten är lika fin.

Liten paus i Kaysersberg.

Lunch intar vi vid Leclerc i Ingersheim. Som Pierre har längtat efter merguez frites! Och den klarade av att leva upp till hans förväntningar.

Hem cyklade vi på den breda slätten mellan Vogeserna och Rhen. Där växer inte bara druvor utan det finns också jättelika odlingar av bl a majs, äpplen och gräsmattor.

Kyrkan i Bennwihr är så vacker med sin mosaikvägg att den kräver ett besök.

Hemma efter fem mils cykling på sex timmar och dessutom nyduschad efter dagens ansträngning. Skönt med en liten pastis.

Då kom campingvärdinnan Isabelle förbi och bad att få ta ett foto på oss tillsammans för att det såg så skönt och avslappnat ut. Det fick hon.



Fredag 3 oktober
Leclerc i Ribeauvillé har en superb köttdisk där vi köpte cordon bleu på kalv till kvällens middag och sen föll vi i trance inför delikatessdisken. Fast vi skulle bara ha rökt fläsk till den boeuf Bourgignon som Pierre ska laga och lyckades begränsa oss till det.

På eftermiddan tog vi en cykeltur norrut förbi Bergheim och vidare till pestkorset nedanför St Hippolyte. Det revs 1632 av svenskarna. På väg upp till Haut Koenigsbourg tänker vi oss och borgen syns i fjärran även idag.

Konkurrensen om valnötter har hårdnat betydligt de senaste åren, men idag hade vi turen att hitta ett träd med rena, stora fina nötter under. Så kul det var att plocka och så vackert trädet var!

Vi tog en ny väg hem och tog oss utmed ramparten i Bergheim innan vi svängde in på en liten väg genom vingårdarna hem.

Även i Alsace börjar det bli vackra höstfärger.

Lördag 4 oktober
Första lördagen i oktober är det stor loppmarknad i Barr så vi gav oss iväg i det typiska morgonvädret på hösten i Alsace.

Vi handlade först i Gertwiller och var framme i Barr vid tiotiden. Då var det redan massor av loppisstånd och folk. Pierre hörde en stor fransk servis och en draklampa ropa på sig, men hittade ingen sponsor och fick avstå.

Chokladaffären i Barr ligger i ett väldekorerat hus.

Ellinor gick på loppisen som hölls på ålderdomshemmet och skulle ge pengar till en soiré för de boende. Hon hörde genast denna kanna ropa på sig. Mannen som sålde den frågade oroligt om två euro var för mycket. Det var det inte och inte krävde det någon sponsor heller.

Efter att ha lämnat husbilen på campingen cyklade vi till Riquewihr, eller åtminstone höjden ovanför där franska rallyt, etapp 13, drog fram. När vi kom fram till åskadarplatserna hade en föråkare just vält med sin bil. Han var inte skadad, men skakad.

Strax efter kom nästa som visserligen inte välte, men satt rejält fast med ett hjul som var på fel ledd. Den stod rejält i vägen för kommande ekipage. Det finns inga bärgningsbilar utan publiken hjälper till att ta loss och flytta undan bilarna, men det syntes att de gärna gjorde det.

Sen fick vi se ett några ekipage som klarade sig genom den knepiga kurvan.



Problemet uppstår när föraren skär i kurvan strax innan och då åker ner i ett dike. För att kompensera detta rattar hen åt vänster, men hamnar i en slänt på höger sidan. Denna förare gjorde samma fel, körde mellan träd och vingård och sen ut i vingården men klarade att hålla sig mellan vinstockarna. Med lite hjälp var hen sen tlllbaka på vägen. Pierre lyckades filma hela händelsen dessutom.


Söndag 5 oktober
Dagen ägnas åt choucroutefesten i Riedwihr. Vi cyklade förstås dit även i år och gjorde som vanligt en paus vid monumentet över den M-10-Tank-Destroyer som förstördes i en strid vid Trois Epis inte långt härifrån. Tre av de fem besättningsmännen omkom. Tanken restaurerades som ett minne över de omkomna och när en av de överlevande, Marc Samin, avled 1991 fann man ett dokument som visade att hans sista önskan var att få vila för evigt i tanken vilket han nu också gör.

Vi cyklar i bekväma kläder och snofsar till oss när vi närmar oss Riedwihr. Snart är Pierre klar för festligheter.

Festlokalen är ett tält som ställts upp på den lilla stadens torg. Det rymmer minst 1500 personer och inte en plats var tom.

Det finns möjlighet att köpa strimlad vitkål eller choucroute av denne man. Många griper chansen, men för första gången avstod vi.

Årets upplaga av choucrouten. otroligt god surkål.

Pia och Patrik underhöll som vanligt. Senare kommer också Melody boys.

Välfylld festlokal.

Vi hade väldigt trevliga bordsgrannar även i år. De var bönder från slätten och talade helst elsass, men lite franska och tyska också. De samlade sitt överblivna kött i en påse och efter överläggning bad de att få vårt också till hundarna. Vi bidrog förstås gärna till detta. De tog dessutom detta tjusiga foto på det dansanta paret.


Måndag 6 oktober
Söndag kväll fick vi även i år trevligt campingsällskap hemifrån. Ellinor fick dessutom en promenadkompis. Vad kul att ha er här, Gun och Per!

Isabelle gjorde kvittenkaka med vaniljsås och bjöd oss på. Det var första gången hon provade receptet och hon tyckte att den var alldeles för torr, men vi fann den superb.

Storkar ska inte matas på campingen, men själva har de en helt annan uppfattning. Kalle stannande ett par decimeter från Ellinor och stirrade uppfordrande på baguettebiten i hennes hand. Det var svårt att stå emot ett par bedjande storkögon, men man får stålsätta sig. Det gäller ju att inte minska deras möjligheter att skaffa mat när campingen stänger i november.

Pierre lagqade en av sina paradrätter både hemma och på resande fort - boeuf Bourgignon. Den blev väldigt god, förstås.


Tisdag 7 oktober
På morgonen kunde vi se att det nog finns gott om mat för storkarna utan att vi matar dem. På skolans fotbollsplan precis bredvid campingen åt minst 50 storkar frukost strax efter sju.

Nöjda stavgångare efter över 5 500 steg uppe i vingårdarna i lätt duggregn.

Även med hälsporre kan man leta valnötter. Pierre tog en cykeltur efter regnet och hittade så mycket att vi fick gå och köpa en korg till. Nu är vinterförrådet nog säkrat.


Onsdag 8 oktober
Haut Koenigsbourg i dramatiskt morgonljus.

Deagen tillbringade vi på Balneo spa på slätten nedanför Ribeauvillé. Härligt ställe. Allt vatten håller runt 35 grader både ute och inne och Pierre fastnade länge i dekorationsduschen vid ingången. Man får ju säga att han förbättrade den ytterligare.

Utomhus finns massor av olika delar med sprutande vatten.

Stora bassängen inomhus. Det finns en tyst bassäng där man flyter och lyssnar på klassisk musik under vattnet också.


Torsdag 9 oktober
Morgon på campingen. Strax ska dock lakanen tvättas, Ellinor och Gun gå minst 6000 steg och Pierre plocka undan vår stora matta. Lugnet bedrar - innan kvällen ska det bli rejäl rotblöta.

Tur upp till stan igen. Frimärken ska införskaffas och helst också en flaska vin noveau. Frimärken fanns, men ingenstans sålde de den druvdryck som förebådar årets vin.

Regnet kom, men det var fortfarande varmt så vi åt ute ännu en gång. Kanske den sista gången för denna resa. Väderutsikterna är inte lysande.


Fredag 10 oktober
Pierre har lite idéer om hur han ska förbättra sin boeuf Bourgignon - om det är möjligt - och vad kan passa bättre än att testa dem en regnig dag i Alsace?

Gun och Per har fortsatt sin resa så Ellinor stavgår nu ensam. Inte alls lika kul, men väldigt skönt ändå.

Eftermiddagspromenad upp till stan. Ribeauvillé är en village fleuri och stadsparken brukar prunka för fullt. Sedan 1972 kan franska kommuner tävla om att bli blommande städer och de får då rätt att sätta upp skylten "Ville (village) fleuri" vid stadsgränsen. Uppenbarligen är dock säsongen slut nu.

Vi trodde inte att det var möjligt, men Anne Picot har faktiskt fått in ännu mer i sin handarbetsaffär. Svart stickgarn fanns i fem olika varianter.

En idealisk dag för en man med hälsporrre. Absolut ingen idé att ge sig iväg på promenad upp till borgarna när man inte ens kan se dem nerifrån. Men de finns där bakom alla tre - Haut Ribeaupierre, Girsberg och Saint Ulrich.

Vid stadsporten började det regna rejält så vi skyndade oss hem till Pierres gryta. Med facit i hand vet vi nu att han lyckade höja den ytterligare - den var superb!


Lördag 11 oktober
Vi startade dagen med ett besök på Super U i Gertwiller. Husbilsplatser med tömningsmöjligheter, trevlig affär och denna gång också en rabattcheck på 13 euro som vi fick vid förra besöket lockar oss tillbaka.

Ellinor trodde att hon fått en briljant idé. Pierre får cykla med och hålla henne sällskap vid stavgångsturerna.

Efter 45 års äktenskap borde hon förstås ha insett att hon i stället fick en drivande personlig tränare. Det var ju inte fel det heller fast orken inte räckte till samma småprat under turen som med Gun.

Pierre lät sig dock avledas till att fotografera kyrkan i Bergheim

liksom Haut Ribeaupierre ovanför vingårdarna i fjärran.

Ibland är det extra trevligt att ha fel. Visst kunde vi sitta ute en kväll till. Vindstilla och 17 grader. Vad vi njöt!


Söndag 12 oktober
På campingen såg vi en annons för en choucroutefest i Berghem, vår närmaste grannby, så vi cyklade dit. Den skulle börja kl 11.30, men vi har ju lärt oss att det är smart att komma lite sent så vi var där strax före ett.

Tur var det för här gällde en annan ordning än i Riedwihr. När vi kom hade alla tagit sin aperitif och det lokala folkdanslaget var nästan klara. Strax efter att vi satt oss började de dela ut choucrouten och alla fick den nästan samtidigt. Deltagarna i folkdanslaget serverade också.

Det var mycket gott även denna gång, men surkålen smakade bättre i Riedwihr. Här var det smör i liksom svart- och rosépeppar.

Folkdanslaget i sina fina dräkter. Männens var exakt likadana, men kvinnornas skilde sig åt. Vi fick lite olika svar på om det var geografiskt betingat eller efter tycke och smak så det kvarstår att utröna.

Även denna gång fick vi möjlighet att dansa. På denna fest var det kanske 200 personer och de flesta kände varandra så det var väldigt olikt Riedwihr, men lika trevligt på sitt sätt. Även denna gång tog grannen med både sitt och vårt överblivna kött till hunden. Han gick ett steg längre dessutom och plockade upp ur slänghinkarna. Han påstod att det var en jättestor hund, men frun visade oss en bild på en mops.


Måndag 13 oktober
På eftermiddan tog vi en tur med turisttåget. Det går genom Ribeauvillé och sen genom vingårdarna till Hunawihr. Trots att vi varit här ganska många gånger nu har vi aldrig åkt det. Mycket informativt och trevligt!

Den fortifierade kyrkan i Hunawihr används av både katoliker och protestanter och det fungerar bra. Dock begravs katoliker innanför murarna och protestanter utanför.

Åter i Ribeauvllé tittade vi på fontänen med vinbonden som ska symbolisera områdets fina vingårdar och druvor.

I stadsparken har de också byggt ett stort fint insektshotell.

Till det hör förklarande tavlor. Nu ska vi hem och konstruera!

Tänk så fel man kan ha. Inte tog de bort hela blomsterprakten, de bara årstidsanpassade blommorna. Snart prunkar det igen.


Tisdag 14 oktober
Vår sista dag i Ribeauvillé blev en riktigt solig och fin dag.Vi gick upp till stan för lite sista-minutenshopping till barnbarnen.

Idag syntes alla slotten väl, men då fanns ingen tid för vandring upp till dem i stället.

Till lunch delade vi på en varm köttbullemacka. Gott!

Precis bredvid campingen har en herre både höns och getter. Mycket uppskattat av campingens barn, möjligen mindre av de kringboende eftersom tuppen är mycket morgonpigg.

Plötsligt stod en stor pick up med jättelikt påhäng bredvid oss på campingen. Det blev lite förvirring p g a storleken, men de fick så småningom en bra plats och var nöjda. Herrn i familjen, som lugnt stod och pratade med oss medan frun och Isabelle letade plats, berättade att de kommer från München och har direktimporterat påhänget från USA. Går att göra det ännu större genom att fälla ut en vägg också.

En härlig sista kväll!


Onsdag 15 oktober
Vi var framme i Pont-á-Mousson redan halv elva och efter att ha fått plats på den trevliga husbilsplatsen som ligger utmed floden Moselle gick vi in till stan. Staden har fått sitt namn för att det ligger vid foten av berget Mousson. Bron över Moselle har haft många utseende efter att ha förstörts i olika strider. Senast bombades den sönder den 4 september 1944 då mirakulöst nog nästan alla hus i staden och kyrkan Saint-Martin vid ena brofästet klarade sig. Den 1 juli 1949 kunde den återinvigas. Bilden är tagen från Place Duroc som fortfarande bär en stark prägel av fransk småstad om än lite bedagad.

Det går många pråmar på Moselle. Manskapet bor fram och skepparn bak med sina bilar. I bakgrunden syns det historiska monumentet Abbaye des Prémontrés som byggdes på 1700-talet av munkarna Thomas Mordillac och Nicolas Pierson.

Det går inte att besöka Pont-ā-Mousson utan att gå på det fantastiska papier maché-muséet. Det är helt otroligt vad man kan göra med gammalt papper!

Denna gång hittade vi också en avdelning för en annan av traktens mer kända fabriker. På gjuteriet i staden tillverkades länge brunnslock som vi sett överallt i hela Frankrike.


Torsdag 16 oktober
Resan mot Paris fortsatte. Vi gjorde ett stopp i Ligny för att proviantera. Intermarché hade ettårsjubileum efter uppfräschning och var riktigt roligt att handla på.



Medan Pierre tankade flög massor av stridsflygplan in och landade på den militära flygplatsen. Jisses, vad de lät. Vi var alldeles tagna, men ortsbefolkningen var fullkomligt oberörda.

Vid tretiden var vi framme i Joinville där Camping Est Paris ligger. För sent att åka in till stan, men alldeles lagom för att göra en tur längs floden Marne som flyter förbi precis bredvid campingen. Vilka villor en del har med egna bryggor vid Marne!

Trafikknut vid Champigny-sur-Marne.

Jättekul att titta på pråmar igen. Denna är på väg mot Paris vid Champigny.

Sen kom en åt andra hållet vid Bry-sur-Marne.

Campingen är ganska ödslig på dagtid. Vi var inte många turister, precis. På kvällen blev det mer livat när alla hantverkare från Polen, Portugal, Slovakien, Holland, Tyskland och andra länder kom hem till de hyrda stugorna. Riktigt kul, men campingen har väldigt mycket att göra innan den lever upp till sin hemsida som är väldigt tjusig.


Fredag 17 oktober
Nostalgitur in till Paris! Vi startade med Pierres första selfie vid Eiffeltornet, men åkte inte upp i tornet. När vi besökte Paris med barnen på sommarresorna 1980- och 90-talet traskade vi alltid trapporna upp till plan två eftersom det var billigare och det kändes inte så frestande idag. Vi skyllde på Pierres hälsporre och drog vidare.

Trocaderoparken. Här ligger ett fint akvarium också.

Lunch på Galleri Lafayette och sen upp på takterassen, förstås. Där borta var vi för en stund sen.

Vi hade köpt dagskort på metron och med hänsyn till Pierres hälsporre lade vi vår tur till sevärdheter som inte kräver långa promenader. Att byta linje på metron betyder dock ofta rejäla vandringar så det kräver både kunskap och finess, men det besitter Pierre och snart hade vi avverkat varuhuset BHV:s eminenta källarvåning och kom till Notre Dame. Här åt vi alltid sandwich Greque från Quartier Latin som avslutning på dagen med barnen för länge sen.

Liten paus på café mitt i vältrafikerad korsning i maxat turistdistrikt. Blev ändå inte så dyrt och vi överlevde avgaserna också.

Vårt favoritmatställe i Paris sen många år, La Petite Hostellerie, i Quartier Latin. Har bytt ägare, men serverar fortfarande god fransk mat. Varför åt vi på Galleri Lafayette?!

Sacre coeur. Här vann Ellinor parekringstävlingen som hon och Pierre hade. Vem kunde parkera mest centralt? Pierre ställde sig dagen innan som yttersta spets på felparkerade bilar nere i Quartier Latin, men tävlingen tog slut när Ellinor ställde sig tre meter från trappan in till kyrkan. Det var på 1980-talet, men är inte glömt än.

Dags att åka hem och då kom dagens verkliga clou. När vi bytte linje vid Concorde var det en ung dam med ett litet barn som tryckte sig mot Pierres rygg. Han skyndade in i vagnen för att inte vara i vägen. Underligt nog klev hon av tåget igen. Strax innan tåget skulle gå kastade sig en annan ung dam plötsligt av tåget hon också, slet Pierres plånbok ur handen på den första damen och kastade in i vagnen framför Pierre precis när dörrarna stängdes. Hon stod kvar utanför och ryckte lite på axlarna när vi åkte iväg. Pierre hade inte ens fattat att han varit utsatt för en ficktjuv och Ellinor grälade för att han tappat sin plånbok på golvet. Någon kunde ju ta den.... Vilken otrolig hjältinna och vi hann inte ens tacka henne. Och vilken avslutning på denna fina nostalgidag i Paris!


Lördag 18 oktober
Vid tiotiden lämnade vi Paris för denna gång. Vi åkte mot nordost med Chateau Thierry som slutmål för dagen. Efter att ha kört på extremt smala gator i början där vi fick fälla in backspeglarna för att komma fram blev det lite bättre. I La Ferté-sous-Jouarre skulle vi handla på Leclerc och det skulle uppenbarligen alla där boende också så då blev det riktigt trångt igen. Pierre hittade dock en bra och central parkeringsplats noch vi kunde bunkra på vår sista shopping i Frankrike.

I Chateau Thierrey har staden gjort en riktigt fin och billig husbilsplats nära floden Marne som vi tog in på. Åtta euro per natt kostade det att bo där och då fick man t o m Mac Donalds till granne. Pierre entusiasm svalnade något när vi upptäckte att en tiokronors cheeseburgare här kostar 2.40 euro. Men de har fortfarande gratis uppkoppling.

För andra gången på tre dagar kunde vi göra en riktigt fin cykeltur längs floden Marne. Också här fanns en del pråmar, men de vi såg låg vid kaj. Vi cyklade in till stadskärnan.

Framför rådhuset skulle just ett rosa bandetlopp börja. Vi ställde inte upp denna gång heller, men hejade för fullt i alla fall.

Cykelvägen följde länge Marne och det var mycket folk ute i det härliga höstvädret med över 25 grader varmt.

Vi stannade en stund och tittade på fiskarna. Den enda som vi såg få fisk var den lilla pojken som hade ett vanligt kastspö.

Nöjda, nyduschade och belåtna tog vi var sin aperitif före middan efter en aktiv och rolig eftermiddag.


Söndag 19 oktober
Sista dan i Frankrike denna resa. Vi åkte norrut och passerade belgiska gränsen vid ettiden. Tufft!

Dagens mål var Brügge. Efter att ha installerat oss på den centralt belägna husbilsplatsen cyklade vi in till stan. Pierre fick en välförtjänst frites med majo. Det har inte blivit så många denna resa.

Brügge är den största staden i Västflandern och sedan 2000 upptagen på Unescos lista över världsarv för sin medeltida stadskärna. Runt marknadsplatsen står många fina gamla hus kvar.



Det är fullt med fina kanaler och båtturerna på dem var så populära att vi fick avstå p g a köerna. Ellinor försökte i stället - förgäves - få en riktigt fin bild på en av dem, Minnewater.

Pierre fick sin andra frites, denna gång med Stoovpleesaus. Det visade sig vara kalops och kanske lite i mäktigaste laget.

När vi sett oss mätta på stadskärnan tog vi en cykeltur runt hela stan på alldeles utsökta cykelvägar efter kanalerna. Vi passerade bl a flera fina väderkvarnar.

Solnedgången kunde vi inte se, men väl de sista fina strålarna över kanalen Gent-Brügge. Fint det också.


Måndag 20 oktober
Som mål för dagen hade vi tänkt oss en spaanläggning med husbilsplatser i Hamm, men på väg genom Belgien och Holland ändrade vi oss plötsligt och styrde norrut. Vi hade kommit på att vi kan få en dag i Hamburg i stället. Vi har passerat så många gånger, men inte haft tid att stanna. Nu har vi det.


Pierres lycka var stor när han fick en currywurst efter vägen. Ellinors gulaschsoppa var inte heller alls fel.

Vi åkte till camping Aller-Leine-Tal i Engehausen för att få deras goda rosmarinpotatis. Den har vi ätit förr och längtade efter. Vi fick en plats, men köket var stängt eftersom hela campingen stängs för säsongen om bara ett par dar. Va? Ingen rosmarinpotatis?! Det hade regnat rejält där kunde vi se och på kvällen kom väldigt mycket mer.

Promenad ner till floden Leine. Tittar man åt höger är det pastoral idyll.

Åt vänster är det lite mindre pastoralt. Där både syns och hörs motorväg 7.


Tisdag 21 oktober
Halv elva var vi på den centrala husbilsplatsen i Hammerbrook, en station från Huaptbahnhof i Hamburg med tåget.

Vid lunch var vi på centralstationen där det fanns hur många olika sorters mat som helst, men valet var ju enkelt för Pierre. Mycket god currywurst med en liten öl till. Ellinor håller sig till boulette.

Vi brukar förbereda oss lite innan vi besöker ett ställe, men nu var vi ju här på impuls och vädret var lite instabilt. Vad kan då vara bättre än att åka på en bussrundtur och få veta lite mer samtidigt som vi håller oss torra? Sagt och gjort - men dock inte med bolaget på bilden.

Detta komplex - som representant för en mängd hamnmagasin och delar av hamnen - kommer upp på UNESCO:s lista över världsarv 2015, men först ska alla reklamskyltar bort och annat återställas. Om Hamburgs historia som hansastad fick vi inte veta något alls, men nu vet vi att det var 6000 personer köade för Iphone 6, var det går att hyra rum per timme, var den dyraste lägenheten ligger och mycket annat. Vi fick också ser var Beatles spelade vid Reperbahn och var James Bond körde i ett parkeringsgarage så information saknades verkligen inte.

Efter ett litet currywurststopp i Europagalleriet nådde vi Rådhusplatsen. Och vad fick vi se? Fanns inget annat att göra än att testa.

Den var mycket god och Pierre skickade dagens andra currywurstrapport tillMelanie. Att det serverades Astra öl från Hamburg gjorde ju inte precis saken sämre.

Mycket snäll skrattmås (på besök i storstaden från sin koloni?) som tålmodigt poserade för Ellinor, först med bron vid Binnenalster och Alsterarkaden i bakgrunden

och sen med rådhuset. På den stora planen framför rådhuset vankande fem gäss oberört omkring för att sen nästan svepa kapuschongerna av oss när de tutande flög iväg.

Rådhusslussen gör det sen 1846 möjligt med skeppsfart mellan Alster och Elbe, men vi fick inte se någon slussa. Grinden in används uppenbarligen också av förälskade par som låser om sin kärlek och kastar nyckeln i sjön.

Hauptbahnhof i Hamburg är en riktigt pampig station. Kanske inte som i Antwerpen, men verkligen inte illa.

Efter all currywurst tog vi en hors d'oeuvre-middag på smått och gott ur kylskåpet.


Onsdag 22 oktober
I regn lämnade vi Hamburg mitt i morgonrusningen och fortsatte sen upp till Puttgarten. Det var nästintill tomt på Prinsessan Benedicte och vi hann både fika och handla utan minsta problem.

På väg in i Rödby.

Vi hade 68 danska kronor så Pierre fick ingen gansterböf den här gången heller, men väl en macka med revbensspjäll och rödkål. Mycket god liksom Ellinors lille böfsandwich.

Det både regnade och blåste på Öresundsbron, men vårt Brobizz funkade och snart var vi i Sverige.

Markaryd utsågs till dagens etappmål efter att Pierre gjort en liten studie över campingpriserna på vägen upp. 180 kr kostade det att stå vid den vackra Jetesjön.

Vi hann med en fin promenad runt Markaryd som hade många olika dammar, sjöar och vattendrag att bjuda på. Det här är dammen utanför vårdscentralen.


Torsdag 23 oktober
Sista frukosten i husbilen för denna resa och denna säsong. Vilken fin och innehållsrik resa vi haft och vilken fin avslutning denna morgon i ett höstigt Sverige.




Tillbaka till startsidan