Höstresan september - oktober 2016


Onsdag 7 september
Dags för avfärd. Vi åkte lite tidigare än vanligt och i Stockholm var det 27 grader när vi for iväg. Katarina var snäll och vinkade av oss.

Efter en superb lunch på fläskpannkaka hos Pierres fina moster Sonja fortsatte vi till Karlskrona. Där finns en husbilsplats på den centrala Skeppsholmskajen och vi lyckades få en plats. Vi fick stå i andra ledet, men kunde då också kolla på det stora kustbevakningsfartyget också.

Karlskrona grundades 1680 och är en gammal örlogsstad med centrum på Trossö. Stadsplanen och den äldre centrala bebyggelsen upptogs på UNESCO:s världsarvlista 1998. Vi var här med Olle 2006, men hans intresse för gamla stadskärnor var inte så utvecklat då så nu såg vi fram mot en lite mer omfattande stadstur. Vi började i Hoglands park.

Både Olle och Ellen har tipsat och tränat Pierre på Pokemom Go och i parken fanns ett Pokestop där man får nya bollar att kasta på Pokemonfigurerna så att man kan fånga dem. Pierre behövde finslipa sin kastteknik vilket gjorde hans behov av bollar stort.

Från järnvägsstationen går ett spår genom en tunnel under Stortorget. Det kommer ut i Amiralitetsparken och går ner till örlogsbasen. Åh, vad vi hade velat gå den vägen!

Födelsesignal. Ett ljud- och ljusspel som ska tala om att ett barn föttts i Blekinge. Det var åttaåriga Sara Johansson som 2004 fick igenom ett förslag om detta, men tyvärr har det inte fungerat på flera år. Nu ska det kanske komma igång igen.

Stortorget i kvällsljus.


Torsdag 8 september
Resan fortsatte och vi gjorde förstås ett traditionsenligt stopp i Lund så att Pierre fick tvätta bilen och vi äta lunch på Biltema.

Saksköping. 31 grader varmt, men faktiskt ganska skönt ändå.

På SuperBrugsen köpte vi fyllda rödspättor till middag och mycket annat gott. Affären är ett av de främsta skälen till att vi stannar just här.

På vår promenad fick vi se Lisa Rings fina staty Paraplypigen utanför kyrkan. Den sattes upp 1979, men stals och förstördes 2010. 2012 kunde den återinvigas igen.


Fredag 9 september
Färjan Rödby-Puttgarten gick snabbt och helt utan köer så vid halv elva kunde vi fortsätta resan på tysk mark.

Efter lite shopping på vår favoritkedja i Tyskland - Rewe - var vi framme i Kiel och ställplatsen Förde- und Kanalblick precis vid början av NOK, der Nord-Ostsee-Kanal, där de stora slussarna ligger. Vi fick den näst sista platsen som var i den bakre raden,men med fin utsikt ändå.

Utsikt åt andra hållet från dörröppningen på husbilen.

Efter en liten stund började båtar fylla de enorma slussarna in till kanalen. Ubåten hade en annan båt på släp. Denna sluss - i Rendsburg - är tillsammans med slussarna i andra ändan av kanalen - Brunsbüttel - världens största slussar.

När vi fascinerade stod och tittade på alla båtar dök plötsligt en delfin upp och simmade glatt runt båtarna. Det är den som syns lite till vänster framför denna båt. Vi trodde inte våra ögon, men när vi sedan googlade var det fler som sett samma sak.

Vi tog en promenad och kom till ett utsiktsdäck för kanalen och slussarna. Det finns två delar; de små och de stora slussarna. De små byggdes 1887 - 1895 och fick sedan kompletteras med de stora slusarna som byggdes 1907 - 1914.

Detta containerfartyg är verkligen imponerande stort, men slussarna klarar fartyg på upp till 235 m längd.

NOK går mellan Nordsjön och Östersjön och gör att fartygen spar 480 km jämfört med att åka runt Danmark. Den är 98,6 km lång och 11 m djup och den mest trafikerade kanalen i världen med cirka 35.000 fartyg per år. Kanalen stod klar 1784 efter sju års arbete. Den har sedan kontinuerligt förbättrats.

De fyra slussarna vid infarten till NOK. Vi bor i det nedre högra hörnet.

Plötsligt upptäckte vi att vi bor precis bredvid en utställning om Tyskland på 1950-talet. Självklart gick vi dit!

Det var en otroligt fin och välgjord utställning som bl a innehöll denna affär från efterkrigstiden.

Pierre tittar på en reklamfilm för Mercedes Benz. Vilka bilar!

Skivbutik från 50-talet. Vilken nostalgitripp. Dessutom bjöds vi på tyska reklamfilmer från samma tidsepok. Så fina!


Lördag 10 september
Heldag inne i Kiel. Vi fick cykla efter vattnet några km för att komma till centrum och passerade då flera kryssningsfartyg, bl a Musica som är riktigt stort med plats för 2550 passagerare på 16 däck.

Utmattade efter cykelturen startade vi med att vätska upp oss lite vid den trevliga gågatan.

När vi tog fotot var Pierre ensam på bänken....

Kiel är en gammal stad och fick stadsrättigheter 1242. Det bombades svårt under andra världskriget och väldigt få gamla hus finns kvar, men många nya fina torg har vuxit upp.

På Rådhustorget pågick förberedelser för Kiel Lauf, men vi fick aldrig se själva loppet, tyvärr.

Ett besök på järnvägsstationen ingick, förstås, men även den var nybyggd och inte särskilt imponerande.

Hemma bestämde vi oss för att dela på en Bella Vista-tallrik på den lilla serveringen vid ställplatsen med utsikt över stora slusssarna. Den innehöll en fiskburgare, em matjessill, en annan slags sill och potatissallad.Pierre gillade potatissalladen och Ellinor fiskburgaren och båda var stormförtjusta i utsikten.


Söndag 11 september
Dags att fortsätta resan. Vi började med att ta färjan över Elbe. Timslång kö för att komma ombord, men sen gick det fort.

Lite knöligt var det att hitta husbilsplatsen i Döse i Cuxhaven, men på andra varvet kom vi plötsligt rätt. Det var proppfullt med både husbilar och vanliga personbilar i en salig röra, men vi lyckade få en bra plats alldeles bredvid den lilla matgatan.

En överlycklig Pierre lyckades dessutom hitta ett tomt eluttag i de enda elskåpen.

Promenad efter stranden i Döse. Högst upp på skyddsvallen går man gratis. Vill man komma närmare vattnet får man betala för att gå på gångvägen, hyra en strandstol och det mesta annat också. Vi höll oss däruppe.

Pierre vid ingången till parkeringen. Framåt kvällen försvann personbilarna, men det var minst 30 husbilar kvar och nu stod de flesta på husbilsdelen.

Precis bredvid parkeringen fanns ett litet zoo som var gratis. De hade både pingviner, kaniner, papegojor och marsvin.

Från parken med zoo kom vi upp på skyddsvallen igen med fin utsikt inåt Cuxhafen och hamninloppet.

Den lilla matgatan frestade förstås och Pierre fortsatte sitt test av currywurst. Denna fann nåd inför honom och fick fyra korvar av fem möjliga.

I parken bakom parkeringen blev det sedan konsert med Hautnah från Berlin. De var riktigt bra.

Strandpromenad lite senare då det var gratis att gå nära vattnet också. Det var ebb, men vattnet var på väg in och gjorde att ön Neuwerk såg ut att sväva fritt. Stolarna går att hyra och låses varje kväll.

Det finns en ränna för fartyg in till Elbe och Cuxhaven trots att det är ebb.

Kugelbake är Niedersachsens nordligaste punkt. Den ligger vid hamninloppet till Cuxhaven och har funnits där länge som riktmärke för sjöfarare, men i flera varianter. Under första världskriget förstördes en och den nya stod klar 1924. Den är 28, 4 m hög och står alltjämnt kvar.


Måndag 12 september
Sällan har vi haft så mycket tid på oss ner som denna gång så vi bestämde oss för att äntligen utforska Münster. Vi har bott där förut, men aldrig hunnit utforska stadskärnan som ligger fem km från campingen. Efter en trevlig cykeltur in till stan gjorde vi en liten stadsvandring. Stadskärnan skadades svårt under andra världskriget, men några hus finns kvar och andra har byggts upp med samma exteriör som tidigare.



Domkyrkan är stor och imponerande, dessutom behagligt sval i den 30-gradiga värmen.

Allra bäst tyckte vi om det fina cykelstråket Promenaden. Så härligt att cykla där! I Münster bor ungefär 280 000 personer. Denna dag hade så gott som alla bestämt sig för en cykeltur. Det var trångt, men fungerade bra. Få hade hjälm, men väldigt många hade belysningen tänd. Andra rekommendationer än hemma?

Pierre fortsatte sin studie över tysk currywurst, men vi fick gå till stationen för att hitta något att testa. Ingen uttalad höjdare dock.

När vi kom hem blev vi lite överraskade av att våra nya grannar valt att sätta sig på vår tomt, men det är ju trevligt med sällskap så vi samsades där hela kvällen och umgicks lite då och då. De tog ut sin lilla TV och vi kunde se att tisdagen skulle bli ännu varmare än denna dag. Puh!


Tisdag 13 september
Vi beslöt oss för att stanna en dag till och även testa det fina bassängbadet Stapelskotten precis bredvid campingen när det nu skulle bli så varmt. Först cyklade vi och handlade och fick då denna vackra vy över floden Werse.

Bakom campingen går en liten spännande väg som sen blir cykelväg. Vi testade den och fick en otroligt fin cykeltur längs floden Werse. I en bokskogsdel träffade vi en kanotist som gled fram på det stilla vattnet.

Efter lunch gick vi till badet. I början var det normaltrångt och Pierre lyckades t o m erövra två solstolar. Vi hade det riktigt bra i det härliga vädret. När skolan slutade fylldes badet av familjer och ungdomar. Det fanns knappt ståplats i vattnet och badvakterna ropade desperat ut förhållningsorder till föräldrar att hålla i sina små barn.

När vi gick hem vid fem var det knökfullt och fortfarande kö in. Vi misstänker starkt att alla som cyklade igår valde att i stället bada idag.


Onsdag 14 september
Resan fortsatte och målet för dagen var Mehlen söder om Bonn. Vi tog in på samma camping som 2011, Genienau, med samma bestämda dam som tog emot oss. Där campingen slutar går en cykelväg längs Rhen som vi raskt tog söderut.

Vid Rolandseck tog vi färjan över Rhen till Bad Honnef och gjorde vår stora miss. Vi följde efter de andra cyklisterna och fick irra runt en timme i hettan innan vi hittade Birkenstocks outlet som låg knappt 200 m rakt upp från färjan.

Vi var helt inställda på att äta lunch på samma sätt som för fem år sen. Då serverades den mest stabbiga - men goda - mat vi någonsin ätit i serveringen vid entrén. Nu var den borta och skorna var tråkiga och dyra. Så tråkigt!

Vi tog den korta vägen till färjan och åkte över till vår sida igen.

Halvvägs hem ligger en stor camping som också har servering. Där tröstade vi oss lite grann.

Hemma kunde vi konstatera att det var 31 grader varmt så vi stapplade upp till receptionen och satt där en stund i skuggan. Campingens katt fattade genast tyckte för Pierre. Eftersom campingvärdinnan satt bakom oss fann Pierre sig snällt i att katten kröp intill honom. Hon var sedan betydligt vänligare inställd till åtminstone Pierre.

Promenad efter Rhen med massor av pråmar att titta på. På andra sidan floden kunde vi se Schloss Drachenburg. Det byggdes 1884 av baron von Sarter i nygotisk stil.

Svalka för varma - om än inte rena - fötter i Rhen. Vattnet var varmt och många badade, men vi fegade ändå ur och nöjde oss med fotbad.

Ibland stiger Rhen och då gäller det att vara förberedd. Det var de på campingen, men vi hoppades att det inte skulle behövas kommande natt.


Torsdag 15 september
Efter fyra timmars resa - varav en i kö fram till vår avfart från motorvägen - var vi åter vid Rhen, men denna gång i Speyer. Ställplatsen ligger precis vid både flygplatsen och Tekniska muséet och vi kunde se en del av planen på muséet från vår plats. Så fort vi installerat oss skyndade vi till muséet.

En stor hall innehåller mängder av bilar, tåg, brandbilar, spelorglar och mycket annat som det var riktigt roligt att se.

I vilket fack vi ska stoppa in Mefistofales mobil vet vi inte, men den var fascinerande att titta på.

Tack vare närheten till flygplatsen har muséet kunnat samla många olika plan. Pierre kände som vanligt till så gott som alla typer och modeller. Han visste genast att detta var ett ryskt transportplan där man kan sänka en lucka bak och på så sätt flytta stora saker långt som t ex lastbilar och traktorer. Den kom till muséet 1999.

I en stor hall fanns en space shuttle, Buran, en prototyp från det ryska rymdprogrammet som byggdes 1984. Vi lyckades fotografera oss med Neil Armstrong framför den.

I samma hall fanns denna läckra Junker och massor av olika motorcyklar.

Boeing 747-230 "Schlesvig-Holstein" togs i bruk av Lufthansa 1978 och fick sitt namn av Schlesvig-Holsteins ministerpresident den 18 december samma år. Man kunde gå ombord och se både miljöer och hur planet var uppbyggt. Innan det 2003 kom till muséet hade det på 100.000 flygtimmar fört nästan fem miljoner passagerare till sina mål. Vi fick också gå ombord på den gulröda vattenbombaren Canadair CL-250 byggd 1970. Den kan lasta 5.500 l vatten i sina två tankar. Det har vi sett i verkliga livet några gånger - så imponerande.

Rysk jakthelikopter MI14 PL från 1980.

Inuti det ryska transportplanet Antonov.

Denna ubåt var 1967 - 1993 i bruk i den tyska marinen. Den är 45 m lång och det var möjligt att gå igenom hela ubåten och föreställa sig hur det var att jobba ombord. Den kunde gå ner till 100 m djup. Klaustrofobiskt!

Efter besöket piggade Pierre upp sig med ett litet spel i muséets foajé.

Promenaden in till stadskärnan i Speyer tog mindre än en kvart. Det visade sig vara en trevlig del av den ganska lilla staden som har 50.000 invånare.

Domen i Speyer finns sedan 1981 uptagen på UNESCO:s lista över världsarv. Den syns bakom pilgrimmen Jakob på väg till Santiago de Compostilia.

Den västliga stadsporten finns fortfarande kvar. Den är från 1300-talet.

Kvällspromenad till Rhen, ungefär 200 m från ställplatsen. Vi fick se både pråmar och kryssningsbåtar passera i månskenet.


Fredag 16 september
Äntligen nådde vi Frankrike och kunde traditionsenligt tömma gråvatten och lägga upp ett grundförråd på Super U i Gertwiller. Det är vår franska favoritkedja som dessutom på många ställen byggt bra anläggningar för husbilar.

Lite förvånade blev vi när vi kom till campingen i Obernai för det var faktiskt bara tre platser upptagna av de 44 som är avsedda enbart för husbilar. Vi hade dock reserverat i förväg och fick Pierres bästa plats, nr 3.

Knappt hade vi installerat oss förrän det började välla in husbilar. På en timme var alla platser fyllda. Grannen bakom oss berättade att det var en husbilsklubb från fem franska departement som bokat platserna. De träffas några gånger om året på olika ställen och gör saker tillsammans.

Vår plan var att åka buss upp till klostret Mont St Odile och sen vandra ner, men visa av fjolårets erfarenhet kollade vi denna gång att bussen gick ända upp. Det gjorde den! Förra året fick vi gå från Klingenthal - ganska brant och jobbigt. Vi slapp t o m ringa och tala om att vi skulle hela vägen upp till toppen!

En rikitgt ljuvlig kväll; 20 grader varmt, tvätten torkandes på ställningen, de nya lamporna från Biltema i Lund lite laddade av solen och så en riktigt god middag. Härligt att vara i Frankrike igen!


Lördag 17 september
Kl 09.12 kom bussen och vi kunde åka den smala och slingriga vägen upp till Mont St Odile. Det är verkligen ett jobb för chaufförer med goda nerver för förutom att själva vägen är knepig vimlar det av cyklister som sakta, sakta tar sig uppåt och inte går att köra om.

Vi startade med att gå ner till Lourdesgrottan som visar hur Bernadette 1858 mötte jungfru Maria i Lourdes. Det finns många tavlor på de släta bergväggarna och alla visar bilder ur Jesu liv. En del av dem är gåvor från tacksamma katoliker som blivit bönhörda.

Före lunchen gick vi också till La Blosse där ett flygplan störtade i dåligt väder den 20 januari 1992 med 87 passagerare ombord. Ett minnesmärke finns i gläntan.

När vi åkte över gränsen från Tyskland stod polisen och kontrollerade bilarna. Uppe i klostret möttes vi av poliser, den ena med automatvapen. President Hollande har gått ut med en varning om ökad risk för terrorbrott i Frankrike och det märktes och kändes otäckt även om poliserna i sig var vänliga.

Innan vi påbörjade vandringen hemåt stärkte vi oss med en pilgrimslunch - soppa, bröd och ett glas vin - förstärkt med en delad god cintronmarängbakelse.

Vi ska gå vägen med blått kors så det här är fel.

Klostret ligger på ett berg som är 764 m högt och man får en härlig utsikt när man går längs åsen på det, men snart började vi nedstigningen.

Odile levde på 7- 800-talet och föddes blind, men blev mirakulöst seende igen vid 12 års ålder. En gång när hon var ute och gick mötte hon en trött och törstig man. Hon dunkade med sin käpp i marken och vips sprang en källa upp. Den anses än idag vara helig så vi fyllde en flaska åt Pierre där, som komplement till vattnet från Lourdes.

Nu hade lamporna laddats i solljuset och lyste så fint.


Söndag 18 september
Det regnade större delen av natten och vid nio var det massflykt från campingen. Alla i husbilsklubben åkte och många andra också. Plötsligt var vi helt ensamma i vår rad.

Dagsregn enligt YR så vi bestämde oss för en första valnötstur i alla fall, men lite kortare än vanligt för att slippa de lerigaste delarna på vägen till Bischofsheim.

På vägen passerade vi floden Ehn som gett namn åt campingen; Camping Municipal de Vallon d'Ehn.

Dagens skörd.... Hoppas det blir lite bättre framåt.

Vitkålen verkar dock vara starkt på gång så det finns hopp om en fin choucroutefest om ett par veckor.


Måndag 19 september
Dags att åka till denna resas slutmål, Ribeauvillé. På vägen bunkrade vi upp på Super U eftersom vi nu låter husbilen stå i nästan ett par veckor. Det är full fart på husbilsdelen här; idag var den snabba och billiga tvätten i flitig bruk också.

Det hör också till att pimpa platsen en smula så vi startade med att gå upp till handelsträdgården en bit bort och köpa en liten blomma.


Vårt hem två veckor framåt ser riktigt trevligt ut, plats nr 6 på Camping municipal Pierre de Coubertin i Ribeauvillé. Pierre de Coubertin föddes 1863 i Paris och var en av skaparna av de moderna olympiska spelen och vann 1912 olympiskt guld i litteratur. Han dog 1937. Hans hustru Marie växte upp i södra Alsace vilket kanske förklarar namnet här.


Tisdag 20 september
Cykeltur till marknaden i Selestat. Vi behöver ingenting, men det är alltid kul att titta i alla fall. I staden finns många gamla vackra hus som detta - L'arsenal Sainte-Barbe som byggdes runt 1470 och nu används som konferens- och utställningslokal.

Vi frestades dock svårt av fleichschnacka som är väldigt gott, men visade riktigt fint prov på självbehärskning och avstod. Vi tänker äta det på lokal snart.

Efter att ha konsulterat två unga män fick vi veta att detta är en satsning som staden har på sin stolthet, bibiblioteket. Det är sedan 2011 upptaget på UNESO:s världsarvslista, men stängt till 2018 för om- och tillbyggnad.

På hemcyklingen stannade vi som vanligt vid pestkorset som svenskarna rev 1632 på väg upp till Haut Koenigbourg. Det ligger efter Romarvägen från 100-talet e Kr. Det fanns en sten varje 1000 dubbla fotsteg vilket motsvarar 1478 m.

Valnötsträden bär riklig frukt, men än är de inte mogna att falla ner. Hoppas, hoppas att de blir det innan vi åker hem.

Skörden av druvor är i full gång i många vingårdar. Det är borgmästaren som sätter startdatum och i år var det den 15 september.

Turen till Selestat blev 31 km och vi upptäckte att vi hade lite krafter kvar. Ellinor behövde dessutom fylla på dagens stegkvot så vi promenerade upp till stan och njöt av den vackra skyltningen i många affärer. En nyhet för året är rökt lök vilket vi dock inte provat ännu.

Anne Picots starkaste kort är kanske inte skyltningen, men hon är synnerligen välförsedd och pålitlig när det gäller broderi och stickning. Ellinor kunde lätt köpa lite fler stickor till tänkta strumpor och lite fint garn också. Rosa till Sonja, hennes favoritfärg.

På torget vid borgmästaren var det en liten marknad med lokala produkter. Samtidigt kom killen som städar gatorna med sin roliga sugmaskin och tog bort lite hundbajs vilket vi tackar för. Det kostar 35 euro att låta bli att städa efter hunden, men alldeles rent är det inte i alla fall.

Kooperativet i Ribeauvillé har av Revue du Vin du France utsetts till Årets kooperativ 2016, mycket hedrande och välförtjänt (så goda viner!). Där var full fart och köer till den nya automatiserade anläggningen från 2002. Mycket handpåläggning krävs ändå, särskilt för de vinbönder som har små odlingar och lämnar sina druvor i tunnor.


Onsdag 21 september

Dagen skulle bli riktigt fin såg vi på YR så vi beslöt oss för att vandra över bergen bort mot Rodern. Det var länge sen vi var där. Över Rhenslätten låg fortfarande lite dimma kvar när vi startade.

Det är kul att gå i vingårdarna när skörden pågår. Alltid händer det något. Plötsligt kom ägaren - tror vi - och pratade med förmannen som också körde traktor om i vilken ordning skörden borde ske. På andra sidan vägen körde en kille omkring och klippte gräset mellan raderna.

Vårt första delmål var chateau Reichenberg. På vägen dit lyckades vi gå fel och hamnade i vingårdarna allra högst upp mot skogen. Där hade någon ett stort hus med rovfåglar i och det blev ett väldigt liv när vi närmade oss.

Dagens första rast fick vi med denna vackra utsikt över dalen bakom Bergheim.

Några gånger har vi vandrat tur och retur till Haut Koenigsbourg från Ribeauvillé. Det tar runt sju timmar och är mycket uppför. Det kändes bra i benen, men vi lyckades ändå behärska oss och avstå från att försöka igen.

Alla druvor är inte skördade. Vi försökte lista ut i vilken ordning Alsaces druvor skulle skördas, men det var verkligen överkurs så det klarade vi inte.

Ovanför Bergheim ligger berget Grasberg som är ovanligt kalkrikt. Där växer många rara blommor och växter och vissa delar har också medelhavsklimat vilket ytterligare ökar artrikedomen. Det är naturskyddsområde och ingår i det europeiska samarbetet Natura 2000.

I Bergheim fick vi vår sista rast för dagen, nära den västra stadsporten från 1300-talet och tvättområdet från förr. Vi var mycket tacksamma att vi valt bort Haut Koenigsbourg. 13 km och 21000 steg räcker bra för oss numera.


Torsdag 22 september

Hemmadag. Vi startade redan strax efter sju med lakanstvätt och gick sen till Leclerc och handlade inför Pierres stora uppgift denna dag.

Boeuf Bourgignon ska tillagas och det tar tid. Strax efter lunch satte Pierre igång och ungefär fyra timmar senare var maten klar. Det doftade så gott!

Bra torkväder var det också och vid lunch kunde vi bädda rent i sängarna. Bra att badlakanen också torkade så att vi var rena när vi kröp ner. Det är en alldeles speciell känsla att få göra.

Anrättningen höll verkligen vad doften lovade. Så gott med Grandmeres pasta till. Den tillverkas med sju ägg per förpackning och gjorde rätten ännu godare.


Fredag 23 september

Cykeldag, söderut denna gång. På det stora fältet nedanför campingen fick vi se en ägretthäger. De ska inte finnas här så vi blev ganska förvirrade, men med hjälp av gruppen "Artbestämning av fåglar" på Facebook fick vi ändå bekräftat att vi sett rätt. Så skönt att gruppen finns för bleka amatörer.

Med elcykelns hjälp var Pierre snabbt uppe på kullen och kunde blicka ut över Kaysersberg. Ellinor gav upp och gick uppför (det gav välbehövliga steg också). När hon var nästan uppe stannade en stor vit skåpbil bredvid henne, full med vingårdsarbetare. Alla ropade "Allez, allez, allez" så det var bara att kliva upp på cykeln och köra uppåt. Det skedde dock under applåder vilket underlättade.

Väl framme i Kaysersberg fick vi vår traditionsenliga rast vid den fortifierade bron från 1514. Det var otroligt mycket turister där denna dag.

Vid den gamla gemensamma tvätten har de byggt upp en scen från förr. På kvällarna är den belyst, men det fick vi inte se.

Det finns egentligen bara ett ställe där man kan få en riktig frites merguez i Alsace och det är här, vid Leclerc i Ingersheim. Idag satt ett anslag uppe om att Jean-Mi stänger definitivt den 30 september. Så sorgligt!

På hemvägen stannade vi som vanligt och beundrade glasväggen i Eglise Saints Pierre-et-Paul i Bennwihr.

Ungefär en mil från Ribeauvillé finns en fin rastplats för cyklister. I år hade det tillkommit en cykelkarta. Den visar Eurovelo 5 som går längs romarvägen i Alsace och också är en stor del av vinvägen för cyklister här.

Två nöjda cyklister laddar i solskenet inför sista etappen hem.


Lördag 24 september

En riktigt ljuvlig Alsacedag! Lite kyligt på morgonen - bara 9 grader - men snabbt varm och solig. Som gjord för en vandring och det var planeringen för dagen också. Dock inte till Haut Ribeaupierre denna gång fast tornet frestar i fjärran.

Vi startade i stället med att köpa var sin god lunchmacka, gå på marknaden uppe på torget vid borgmästaren och sedan vandra mot Riquewihr.

Första vätskepausen bjöd på vacker utsikt och skön vila till Ellinor fick se en kvinna i nöd.

Brevbärarna i Frankrike arbetar även på lördagar och nu hade en av dessa försökt vända bilen efter leverans och kört fast. Bara att ta på sig hjältinnedräkten och gå dit.

Så där. Bilen uppe på vägen igen och brevbäraren kunde fortsätta sin runda och det kunde Ellinor också.

Turen fortsatte upp i vingårdarna med utsikt över Rhenslätten.

Härligt! Efter 11 km och 400 m uppåt var det äntligen dags att börja nedstigningen till Riquewihr. De goda mackorna till höger gav oss energi nog att klara detta.

Framme i Riquewihr.Det är en mycket gammal stad. Den omnämndes först 1094, fick sina stadsmurar 1291 och stadsbehörighet 1320. Vi har varit där flera gånger och redan sett Tjuvarnas torn med tortyrkammaren, alla vackra hus och Wurtenbergarnas slott som numera är museum för PTT, d v s post, telefon och telegraf.

Innan vi tog bussen hem hann vi få ett glas vin noveau, en försmak av årets skörd. Blir den som detta smakprov blir 2016 ett riktigt bra vinår!

Hemma och nyduschade kunde vi njuta av en varm och stilla kväll med middag utomhus. Vi fick andra delen av Pierres goda boeuf Bourgignon - nästan ännu bättre idag!


Söndag 25 september

Vinfest i St Hippolyte som hägrar där framme, bara tre backar bort. Men vilka backar!

Vinfesten hålls de två sista söndagarna i september. Förra veckan regnade det och de serverade choucroute. Denna gång var det strålande väder och skinkstek med spätzle, gratinerad tomat och grönsaker. Så gott med ett glas Riesling till!

Det var väldigt många besökare denna gång, så kul för arrangören l'Harmonie Echo du Haut-Koenigsbourg. Det var många frivilliga i svarta tröjor med snyggt emblem på.

Vin noveau, årets vin, är mycket populärt.

Ensemble folklorique et Mucical de Haut Koeningsbourg underhöll med den äran och som vanligt tog många chansen att dansa lite.

De allra flesta äter tarte flambée vilket är Alsace svar på pizza. Här fick den att få natur, med fläsk eller med äpple. Creme fraiche är det alltid på och tillverkningen går med en otrolig fart och precision.

Sedan cyklade vi ner på slätten och tog Romarvägen hem igen och slapp backarna tillbaka.

Kalle och hans kompis Pelle tog en liten runda förbi oss lagom till middagstid. Nej, de var till grannen som mot alla regler gav dem bröd. I Alsace - som på många andra ställen - finns ett projekt för att få fler fria självförsörjande storkar och även bland storkarna finns alldeles uppenbart de som hittar genvägar.


Måndag 26 september

47-årig bröllopsdag firades hela dagen. Vid frukosten fick vi var sitt litet paket med nya bokstavsberlocker. Eftermiddan tillbringade vi på Balnéo Barrière Ribeauvillé med att bada i 34-gradigt vatten både inom-och utomhus. Utan glasögon hade vi vissa problem med att ta en selfie, men med förenade krafter fick vi till ett foto.

Det finns olika avdelningar att roa sig i, här hårda jetstrålar i olika höjder.

Soligt, men lite kyligt. Inte många ville ligga och sola, men beundra utikten kan man ju göra från vattnet också.

Ett par av badvakterna erbjöd sig att ta ett foto på oss. Tack!

Den fina dagen avslutades med Fleichschnecka, en rätt med förstärkt köttfärs inrullad i pastadeg och sedan kokt 15 minuter. Serveras i buljong. Pierre lyckades bra med detta. - och en riktigt fin stilla kväll.


Tisdag 27 september

Pierres boeuf Borgignon var så god att han får göra en sats till innan vi åker hem. Vi tror att en stor del beror på det rökta fläsket så vi cyklade till Selestat för att köpa en bit till på marknaden. Eglise St-Foy byggdes på 1100-talet och är sedan 1862 klassificerat som ett historiskt monument som ska vårdas och bevaras. 2013 upptäcktes ett behov av restaurering och det har nu kommit igång och tar 3-5 år.

Vi gick ändå in eftersom de brukar spela så vacker musik och det gjorde de idag också. Dock var det detta anslag på insidan av kyrkporten som drog till sig vårt intresse. Det såg vi sen på andra ställen också och det känns sorgligt att det ska behövas.

Så där! Nu har vi en rejäl bit fläsk som grund för grytan.

Vi fortsatte cykelturen till Chatenois denna gång. Den 4 augusti 1879 brann mer än en fjärdedel av staden ner på bara några timmar, men flera brandkårer och militären lyckades hejda branden i den starka nordliga vinden och många hus i centrala staden står fortfarande kvar.

Ruinen efter Chateau de Kintzheim besökte vi för ett par år sen. Nu var det så varmt att vi denna gång beslöt oss för att avstå. Men fint är det!

Vi tog i stället Rommarvägen hemåt igen och beundrade de plockfärdiga druvorna, två sorter alldeles bredvid varandra.

Idag lyckades vi hitta lite valnötter också, alldeles nyfallna. Ellinor fick skrubba bort lite skal bara och låta dem torka. De räcker åtminstone till julfirandet.


Onsdag 28 september

En strålande vacker dag, som gjord för vandring, så vi började vår tur med att gå upp genom stan för att komma på vår vandringsled. På den stora vinfirman Sipp pågick mycket rationell flasktvätt.

Vi började med att ta Maria-Raydt vandringsled för pilgrimmer och vandrare upp till Notre Dame de Dusenbach. Den anlades 1931 av det katolska sällskapet Maria Raydt som funnits sedan 1321. För att få stigen bra blev de tvungna att spränga 297 gånger. Det är visserligen jobbigt uppåt, men en riktigt fin stig. Pierre passade på att vila lite halvvägs.

Efter att ha passerat vallfartsorten Notre Dame du Dusenbach, som funnits sedan 1200-talet i olika skepnader, kom vi till Kahlklippan där vi både fick vacker utsikt och välförtjänt vila och dryck.

Vi fortsatte sen uppåt och uppåt och uppåt till Cerice Noir. På vägen passerade vi många kors med datering från 1754 till 1950 som tillsammans med olika milstenar tjänat som vägmärken innan Fédération Club Vosgesien tog hand om och så förtjänstfullt sköter alla vandringsvägar i Vogeserna. Federationen bildades redan 1872 och har idag hand om 20 000 km stigar.

Framme vid dagens mål - Thannenkirch på ungefär 500 m höjd. Bakom Pierres huvud skymtar Haut Koeningsbourg som även idag utgör en stor lockelse. Över 25 graders värme och ganska trötta fötter avgjorde dock saken och vi vände här.

Nerfarten var bitvis brant och att vildsvin alldeles uppenbart roar sig med att kana nerför nattetid gör det inte lättare att hålla balansen.

Efter nästan fem timmars vandring kunde vi äntligen se hemmet skymta nedanför oss när vi gick ner genomvingården. 25000 steg fick vi ihop på denna trevliga vandring.


Torsdag 29 september

Fötter, knän och höfter röstade för en cykeldag och så blev det. Vi körde söderut och fick först se betskörden som pågår för fullt tillsammans med druvor och majs.

Vi testade sedan nya vägar mot Houssen som var vårt slutmål för dagen.

Efter att ha handlat lite på Cora cyklade vi till Parc Naturelle Schoppenwihr. Det såg ganska trist ut och inte hittade vi något ställe att betala sju euro det kostade i entré så vi avstod från att gå in.

Vi fortsatte i stället mot Ostheim och fick cykla mot körriktningen på enkelriktad väg, men hemåt skulle vi. Vi kom till en otroligt välvårdad och fin park där det skulle bli lite jippon till helgen. Väl hemkomna kollade vi stället och det var Parc Schoppenheim vi besökt - gratis.

Efter att ha cyklat längs olika fält och blivit jagade av en upprörd hund nådde vi ändå Ostheim där vi varit många gånger på väg hem från choucroutefesten. Även denna gång rastade vi och hittade detta. Fram till 2007 trodde man att Ostheim varit bebodd sedan medeltiden. Då hittade man en ingång till en by och många andra fynd som visade att här fanns bosättningar redan på yngre stenåldern, d v s för runt 10000 år sen. Tack vare floden Ill kunde man både odla växter och ha djur.

Kägelbanan i Ostheim. Bakom ligger ett stort fint grönområde.


Fredag 30 september

Hemmadag med lite olika saker, men viktigast var nog att Pierre med hjälp av supporten på Ecoride kunde laga sin cykel. Kul var också att Gun och Per kom ner och fick plats snett bakom oss.


Lördag 1 oktober

Härligt, härligt! Dags för stavgång igen. Just hemkomna efter en 6000-stagsrunda som dessutom gav minst tio valnötter.

Före lunch hann vi också med en tur upp till stan. Den vackra vyn från gatan med borgarna i bakgrunden var betydligt mer gråtonad idag, men lika vacker.

Marknad på torget vid borgmästaren även denna lördag.

Pierre fotade och mätte. Ett sånt insektshotell måste vi bara ha hemma!

På eftermiddan hade Handarbetets vänner årsmöte hos Gun och Per med både stickning och förfriskningar.

Per fyllde år så på kvällen hade vi ett litet kalas för honom där vi bl a fick njuta av en alldeles nygjord boeuf Bourgignon. Grattis!


Söndag 2 oktober

Detta år gjorde Gun och Per oss sällskap till choucroutefesten i Riedwihr. Vi hade tidigt beställt två platser, men när vi försökte utöka det till fyra visade det sig att det var fullbokat. Det brukar ändå gå att ordan två platser, sa fru Schmidt som tar emot anmäldningar. Som vanligt gjorde vi ett stopp vid minnesmärket över de stupade i M-10-Tank Destroyer som förstördes i en strid vid Illhäusern den 25 januari 1945.

Framme i Riedwihr visade det sig att vi inte kunde sitta tillsammans alla fyra och Gun och Per valde sen att cykla hemåt. Vi köpte mot bättre vetande var sin choucroute garni - men vi stödjer ju ändå Brandkårens vänner.

Så här mycket god mat fick vi lämna, men "garni" åt vi nästan upp. Mycket gott! Vår Gewürtztraminer drack vi dock upp.

Pia och Patrik spelade och sjöng så det stod härliga till och vi dansade, förstås, tillsammans med många andra. Våra trevliga bordsgrannar fotade oss snällt. De hade också husbil och har varit i både Norge, Sverige och Danmark på tur. Vi hann både få och ge många tips på roliga resmål.

Dags att cykla hem i det härliga nästan sommaraktiga vädret.

På kvällen fick vi demontera vårt fina läger. 14 dagar kan verkligen gå fort!


Måndag 3 oktober

Vi startade ganska tidigt och mellanlandande i Gertwiller för tanktömning och shopping innan vi nådde Neustadt an der Weinstrasse på eftermiddan. Vi klämde in oss på en "ickeplats" på den överfulla ställplatsen och gick sen upp till Tysklands största vinfest och åt lunch.

Pierre fick en utsökt currywurst och Ellinor tog en boulette med lök, lika god den.

Festplatsområdet är stort och uppbyggt av "riktiga" hus på hjul.

Vi testade ett glas Riesling och ett glas prisbelönt tyskt rosévin. Verkligen gott båda delarna!

Sen gick vi ett varv och imponerades av effektiviteten i de olika stånden innan vi gick hem för en paus. Vad vi skulle vilja vara lite hungriga!

Vilstund i husbilen. Ellinor passade på att sticka lite på Sonjas julklappssockor. Sonja gillar rosa skarpt!

På kvällen gick vi tillbaka till festområdet. Eftersom det var den 3 oktober - återföreningsdagen - var många ledig och det var full fart.

Vi levde med i Schuckerias föreställning och sjöng med inlevelse "Es ist Vansinn" tillsammans med resten av den stora publiken. Härligt!

Som avslutning på kvällen delade vi på en Pfälzer Saumagen mit Kastanien. Hemut Kohls favoritmat berättade Melanie för Pierre via SMS och visst var det gott! Men favoritmat - nej.


Tisdag 4 oktober

Tidigt gick vi till Rewe för lite slutinköp i Tyskland - det är bara här det finns Brandstifter och salladsdressing med senap och honung - och när vi kom tillbaka kunde vi konstatera att vi inte var så modiga som vi trott med vår parkering. Vi var omgivna av ännu djärvare ekipage.

Så började vi resan norrut. Den blev 20 mil längre än vi tänkt oss för denna dag, men vid fem gjorde vi kväller i Lübeck. Pierre hade tittat i vårt garage och ansåg att en storstädning var nödvändig.

Ellinor tog i stället en promenad (steg fattades på dagsransonen) och fick uppleva både denna vackra kvällshimmel över ett nyupptäckt fint grönområde och ett stort roligt kolonistugeområde. Nu måste vi komma tillbaka hit och vi som trodde att vi sett det som ska ses i Lübeck.


Onsdag 5 oktober

Från Lübeck var det inte långt upp till Puttgarten och färjan till Rödby. Vi delade förstås traditionsenligt på en tallrik gulaschsoppa trots att klockan bara var halv elva. Lika gott som alltid.

Det var en rejält blåsig dag och det märktes både när vi gick ut på båten och på dieselförbrukningen. Den brukar ligga runt 0,9 per mil, men var nu uppe i 11,3.

Lunchstopp vid Piberhus. Pierre hade bespetsat sig på en gansterböf, men fick nöja sig med en vanlig - så god med rödkål till.

Motvinden höll i sig och det var riktigt spännande att åka över Öresundsbron tyckte både Raffe och Sange. När vi kom över till Sverige hälsade passpolisen oss med ett vänligt "Välkomna hem, Ellinor och Pierre". Det tog ett par sekunder innan vi insåg att hon läst på skyltarna framtill.

Markaryd kändes alldeles lagom långt denna dag och vid tretiden stannade vi där. Först var vi alldeles ensamma på hela campingen, men sen fick vi sällskap av ett par från Zwickau.

På en liten promenad i Markaryd fick vi se dessa kvinnofigurer med olika namn, alla gjorda av Curt Thorsjö. Han föddes 1922 i Markaryd och var tecknare och skulptör. Han dog 1992.

Nu är det verkligen höst.Härligt!


Torsdag 6 oktober

En svårighet sista dagen på en husbilstur är att bli av med gråvattnet. På campingen kunde man öppna en lucka och låte det rinna ut där. Vilken lycka - vi slapp bussutsläppet i Mjölby som vi brukar "låna". Där är det inte alldeles fräscht varje gång.

En lycka till - för delar av familjen - är att det nu går att spela Pokemon Go igen. Den här gången ska vi iväg på bröllop för Ulrika och Melanie med tillhörande Tallinnresa för hela familjen direkt så det är verkligen något roligt som väntar!



Tillbaka till startsidan