2 - 9 februari 2017, Ellinor och Pierre på rundresa i Turkiska republiken norra Cypern.



Cypern ligger strategiskt i Medelhavet och har varit bebott i minst 10 000 år. Under årens lopp har många härskat på ön. Ottomanerna härskade länge, men lämnade 1878 över landet till engelsmännen. 1914 gjordes det också formellt. 1960 blev Cypern självständigt, men det var svårt att förena den turkiska och den grekiska befolkningen. När Grekland uppmuntrade en statskupp för att förena Cypern med Grekland 1974 stöttade Turkiet den norra delen av ön. Efter vapenvila delades ön i två delar med en "grön linje" emellan och den patrulleras fortfarande av FN-soldater. Förhandlingar pågår om ett enande av ön, men det går trögt. 1983 bildades Nordcyperns turkiska republik, förkortat till TRNC. Turkiet är det enda land som erkänt republiken.




Torsdag 2 februari
Äntligen dags för en liten resa - den är verkligen efterlängtad! Vi har inte glömt att den börjar med var sin bok. Så härligt att frossa och välja.


Allt gick lekande lätt och kl 11.20 var vi på väg. Planet får dock inte flyga direkt till Norra Cypern utan vi måste göra ett stopp i Antalya och låta utrikesflyget bli ett inrikes dito utan att vi behövde lämna planet.


Norra Cypern ligger två timmar före oss. En för att vi passerat en tidsggräns och en för att Turkiet inte bytt till vintertid. Halv åtta var vi framme vid vårt hotell för de tre första nätterna, Salamis Bay vid havet på den södra kustbiten.


Salamis Bay Conti Hotel är en jättelik anläggning och innehåller mer än allt man kan behöva för en vistelse där. På sommaren är det proppfullt och så här vintertid fylls det ganska bra med gäster från TSS resor från många olika länder. Fiffigt sätt att låta lokalbefolkningen slippa bli arbetslösa!



Fredag 3 februari
Första dagen startade med ett besök i Lefcosa (Nicosia). Vi promenerade genom den bastanta stadsmuren. När englesmännen officiellt tog över Cypern 1914 behövde de plats för sina bilar så de rev en del av stadsmuren. Det är vänstertrafik på hela ön och det var lite svårt att titta rätt när vi gick över gatan.


De dansande dervischerna förbjöds på fastlandet 1925 när Kemal Atatürk avskaffade religiösa ordnar för att få Turkiet mer sekulariserat. De flyttade då till detta hus i Lefcosa och fanns där fram till 1957. Numera finns dervischerna över hela landet, främst i Konja som var grundaren Mevlanas födelseort.


Framför detta ämbetshus finns en talartribun som ledaren talade till folket ifrån under lång tid när många var analfabeter. Till höger utanför bild fanns ett tappställe för vatten för befolkningen i Lefcosa.


Karavanserajet Buyuk Han byggdes av Ottomanerna på 1500-talet för att ge skydd åt de många karavaner som passerade Cypern, men är nu restaurerad och innehåller mycket hantverkslokaler.


Marknadsgata på den turkiska delen Lefcosa.


Övergång till den grekiska delen av staden, Nicosia. Vi visade förstås våra pass och tog en liten tur dit.


Tillbaka på den turkiska sidan gick vi till stadens marknadsplats och tog en kopp te. Den ligger nära Selimiyemoskén som tidigare var en kristen kyrka och byggd i gotisk stil på 1300-talet.


Vår samlingsplats efter egen tid, kaféet Bibliotek.


På hemvägen stannade vi i en liten miniatyrpark som innehåller små modeller av de 15 viktigaste byggnaderna på ön, t ex Seliminyemoskén. Man går in som i en vanlig kyrka, d v s från väster för att möta ljuset från öster. Inne i helgedomen har de sedan tagit bort alla bänkar, lagt på tjocka mattor och markerat riktningen till Mekka.


Utsikt från parken. Det var ganska kallt på mornarna, men på eftermiddan var det ofta runt 17 grader varmt.


Väl hemma tog vi en promenad på hotellområdet eftersom dagen inte gett Ellinor tillräckligt många steg. Vi träffade en herre som just badat i poolen. Det var nio grader varmt i vattnet visade han på sin termometer, men i havet var det hela 16 grader så det rekommenderade han. Vi kunde inte välja så vi avstod.


Påklädd fegis nere vid havet. Fotografen spelade i samma division.


Middagsdags. Det fanns förrättsbuffé, massor av varmrätter och efterrätter. Alltihop mycket vällagat och gott. Vi drack ett glas vin var till middan och sista kvällen när det var tomt i våra glas dök plötsligt vår kypare upp med en flaska som någon inte druckit ur. Servilt hällde han upp åt oss och log ett illmarigt leende.



Lördag 4 februari
Havsutsikt från matsalen vid frukosten.


Idag var det en extrautflykt till Karpasshalvön och vi fick åka med till en billig penning. Vi startade i Dipkarpaz, en av de få byar på ön där turkar och greker lever sida vid sida. Där köpte vi en påse utgångna grönsaker för en euro. Tanken var att vi skulle mata de 600 åsnorna som bor i naturreservatet vid St Andreas kloster.


Det gick att köpa lite annat också. Barnen var mycket aktiva med att sälja en knippe blommor och affärerna innehöll billig alkohol.


St Andreas kloster håller nu på att rustas upp med EU-medel. Det är ett grekiskt ortodoxt kloster med många ikoner.


Vi trodde att det skulle vara lite knepigt att bli av med grönsakerna, men i själva verket rånades vi nästan av hungriga åsnor.


St Andreas var ute i sin båt på havet när de behövde fylla på vattenförråden. Vatten är en riktig bristvara på Cypern, men när han klev i land stod han framför en porlande källa. Vattnet sägs vara heligt och läkande så Pierre provade det förstås. Det smakade bra.


Precis utanför naturreservatet stannade vi för att fotografera Golden beach, den härliga sandstranden på södra delen av norra Cypern.


Vi fick gå ner till vattnet sen och ett par stycken i gruppen badade t o m. I mars- april är stranden avstängd och vaktad för då kommer stora havssköldpaddor och lägger ägg. Inga lampor får vara tända eftersom sköldpaddsbarnen orienterar efter ljus när de ska ta sig ner till vattnet.


Vid tre var det äntligen dags för lunch. Vi tyckte dock att det var lite väl sent och åt var sin Wasa Sandwich nere vid havet i stället. Gott! Fisken var god, men såsen ingen höjdare berättade våra reskamrater vilket gladde oss.


Pierre jobbade hårt med vår selfiepinne.


Dagens sista stopp var i Büyükkonuk, en liten by som fått EU-bidrag för att kvinnorna ska kunna satsa och tjäna egna pengar på att sälja ekologiska produkter. Bl a förevisades vi en olivoljekvarn.


Vi gick ett litet varv och köpte fin olivolja, nötter och härliga olivtvålar.



Söndag 5 februari
Söndag morgon med avresa kl 08.00 var vi tämligen ensamma i Famagusta. Vi började med att besöka spökstaden Barossa som ligger i den gröna demilitariserade zonen och har varit övergiven sedan 1964 när alla tvingades flytta därifrån. Där rådde fotograferingsförbud som vi fann för gott att lyda med alla vakter som var ute.


Vårt första mål var St Nicolauskatedralen som idag är en moské och heter Lala Mustafa Pascha-moskén.


Invid stadsmuren ligger slottet Otello och framför det står Shakespeare staty. Parken bredvid heter Desdemonaparken och vår guide berätta livfullt den hemska historien om Otello och Desdemona.


Utan obligatoriska stopp på en matt-, smyckes- och skinnfabriker är det ingen resa värd namnet. Dock var det ingen mattfabrik denna gång utan vi fick åka in i frihandelszonen i Famagusta till ett företag som säljer äkta mattor från många länder. Bra priser, konstaterade Pierre, men vi köpte inget eftersom vi faktiskt inte har plats för fler.


Turen fortsatte till Salamis, en antik stad där romarna en gång residerade. Utgrävningen är inte klar, men en del fresker har de fått fram.


Sportfältet.


Uppvärmningssystemet i badhusen. Endast män hade tillträde till baden. Hur kvinnorna höll sig rena framgick inte.


Amfiteatern var i flitigt bruk. Här firades stora vinfester och det gavs också olika typer av teater. Det var bara män som spelade rollerna och de satte en mask framför ansiktet för att tala om vem de spelade just då.


Dagen avslutades med ett besök i St Barnabas kloster. Han själv ligger begravd en liten bit söder om själva klostret. Det är bara en av hans armar som finns där nu. Han är Cyperns nationalhelgon.


Sen lunch igen, men detta gick inte att motstå. Damen lagar fyllda tunna bröd.


Så gott med en kopp te till.


Efter lite mat kände vi oss starka nog att även gå på det välmatade ikonmuséet.


För runt 15 år sen såg det ut som om delningen av Cypern skulle kunna hävas. Förhandlingarna var klara och 80 % av turkarna sa ja vid en folkomröstning. Dock sa 75 % av grekerna nej så alltihop föll. Innan dess hade ett engelskt företag börjat bygga dessa hus där cyprioter investerat sina pengar, men företaget bara försvann. Fortfarande pågår rättsliga processer för att många vill ha tillbaka sina pengar.


Skön kväll i vår fina svit efter god middag på vårt nya hotell The Olive tree. Så fint! Här ska vi nu bo till det är dags att åka hem igen.



Måndag 6 februari
Uppe i Pendaktylosbergen ligger klostret Bellapais som är dagens första mål. Utanför finns dessa två hopslingrade träd, ett mulberry- och ett fikonträd.


Klostret är byggt med hjälp av korsriddare i gotisk stil. På 1200-talet var det många som vallfärdade hit eftersom man trodde att en bit av Kristi kors fanns här.


Pampiga valv i gotisk stil.


På vägen därifrån såg Pierre dessa flaggor, den turkiska och den turkcypriotiska, sida vid sida.


Fin gränd på väg till bussen.


Dags för smyckesfabriken Ventura. De bjöd på dryck, men vi köpte inget i alla fall. Det var en norsk herre som berättade om allt för oss. Otroligt så mycket det finns att ta ställning till.


Snabbt vidare till en läderfabrik. Trots att Pierre viftar så glatt med sin plånbok köpte vi ingenting.


En fin modeshow fick vi i alla fall se.


Området heter Kyrenia och denna stad Girni. Här ligger en fästning som byggts på under tidens gång av olika herrar och nu mäter 21 m i höjd. Pierre föredrog att stanna i skuggan och fick sällskap av Barbro. Under samtalets gång visade det sig att han hittat en till som läser Smålänningens jul. Vilken lycka!


1969 bärgades ett fartyg från 500-talet f Kr som förlist utanför Girni. Delar av det och många saker från det finns nu att se på ett museum i fästningen.


Det fanns också en fängelsehåla med läskiga tortyrverktyg.


Efter besäket på fästningen fick vi gå runt i staden och vi begav oss till den kommunala marknaden. Mycket saker fanns det där. Pierre (!) hade glömt Ellinors laddare till iPaden hemma och precis innan vi skulle åka till hotellet kom vi på det. Pierre rusade till marknaden igen och lyckades hitta en laddkabel. Hurra!


Vilken härlig plats katten har hittat att vila på.



Tisdag 7 februari
På Olive Tree är frukosten så varierad att två så olika smakriktningar när det gäller frukost som Ellinors och Pierres lätt tillgodogses.


Sista utflyktsdagen började med ett besök på den stora vattenreservoaren i Gecitköy. Det är så ont om vatten på Cypern att de nu leder över det från fastlandet i pipelines och samlar det i dammen.





I Güzelyurt finns St Mamas kyrka. Han tämjde ett lejon som anföll honom så väl att han t o m fick rida på det.


Kyrkan är liten så halva St Mamas kista finns inne i kyrkan och halva sticker ut genom väggen. Hit kommer många för att be om hjälp med kroppsliga problem och det hänger symboliska öron och annat på väggen.


Bredvid kyrkan finns också ett historiskt museum som vi besökte.


Nyligen öppnades också en avdelning som visar djurlivet på norra Cypern, bl a denna örn. Tyvärr fick vi inte se den på riktigt.


Resan fortsatte till den antika staden Soli där en basilika med vacker mosaik finns. Utgrävningar har pågått länge och startades av svenskar på 1920-talet, men har varit lite hackig.


I Soli finns också en amfiteater.


Att engelsmännen var intresserade av Cypern berodde bl a på att det fanns koppar att bryta. Det gjordes bl a i Soli och fortfarande finns hamnanläggningen kvar. De byggde också en järnväg för att kunna frakta malm, men den lades ner redan på 1950-talet.


På en tangerinplantage fick vi sedan möjlighet att plocka så mycket frukt vi ville i en påse som man köpte för en euro. Säsongen är snart slut så det var lite urplockat och frukten var ganska sur, men det var kul att plocka.


Ska man besöka en borg högt upp på ett berg är dimma kanske inte det optimala vädret, men det blev ialla fall ganska trolskt.St Hilarionborgen byggdes på 1000-talet och användes under 500 år.





Vaktrummet.


Drottning Leonor fick se sin make mördas och hämnades genom att knuffa ut de fyra bulgariska vakterna som utförde dådet genom ett fösnter. Sen mördade hon kungen också. Tyvärr gick det inte att få veta vilket fönster som användes så vi chansade på det här.


Utkikspunkten högst upp fick vara. Det var tämligen halt på de ojämna trappstegen och en riktigt spännande klättring så här långt.



Onsdag 8 februari
En ledig dag. I väntan på att vi skulle skjutsas till ett hamam gjorde vi en promenad i omgivningarna. Både änglatrumpeter och mandelträd blommade.


Viletade efter posten i vår lilla by Catalköy. Polisen visade oss vidare.





Posten var den minsta vi någonsin sett, men det fanns ju en brevlåda och det var vad vi behövde.


Ett minnesmärke över Kemal Atatürk fanns förstås också.



Torsdag 9 februari
Pierre har googlat på "Tack för den fina städningen". Nu hoppas vi bara att det är det vi skrivit också.


Avresan var kl 03.40 och på hotellet hade de gjort en liten box var till oss så att vi inte skulle svälta ihjäl. Mycket gott! Det fanns kaffe också.


Ercan airport halv fem på morgonen. Vi hade tur och fick sitta på en egen rad för att planet inte var riktigt fullt. Tyvärr gick detta plan sönder och vi fick byta i Antalya, men kl 11.20 var vi åter på svensk jord efter en riktigt fin resa




Tillbaka till startsidan