November 2012, Ellinor och Pierre återvänder till Istanbul.



Att läsa om Istanbul

Vi flyger med Turkish airlines

Här kommer vi att bo Gulhane park hotel


Tisdag 20 november
Vi skulle med dagens näst sista avgång vilket innebar ett tämligen tomt Arlanda - och ingen möjlighet att få en kopp kaffe. Som planerat lyfte Turkish Airlines flight 1792 kl 00.35. Frukost serveras under resan och där ingår kaffe. Gott även kl två på natten.


Onsdag 21 november
Ankomst Ataturk airport 05:00.



Pendeltåget mot stan börjar gå 06.00 så vi väntade gärna lite på vårt bagage. Vi var bara åtta stycken, resten skulle vidare. Sedan åkte vi pendel och spårvagn nästan fram till hotellet i Sirkeci, alldeles mitt i stan.

Vi fick varken rum direkt eller frukost denna gång, men i alla fall lämna vårt bagage. Det var en varm och skön morgon och inte alls fel att ge sig ut på morgonpromenad i omgivningarna. Vi startade uppe vid Hagia Sofia och Blå moskén.

Stora basaren var stängd så tidigt på dan, men utanför var det full fart. Alla varor som skulle levereras - och det var många! - bars i stora paket på ryggen eller drogs på små kärror. Det är trångt i gränderna.

Kryddmarknaden hade dock hunnit påbörja dagens verksamhet när vi kom dit.

Eftersom vi inte kunde checka in på hotellet förrän 14.00 bestämde vi oss för att ta båten till Ayvansaray och titta på stadsmuren.

Den byggdes av Theodosius på 400-talet och har 11 befästa portar och 192 torn. Fram till 1453 stod den sen emot alla anfall. Stora delar finns kvar och är nu under upprustning.

Dolmus finns i alla storlekar och färger och transporterar ständigt människor runt i och utanför Istanbul. Bara att kliva ut i gatan och vifta så stannar de. En fördel dock att veta vart man ska för det gäller att läsa fort.

Bebyggelsen i Ayvansaray har lite norskt stuk - eller också är det tvärtom.

Nya moskén från båten på vägen hem.

Hungrig turist på det populära matstället nära Galatabron. Bara stekt fisk serveras och det är ständigt fullt med folk där.

Incheckade på hotellet gick vi upp på takterassen med denna fina utsikt över Gülhaneparken.

Sedan raskt ut igen för ett besök inne i Blå moskén.

Kvällsutsikt åt en annan del av Gülhaneparken från takterassen. I bakgrunden syns minareterna på både Hagia Sofia och Blå moskén.


Torsdag 22 november
Vi startade dagen med ett besök i Stora basaren där vi köpte frimärken på posten. När vi gått 100 m inne i basaren kom en man springande efter oss för att lämna 10 lira som vi skulle ha i växel. Flott! Och hur kunde han htita oss?

Stora basaren grundades 1461 av sultan Mehmet II och är en av världens största byggnader. Den består av 61 övertäckta gator. En härlig upplevelse! Vi letade upp en mycket trevlig matthandlare och påbörjade förhandlingar om inköp av två små mattor.

Eftermiddan var vikt åt Florence Nightingale-museet. Det spöregnade när vi tog färjan över till Harem. För att få komma dit måste man skriva i förväg och be om lov, bifoga passbilder och lämna telefonnummer där de kan nå en. Allt detta hade vi ordnat och sen inte hört något.

Trafiken på Bosporen var synnerligen livlig och båtar körde kors och tvärs framför färjan, men allt fungerade utmärkt.

Militärhögkvarteret, Selimiye Kislasi, där Florence Nightingales museum ligger. De hade ringt återbud till hotellet, men meddelandet nådde oss aldrig. När vi nu stod där ordnade de ett snabbt improviserat besök. Kameror och telefoner låstes in, vi kördes i täckt bil in på området och möttes av en mycket vänlig, men jäktad, kapten. Vi fick sen se den 200 m långa korridor där hon skötte de skadade från Krimkriget och hennes privata rum med den berömda lampan. Innan hon kom dog 70 % av de skadade och när hon bara varit där ett kort tag sjönk det till 5 %. De instruktioner hon skrev till de sjuksköterskor som arbetade där fylldes hela tiden på och blev sedan den första läroboken för sjuksköterskor. Mkt intressant besök, men allra mest intressant var nog allt omrking.

Hamnen i Harem. Det var få turister där och flera erbjöd sig att hjälpa oss hitta eftersom vi så uppenbart gått fel.

Süleymanimoskén sedd från Bosporen på hemvägen.

Karaköy på andra sidan Bosporen. Pierres favorittyp av färja åker bakom bilfärjan. Vi var ner många, många gånger och bara tittade på båtar och folklivet kring Galatabron.

Inne i Nya moskén.

Frestande matställen på hemvägen.

Skymningsbild från hotellets takterass.

Åt andra hållet på terassen.

På kvällen gick vi ner till Sirkeci tågstation dit orientexpressen en gång gick för att se dervisher dansa. Det var Mevlevi Sema Ceremony, upptagen på UNESCO:s världsarvlista. Otroligt skickligt.



Perrongen där Orientexpressen stannade/startade.


Fredag 23 november
Ellinor startade dagen med ett besök på Cemberlitas hamam, byggt 1584 av Mimar Sinan. Så ljuvligt! Sen gick vi tillbaka till Stora basaren och vår matthandlare. Vi fick två fina mattor till ett mycket bra pris. Pierre är en hejare på att pruta!

Lunch på en restaurang som vi besökte förra gången också. Vi startade med en mezetallrik vilket nog hade varit alldeles lagom som lunch. Pierre hade dock bett om en liten rätt till och det visade sig vara lagom för minst fyra personer, men gott var det. Öl serveras officiellt inte och våra glas innehåller officiellt äppelte.

Regnbåge över Bosporen.

Tünel, den lilla banan nerifrån Galatabron upp till Beyoglu.

Spårvagnen tar en sedan bort till Taksimtorget längs Istiklal Avenue, Istanbuls fina gata.

På vägen tillbaka var vi upp i Galatatornet och beundrade Istanbul i skymningen.







Fiskare vid färjeläget Eminönü.

Hamnen i Eminönü.

Restauranger på undre delen av Galatabron.


Lördag 24 november
Bara en dag kvar och nu kan det vara hög tid att fundera på hur vi ska få hem allt. Mattorna är väl inslagna, men tar plats.

Akvedukten, byggd av Kejsar Valens, på 300-talet. Han lät lägga ner rör från Belgradskogen till utkanten av Konstantinopel där akvedukten började.
Vattnet samlades upp i en stor cistern och leddes sedan vidare ut i staden. En del fördes till stora underjordiska cisterner, bl a Basilicasisternen som återupptäcktes på 1500-talet.

Süleymanimoskéns innergård.

Keftestopp på väg till Militärmuseet. Det är verkligen lätt att stilla sin hunger här. Och gott är det.

På väg till museet gick vi in en ingång för tidigt och efter att ha gått igenom två säkerhetskontroller befann vi oss plötsligt på europeiska kirurgers kongress. Vi lyckades dock ta oss ut efter att ha konsulterat säkerhetspersonalen och kom sen rätt. Det fanns väldigt mycket att se, men främst var vi där för att gå på konsert.

Kemal Atatürks klass på Militärhögskolan.

Dags för konserten.

Varje dag framför Methmerorkestern den militärmusik som spelades av det osmanska elitförbandet janitsjarerna. De skulle skrämma bort fienden med det höga ljudet och lät gjorde det onekligen, men bra.









Middag på liten restaurang nära hotellet, Sirkeci restaurant. Vi hade pratat med inkastaren varje dag och nu var det dags att gå dit. Vi fick en mycket god rätt som lagats enligt 600 år gamla traditioner. Vi valde kyckling, men lamm hade nog varit ännu godare. Maten kokade i ett lerkärl med deg som lock vid bordet.

Inkastaren - mannen i kamelhårsulster - som också valde mat åt oss.

Utsikt från hotellrummet.


Söndag 25 november
Sista dagen. Vi checkade ut och begav oss ner till hamnen i Eminönü för att ta färjan till Rahmi M. Koc museum i Hasköy.









B-24 D Liberator. Planet störtade 1943 vid turkiska kusten efter en dramatisk resa - se nästa bild.



Air France första stationsbyggnad med en DC 3:a ovanför.

Inuti planet.

Cockpit. Det gick att lyssna på hela checklistan inför en flygning och motorljudet när planet väl kom iväg.

En liten tågresa ingick i biljettpriset.

Många olika miljöer var återskapade.



Spårvagn med passagerare.



Akvedukten sedd från Gyllene hornet.

Tillverkning och försäljning av den populära fiskmackan.

Vi åkte till Karaköy och promenerade över Galatabron i skymningen.

Eftermiddag och kväll är det packat med fiskare på båda sidor av Galatabron. All utrustning finns till försäljning liksom levande beten och andra tillbehör.

Fiskrestaurangen vid brofästet där Pierre festade till det första dan.

Kommunalt till flygplatsen. Lätt, billigt och bekvämt.

Vi väntar på Turkish airlines 1791, avgång 21.00 ankomst Arlanda 23.35. Där tar vi bilen hem och fem fina Istanbuldagar är till ända.



Tillbaka till startsidan