Nästan hela familjen reser till Istanbul




Söndag 27 oktober
Sen kväll på Arlanda. Kl 00.35 ska vi åka med Turkish Airlines till Istanbul tillsammans med fotografen Olle.


Måndag 28 oktober
Bagaget lämnat på Gülhane Park Hotel. Vi får rummen vid lunch och tar i väntan på detta och på att Melanie ska komma från Berlin ungefär samtidigt en förta promenad i omgivningarna. Det är härligt att se staden vakna. Hagia Sofia i bakrunden.

Bakom den duvprydda pelaren ligger Cemberlitas hamam som damerna planerar att besöka i eftermiddag.

Samlingsplats för levererade varor till Stora Basaren. Det är trångt inne i basaren och sista biten fraktas paketen med mankraft på specialbyggda ryggsäckar.

Otroligt att det går att ens hålla sig uppe med en sådan packning, men det pilar omkring massor av - ofta äldre - seniga män med dessa paket på ryggen.

Utanför Sulaymanimoskén, på Opiumrökarnas gränd. Mycket spännande här eftersom en hund började bita och nafsa Pierre i ben och fötter. Till slut fick vi i alla fall iväg den utan att blodvite uppstod hos någon av dem.

På torget nedanför universitetet.

Första besöket i Stora Basaren. Vi gick och hälsade på Pierres vän matthandlaren som blev mycket glad att få träffa hela familjen.

Klockan hade nu passerat tio och folklivet var flödande.

Eminönü nere vid Gyllene hornet. I bakgrunden Karaköy med det berömda Galatatornet.

Energipåfyllning vid kajen. Tost med ost för tre lira, ungefär tov kronor.

Mycket populärt att köpa grönsaker i inläggning. Det går t o m att bara köpa inläggning och dricka. Vi provade det förra besöket och det ligger lite fel för våra smaklökar. Underligt nog ville ingen annan heller prova det efter vår fina reklam för varan.

Rummen var tagna i besittning och Melanie hade kommit från Berlin. Tillsammans med Ellinor, Ulrika och Katarina gick hon på Cemberlitas hamami för traditionellt bad och oljemassage. Mycket skönt!

Pierre och Olle gick till Stora basaren och hälsade på matthandlaren, drack te och påbörjade ett mattinköp. Tre mattor valdes ut och ska sedan beskådas av Ellinor innan köp görs upp. 29 oktober är Turkiets nationaldag och firas nogsamt, men eftersom man firar i 35 timmar började det redan idag.

På väg hem från Cemberlitas hamami. Nöjda och belåtna, men blev det nödvändigt att fylla på energilagren. Vi fick gå en extra tur med Olle och Pierre efteråt. Sen var alla lustigt nog redo att göra kväller. Gissa om det var skönt att softa lite på hotellet!


Tisdag 29 oktober
Nationaldagen. Vi delade på oss så att Ulrika, Melanie och Olle åkte en tur på Bosporen medan Ellinor, Pierre och Katarina åkte till Eyup lite längre in i Gyllene hornet. Nya bron börjar nu bli klar.

Pierre drabbades av akut fiskmackelängtan och som tur var fanns ett försäjningsställe på andra sidan gallret så vi kunde köpa en. Mycket god!

Överallt flaggades det.

Framme i Eyup som visade sig vara en liten söt stad.

Eyupmoskén är islams tredje heligaste vallfartsort efter Mecka och Jerusalem. Den är byggd ovanpå den plats där Muhammeds vän och fanbärare Eyup Ensaris grav är belägen. Det var mycket aktiviteter på gång i och kring moskén denna dag.

Vi såg många barn i vackra traditionella kläder.

Det marmorklädda torget.

På kullen bakom moskén är en gravplats som klättrar uppför berget. Nedanför ligger en lång gata med små stånd.

Huvudgatan i Eyup var lång och full med olika affärer.

Flicka i traditionell dräkt med broderat förkläde framtill.

Fiffig lösning på duvproblemet. Inte en duva på det vackra torget, alla var här och många köpte mat till dem.

Vi promenerade längs Gyllene Hornet till nästa färjestation, Ayvansaray Iskelesi,och njöt av utsikten.

AKP, Rättvise- och utvecklingspartiet är Turkiets största parti. De bjöd sina medlemmar på båttur och det var synnerligen välfyllda båtar som fylldes på än mer medan vi väntade på vår färja.

Tillbaka i Eminönü.

Även här var det ett otroligt folkliv och många fiskade från Galatabron.

Skymningsbild från takterassen. Gülhaneparken till vänster är stor och mycket fin.

Vi åt middag hos en annan av Pierres kompisar från tidigare resor.



Förutom att nationaldagen firades hade denna dag en ny tunnelbanelinje invigts till Üsküdar. Dagen avslutades därför med ett enormt fyrverkeri över Bosporen. Utanför restaurangen såg vi en del av det, men allra bäst såg vi det på TV.


Onsdag 30 oktober
På förmiddan ägnade sig Ulrika och Melanie åt sightseeing medan Ellinor och Pierre återvände till matthandlaren och slutförde köpet. En mycket vacker matta till arbetsrummet blev det. På eftermiddan skulle vi gå på konsert med Mehterorkestern på Militärmuséet. Det visade sig dock att de var i Ankara med anledning av nationaldagen och konserten var inställd. Ellinor, Katarina och Olle roade sig i stället med ett besök på Starbucks medan övriga deltagare promenerade lite mer.

Han verkade hemtam i rollen som gäst på Starbucks och har vi inte sett liknande foton från många andra städer?

Taksimtorget är verkligen enormt, men inte särskilt mysigt.

Den gamla spårvagnen som går på Istiklal Cad mellan Taksimtorget och Tunel.

Vi promenerade dock sträckan i stället och fortsatte sen nerför berget längs Galep Dede Caddesi för att kolla i de små musikaffärerna.

Galatabron sedd från Karaköy med Nya moskén i bakgrunden.

Kvällspromenad och till vår lycka stod de nu och sålde musslor på risbädd. Så gott!

Fiskmarknaden vid brofästet i Karaköy.

Här finns Istanbuls utan jämförelse godaste fiskmackor, tillverkade av denne man. Han kan dessutom verkligen filea fisk.

Gott, gott, gott!

Galatabron med restauranger och fiskare.

Promenaden fortsatte upp till Hagia Sofia

och Blå moskén.


Torsdag 31 oktober
Medan resten av sällskapet gick upp till Stora basaren för postbesök och andra inköp promenerade Pierre i Gülhaneparken som är mycket större än vi trott hittills. Här finns lagren för blomsterdekorationer längs gatorna.

Massor av olika gångar att gå och undanskymda platser att kramas lite på finns också.

Längst ut har man en fantastisk utsikt över Bosporen och Marmarasjön.

Ulrika, Olle och Melanie stanande i basaren medan Ellinor och Katarina gick till Pierre och fikade längst ut i parken.

Te för tre innebar en stor kannan med vatten och en mindre med te. Räckte dessutom till många koppar.





Kastanjer säljs överallt och smakar väldigt bra.

Katarinas kanelbulle var dock inte alls lika god. Ulrikas är mycket bättre.

Hus nära Basilikacisternern.

Vi hade tänkt åka den nya linjen eftersom vi hade två stationer inom räckhåll för oss och det dessutom var gratis att åka i 15 dagar. Det visade sig dock att dessa två stationer inte skulle invigas förrän på fredag och då hade vi redan åkt hem. Synd, men något ska ju finnas kvar till nästa besök.

promenad över Galatabron igen för fiskmacka.

Mästaren var dock inte på plats så vi fick köpa av en annan. God den också, men stark.



Demonregissören har vissa problem med att få truppen att lyda.



Energipåfyllning för Pierre så att han tar sig till hotellet. Korv i bröd med tomatsås och potatismos med grönsaker i var inte alls fel tycket han.

Nya tunnelbanelinjens sträckning nu. Den ska bli tio mil så småningom berättade matthandlaren.

Sirkescistationen som vi inte heller får åka från än.

Snart dags för Melanie att ge sig ut till flygplatsen. Vi fikar bredvid hotellet.

När vi vinkat av Melanie vid spårvagnen brände vi våra sista lira i souvenirbutikerna kring hotellet.

Klart för avfärd. Fyra mycket intensiva och roliga dagar är tillända. Tack Ulrika, Katarina, Melanie och Olle för en trevlig resa!