8 - 12 november, Ellinor, Pierre med goda vänner i Istanbul.



Lördag 8 november
Tidigt, tidigt. Vi hämtade vårt resesällskap redan kl 04.15 och är nu 2 1/2 timme senare klara för ombordstigning. Planet gick t o m en kvart tidigare än tänkt.


Sju timmar senare är vi incheckade på hotel Gülhane Park och ute på vår första rekognoceringstur. Den fick gå genom Gülhane park upp mot Sultanahmet.


Efter att ha beundrat Hagia Sofia från utsidan gick vi till innergården på Blå moskén. Där fanns många finklädda barn.


Litet stopp vid rundningspinnen på hippodromen som uppfördes på 200-talet, men nu är en park. Här kördes kapplöpningar med fyrspann och det fanns 100 000 åskdarplatser runt om. I bakgrunden syns den egyptiska obelisken som fördes hit från Luxor för att pryda platsen.


Efter en kopp te och lite småprat hos vår matthandlare i Stora basaren fortsatte vi till Sulaymanimoskén och beundrade bl a kupolen i blått, vitt och guld.


När det mörknade tog vi en liten promenad till Eminönü och köpte resans första fiskmacka vid båtarna. Undrar hur det känns i benen på killarna som lagar fisken när de kliver iland efter många timmar på de gungande båtarna.


På vägen hem gick vi genom Egyptiska basaren som också kallas Kryddbasaren eftersom kryddor var det som främst såldes där under lång tid. Nu finns en hel den annat också, men det luktar fortfarande gott av de kryddor som fortfarande säljs.


Senare på kvällen drabbades Pierre av hunger, men som tur är finns ett stånd där det säljs kycklingkebab bara två minuter från hotellet.



Söndag 9 november
Pierre hälsar världen god morgon från hotellfönstret.


Vi hängde på låset till Basilikacisternen när den öppnade och hann beundra belysningen av de 336 pelarna som bär upp taket innan strömmen gick. Det blev först alldeles mörkt, men snart gick nödbelysningen igång och vi fortsatte turen.Den enorma vattenreservoaren började byggas på 300-talet och byggdes ut på 500-talet för att säkra vattentillgången i Konstantinopel.


Medusas huvud har hämtats från grekiska byggnader och väcker frågor genom att den är upp och ner. Något svar har vi inte hittat i guideböckerna.


Hagia Sofia var nästa mål. Inte så farliga köer ännu och mycket att titta på så vi väntade snällt på vår tur.


Förra gången tittade vi noga på själva byggnaden, men missade vikingen Halvdans inristning i marmorbalustraden på första våningen. Han ristade in den på 1000-talet och 1964 upptäcktes den.


På eftermiddan såg sig våra medresenärer omkring på egen hand. Vi tog spårvagnen till Kabatas där vi lunchade nära färjan till Prinsöarna. Vi åkte dock inte dit utan promenerade förbi Dolmabachepalatset till Besiktas. Utanför palatset hängde stora flaggor med Kemal Atatürks porträtt på. I morgon är det 76 år sedan han dog i sin bostad inne i palatset.


Från Besiktas tog vi färjan över till Üsküdar på den asiatiska sidan av Istanbul och promenerade där en stund i folkvimlet.


Tillbaka i Eminönü igen med Pierres favoritbåtar i förgrunden och nya moskén bakom. Så ny är den nu inte, den stod klar 1663, men jämfört med Hagia Sofias 1500 år är den förstås det. Blå moskén var färdigbyggd 1616.


Linje 1 går på parallellgatan till vår gata. Det är otroligt trångt och den plingar hela tiden för att få upp fotgängarna på de smala trottoarerna. Det fungerar underligt nog bra och trafiken rullar på.


Lite längre bort på samma gata samsas dessa olika byggnadsstilar och en mängd andra.


En av Pierres kompisar, inkastare på restaurangen Sirkesi där vi ska äta middag i kväll.


Utsikt från terassen på hotellet. Det kommer enorma kryssningsfartyg som lägger till vid kajen i Karaköy nära Galatabron. Vår matthandlare berättade att oroligheterna i området kring Israel gör att fartygen kommer oftare och stannar längre i Istanbul och det är mycket bra för affärerna. Men han skulle ändå föredra att det var lugnt.



Måndag 10 november
Vi tänkte starta dagen med ett hamambesök. På vägen dit, exakt kl 09.05, ljöd flyglarmet på låg nivå under en minut och hela Istanbul stannade upp. Bilarna stod stilla liksom spårvagnarna och alla fotgängare för att hedra Kemal Atatürk med en tyst minut på det klockslag då han dog den 10 november 1938.


Medan Pierre hastade vidare till matthandlaren för att välja mattor besökte de övriga Cemberlitas hamam och fick njuta av ljuvligt bad. Badet är från 1584 och mycket vackert.


Efter badet fortsatte de andra två dagen utifrån sina önskemål. Vi gick först till matthandlaren och köpte en vacker afgansk matta efter sedvanligt tedrickande. Matthandlaren sa att han känner vår smak till 75 % och det stämmer nog för han hade valt ut fem frestande mattor för oss att välja mellan. På vägen hem med mattan stannade vi hos Pierres kompis vykortsförsäljaren och drack ytterligare en kopp te. Så gott och trevligt!


I skymningen tog vi alla en tur ner till Galatabron. Pierre köpte en flagga med Kemal Atatürk på och lyckade pruta riktigt bra.


Galatabron med en bråkdel av alla fiskare.


Galatatornet.


Vi tog Tünel upp till Istiklal Caddesi, fast utan att gå den långa shoppinggatan.


EFter att ha beundrat den ljusbeklädda spårvagnen till Taksimtorget och julbelysningen vandrade vi ner längs den lilla branta affärsgatan ner till Karaköy.


Vi gav måtten på Pierres resväska till matthandlaren och utan att mäta packade han in mattan i ett paket som stämde precis.



Tisdag 11 november
Sista dagen. När vi checkat ut gick vi ner till Eminönü för att ta färjan ut till Eyup.


Smart lösning på duvproblem. I en inhägnad del av det stora vackra marmortorget matas de ständigt och håller sig därför där. Det är populärt att köpa en mugg bröd och kasta ut smulorna till duvorna.


Moskén i Eyup. Den är byggd ovanpå Mohammeds fanbärare Eyüp Ensaris grav och stod klar 1458. Inom islam är det den tredje heligaste vallfartsorten efter Mecka och Jerusalem.


Innergården vid moskén med förberedelser för bön.


Marmortorget, utan duvor.


På berget bakom moskén finns en stor gravplats.


Vi tog bergbanan upp, tittade på Pierre Loti-kaféet och vandrade sen ner över berget bland gravarna. Pierre Loti levde 1850-1923, var en fransk författare och oerhört förtjust i Turkiet. Han brukade sitta på kaféet och blicka ut över Gyllene hornet. Det är lätt att förstå varför.


Efter en utsökt lunch på Hangah i bakgrunden började vi dra oss mot färjan igen för resa först till hotellet, sen flygplatsen och slutligen hemmet.


Vi kom hem strax efter ett på natten, men innan vi lade oss ville vi veta om mattan passar så bra som vi trott. Det gjorde den.


Pierres flagga med Kemal Atatürk. Att det var en stark och uppskattad ledare för det nya Turkiet förstår vi efter att ha hört så många berömmande ord om honom under våra besök i Turkiet.




Tillbaka till startsidan