Ellinor och Pierre i Istanbul december 2015.




Onsdag 2 december
Tidig morgon, men en bok ska man ju ha. Flera besök på kort tid gjorde det lite svårare att välja bok, men till slut hittade Ellinor en som hon kunde tjuvläsa innan hon ger bort den i julklapp.

Vid tolvtiden var vi framme vid hotell Gülhane park och fick genast ett rum. Så behagligt och ännu bättre var att det ligger på första våningen med tanke på att de håller på att byta hiss. Vi gick genast ut på vår inledningspromenad upp till Sultanahmet och Stora basaren. Redan vid Hagia Sophia och Blå moskén såg vi hur lite turister det var och här inne i basaren brukar det vara stor trängsel.

Posten inne i Stora basaren är alltid ett av våra första mål. Här brukar det vara full fart, men idag hade de t o m tid att ge oss vad vi tror är turkiska julkort.

På väg ner mot Gyllene hornet höll de på att flytta en affär. Fascinerande stannade vi och beundrade arbetet. Så otroligt tungt att bära och stapla, men med gemensamma krafter flöt det bara på.

Kryddmarknaden Misir Carsisi, Egyptiska basaren, nere vid Galatabron frestar alltid med sina vackra kryddstaplar, men vi köper bara hasselnötter och torkad frukt där.

På hemvägen blev vi inbjudna till en av Pierres kompisar på en kopp äppelte. Han bekräftade att det varit en tuff sommar och höst för den som vill sälja till turister. Vi insåg givetvis sutuationens allvar och köpte två kuddfodral i högen bakom Ellinor.

En fiskmacka till middag hägrade för oss och vi gick över Galatabron till det södra fästet där vi tidigare köpt dem. Det visade sig att de gjort om den lilla fiskmarknaden och därmed hade försäljningen av mackorna också ändrats. I en liten gränd bakom fiskmarknaden hittade vi ett par herrar som utlovade de godaste fisksmörgåsar vi ätit. Vi provade dem och det stämde. Så goda!


Torsdag 3 december
Vi startade dagen med en promenad i Gülhaneparken precis bredvid hotellet. Under de år vi besökt den har den genomgått en otrolig upprustning och är nu vacker med massor av blommor. Den hörde förut till Topkapipalatset, men öppnades 1912 för allmänheten. Här finns också den äldsta statyn av Kemal Atatürk i Turkiet.



Ellinor fick sitt traditionsenliga turkiska bad och oljemassage på Cemberlitas hamam. Badet byggdes 1584 av den berömde aritekten Mimar Sinan. Pierre nöjde sig med att dricka te.

Vi har just druckit te hos vår matthandlare - utan att köpa matta. Så duktigt av Pierre! Han berättade att för 30 år sen var ungefär 80 % av besökarna i basaren turkar. Numera är uppåt 90% turister och sortimentet är anpassat efter det vilket slår väldigt hårt när det knappt kommer en endaste en.

Det är svårt att veta exakt var man hamnar när man lämnar Stora Basaren och denna gång kom vi till Nuru Osmanyieporten som byggdes 1748-55. Där ligger också Nuru Osmaniyemoskén byggd i ottomansk barockstil under samma tid.

För att inte riskera att bli mördad på vägen in i moskén använde sultanen denna trappa i väntan på att bönen skulle börja, berättade den här herren som Pierre träffade.

På eftermiddan promenerade vi i Gülhaneparken igen. En skillnad mot för några år sen är att det nu arbetar en hel del kvinnor här.

Längst ut i parken kan man se både Bosporen och Marmarasjön med alla spännande båtar som ständigt rör sig där. Det finns bara två broar över Bosporen och trafiken går sakta, sakta. En tredje är nu under byggnad längre ut mot Svarta havet.

I Gülhaneparken ligger Istanbuls museum för historia om islamsk vetenskap och teknologi så vi passade på att besöka det. Vi var klart impade av denna kebabgrill från 1546.

Modell av en klepsydra från ungefär 1200 e Kr. Det är ett vattenur och inuti elefanten finns ett vattenverk som gör att de olika figurerna rör sig. Fåglarna sjunger, mannen spelar trumma och mycket annat händer.

Tvärs över gatan från hotellet är det en ödetomt och bakom den ett parkeringsgarage. Varje dag vid samma tid kommer denna hund upp på översta våningen, ställer sig med tassarna på kanten och ser sig omkring en stund. På tomten bor ett antal katter, men det verkar inte vara dem han var intresserad av.

Vi tog oss samman och gick upp till hotellets takterass trots att det inte finns hiss. Härifrån har man utsikt långt ut i Bosporen åt ena hållet.

Åt det andra hållet ser man Gülhaneparken och vår lilla gata upp till den större Alemadar Cd där spårvagnen går.

Kvällspromenad förbi Sirkesistationen dit Orientexpressen gick från Paris under perioden 1883 - 1977. Den 300 mil långa sträckan tog 80 timmar i början.

Efter att ha ätit samma goda fiskmackan som igår gick vi en promenad längs kajen i Karaköy. Till Pierres stora lycka hittade vi en kille som sålde inbakade musslor. Skalen är fyllda med en röra av ris, kryddor, tomatröra och musslor och smakade utsökt gott.

Hemma på vår gata i stan... är det ganska tomt. Vi saknar det rytmiska ljudet av rullande turistväskor.


Fredag 4 december
Strålande väder och ganska varmt. Det var som gjort för en båttur ut till Prinsöarna som ligger i Marmarasjön ungefär en och en halv timmes resa från Istanbul. Till vår oförställda häpnad fick vi se delfiner nästan omgående. Lite efterforskning visade att det inte alls är ovanligt utan de kan t o m dyka upp vid Galatabron inne i Istanbul. Det vi såg var flasknosdelfiner och det återkom små grupper då och då under hela resan.

Av nio öar är det fyra stycken som båtarna går till. Förr var det personer som misshagat sultaner som förvisades hit, men sedan början av 1900-talet är det ett sommarparadis för Istanbulbor och turister. Vi åkte till den sista och största ön, Büyukada.

Öarna är i princip bilfria och för transport gäller häst och vagn. De kör tvärs över ön till de fina badstränderna. Man rekommenderas beställa tillbakaresan direkt för att inte behöva gå, men vi kände oss väldigt lite badsugna och avstod från turen. Vilka fiffiga bajsuppsamlingsdukar det fanns mellan häst och vagn!

Delfiner, fåglar och vacker sol gjorde hemresan riktigt fin.

På väg till Galatabron hittade vi äntligen vår ordinarie musselsäljare. Pierre tog sig en liten förrätt. De kostar en lira styck, ungefär tre kronor, och är mycket mäktiga.

För tredje kvällen i rad uppsökte vi samma fiskmackeförsäljare. De skakade hand med oss och bjöd in Pierre att sköta tillagningen. Det som skiljer dem från andra försäljare är valet av bröd. De använder ett slags turkiskt tunnbröd, lavash, som de rullar in fisk och grönsaker i och värmer sedan det hela på grllen. Så otroligt gott att vi blev beroende direkt.


Lördag 5 december
Vår sista dag i Istanbul bjöd på lika vackert väder som tidigare. Först drog vi oss uppåt Sultanahmet och tittade på Hagia Sofia.

Vi rundade också Blå moskén och Kavalleribasaren, Arasta karsisi.

Här låg den 450 m långa hippodromen. Kapplöpningsbanan uppfördes på 200-talet, var U-formad och det fanns plats för 100 000 åskådare. Den hitre obelisken är från 900-talet och var täckt av bronsplåtar, men dessa stals under det fjärde korståget. Den bortre obeliskan är farao Thutmose III:s granitobelisk som Theodosius 390 lät föra till Istanbul från Egypten. För transporten fick den delas i tre delar, endast den övre finns kvar - nästan 3000 år gammal.

När vi vände oss om stod vi precis utanför Marmara universtitets museum och konstgalleri. Det var inte bara nära utan alldeles gratis också.

På muséet fanns också en intressant utställning om Ihap Hulusu Görey som var den som på Kemal Atatürks uppdrag gav Turkiet ett nytt alfabet 1928. Under 45 år gjorede han också bilderna till det turkiska nationallotteriet.

Marmarasjön från Sultanahmet. Det ligger alltid massor av stora fartyg där och väntar på lots.

Denna gång tog vi smågatorna utanför Stora basaren ner till Galatabron.

En alldeles vanlig affär på vägen ner. Nästan alla affärer har massor av varor utanför butiken och proppfullt inuti den.

Lördag är alldeles uppenbart en ledig dag för många i Istanbul för nu var det ett rikt och härligt folkliv vid torget i Eminönu.

Galatabron med en bråkdel av alla som står och fiskar där.

Det finns uppenbarligen fisk att få dessutom.

När vi passerade Sehir Hatlaris färja vid Eminönu såg vi att det var tre minuter kvar till avgång för en tvåtimmarstur på Bosporen. Det skulle kosta 12 lira och vi lyckades skramla ihop till två biljetter och hoppade på. Så skönt att sitta en stund! När vi räknade ihop våra pengar hade vi 1 lira och 45 kuros kvar, ungefär 4,50 kr. Det räckte inte ens till en kopp te.

Vid den yttre av de två befintliga broarna över Bosporen ligger Europafästningen, Rumeli Hisan, som uppfördes 1452 av Mehmet Erövraren innan hans armé anföll Istanbul. Det finns en motsvarighet på den asiatiska sidan, Anadolu Hisari.

Inte så tungt lastad just nu, men på väg till hamnen vid Marmarasjön.

Moskén i Ortaköy, Büyük Mecidiye Camii, byggdes 1854-56 och är en vacker byggnad vid vattnet i ottomansk barockstil.

Åter i Eminönu fick vi se Sulaymanimoskén i vackert kvällsljus med restaurangerna under Galatabron i förbrunden.

På flygplatsen. På vårt Istanbulkort som vi använder för resor har vi nu en lira och 45 kuros kvar så vi får väl säga att den trevliga resan gick jämnt upp.




Tillbaka till startsidan