December 2013, Ellinor och Pierre på resa i Kappadokien



Torsdag 28 november
En vecka sen vi köpte biljetter och här står vi nu på väg till Kappadokien. Dit har vi längtat i två år sen vi såg det i en broschyr på resan till Ephesus, Pamukkale mm. Åter dags för den ljuvliga traditionen att välja ett par böcker inför avresan. Denna gång blev det Blandfärs och Mamma försökte. Vem kan motstå såna titlar?


Eftermiddag i Belak öster om Antalya. Hotell Vera erbjuder massor av olika badmöjligheter och buss till stranden, men det är tio grader varmt så vi avvaktar lite sen Pierre provat vattenrutschkanan. Inte tempererad pool så han fick behålla kläderna på.


Stora poolen.


Matsalen med egen wokkock bl a.



Fredag 29 november
Vi inväntade åtta danska medresenärer och vände lite på programmet. Vi inledde med ett välkomstmöte med guiden som startade med att bråka och skrika åt gruppen, men inte berätta något om vad vi skulle få se eller tidsschemat. Det skulle visa sig vara hans guideteknik och varken den eller guiden själv var särskilt uppskattad under resan. På slutet av resan bad han om ursäkt och förklarade det med att gruppen talar så dålig engelska att det faktiskt inte var någon idé att guida oss... I stället för bussresa till Kappadokien fick vi göra en båttur på Manavgatfloden från Side ut till havet. En härlig dag för detta!


Det var 19 grader i havet och många badade, men vi behärskade oss.


Vi promenerade i stället längs floden och njöt av utsikten.



Lördag 30 december
Tidig avresa för den 50 mil långa resan över Taurusbergen med ett pass på 1825 m som högsta punkt. Lunchstopp i Konya.


Därefter besökte vi de dansande dervischernas kloster, Mevlana, som numera är museum och vallfartsort.


Dervischernas forna rum är nu museisalar.


Under detta torn ligger Mevlana Rumi, grundaren av Mevlanaorden, som levde på 1200-talet. Han var en persisk mystiker och poet som förespråkade allomfatande kärlek, tolerans och humanitet.


Mustafa, Ali och Mohammed var utsända av sin skola för att på engelska intervjua turister. Enligt guiden är det de tre vanligaste pojknamnen i Turkiet.



Söndag 1 december
Från vårt basläger i Kaymakli utforskade vi Kappadokien. Första anblicken av det fascinerande landskapet fick vi från denna klippa. Det är vulkanutbrott, vind och regn och regn som skapat det. Bergarten kallas tufft och redan för 2000 år sen började människor bygga sina hem i klipporna.








Utomhusmuséet i Göreme finns sedan 1985 upptaget på UNESCO:s världsarvlista. Här finns massor av utgrävda grottor som använts som bostäder och kyrkor. Kyrkorna var små och tänkta för ungefär 15 personer och därför finns det så många.


Nyinflyttad.


Interiörbild.


Målningarna är från 900-talet och så välbevarade tack vare att dagsljus aldrig når in.


Vi fortsatte till vår guides väns hem och fick se hur man än idag lever i grottbostäderna. Det är alltid 13 grader inne i huset oavsett utetemperatur vilket är tacknämligt när det går upp mot 40 graders värme. Sängen i bakgrunden var från början ett kar där man trampade druvor. Avrinningsröret syns till vänster.


Från denna - och de flesta andra - bostad finns hemliga gångar så att de första kristna som bodde här kunde fly när romarna kom. Bakom en igensatt dörr finns en tunnel som de följt fyra km, men den går sannolikt mycket längre.


Lunch i Uchisar.





Fairyskorstenar i Munkarnas dal.














Kayseri.





Utsikt över Ürgüp där vi besökte en moske. Pierre avstod och träffade i stället Crazy Ali i hans affär och föll för en fin tekanna som han sålde, men köpte den inte. Hela kvällen grämde han sig över detta.


På hemvägen stannade vi för att se dervischernas dans sema. De strävar efter att uppnå en rituell förening med gud genom dansen. En svart cape symboliserar graven, den vita dräkten har de när de förlikat sig med tanken på döden och hatten står för gravstenen.



Måndag 2 december
Vi fortsätter att se Kappadokiens fantstiska natur. Här är duvornas dal där tusentals brevduvor bodde med sina skötare. De kunde förvarna om annalkande faror och hade en viktig funktion.








Love valley. Härifrån åkte vi till Ürgüp och åt lunch. Pierre välkomnades som en gammal vän av försäljarna och kunde köpa sin tekanna - för 20 TL mindre än den kostade igår.


Uchisar igen, men denna gång på ett mattkooperativ. Mycket intressant att höra den svensktalande delägaren berätta.


Silkeskokonger. Det gäller att ta dem vid precis rätt tidpunkt annars äter sig silkeslarven ut genom skalet och förstör det. Larverna säljs sedan till Kina som delikatesser.


Sinasos, eller Mustafapasa som den nu heter.


Fram till 1923 bodde här bara grekiska bönder, men då blev de utbytta mot turkiska fiskare på grund av politiska beslut. Fortfarande vittnar många hus om det grekiska arvet.


På kvällen var vi på turkisk afton och såg både traditionella turkiska danser och magdans.



Tisdag 3 december
Dags att återvända till Antalya. Kvar blev våra två yngsta deltagare eftersom han drabbats av svår magsjuka. Under resan insjuknade ytterligare ett par stycken. På vägen besökte vi en underjordisk by, Sinasos. Den är byggd i flera våningar och har många utgångar, en del flera km bort. Den inneöll både bostäder, lager, djurhållning och allt annat som hör livet till.








En seraj där handlesmännen stannande på sin väg längs sidenvägen. De låg på en dagsmarsch, cirka två mil, från varandra och gav skydd åt både människor, last och djur.





Utsikt från dörren på serajen. En jättelik platå breder ut sig uppe i bergen. Undrar hur det var att vandra med en karavan här när det blåsedr och snöar.


Hotell Grand Pearl, mycket flott. På kvällen besökte vi hotellets hamam och fick under 2½ timme njuta av både hudflagneätande fiskar, riktigt fint bad och härlig oljemassage. På kvällen insjuknade två till i gruppen och fick föras till sjukhus i Side för dropp. Båda blev kvar när vi andra åkte hem.



Onsdag 4 december
Sista dagen ägnades åt Antalya. Vi startade i en basar som var trevlig, men folktom. Lite hittade vi.

Vår guide hade inte en enda gång under resan guidat gruppen på en sevärdhet. Här var inget undantag. Han pekade ut toaletter, bankomat och gav en tid för återsamling. I regnet vandrade vi sen omkring. Tur att vi har varit här förut med en så bra guide som Ali.



Minnesmärke över Turkiets store man Mustafa Kemal Atatürk.


Utsikt från lunchrestaurangen. Därifrån åkte vi till en smyckes- och en läderfabrik, dock utan att göra inköp trots att allt var så förmånligt.


Gemensam middag sista kvällen i den fina matsalen på hotell La Boutique. En mycket trevlig grupp att resa med, sammansvetsad av en usel guide och många sjukfall. "Våra" ungdomar fick åka med en annan buss från Kaymakli och kom ifatt oss. De berättade om nöjet i att ha en fungerande guide och om snöstormen som drabbade den i Taurusbergen. Massor av bilar låg i dikte, men deras buss klarade sig. Av 32 deltagare hamnade fem på sjukhus och minst lika många lyckades kurera sin maginfluensa med hjälp av whisky, öl, avslagen cola och andra metoder. Vi klarade oss helt utan magproblem, verkligen skönt.



Torsdag 5 december
02.45 åkte vi från hotellet och redan kl 09.30 var vi på Arlanda. Trevligt att ställa tillbaka klockan och tjäna en timme. Pierre kunde sen nöjd betrakta kortet han fått av Ali. Ali har haft sin affär i 40 år och är förutom affärsinnehavare också poet.


Nu har vi både kanna, koppar, fat och turkiskt te. Många sköna testunder väntar.





Tillbaka till startsidan