Februari - Mars 2015, Ellinor och Pierre på resa i Turkiet



Lördag 28 februari
Denna gång var vi i god tid på Arlanda och hann både köpa böcker och äta lite på loungen. Där upptäckte Ellinor till sin fasa att hon glömt sin iPad hemma i laddskåpet. Aj, aj, aj! Ett projekt att ladda ner livsviktiga saker som Ruzzle och Wordfeud startades omedelbart, men gick inte att ordna lätt och direkt. Vad ska det bli av denna resa?



Söndag 1 mars
Vi landade vid midnatt på Istanbul Sabiha Gokcen International Airport på den asiatiska sidan av staden och var framme vid vårt hotell - Listana - i stadsdelen Sisli på den europeiska sidan vid två på natten så den fina utsikten från vårt rum fick vi inte se förrän på morgonen. Rummet var dock trevligt och var sin smörgås och juice var framställt åt oss i rummet.


Det är ingen uttalad viloresa vi åkt på. Redan åtta gick bussen från hotellet ner till Bosporen där våra medresenärer började dagen med en båttur. Vi tog oss en egen dag och började med att gå längs kajen bort till Galatabron.


Vi fortsatte upp till Blå moskén. Ellinor begrundar det faktum att en av de sex minareterna monterats ner för restauration. Det ser knepigt ut.


Ett litet besök på hippodromen hann vi också med. Rundningsstolpen för kapplöpningen med stridsvagn finns fortfarande kvar och det skulle ha varit bra roligt att ha fått se dem användas när det begav sig för ungefär 1700 år sen.


Pierre äter mackan från hotellrummet med Hagia Sofia ståndsmässigt i bakgrunden


Söndag innebär att Stora basaren är stängd och vi kunde tyvärr inte hälsa på vår matthandlare. Pierre har inte lyckats hitta något nytt ställe att lägga en matta på, men det hade ändå varit trevligt att träffa honom.


I gränderna utanför stora basaren var det däremot full fart och ruljansen i full gång.


Kryddbasaren var dock öppen och vi hittade rostade saltade hasselnötter åt Melanie och kanderade nötter åt Olle och Ellen.


Den nya tunnelbanelinjen under Marmarasjön som öppnades för drygt ett år sen har minskat behovet av båtturer till den asiatiska sidan av Istanbul, men fortfarande är det en mycket livlig sjötrafik.


Galatabron.


Vi tog Tünel upp för den branta biten till Istiklal Caddesi, den stora affärsgatan, och fortsatte fram till Taksimtorget. Parken bakom, som vållade så mycket missnöje och kravaller när Erdogan tänkte låta en av sina vänner bygga en stor affärsgalleria i den för ett par år sen, är nu stängd och vaktas av polis. När vi passerade var en liten demonstration på gång, men vi lyckades inte utröna vad den gällde.



Måndag 2 mars
Prick sju startade vi dagens etapp. Efter två timmar hade vi vårt första stopp på en mycket typisk affär/servering.


Vid nästa stopp en timme senare hade vi kommit lite högre upp och snön låg kvar. Den resa som gick för en vecka sen var riktgit strapatsrik p g a all snö och vi var tacksamma att vi slapp så lindrigt undan.


Vid lunchtid nådde vi Ankara och började med att besöka slottet uppe på en kulle. Medan våra medresenärer åt lunch - vi hoppade över upplevelsepaketet som innehåller luncherna eftersom vi redan upplevt det som ingår där som båttur på Bosporen och turkisk afton - tog vi en promenad i den lilla stadsdelen.


Liten kryddmarknad.


Barnen slutade skolan och krävde att vi fotade dem. Vi fick veta vad alla heter också, men där sviktar minnet en del.


Liten marknadsgata.


Hemliga inköp hos mycket trevlig äldre man.


Det var varmt och skönt när vi tog en kopp te i väntan på våra medresenärer.


Vi promenerade sedan med hela gruppen till muséet för Anatoliska civilisationer som vunnit pris för sina fina utställningar.


Fullskriven med text, en föregångare till SMS, kanske om än tre tusen år gammal.


Ankara är en modern stad, men guiden talade om att nya stadsdelar som denna växer upp väldigt fort och där saknas både el och vatten.


Kvällspromenad. Kemal Atatürk - som valde Ankara som huvudstad för att den ligger mitt i landet - står staty på torget i den förstad där vi bodde på hotell Radisson Blu.


Vi fortsatte upp till saluhallen. Åh, vad Pierre ville köpa kamelkorv i detta stånd! Men att förvara den i en resväska till vi kommer hem?



Tisdag 3 mars
Återigen startade vi klockan sju och kom därför fram till Kappadokien strax före lunch. Vi åkte direkt till den underjordiska staden nära Sarath. Byborna själva sköter om staden som är i sju våningar och visar den mot en liten avgift. Det är dock bara de tre översta våningarna som har belysning och går att besöka.


Städerna byggdes för flera tusen år sen för att skydda kristna immigranter mot araber och andra. Även invånarnas djur bodde i grottorna när det var farliga tider. De har flera utgångar och fiffiga utlopp för rök så att fienden inte skulle kulla spåra städerna. Vid behov kunde en stor sten rullas för öppningar och på så sätt fördröja fienden så att invånarna hann sätta sig i säkerhet.


Utanför staden säljer byborna dockor och annat.


För två år sen köpte Pierre en tekanna i koppar av Crazy Ali i Ortahisar. Även idag åkte vi dit och medan övriga åt lunch besökte vi Crazy Ali igen. Han bjöd på kaffe som gör att läpparna står sig 45 år till, sa han.


Vi fick också läsa många av hans dikter och Pierre fick ett underlägg till kannan som present.


Vår trevlige chaufför Ali utanför sin buss på torget i Ortohisar.


Resan fortsatte sen till en del där tuffstenen är röd som i denna kamel.


I Pashabag är skorstensklipporna mer grå.


Dagens stopp var i Avanos på ett trevligt hotell. Vår kvällspromenad in till centrum ledde förbi floden Kizilirmak och det rika fågellivet där.



Onsdag 4 mars
Heldag i Kappadokien. Vi började i Göreme som sedan 1984 är upptagen på UNESCOS:s lista över världsarv. Vår guide Ilef berättade om munkarna som för 1000 år sen bebodde staden. Det är fullt av små, små kyrkor, men också bostäder och matställen.


Tuffstenen är lätt att arbeta i och det finns rum, hyllor, trappor och annat precis som i de underordiska städerna.


Här bodde munkarna i olika rum.


Kyrkobesökare.


Hela berget är fullt med utgrävda rum.


Vanlig storlek på kyrka. Det finns också några som är betydligt pampigare med bevarade målningar. På målningarna är ofta ögonen bortpetade. Det beror på att invånarna tidigare trodde att de bringade välgång och hälsa och därför pillade loss bitar som de blandade i hett vatten.





Resan fortsatte till denna fantastiska utsiktsplats med ett litet onda ögatträd.


Ta ett steg bakåt, Pierre, så blir bilden bättre.


Duvornas dal. Här bodde förr mäniskor, men bostäderna dömdes ut som farliga efter flera ras och nu bor det bara duvor där.


Här finns också ett riktigt pampigt och välvxt onda ögatträd.


Medan övriga åt lunch tog vi en promenad och fick se Ortahisar från motsatt håll mot igår.


På eftermiddan besökte vi ett mattkooperativ. Vi fick även denna gång se hur man fångar upp silkestrådar.


Denna matta med ull på bomull tar ungefär fem månader att knyta med dubbla turkiska knutar. Det är bara kvinnor som jobbar med dem. De jobbar en halvtimme i stöten och vilar sig sen lika länge. De har också pausgymnastik. Det är dock ett yrke på utdöende eftersom så få vill ägna sig åt detta.


Silke på silke klarar bara 5 %. Denna lilla tavla tar det henne ett helt år att färdigställa. Hon är också mer välbetald än de som knyter t ex ull på bomull.


Vi gick sen till ett visningsrum för att få se olika mattor. Där får man inte fotografera eftersom de är rädda för kinesiska spioner sa vår guide, men ett undantag gjordes när vår medreseär visade hur nomaderna sov med mattor under och över sig.


Dagen avslutades i den lilla staden Cavusin där vi gick upp på en liten höjd och kunde se hur husen var byggda förr.



Torsdag 5 mars
Ellinor var den enda i gruppen som ville flyga luftballong. På onsdan blåste det alldeles för mycket, men idag var vädret perfekt. Tyvärr fanns det då inte tid för detta eftersom vi åkte iväg halv åtta och det inte gick att senarelägga avresan. Chaufförerna vill passera Taurusbergen i dagsljus och det vill nog vi också. Det är mycket brant nerför.


Från Kappadokien till Taurusbergen är det en enorm högplatå.


Vi stannade till i en karavanseraj. På bottenvåningen var det stallar för kamelerna och på övervåningen sov köpmännen. Serajerna låg på tre mils avstånd från varann vilket var en lagom dagsetapp.


Här odlas mycket sockerbetor och vete.


Konya och moskén där Mevlana ligger begraven. Vi besökte området där han verkat som nu är museum.


Fågelbadet.


Dansande dervischer.


Det dagliga livet. Alla hade särskilda uppgifter och egna rum som var precis likadana, men man åt tillsammans.


Lunch strax utanför Konya. Vi tog en promenad längs en bred men tom väg och åt sen våra Wasa färdigbredda smörgåsar i en busskur. Vi var dagens attraktion och många kom förbi och tittade på oss och hälsade mycket vänligt.


Hotellet var denna dag beläget strax utanför Alanya. Vi fick ett paradrum med sittgrupp och fyra sängar.


Strandpromenad nedanför hotellet.



Fredag 6 mars
Antalya. Vi smet från gruppen igen och började med att leta efter en lampa. Pierre ligger i förhandlingar, men det blev inte här vi handlade till slut.


En riktigt fin dag med över 20 grader varmt.


Bakom spårvagnen ligger gamla stan och den berömda Hadrianusporten, men dit gick vi inte denna gång. Inte ner till den pittoreska hamnen heller.





Före lunch hann vi med ett besök på en smyckesfabrik också. Inga inköp gjordes.


Lunch med de andra två i gruppen som avstått från upplevelsepaketet. Bakom oss brusade det rejält från den fyrfiliga vägen. Det visade sig att detta är ett rastställe för taxichaufförer, men de tog inte illa upp av att vi lånade det.


Utsikt från rummet på det fyrstjärniga hotellet när flygplatsen.



Lördag 7 mars
Vårt flotta hotell.


I väntan på att åka till flygplatsen for vi till Anatolian park där en del i gruppen åt kebablunch för 18 euro. Vi tog en promenad i picknickområdet i stället.


Vi hann titta på ett par omgångar paintball också.


En klätterbana finns i träden, men vi hade tur och den var inte öppen. Vid ett åkte vi till flygplatsen och halv nio på kvällen var vi hemma i Mälarhöjden igen efter en intesiv vecka.






Tillbaka till startsidan