15 - 19 mars 20015, Resa till Krakow, Katarina hänger på!



Söndag 15 mars
I väntan på avgång kl 08.30 med Norwegian. Lite nervöst var det ju ett tag medan pilotstrejken på Norwegian pågick till den 10 mars, men allt hann återgå till det normala innan vi skulle åka. Vi är incheckade, Pierres stora väska förhoppningsvis redan ombord på planet och Ellinor har köpt en bok - Konsten att höra hjärslag - så nu pustar vi ut lite. Ellinor och Katarina tog med sina necessärstora väskor på planet eftersom det kostar 200 kr styck att polletera dem.


Bussen från flygplatsen stannade bara tio minuters promenad från hotell Fortuna och kostade ungefär åtta kronor per person. Fin start för en smålänning som Pierre och för oss andra också. Vårt rum är på en trappa, fönstret före den lilla utskjutande delen.


Riktigt trevligt hotell med mycket vänlig personal och superb frukost. Vilket fynd! Vi fick lämna våra väskor i väntan på incheckning och tog en första rekognocerande promenad.


Vi passerade nedanför slottet och gick genom den judiska kvarteren Kazimierz till floden Vissla och följde den en bit. Då passerade vi bl a denna udda skulptur ute i vattnet.


Från floden gick vi upp till Gamla stan - Stare Miasto - och gick igenom Klädeshallen som står mitt på torget.


Väl ute på andra sidan kunde vi beskåda Mariakyrkan och Klädeshallen utifrån liksom de fina hästarna med vagn som kör runt turister. Medan vi stod där hörde vi plötsligt en trumpet. Det visade sig att varje heltimme blåser en trumpetare från ett fönster i ena tornet på kyrkan. Vi var dit flera gånger, men lyckades aldrig utröna vare sig vilket torn eller vilket fönster ljudet kom från.


Vi fortsatte vår promenad bort mot centralstationen och passerade då Babakan, en bastion som uppfördes på 1400-talet och ingick i den medeltida befästningen. Den är cirkelformad och en av de få delar som kvarstår.


Järnvägsstationen med det stora torget framför. Såvitt vi kunde bedöma har byggnaden helt andra funktioner numera.


Det stora köpcentret Galeria Rakowska har massor av butiker och serveringar i flera plan.


Efter att ha kollat var bussen till Auschwitz går och köpt biljetter gick vi tillbaka till Stora torget, Rynek Glowny, och Klädeshallen, Sukiennice. Den uppfördes på 1300-talet, men brann på 1500-talet och byggdes sen upp i renässansstil. Förr fanns stadens klädeshandlare här, men nu inrymmer den souvenirbutiker av olika slag.


Det var en solig men kall dag så vi festade till det med varmt vin och varm öl. Det värmde bra och Pierre påstod att ölet - som mest smakade svagdricka - var riktigt gott.


Pierre drabbades av akut hunger så vi köpte en strut frytki i ett litet stånd på Florianska, den lilla gågatan som slutar vid Florianskaporten, en av de sju huvudportarna från 1300-talet och den enda som finns kvar nu. Frytki? Pommes frites, alltså.



Måndag 16 mars
På väg till busstationen passerade vi Eros Bendato, en staty av Igor Mitoraj, som först var tänkt att stå på Plac Kolejoy framför den gamla järnvägsstationen. Mitoraj protesterade mot att den skulle vara på ett så kommersiellt ställe som vid det stora köpcentret Galeria Krakowska och då fick den i stället stå bredvid Stadhustornet på Stora torget.


Koncentrationslägren Auschwitz-Birkenau ligger i staden Oswiecim 75 km väster om Krakow.


Vi hade bokat tid för besök på Auschwitz klockan elva hemifrån och exakt på tid trädde vi in genom grindarna under skylten Arbeit macht frei som finns vid ingången till flera av de koncentrationsläger som uppfördes före och under andra världskriget.


I juni 1940 kom de första fångarna till Auschwitz och följdes sen av över en miljon andra fram till lägren befriades den 27 januari 1945. De block de bodde i har nu gjorts om till museum med olika delar av livet i lägret och för olika folkgrupper i husen.


Museet är mycket välgjort, men fruktansvärt sorgligt och tungt att besöka. Det är sedan 1979 upptaget på UNESCO:s världsarvslita.


Olika borstar från de som vistats här.








Krematoriet.


Vi åkte sedan buss till Birkenau (Auschwitz II). I slutet på dessa järnvägspår fanns en station där fångarna redan vid ankomsten sorterades. Ungefär 75 % skickades direkt till gaskamrarna och resten skulle arbeta.


Birkenau var oerhört stort och kunde rymma 200 000 fångar.


I Birkenau var barackerna gjorda i trä och därför finns nu bara ett fåtal bevarade.


Innan vi åkte hem satt vi ner en stund för att försöka sortera alla våra intryck.



Tisdag 17 mars
Vi hade bokat plats på en tur till saltgruvan i Wieliczka och blev hämtade utanför hotellet kvart över nio. Strax före tio var vi på plats. Saltgruvan är sedan 1978 upptagen på UNESCO:s världsarvslista, ett av de första tolv som togs upp där.


Nere i gruvan finns flera miljöer som visar hur arbetet gick till. Hästar hissades ner i gruvan, men först fick de lite vodka för att bli lugna under nerfärden.


Det finns miltals med gångar och det mesta är klätt med furuträ som konserveras av saltet i luften. På plan tre finns en kurort dit personer med främst astma kommer ner och tillbringar sex timmar per dag eftersom den saltrika luften är så nyttig.


St Kingas kapell dekorerades under en period av 70 år av tre gruvarbetare. Runt väggarna finns reliefer och statyer som visar Jesu liv. Också ljuskronorna är gjorda i salt.


Vår trevliga guide som livfullt berättade om allt påtalade att det finns ett sätt att känna igen en stor och framgångsrik polsk man - han har mustasch precis som vår guide.


Den sista måltiden är ett av de stora konstverken. Det är en reief med bara sju cm djup.


Speciellt för Pierre - en saltstaty av Bernadette från Lourdes.


Förr fick man åka båt i gruvan, men 1915 började ett gäng ryska soldater sjunga i båten och blev så upplivade att de reste sig och välte båten. Flera av dem dog, inte för att de drunknade för det är alldeles för salt vatten för att man ska kunna sjunka. De klämdes fast mellan vattnet och båten och luften tog slut för dem.


När vi kom hem var Pierre så inspirerad av turen att han la upp en promenad för oss som innehöll en katedral och åtta kyrkor. Lite i överkant, tycket Ellinor och Katarina, men de följde i alla fall med. Egentligen kom de ganska lindrigt undan eftersom det i Krakow finns över 125 kyrkor. Turen innehöll även en promenad längs Kanonisza, en av Krakows äldsta gator.


Petrus- och Paulusbasilikan.


Kryptan under basilikan har resaturerats, men är inte riktigt klar än.


Franciskanbasilikan.


Välbehövlig korvpaus.


Utsmyckning på Slowackiteatern.


Till Lilla torget - Maly Rynek - flyttades den del av marknaden på Stora torget som handlade med kött, fisk och fågel eftersom de tyckte att odören därifrån blev alltför besvärande.


S:ta Annakyrkan.



Onsdag 18 mars
Dagen var vikt för stadsrundtur och vi började uppe i slottet uppe på Wawelberget. Det har funnits där sen 800-talet och länge bodde Polens kungar där, men 1596 blev Warszawa huvudstad och kungen flyttade dit.


Slottet har förstörts flera gånger genom århundradena, men byggts upp igen i en blandning av olika stilar.


Fina detaljerade utsmyckningar finns överallt.


Utsikt över Vissla från slottet.


Ellinor fick i uppdrag att besöka den stora katedralen och klättra uppför de branta trapporna från 1300-talet för att se Sigismunds klocka som är Polens största kyrkklocka. Hon fick sällskap med fyra norrmän med egen guide och denne berättade att de för fyra år sen hade en incindent i ett av de smalaste partierna. En välväxt amerikan fastnade i passagen och fick lirkas loss. "Hette han MacDonald,s", frågade en av norrmännen. Om man önskar sig något och rör vid kläppen slår det in.


Från slottet gick vi upp till Stora torget igen och Rynek Underground, ett museum som öppnade 2010 i det område under Stora torget där utgrävningar av det gamla Krakow gjorts.


Fotot är från 2006 och torget framför Klädeshallen är nu återställt i ursprungligt skick med muséet under.


Olika miljöer är uppbyggda för att visa livet i stan genom tiderna.


En av vakterna höll lite koll på att vi fick se allt och kom och visade oss olika spännande tekniska finesser som denna där vi håller Mariakyrkan i våra händer.


Vädret var skönt och vi hade lite tid över så vi tog en till promenad utmed Vissla.


På vägen tillbaka till hotellet gick vi genom Kazimierz igen. Före andra världskriget bodde ungefär 60 000 judar här. Efter kriget var det bara några få tusen kvar och nu är det ännu färre. Stadsdelen har varit mycket förfallen, men har nu blivit populär igen och restaureras upp. Här ligger också det stora tekniska muséet, men det var bara tio minuter kvar av öppningstiden och det rymmer hela kvarteret så vi avstod från att gå in.


Middag på mycket trevlig lokal nära hotellet. Tvärs över gatan ligger Polens äldsta universitet, Jagellonska universitetet. Det var därför många studenter som åt och pluggade på restaurangen.


Katarina valde polska rårakor, placki ziemniaczane, med creme fraiche och Ellinor och Pierre åt gulasch med matvete och goda gurkor. Väldigt gott båda delarna och hela middagen med ett glas vin åt damerna och en öl åt Pierre gick på 59 zloty, ungefär 150 kronor. Pierre bad om en stor öl, 50 cl sa han. Vår servitör tittade på Pierre och sa "Jag tyckte du sa att du ville ha en stor.".


Restaurangen.



Torsdag 19 mars
Pierres sista hotellfrukost innehöll också små goda korvbitar bland baconet. Så gott!


Vi var många som ville åka med buss 292 mot flygplatsen.


Planet från Stockholm har landat i tid och väntar nu på att få föra oss hem.





Tillbaka till startsidan