29 oktober- 12 november 2017 Pierre och Ellinor på rundresa i Marocko.



Söndag 29 oktober
Sen kväll på Arlanda, men Pocket Shop var tack och lov fortfarande öppen.Forex hade tyvärr slut på dirham så vi kan inte växla till oss marockanska pengar och så hade det sett ut i en vecka.



Måndag 30 oktober
Kl 03.15 lokal tid landade vi i Marrakech. Det tog tid att fylla i inreseformuläret och så skulle alla skaffa sig lokal valuta så det tog lite tid på flygplatsen.


Halv sex på morgonen kom vi till vårt hotell och checkade in. Inte så stor mening med att lägga sig för kl 07.30 var det dags för avfärd. Vi nöjde oss med att byta till sommarkläder och det är ju inte det sämsta.


Efter en god frukost kollade vi hotellområdet. Här hade vi nog kunnat bada.


Prick halv åtta var vi på väg på dagens etapp till Fes, drygt 50 mil. Vårt första stopp var på en Afriquiastation med tillhörande servering.


Utsikt från stadsträdgården Jardin de Ain Asserdoun i Beni Mellal där vi fick vandra en stund. Beni Mellal ligger vid foten av Atlasbergen och är en stor stad med nästan 200 000 invånare.


I parken finns flera konstgjorda vattenfall och olika vattenvägar.





Vi stannade också för lunch i Beni Mellal. Alla hade vi halvpension den första veckan, men lunchen låg i ett särskilt paket som vi inte köpt eftersom vår erfarenhet var att det blir alldeles för mycket mat med en rejält mål mitt på dagen också. Det var lätt att ordna en lagom mastig lunch med alla roliga små affärer och fruktstånd. Vi är dock lite fega så det blev Wasa färdigbredda mackor och skalbar frukt. Inte kul att bli magsjuk första dan i bussen.


I Marocko finns tre språk; franska, arabiska och amazigh som är berbernas - ursprungsbefolkningens - språk. Alla tre ska finnas på officiella hus.


Resan fortsatte över Atlasbergen. Bergskedjan sträcker sig över Marocko, Algeriet och Tunisien och har sin högsta punkt i södra Marocko på över 4000 m. Vi var försenade så vi fick inte se Ifrane som ligger ungefär 1700 m ö h och ska se ut som en schweizisk alpby. Det går också att åka skidor där även om det är en ganska kort säsong.


Eftermiddagsstopp för fika mitt ute på en stor slätt. En vacker park och ett litet nöjesfält fanns att tillgå förutom det vi på bussen längtade mest efter - toaletter och kaffe i nu nämnd ordning. Vid halv åtta var vi framme i Fes och stupade i säng.



Tisdag 31 oktober
Med en bra lokal guide gjorde vi en rundtur i Fes.Vi startade vid ett av de slott där kung Mohammed VI bor med sin hustru Salma som kommer från en marockansk medelklassfamilj.


Eftersom kungafamiljen var hemma stod det tre olika vakter vid ingången.


Medinan i Fes är mycket gammal och en av världens största. Den är upptagen på UNESCO:s världsarvslista och ligger på båda sidor om floden Oued Fès som delar staden i två delar.Huset med det gröna taket är universitet Qarawiyin som grundades 859 av en kvinna. Moskén bredvid har samma namn och är den äldsta i Afrika.


Med tanke på storleken och de vindlande gångarna i medinan tog den lokala guiden täten, en inhyrd pojke höll koll på sidorna och vår vanliga guide gick sist för att ingen skulle försvinna när vi startade vår vandring.


Det var trångt!


Åsnor och mulor är de enda fortskaffningsmedel som förekommer förutom handragna kärror. Vår extraguide såg nogsamt till att vi tryckte oss mot väggen när de passerade.


Moské inne i medinan.


Tepaus i en riad, ett hus med innergård.


Eftermiddagsstopp vid det stora torget Place el Hadim - Dödstorget - i Meknes med den berömda porten Bab Mansour i bakgrunden. Två av kolonnerna kommer från Volubilis som stod på onsdagens agenda.


Dagtid är det ganska lugnt på torget, men på kvällen sjuder det av liv berättade guiden. Det fick vi dock inte uppleva.


I stället fortsatte vi till ett mattkooperativ för kvinnor. De arbetar dels i dessa lokaler dels hemma och får förutom arbete också viss undervisning. Chefen och försäljarna var dock män, men flera kvinnor var på gång även för detta.


På slutspurten till dagens hotell såg vi en nyöppnad stormarknad så vi skyndade oss dit så fort vi checkat in. Den var riktigt stor och ny och vi kunde förnya våra förråd av bröd och ost. Ingen alkohol såldes så Pierre fick ta en öl i baren när vi kom tillbaka.



Onsdag 1 november
Påväg till Volubilis passerade vi denna höga mast som var full med paraboler och tillhörande storkbon, alla uthyrda.


Volubilis byggdes omkring år 40 e Kr och låg i den västligaste delen av romarriket. När romarriket föll på 200-talet fortsatte livet i staden även sedan den erövrats av araberna. 1755 drabbades staden av en jordbävning som förstörde den totalt och den föll i glömska.


Vi fick en lokal guide som kunde konsten att visa hur långt framme i utvecklingen de varit. Här beskriver han dåtidens jacuzzi. En engelsman hade gjort många detaljerade teckningar av staden strax innan jordbävningen och med dessa som grund påbörjade ett reataureringsarbete 1915.


Det finns också fantastiska mosaiker framgrävda. Volubilis är sedan 1997 uppsatt på UNESCO:s världsarvlista.


För att komma vidare till Rabat fick vi åka tillbaka till Meknes och gjorde ett litet fotostopp vid detta vackra hus som innehöll en restaurang.


Vattenreserv. Här klev Ellinor i en lämning efter en magsjuk grand danois (måste det ha varit) och vi fick ägna hela besöket åt att rengöra sandalen.


Lunchstopp i Rabat. Medan våra medresenärer gick till sin restaurang satt vi nedanför Kasbah Oudayas och lunchade med Atlanten som utsikt. En kasbah är en typ av muromgärdad medina där ledaren bodde och den användes också som försvar vid attacker och har därför inga fönster i muren.Det var runt 19 grader i vattnet och ingen direkt rusning ut i vattnet på stranden nedanför oss.


Rabat är Marockos huvudstad och i området bor över två miljoner invånare. En lokal guide tog oss först till mausoleet där Mohammed V ligger begravd. Utanför hade dessa två pojkar fullt sjå med att få sina uttråkade hästar att stå still.


Hassantornet är 40 m högt och har inga trappor. När böneutrop ska göras rider därför utroparen, muezzin, upp. Det skulle höra till en moské som planerades på 1100-talet, men aldrig blev riktigt klar.Jordbävningen 1755 förstörde den sen helt, men pelarna står kvar och visar storleken. Den skulle ha rymt upp till 40000 personer.


Mausoleet är öppet för alla, även icke muslimer. Moskéer i Marocko är annars stängda för andra än muslimer.


Här ligger Mohammed V som dog 1961, fem år efter det att Marocko blivit självständigt efter fransk ockupation. Här ligger också hans yngste son. Kistan är av onyx.


Den marockanska flaggar antogs 1915. Det röda symboliserar makten i landet och bandet mellan kungafamiljen och profeten Mohammed. Grönt är av tradition islams färg och stjärnan en kraftsymbol.


Stora moskén sedd från det kungliga palatset. När kungen är här rider han med sitt följe till moskén för fredagsbönen och åker sedan tillbaka till slottet i en vagn dragen av hästar.


Eftermiddagens stopp bjöd på oväntade möjligheter. Marockansk hamburgare är dock väldigt lik den svenska på Donken.


Färden fortsatte till Casablanca. Vi var nu så sena att även de som inte köpt till natturen i staden fick följa med för det fanns inte tid att lämna av oss - och några andra - på hotellet innan. Detta är Hassan II moské som invigdes 1993 och är världens näst största moské. 100 000 personer kan samlas här.


Rick's café från fimen Casablanca låg inte alls här, men en rik amerikanska blev så förtjust i både filmen och Casablanca att hon hittade ett hus och inredde det exakt efter originalet.



Torsdag 2 november
Medan våra medresenärer fick en guidad tur i Hassan II:s moské letade vi oss upp genom den fascinerande medinan där det var full fart på handeln trots den tidiga morgonen.


Mohammed V har gett namn åt detta torg. Det byggdes 1923 och runt detta finns många administrativa byggnader som influerats av morisk konst, t ex justitiepalatset.


Vårt mål för denna tur var dock Notre Dames du Lourdes, en katolsk kyrka med en replik av grottan i Lourdes där bondflickan Bernadette Soubirous fick sina uppenbarelser 1858.


I kyrkan finns många och vackra mosaikfönster.


Vi halvsprang tillbaka och var fem minuter sena bara för att upptäcka att vi med buss skulle fraktas halvvägs upp till kyrkan igen för lunchpaus. Vi tog en promenad och hittade många små roliga affärer och en trevlig park att luncha i.


Efter lunchen besökte vi den stora fiskmarknaden med allehanda mer eller mindre frestande saker till försäljning. Vi hade lite svårt att se de sköldpaddor som kröp omkring i väntan på att bli soppa.


Resan fortsatte mot Marrakech. Hötransporter som denna är mycket vanliga. Vi var stumma av beundran för hur man ens kunnat skapa den.



Fredag 3 november
Morgon på vårt trevliga hotell Semiramis ganska centralt i Marrakech.


Dagen var vikt för en rundtur i Marrakech, men det blev lite komplicerat eftersom vissa delar bara var för de som köpt lunchpaket och det hade ju inte vi. Efter att ha betalt inträdet själva kunde vi dock besöka den vackra Majorelleträdgården. Jaques Majorelle var en franskmålare som 1924 köpte ett stycke land i Marrakech och började samla växter. 1947 öppnades den för allmänheten, men när han dog 1962 började den förfalla. 1980 började modeskaparen Yves Saint Laurent återställa trädgården och efter hans död 2008 uppfördes en liten minnesplats där.


Den starka koboltblå färgen är typisk för trädgården och kallas Majorellblå.


Det är nästan uteslutande gröna växter, men mycket artrikt.


Fredsduva.


På TSS resor ingår alltid besök i en matt-, en smyckes- och en läderfabrik. Nu var det dags för smycken. Vi köpte dock inga.


Efter besöket lämnade vi gruppen och fortsatte på egen hand. Vi var nära den stora järnvägsstationen så vi började där.


Pierre fick gå ut och beundra perrongen som vakten var mycket stolt över. Det var ingen tät tågtrafik, men mycket folk.


Vem kan motstå en McArabia till lunch? Den var riktigt god med stark sås till.


Koutoubiamoskén uppfördes på 1158. Även här är det en ramp upp i minareten som böneutroparen rider uppför. Här fanns tidigare en marknad för religiösa skrifter och det har gett namn åt moskén, Bokhandlarnas moské.


Vi hade Topp10 Marrakech som ledstjärna och fortsatte till de sadiska gravarna genom kasbahområdet.


Gravarna nås genom en smal gång. De anlades på 1500-talet, men var sedan dold till 1920-talet.


Det finns tre stora gravkammare med en trädgård omkring. Där är det många gravar för barn och tjänare.


Totalt finns 66 kungagravar från den sadiska dynastin som härskade i området 1554 - 1659.





Kasbahmoskén uppfördes i slutet av 1100-talet och har ett murat mönster på grönt kakel som är från den tiden.


Kreativ användning av mast fanns även i Marrakech.


Efter tips från en medresenär hade vi letat länge efter hussparv och plötsligt satt de där framför oss - så söta!


På väg upp mot Jema el-Fna, det stora torget i Marrakech och ett av de största i hela Afrika.


Och ja - Jema el-Fna var stort! Det betyder de dödas församling och syftar på att man förr visade upp avrättades huvuden på pålar i avskräckande syfte här. Torget finns upptaget på UNESCO:s lista över platser som ska bevaras till eftervärlden.


Klockan var ungefär fyra på eftermiddagen och plötsligt började det dyka upp vagnar från alla håll. Det var de berömda matstånden som kom och raskt fyllde torget. På kvällen är det ett sjudande folkliv med massor av olika sorters mat och aktiviteter.


Det hade varit kul att prova maten, men aktiviteterna räckte mer än väl åt oss. Det fanns ormtjusare, apor som klättrade på en, hennatatueringar, musik, dans och akrobatik för att inte tala om alla försäljare.





Soukerna grenar ut sig från torget och gatorna blir mindre och mindre så att det är väldigt lätt att virra bort sig. Här finns verkligen allt att köpa för den hugade spekulanten.


För fyra dirham - lika många kronor - fick man ett stort glas iskall färskpressad apelsinjuice. Så otroligt gott!



Lördag 4november
Heldagsutflykt till Essaouira. Det är alltid lika spännande att se var vi får kiss- och kaffepaus. Det här var ett mycket typiskt ställe med högt tempo, gott kaffe och en liten souvenirbutik.


Arganträdet växer i ett litet område nära Essaouira. Det finns små svarta getter som gärna klättrar i träden och äter av bladen. Eftersom detta fascinerar turister och kan generera välbehövliga pengar har detta nu spritt sig. Vita getter lyfts upp i träd nära vägen och visas upp. De stackars getterna såg dock skräckslagna ut och ville verkligen inte äta bladen utan hade fullt upp med att hålla balansen.


Ett ofördärvat arganträd liknar ett olivträd, men ger inte det silveraktiga intryck som olivträden gör. Frukterna liknar också oliver, men är rödaktiga inuti.


I Marocko har det startats många kvinnokooperativ som tillverkar arganolja och andra produkter från arganträdet. Vi stannade vid ett av dem.


I en stor sal satt många kvinnor i olika avdelningar. De var sysselsatta i olika delar av tillverkningen av arganolja.


De hade arbetsrotation och satt en timme i taget på varje ställe. För att få fram oljan måste fröna klyvas, rostas och pressas.


Utsikt över Essaouira som ligger vid Atlanten och är en vit-blå stad. Det är en mycket gammal stad, utgrävningar visar att det var befolkat här redan på förhistorisk tid. Nu bor här knappt 80 000 invånare och medinan i staden är upptagen på UNESCO:s lista över världsarv.


Essaouira har fortfarande en aktiv fiskehamn. Runt staden finns en fästningsmur som man kan gå på. Stadsplanen är från 1765 då en arkitekt på ett kapat fartyg fick i uppdrag att rita den.


Hamnen heter Scala du port och har en fyrkantig bastion som vakar över sig. Vi åt lunch på en liten fiskrestaurang med utsikt över havet. Inte fel alls.


Det stora torget heter Place Moulay Hassan. Här stötte vi på en skicklig akrobatgrupp som hjulade och voltade runt oss.


Medinan.


Fästningsvallarna mot havet från insidan.


Orson Welles kom till Essaouira 1949 för att spela in filmen Othello. Dessa kanoner var med i filmen. Orson Welles har fått ett litet torg uppkallat efter sig nere vid hamnen.


Mellah kallas den del av staden där en judisk befolkning bodde på 17- och 1800-talet. De har sedan länge flyttat därifrån, men husen känns igen på balkongerna mot gatan.


Välanvänt torg med tvätt av både hår och kläder. ¨


Så fin skylt, men vi var tacksamma att vi inte hade problem med tänderna.


Det var full fart i soukerna och härlig frukt att köpa.


Hemma på hotellet tog vi en avslappnande promenad före maten i den fina trädgården. Sen fick vi utsökt tagine, ragu lagad i ett lerkärl.



En vecka på hotell Club Marmara Madina
Söndag förmiddag bytte vi hotell till Club Marmara Medina som ligger i La Palmeraie 15 km utanför Marrakech. Det är en vidsträckt palmodling norr om staden och delar av den betraktas som Marockos svar på Beverly Hills.


Rummen ligger i nio små riader i ett stort grönskande område. Vi bodde i nummer 3, Medina, och hade turen att få ett rum på bottenvåningen alldeles bredvid den lilla innergården.


Vi kom ganska tidigt och fortfarande var det tämligen tomt nära stora poolen, men det skulle ändra sig.


Våra poolhandukar var väldigt förtjusta i varandra.


Vi kom snabbt in i en daglig lunk som började med en riktigt fin frukost strax före halv åtta. Vi beställde var sin fin omelett och Pierre provade sig igenom hela sortimentet av små frukostbullar.


Sen gick vi ut från hotellområdet för ett par timmars promenad i det fantasktiska landskapet. Av en mycket fågelkunnig medresenär fick vi tips om fåglar att titta efter.


Ganska karg natur med Atlasbergen i bakgrunden.


Ibland mötte vi får- eller gethjordar och passerade ett av deras nattställen.


Hotellområdet ligger mitt ute på slätten och de kringliggande byarna har bara fortsatt med sina liv. Barnen kom och bad om dirham, men i övrigt brydde man sig inte mycket om oss. Vid denna by fanns lämningar kvar efter vattenledningssystem. Redan på 1000-talet hade almoraviderna infört detta, men de vi såg av av senare datum.


Strax utanför hotellområdet gick det att rida på kameler eller köra fyrhjuling. Vi hann dock inte med något av detta.


Rätt som det var passerade vi muromgärdade egendomar där man kunde ana grönskan innanför.


100 m från infarten till området fanns denna dypöl med ganska mycket skräp i. De små prickarna som sticker upp är dock huvuden på några av många sköldpaddor som bodde där.


Klockan elva var det ett zumbapass...


och det följdes halv tolv av vattengympa.


90% av våra medresenärer köpte all inclusive, fyra hade halvpension och vi hade bara bed&breakfast. Innan vi åkte till hotellet hade vi införskaffat bröd, ost och frukt och det var precis lagom för oss. Svårigheten var att få tag på vatten, men det löste sig också.


Vid etttiden gick vi tillbaka till poolområdet och hade en lugn och skön stund under olivträden.


Inom området växte massor av olivträd och medan vi var där pågick olivskörden. De var riktigt goda.


Halv tre var det dags för boule. Det gick ganska - för att inte säga väldigt - bra för oss. Både var för sig med andra hotellgäster och tillsammans vann vi våra matcher. På hotellet bor mest fransmän så konkurrensen var stor.


Pierre berraktar nöjd sitt fina utkast uppbackad av en lika nöjd lagkamrat.


Lyckliga vinnare! Ellinor fick dessutom nöjet att lägga de två avgörande kloten som ledde till vinst. Härligt!


Aperitifdags.


Middag. Idag nudlar med kycklingsmak, bröd, ost, kex, frukt och en chokladbit. Pierre förvaltade vår medförda box med vitt vin väl och vi fick en dl vin till middan varje dag.


Kvällspromenad.


Entréhallen i kvällsljus.


Kvällsro.



Tur till Marrakech
På onsdagen åkte vi in till Marrakech för att turista lite och fylla på förråden. När vi klev av shuttlebussen kom en av trädgårdsarbetarna (som kom i en annan buss nästan samtidigt) fram till oss och sa att han kunde visa oss till berbermarknaden som var just idag. Mot alla råd följde vi med och fick först komma till denna man som har en ugn. Hit kommer kvinnorna och gräddar sitt bröd och här rostas olika mandlar och annat.


Han visade oss också skillanden på dam- och herrkläpp på dörrar.


Ingågnen till en riad. Dörren till höger används av turister som bor där, den rakt fram av marockanerna själva.


Uppe på en takterass fick vi en riktigt fin utsikt över Marrakech och många riader. Koutoubiamoskén utgör som alltid ett bra riktmärke.


Han ville inte ha betalt av oss, men lämnade oss i en stor butik där vi vallades mellan olika avdelningar. Vi hoppas att han fick provision på det vi köpte. Taket är gjort av cederträ. Från den stora affären fördes vi till en kryddhandel, men sen kunde vi fortsätta själva.


Nära Jema el-Fnaa var det ett brokigt folkliv. Vi fortsatte turen in i medinan i jakt på Ben Yusuf-madrassen, en gammal koranskola med mycket vackra utsmyckningar.


Vi stannade upp för att kolla vägen på kartan och vips kom en kille och pekade ut vägen, men till berbermarknaden. Han ropade på en kompis som skulle dit och vi följde snällt med. Dit kom vi dock aldrig. Vid ingången till garveriet stod ytterligare en ung man som gav oss var sin berber-Chanel, d v s en kvist mynta, och påbörjade en guidad tur på graveriet.


En mycket kunnig ung man var det som visade oss hur man tar bort pälsen från skinnet, lägger det i olika mjukande bad och hela vägen fram till färdig produkt i en butik. Han ville ha betalt, men var nöjd med 20 dirham för oss båda.


Vi letade oss sedan tillbaka till Jema el-Fnaa på egen hand, men det var trångt på gatorna och hela tiden uppmanades vi att hålla oss nära väggen på höger sida.


Nej, Ellinor ville inte hålla i ormen. Det var en sorglig syn med halvdöda ormar och utklädda apor, men många tog ändå foton med en apa på axeln så det lönade sig uppenbarligen.


Vi förnyade våra lager av mat och dryck på ett litet Carrefour nära stadsmuren och tog sen shuttlebussen hem vid tretiden. Här är vårt fina inköp i affären. Det gick inte att motstå.



Fåglar
Tack vare den mycket fågelkunnige medresenären fick vi en extra dimension på resan. Han både visade oss nya arter och gav oss tips på vad vi skulle leta efter och var. På det viset kom vi hem med nio nya kryss. Rörhönan kände vi dock igen sen tidigare, det är Ellinors favoritfågel.


Marockansk sädesärla - motacilla subpersonata - har lite annan teckning på huvudet än den vi brukar se här hemma.


Drillsnäppa.


Turkduvan är inte ovanlig, men har så fint sällskap av svartstarar.


Svartstare.


Svarthakad busksvätta.


Tofslärka.


Trädgårdsbulbyl hade vi aldrig hört talas om, men när vi väl sett den första såg vi hur mågna som helst.


Hussparv.



Hemresan söndag 12 november
Säg den lycka som varar beständigt! Vips var det dags att åka hem. På väg till flygplatsen fångade vi denna kreativa användning av en moppe med en familj på fem personer ombord. Det är lag på att föraren ska ha hjälm, men där slutar det.


Efter två säkerhetskontroller och två passkontroller med ifyllande av utresekort var vi slutligen framme vid gaten. Vi hann t o m gå till en lounge och äta en god middag och surfa lite. Planet gick nästan i tid och vid tio var vi på Arlanda. Då hade Pierre läst ut den tredje tjocka boken och Ellinor löst korsord tillsammans med stolsgrannen i två timmar så det var en mycket lätt hemresa efter två riktigt roliga och innehållsrika veckor i Marocko.






Tillbaka till startsidan