25 april - 3 maj 2017, Ellinor och Pierre vandrar på Rhodos



Tisdag 25 april

Tidig morgon på Arlanda. Vi har klarat av den långa kön till säkerhetskontrollen, själva kontrollen och nu är det dags för det traditionella bokköpet. Ellinor tar hjälp av flickan som jobbar där och blir lycklig ägare till Dansa med de drunknade av Lars Mytting. Pierre medför två olästa böcker hemifrån.


Fördelen med tidig start är att man är på plats tidigt också. Före lunch lokal tid har vi checkat in på hotell Amphitryon - på höger sida bakom bilarna - som ligger alldeles perfekt för oss med fem minuters promenad både till gamla stan, bussstationen och hamnen.


Rekognocerande promenad, nu på väg upp till gamla stan efter ett besök på turistbyrån. Där fick vi tips om att den helige Marcos kyrka har sin vackra trädgård öppen eftersom det är helgonets namnsdag idag.


På vägen passerade vi denna båge och en annan likadan bakom den.


Amboiseporten in till gamla stan. Sedan 1988 finns Rhodos gamla stad upptagen på UNESCO:s världsarvslista.


Vi gick direkt till den helige Marcos kyrka och den vackra trädgården där eftersom den bara är öppen denna enda dag om året. Den ligger precis vid stadsmuren inne i gamla stan och sköts av Marc de Montalenbert Foundation.


Så vacker trädgård! Sen fortsatte vi ner till hamnen eftersom vi vikt en hel dag för besök i gamla stan.




Onsdag 26 april

Första vandringsdagen började halv nio med att Pierre försökte knäcka koden med busslinjerna och köpa biljetter till Malona. Det gick bra. Numren på bussarna är inte en linje utan bussens eget och när man köper biljett står numret på bussen på den. För 2,8 euro per person var vi snart på väg.


Vår vandring skulle börja vid kyrkan i Malona, men det tog oss en lång stund att hitta den trots frågor till och charader för de tålmodiga byborna. Vår grekiska har vissa brister.


Vid havet var det ungefär 20 grader, här låg det runt 35 så det gick åt en hel del vatten medan vi beundrade fruktträdgårdar, olivlundar och utsikter. Så härligt!


Plötsligt stötte vi på patrull och ingen väg fungerade. Pierre har nu löst problemet - han hade slagit in sista siffran fel på en koordinat så att vi hamnade hemma hos en familj i stället för i en Y-korsning.


Vår vandring var tredelad med en liten ring upp till ett vattenfall och mer raka vägar till och från ringen. Här tar vi vårt förnuft tillfånga och avstår från ringen eftersom det i alla fall inte är någon fart på vattenfallet så här års.


Där uppe i bergen ligger vattenfallet som vi alltså inte besökte.


Olivträden blommade och gav behaglig svalka åt två varma vandrare som började få slut på vatten.


På Stefanos taverna vätskade vi upp oss innan vi tog tvåbussen hem.


Kvällspromenad i behaglig värme och vackert fasadbelysta träd.


De första vykorten på väg hem. Tidigare på dagen hade Ellinor försökt köpa frimärken på posten, men av misstag gått in på Office de Port i stället för Office de post. Det blev total förvirring, men löste sig.




Torsdag 27 april

Dags för ett besök i termalbaden i Kalithea. De är kända sedan antiken för sitt hälsobefrämjande vatten som stiger upp ur klipporna. Romare, korsfarare och många andra har badat här. 1912 erövrade italienarna Rhodos från turkarna. Badet hade då varit stängt en tid, men 1929 öppnades det igen efter en restaurering och var sedan öppet till 1967. Det fick sedan förfalla, men är nu öppnat och uppiffning pågår.


Fortfarande pågår arbetet med att återställa området i dess forna glans och modernisera, men det är mycket vackert redan nu.


Bröllop och andra stora fester är vanliga inslag.


Källorna håller 19 grader, men havet var svalare än så tyckte Pierre när han tog ett dopp.


Utsikt från våra stolar. Det kostar två euro att komma in och så ska solstolarna kosta lite till, men idag var det gratis.


Ännu var inte allt igång, men restaurangen var mycket trevlig även om den bara sålde dryck än så länge.


Pierre torkar badbyxorna i väntan på bussen hem.


På eftermiddagen tog vi en liten tur i den moderna delen av staden och startade i hamnen.


Om Kolossen på Rhodos stod här med ett ben på varje pelare eller ej är oklart. Statyn i brons av guden Helios var över 30 m hög och byggdes på 280-talet f Kr. Den förstördes vid en jordbävning 226 f Kr och har aldrig återuppbyggts.Delar av statyn låg kvar i havet nästan 800 år innan de försvann helt.


Vår promenad fortsatte längs stranden. Än är det inte säsong så det var ganska glest mellan upptagna solstolar.


Pierre visade var han brukade sola för 50 år sen; ganska nära muren borta vid akvariet. Där var det gratis att ligga och det gick att söka lite skugga om man rullade in nära muren. Akvariet spar vi till en annan dag.


Windy beach gjorde verkligen skäl för sitt namn och var ganska öde fortfarande. Snart kommer den att fyllas av surfare och lite mer äventyrslystna badare.


Kvällspromenad. Yachten till vänster heter Megan och är registrerad på Kajmanöarna. Det går bra att hyra henne för runt 700 000 dollar i veckan, men då ingår också en besättning på nio personer,




Fredag 28 april

Vandringsdags igen. Denna gång startade vandringen vid klostret Paramithias så vi tog bussen till avfarten på vägen till Archangelos och promenerade de sista kilometrarna. Klostret är ganska nytt och startade på 1970-talet i strikt grekisk-ortodoxisk anda. Guideboken är skriven för bilburna vandrare så vi fick modifiera lite.


Det fanns stora anslag om att man ska vara propert klädd för att få komma in så vi nöjde oss med att titta utifrån. Vi var hela och rena, men inte säkra på att vi var propra.


Enligt vandringsboken ska man gå denna väg ner och sen ta en grusväg till vänster. Munkarna har dock satt upp stängsel med taggtråd och en munk som vi mötte pratade visserligen i sin mobil, men lyckades vara mycket tydlig med att vi inte fick gå där.


Vi hittade en annan väg som ledde till samma ställe, en cementfabrik, och traskade vidare. Värmen var tryckande, över 35 grader och ingen vind, men vi hade gott om vatten och var vid gott mod. Vägkoll för säkerhets skull är dock aldrig fel.


Det gick uppför, uppför och småningom belönades vi med en fantastisk utsikt.


På ryggen av berget hade vi utsikt åt alla håll.


Inte nog med det - det stod ett pinjeträd efter vägen och gav oss härlig skugga och svalka.


Plötsligt rasslade det till vid sidan av vägen och en enorm fårhjord sprang förbi oss. Någon herde såg vi inte till.


Det var inte fel alls att börja gå neråt och samtidigt få den vackra utsikten ner mot havet.


Ställe för liten kris. Vattnet var helt slut liksom Pierre. Ellinor hade lite kvar i en flaska och efter att ha druckit det och vilat lite kunde vi fortsätta. Pierre hade kommit på att vi inte behövde gå sista backen upp till klostret igen vilket gav nya krafter. Vi hade ju ingen bil att hämta där.


Vi såg en buss passera vid stora vägen, men hann inte med den. I stället satt vi under tak på en bensinstation och drack nyinköpt vatten i en timme innan nästa buss kom. Vilken njutning och vad duktiga vi varit! Det var inte alls fel att ligga och läsa vid hotellets pool resten av dagen.




Lördag 29 april

Dagen var vikt åt gamla stan i Rhodos stad. Vi startade tidigt och det var behagligt foktomt när vi gick in genom Eleftherias gate och fortsatte in i stan.


1309 ockuperades Rhodos av Johanniterorden (som sedan blev Malteserorden på 1500-talet). De byggde stadsmurarna och innanför dem en för den tiden modern stad. Ordern bestod av temeplriddare som var uppdelade i åtta nationer. Längs denna gata - Avenue of Knights - boddes de och högst upp ligger Stormästarens palats.


Små söta gränder längs Avenue of Knights.





Stormästarens palats. Det var från början en bysantinsk fästning, men blev på 1400-talet administrativt centrum för Tempelriddarna. Stormästaren kunde komma från vilken som helst av de åtta nationerna. Malteserorden höll stånd mot alla anfall fram till december 1522 då de gav upp efter att Sülayman I belägrat staden i flera år.


Vi fortsatte vår vandring och gick nerför Sokratous, behagligt tom så här på förmiddan.


Det är lätt att tänka sig folkvimlet för 700 år sedan med den fina renovering som gjorts, till stor del med EU-bidrag.





Vi gjorde en liten avstickare genom Thalasssini gate, den pampigaste av portarna från Tempelriddarnas tid.


Hippocratous torg.


Vissa delar av staden är inte helt renoverade ännu.


St Marys gate med tornet vid inloppet till Mandrakihamnen och St Nicolaus fyr.


Hemlig gång genom stadsmuren.


Merlina Merkouriteatern i vallgraven har ofta olika föreställningar, men hade inte startat för säsongen ännu.





Välförtjänt fikapaus. Minuten efter fotot upptäckte Pierre att han inte hade nyckeln till vårt rum på hotellet. Vi letade och letade, men fick skamsna gå tillbaka till hotellet och erkänna att nyckeln var borta. Där tog de helt lugnt fram den och uppmanade oss att lämna in den när vi gick ut. Vi hade glömt den på rummet för att det var hanterkare där och sedan hade våningspersonalen lämnat ner den i receptionen.


Kvällspromenad på gågatan nere vid hamnen.


De sista vykorten är nu klara för den långa resan till Sverige.




Söndag 30 april

Medan Pierre köpte biljetter till bussen kollade Ellinor in hotellet där Pierre bodde för 50 år sen. Det ligger högst upp i gränden och är numera privatbostäder.


Visa av tidigare vandringar hoppade vi denna gång över att följa boken slaviskt. I stället klev vi av bussen vid avfarten till Kolymbia och gick några kilometer längs vägen mot Eleousa. Det är pyttelite trafik på småvägarna och det var tämligen platt så det blev en skön promenad.


Lite djurliv längs vägen.


Vid avtagsvägen till Efta Piges - De sju källorna - fanns en fin stig upp genom skogen.





Under den italienska ockupationen i början av 1900-talet byggdes en tunnel genom berget för att leda vatten till bevattningen av odlingar. Den är 180 m och kolsvart. Den sägs kunna bota fobier och annat och går man genom den blir man 10 år yngre.


Tavernan strax bredvid lockade oss mer.


Ellinor fortsatte upp till de sju källorna medan Pierre väntade nedanför. Det var ingen riktig fart på vattnet idag.


I området strövar massor av påfåglar omkring fritt och hela tiden hörde vi deras ödsliga rop.


Det finns en fin och väl utmärkt led mellan Epta Piges och Archangelos så den tog vi ner.


I väntan på bussen i Archangelos lyckades Ellinor lokalisera en glascontainer. Bussen kom tio minuter för tidigt och var knökfull. Efter ett par km erbjöd en vänlig tysk dam Ellinor sin plats och strax därefter fick Pierre hennes mans plats. Vi börjar uppenbarligen ha ett helt åldersadekvat utseende.


Utvilade och nyduschade kunde vi sedan besöka "vår" mataffär.




Måndag 1 maj

Kombinerad utflykts- och vandringsdag, den sista dessutom.Vi tog den tidiga bussen till Lindos, som ligger fem mil söder om Rhodos, och gick nerför den branta backen till själva staden. Där började vår vandring.


Mellan murar bakom den bortersta parkeringen fanns en frestande stig som vi tog.


Parkeringen var inte halvfylld än.


Med hjälp av den upptramade stigen och små stenrösen sökte vi oss allt längre ut mot Cape St Emilianos.


Målet för vår vandring var Cleobulus grav längst ut på udden. Cleobulus levde på 500-talet f Kr och anses ha varit en av de sju vise männen i den antika världen. Han skrev mer än 3000 gåtor. Han var en omtyckt ledare och graven restes ett par hundra år efter hans död.


Vi närmar oss målet.


När det började stiga uppåt lite mer valde Pierre att vänta.


Utsikt från graven mot Lindos och Akropolis ovanför staden. Dit upp kan kan rida på åsnor.


Hej, hej!


Återförenade.


Det fanns mycket att titta på förutom den vackra utsikten, t ex denna fjäril.


Vi trodde att detta är en ängspiplärka eftersom den ryttlade för fullt, men när vi tillfrågade kunniga personer i gruppen Artbestämning av fåglar på Facebook fick vi veta attdet är en tofslärka. Nytt kryss!


Akropolis i Lindos är det mest berömda efter det i Aten. Det ligger på en 118 m hög klippa och var mycket svårintagligt.


När vi kom ner till Lindos efter den fina vandringen var det proppfullt med folk och mycket rörigt.Vi tittade på varandra och tog raskt matarbussen upp till busstationen. En halvtimme senare satt vi på bussen till Rhodos utan att ha sett Akropolis. Vi kände att ett antal bussresor till olika fantastiska antika städer i Turkiet räckte för vår del.




Tisdag 2 maj

Allra sista dagen på Rhodos. Det är packat och klart och vi ska strax ge oss ut på stan för bussen till flyget hem går inte förrän kl 20.00 i kväll.


Hamnen varförsta anhalten på vår tur.


Där hjortarna står skulle det kanske alltså ha stått en mer än 30 m hög bronsstaty avguden Helios. Det är en häftig tanke. Yachten Megan låg fortfarande kvar. Det finns tolvsängplastser fördelade på sex hytter så kanske ska vi försöka samla ihop lite vänner och hyra den?


I Palazzo del Governo finns polisen för ögruppen Tolvöarna där Rhodos är den största ön. Byggnaden är i venetiansk stil, ritade av den italienske arkitekten di Faustio och byggdes 1927 under den italienska ockupationen.


Fin frestelse.


Vi avstod från att besöka casinot denna gång.


Den första maj drar säsongen igång. Plötsligt fanns det gott om både stolar ochpersoner som tar betalt för dem.


Akvariet i Rhodos togs i bruk redan 1938 och består av två delar. I den första finns modeller av olika fiskar och miljöer och sedan kommer en akvariedel. Golvet är lagt på samma vackra sätt som många trottarer.


Spindelkrabba.


Murenor.


Efter besöket fortsatte vi till Windy beach som nu också börjar mobilisera inför turisinvasionen.


Gågatan.


Dags att ta sig an att gå uppe på stadsmuren. Man börjar vid Stormästarens palats med att betala tre euro per person och har sen minst en halvtimmes vandring framför sig.


Utsikt mot hamnen och det andra kryssningsfartyget vi såg denna vecka.


Det mesta av stadsmuren byggdes av Tempelriddarna på 1300-talet(inte av dem själva kan man väl misstänka), men delar har också tillkommit senare. Vid St Johns gate får man gå ner igen.


Liten avstickare till hamnen för lite svalka.


Vin- och spritaffär med atmosfär.


Turen fortsatte nedanför ringmuren.


Korsriddarnas gata igen, odos Ippoton Den är 200 m lång och sex m bred.


Utanför ringmuren finns ett stort parkområde.


På väg upp från busstationen beundrade vi ånyo huset där Pierre bodde 1967 fast från ett annat håll.


Dags för en annan del av hamnen på piren som leder ut till fästningstornet med fyren St Nicolaus. På vägen står tre väderkvarnar utan vingar och längs kajen ligger massor av flotta motorbåtar.


Utsikt mot turisthamnen där kryssningsfartyg lägger till.


Det gäller att sticka ut i kampen om åkvilliga turister.


Fikapaus där Pierre brukade sitta 1967, den nya marknaden. inkastaren var i vår ålder så han och Pierre hamnade i en lång diskussion om hur det var på den tiden det begav sig.


Nu hade vi bara ett projekt kvarför dagen - vallgraven. Murarna runt gamla stan är runt fem km lång totalt och i mitten löper en torr vallgrav.


Riktigt härligt promenadområde med stor variation.











Incheckade och klara väntar vi på att få gå ombord. Planet lyfte lite försenat kl 23.15 och strax före tre var vi hemma i Mälarhöjden igen efter en riktigt rolig och innehållsrik vecka.






Tillbaka till startsidan