Vi återvänder till vårt kära Frankrike




Onsdag 11 juni
Bilen är hemma efter kopplingshaveriet i Karlskoga och vi packar för fullt in i det sista, men klara blir vi i tid och efter Olles avslutning och lite lunch är vi iväg avvinkade av Ulrika.

Vi hann ner genom Sverige och passerade Öresundsbron i precis lagom tid för att få se den vackra solnedgången. Vid elvatiden gjorde vi kväller på Farö.


Torsdag 12 juni
Morgon på Farö med bron över Storströmmen i blickfånget.

Färjan mellan Rödby och Puttgarten. Sorgligt nog för Pierre var det alldeles för tidigt för currywwurst.

Vid tretiden var vi framme vid dagens mål, campingen Auf der Simpel i Soltau. För första gången bereder vi ett riktigt läger.

Kontrolltur till Heidepark Soltaus entré så att vi inte missar starttiden i morgon. Det ska bli kul att prova årets nyhet Flug der Dämonen som är Tysklands första wing coaster, men det är nog bra att vara där tidigt.


Fredag 13 juni
Kvart i tio väntade vi tillsammans med många andra på att nöjesfältet skulle öppna och prick tio skenade vi med de flesta andra mot Flug der Dämonen. Vi kom långt bak i kön, men tyvärr var attraktionen trasig och avstängd så vi åkte lite annat. När vi passerade en halvtimme senare var den igång och det var mindre än tio minuters kö så vi åkte ett par gånger på raken. Mycket roligt! Allra bäst var att sitta längst fram.

Ingen kö till Big loop heller, en klart underskattad attraktion med magkill.

Vi arbetade oss sakta fram mot Colossos som syns i bakgrunden, världens brantaste berg- och dalbana byggd i trä.

Pierre har under ett par år knappt åkt något alls, men denna dag var han desto mer på hugget. Tillsammans med Olle tog han en turi Aqua spin. Ett av dagens värsta åk - man står bitvis på axlarna.

Dags för Colossos. Riktigt härlig tur om än lite skakig.

Det gällde att få de små vagnarna att snurra runt förutom att hela karusellen gick runt runt. Pierre och Olle testade att sitta på olika sätt och detta var det sätt som gav störst utdelning, fast även den var klen. Bara ett par snurrar. Kl 17.00 stängde Heidepark och vi stapplade trötta hem där vi upptäckte att det var campingens grillkväll. Hurra - en värdig avslutning med currywurst, kyckling och pommes blev det.


Lördag 14 juni
Resan fortsatte mot sydväst och strax efter lunch nådde vi Wetzlar. De trevliga holländarna bakom oss backade så vänligt lite och vips fick vi också plats innanför husbildsområdet.

Rundtur i stan. Det finns en mycket fin gammal stadskärna innanför murarna och vi såg också huset där Goethes Lotte bodde med sin familj. De blev inte alls ett par, men under det år, 1772, Goethe vistades i staden var han mycket förtjust i henne. Bilden visar dock huset där han brukade äta middag.

I Wetzlar finns Leicafabriken och området är känt för optik. Överallt finns olika optiska experiment och detta var alldeles nytt.

Det var riktigt häftigt att se New York 365 grader och Olle pekade raskt och enkelt ut både sevärdheter och huset där de bodde i våras.

Lurigt hus, men Peirre var nöjd med att vara familjens överhuvud igen.

Laboranten i labyrinten och lubba runt den.

Gråhägern och Nilgåsen önskade oss en trevlig resa.


Söndag 15 juni
Dags att ta sig över till Frankrike. Vid ettiden nådde vi Ribeauvillé och fick ställa oss sist i den långa kön för incheckning på vår favoritcamping. Det fanns plats åt oss också - nr 6 som är Pierre absolut bästa plats väntade på oss. Lite senare kom Isabelle, campingvärdinnan, med en stor påse körsbär som välkomstpresent. Så härligt att vara här!

I väntan på att lunchstängningen skulle passera gick vi upp till stan och åt lunch. Goda mackor vet vi allt var man kan få tag på.

Liten stadspromenad.

Storkbo med invånare.


Måndag 16 juni
En strålande Alsacemorgon och långt bort glittrade tornet på Haut Koenigsbourg i solen. Tänkt att vi har vandrat dit härifrån flera gånger. Det är sjutimmarsturer.

Plats nr 6, lika fin som alltid och med behaglig skugga och full kontroll över in- och utåkande. Det gillar Pierre.

Stadspromenad. Upp till St Ulrich fortsatte vi dock inte denna gång.

Dagens storkbo med minst två boende.

Ljuvliga amplar som komplement till alla fina kaskadpelargoner.

Välsmyckat hus på Grand rue.

Bibilioteksskrubb vid rådhuset. Låna eller byt.

Liten tur på kooperativets vinmuseum. Fint, men luktade alldeles för mycket vin, tyckte Olle.


Tisdag 17 juni
Strax efter åtta lämnade vi Ribeauvillé och åkte över till Tyskland igen för att gå på Europapark i Rust. Förra året var vi nästan ensamma på husbilsparkeringen, men i år var den nästan full. Vi fick i alla fall en fin plats med el och kunde nöjda bege oss till parken.

Där väntade nästa överraskning. Vi hade medvetet valt en tisdag för att det inte skulle vara så proppfullt med folk, men det var det. Riktigt fullt! Fast det var lika fint som alltid ändå, bara lite trängre. Här gällde det att vara taktisk för att hinna med allt vi ville trots köer så vi startade med att passera den franska delen på väg till Blue Fire efter att ha åkt vår favorit Silver Star en gång.

Blue fire - lika kul som vi mindes den. Pierre tog det lite lugnare och stod över just denna och fördrev de 40 minuter Ellinor och Olle köade på ett behagligt sätt.

Nästan framme.

Wodan var inte heller fel om än lite väl skakig.

Vips så var det lunchdags. Hot dog i olika utföranden med mycket god korv.

Atlantica Aqua Splash var blöt. Allra blötast blev Ellinor som satt längst fram.

Hon stod därför över Tiroler Wasserbahn där Pierre och Olle uppnådde ungefär samma våthetsgrad.

Men kul var det och varmt var det också så vi torkade fort alla tre.

Raskt marscherade vi vidare till Mir på den ryska delen av parken. Kul!

Dags att blöta ner sig igen. Poseidon fixade det.

I väntan på vätan.

Efter tio timmars friskt åkande gick vi nöjda hem när parken stängde kl 19.00. Ingen ork fanns dock kvar till matlagning så vi åt på den Westerninspirerade restaurangen. Pierre åt Speedy Gonzales och Olle och Ellinor var sin god sallad.


Onsdag 18 juni
Efter en dag i bilen stannade vi i Villars-les-Dombes. Förra året stannade vi en natt på samma ställe och hamnade i ett gigantiskt åskväder. Detta upprepades i år. Olle och Ellinor hade gått till restaurangen där det fanns Internetuppkoppling och där blev de fast ganska länge i stället för att kunna gå och bada i den finna poolen.

Åskan drog vidare men ösregnet blev kvar. De misstyckte inte alltför mycket.


Torsdag 19 juni
Vi bestämde oss för att en lång dagsetapp med Carnon-plage som slutmål var bättre än att ta små dagsetapper och vid fyra rullade vi in på Les Saladelles. Plats 91 var vår för två nätter. Tyvärr kostade Internetuppkopplingen alldeles för mycket så det blir ett par Wififria dagar, men stranden och Medelhavet är fortfarande gratis.

Vi firar att vi är framme med att grilla kött och merguez. Det var ett tappert försök av Pierre att merguezröklägga åtminstone halva campingen, men det blåste alldeles för lite för att det skulle kunna lyckas. Blev gott i alla fall.

Vi hade sett både vita hästar och svarta tjurar på vägen till Carnon och nu fattades bara rosa flamingos. Här brukar vara ett säkert ställe att få se dem, men uppenbarligen har det varit väldigt torrt ett tag för hela sjön var uttorkad. Som tur var stod de ett par km längre bort så att vi såg dem när vi fortsatte resan.

Vi fortsatte ner till stranden och fascinerades av förbudet att ha kikare.

Sedvanligt utbröt olika akrobatiska övningar. Pierre visade att han kan nudda marken och Olle satsade mer på konstiga gångstilar.


Fredag 20 juni
Härlig frukost utomhus innan vi gick till stranden.

Det här är dagens enda uppgift - att sola och bada.

Olle hade glömt sina simglasögon hemma och hittade ett par passande i "vår" lilla affär. Men vad ser han egentligen genom dem?

Det visade sig att sol och bad var fördelat. Ellinor och Olle badade i timmar medan Pierre tog hand om solningen.

Fast en liten värmade stund snodde de åt sig i solen.

Strandlivet tog på krafterna, men en liten power nap hjälpte upp den saken.

Midsommarmiddag. Sillmacka, förstås, och sen cordon bleu, pommes frites och sallad med creme brulée til efterrätt. En lagom fransk-svensk blandning.


Lördag 21 juni
Katarina hämtades i Bezière och sen fortsatte vi alla fyra ner till Argeles-sur-mer. Vi kom två dagar för tidigt, men hade per telefon fått lov till en plats i väntan på plats 2 på måndan. Vi möttes av Claude och Teresa med tre kindpussar och mycket glädje. 27 visade sig vara ett trevligt ställe att stå på.

Självklart började vi med att se vad som förändrats sen förra året. Kooperativet fanns tack och lov kvar.

Muscaten var fortfarande lika god.

Fiskaffären är alldeles ny och ser mycket frestande ut, men är alldeles för dyr berättade Claude.

Det äldsta matstället, La Reserve, hade genomgått en ansiktslyftning, men den trevliga rabattön med mur omkring utanför där man satt och tjuvkikade på fotboll och lokala artister var borta. Trist och småsnålt, tyckte vi.

På kvällen gick vi den lilla affärsgatan vid havet. Vi var förvisso inte ensamma.

21 juni är det musikkväll i hela Frankrike och på scenen vid havet stod Jam City. De startade med Aviicis låt Levels och där föll Olle ifrån. Han var inte direkt impad.

När sångerskan trädde in på scenen och sjöng bad han att få gå hem. En kombination av hennes engelska, sångrösten och klädsel blev lite för mycket. Men att en musikkväll i hela landet är en trevlig tradition var vi alla fyra helt överens om.


Söndag 22 juni
Dagen tillbringade vi på stranden. Olle satte årets badrekord med fem timmar i vattnet, men Ellinor och Katarina kom inte långt efter. På kvällen tog vi en liten stadspromenad. Lite lugnare än igår, men ganska mycket folk.

Crazy wave fanns kvar på nöjesfältet. Genom att tjoa och hurra lyckades Pierre, Katarina och Olle få en minst dubbelt så lång tur mot den normala även i år. Det drar dit nya åkare.


Måndag 23 juni
Måndag är marknadsdag i Argeles så vi gav oss förstås iväg dit. Det tar fem minuter om man går sakta.

Vi startade med oliver, gröna och svarta, och tapenade rouge.

Sen var det dags för grillad kyckling och ljuvlig potatis liksom tomater i ståndet bredvid. Så hade vi fått ihop en riktigt god lunch.

Eftermiddan tillbringade vi på stranden.

Nya badringen underhåller både länge och väl. 2½ timme klarade Olle och Katarina innan det 21-gradiga vattnet kändes väl svalt.



Pierre hade en modig dag och doppade sig två gånger.

Kvällssol över Racou.


Nya platsen är nu inflyttad och klar.


Tisdag 24 juni
Efter att ha badat hela förmiddan insåg vi att vi nog borde handla lite också. Vi vandrade iväg till Lidl och på vägen dit föll Pierre i trans över allt som blommar så vackert.

Stranden vid randen av Pyrenéerna har verkligen vacker inramning.

Nu vet vi varför de tagit bort planteringen vid La Reserve. Det var första etappen i en upprustning som ska vara klar i mars 2015. Det blir spännande att se resultatet.


Pierre återupptog ett av sina favoritnöjen på campingen - att byta ut skor för duschande. Olle och Ellinor kunde byta tillbaka, men roligast var det den gången han tog en okänd fransmans skor och bytte med Ellinors. Det skapade en viss förvirring.


Ett enormt åskväder rasade i ett par timmar rakt ovanför oss med blixtar, dunder och skyfall. Mest spännande var det för Katarina i tältet. I en liten paus i regnet smet vi ut och beundrade blixtarna och tog ett regnfoto på campingentrén. Det är inte ofta man får den chansen.


Onsdag 25 juni
Onsdag innebär marknad i Collioure och lite regn är ju inget hinder så vi vandrade iväg som planerat. I hamnen kompletterade vi med två paraplyer och i Racou tog vi en liten vätskepaus vid den nybyggda rabatten/trafikdelaren allra längst in.

Smugglarens väg mellan Racou och Collioure är ju tyvärr stängd, men det finns småbitar kvar där man kan gå. Här är en del av den.

Framme och med marknaden i full gång. Vi köpte både klänning, byxor och lunch och gick sen neråt hamnen för hemfård med båt.

Flodbädden nedanför fortet är omgjort till parkering i torrtider.

Riktigt lyxig lunch fick vi från Collioure.

Vädret blev betydligt bättre och efter ett par timmar på stranden var det dags att hämta hyrbilen inför morgondagens resa till flygplatsen i Barcelona. Dagarna gå väldigt fort och det är nu dags för Katarina och Olle att åka hem.

Sista kvällen i Argeles för Katarina och Olle. Vi festade till det ordentligt och delade på en churroz efter maten. Inköpt på Lily's, förstås.

Ett sista åk med Crazy vawe ingick också förstås. Som vanligt tjoade vi oss till en extralång tur.

Promenad efter stranden hemåt. Med tour Massane i bakgrunden. Dit har vi vandrat flera gånger.

Frankrike spelade mot Equador och serveringen var fylld av förväntansfulla fransmän. Vi impades särskilt av ölglaset på bordet. Matchen gick inte riktigt som önskat (0-0) och det tömdes snabbt som tröst.

Sista natten med gänget går mot sitt slut.


Torsdag 26 juni
Tältet är bra, men ett oeftergivligt krav är att Katarina och Olle fäller ihop det. Så fort Ellinor slutat engagera sig och lämnat platsen gjorde de som vanligt och var klara på två minuter.

Parkeringshuset vid terminal 1 på flygplatsen i Barcelona var ett gigantiskt hus i fem stora våningar. Högst upp fanns som tur var platser kvar. Vilken enorm flygplats!

Incheckade hemifrån var det bara för Katarina och Olle att ställa sig i kön till säkerhetskontrollen. Allt fungerade bra och några timmar senare möttes de av Ulrika på Arlanda. Stort tack båda två för en mycket rolig tid med er!

Eftersom vi hade hyrbil passade vi få att handla hem lite på Intermarché Hyper vid infarten til Argeles. När vi lämnade tillbaka bilen fanns inga skador, mätarställningen stämde med vad vi betalt för och bilen var fulltankad. Perfekt, sa uthyraren. Jag är ju en tant, sa Ellinor förklarande. Då kramade mannen om henne och försäkrade henne om att det var hon inte alls.


Fredag 27 juni
Marknad igen, hemmavid denna gång. Vi hittade en jättegod paté Lorraine som vi åt till lunch.

Snabbkurs för talare. Lyckas man hitta denna stora publik att visa ett dammsugarmunstycke är man ganska välsmord i käften och bra på att läsa av publiken. Han var rolig, påhittig och talade så lagom fort att t o m vi hann uppfatta skämten. Vi köpte dock ett snarlikt munstycke för halva priset på Hornbach innan vi åkte hemifrån så det blev ingen affär för vår del.

Förbipasserande barn frågade sina föräldrar vad Ellinor höll i handen och de kunde inte svara.

Aperitif på kooperativet. Vi provade muscat musseux rosé. Jättegott!

Det går helt enkelt inte att se sig mätt på vare sig utsikt eller förgrundsgestalt.


Lördag 28 juni
Medan Olle var kvar saknade han gul flagg som oftast innebär lite större vågor att roa sig i. Idag kom det och det var verkligen kul att kasta sig ut i havet och guppa omkring. Lite mindre kul att ta sig upp i de stora vågorna som slår omkull en, fast det hade Olle klarat galant. Vi var mer som rön för vinden.

Det båste mer och mer. Palmernas blad var som helikoptervingar som roterade runt.

Fredag kväll innebär alltid massor med folk. Idag var inget undantag trots blåsten som dessbättre mojnade framåt kvällen.

Favoritutsikt vilken tid på dygnet som helst.

21.30 skulle karnevalståget starta från Casa Blanca. Det har det aldrig gjort och inte blev det så i år heller. 1½ timme försenat dök tåget upp, precis lika uppskattat som om det kommit exakt på minuten. Många fina vagnar fanns i tåget, bl a denna fina såpspottande Legoskapelse.

Det största nöjet är att kasta confetti på publiken. Pierre drabbades flera gånger.

En riktigt sambagrupp ingick i tåget.


Söndag 29 juni
25 grader och lite moln avgjorde saken. Vi vandrade till Collioure och marknaden där. På vägen dit passerade vi flera badstränder - bl a denna - utan att frestas hoppa i och bada.

Framme på marknaden.

Redan vid besöket i onsdags ville Pierre ha ostron, men det gick inte då. Därför valde han 12 stycken belles moyennes för 10 euro. Han hade det liksom innestående.

Gott, gott, gott!



Målet med vandringen var Ellinors väskleverantör sedan många år. Och så har de inga svarta i lager. Upprörande!

Tapaslunch med ett glas rosé och fin utsikt.

Flodfåran/parkeringen var välfyllt.

Spännande underhållning. Klockan två skulle uppenbarligen torget vara tömt efter marknaden och nu var den kvart över. Polisen hotade med böter, kommunens medarbetare började städa genom att spruta vatten så att det stänkte vida omkring och de stackare som just gjort i ordning sina stånd fick dem fulla med vatten och grus. Denna dam lyckades få renhållarna att börja i andra ändan, men där fanns andra som inte alls uppskattade detat. Till slut var planen dock både tom och ren.


Måndag 30 juni
Pierre har hittat en uppföljare till den onda svanskotan som börjar bli bättre. Hälsporre. Efter att ha sett MacGyver nästan varje kväll på resan och uppenbarligen inspirerats av detta byggde han dock lätt en avlastning i sin sandal av disktrasor och dubbelhäftande tejp. Fungerar bra, det gör väldigt mycket mindre ont.

Vi tog en testpromenad till Lidl och när vi klev ut från campingen möttes vi av denna osannolika syn. De gör reklam för cirkus Monte Carlo som nu gästar Argeles.

Nästan hemma efter shopping. Avlastningen funkade.

Nästan 30 grader varmt så vi tillbringade eftermiddan på stranden.

Vi var inte precis ensamma på stranden, men det ska bli mycket värre har vi sett på bilder från augusti. Då är vi tack och lov inte kvar utan hemma i ett sommartomt Stockholm.



Pierres tur att välja på kooperativet. God muscat musseux rosé.


Tisdag 1 juli
Vi startade dagen med en liten antikmarknad nere vid havet. Turligt nog var det inget som ropade på oss.

Vi testade sen både krafter och elcykel med en cykeltur upp till själva staden Argeles.

Gick bra och nöjda rastade vi innan vi fortsatte till stormarknaden i utkanten av stan och sen tillbaka hem. En mil och vare sig cyklister eller batteri var det minsta medfarna.

Moules frites à la Normadie till lunch.

Vi har sett ut var sitt hus som vi vill ha och villa Oasis är Olles favorit från i år. Där börjar också den stora fotoutställning om naturen som varje år finns att beskåda efter strandpromenaden.

Vi fortsatte ut på piren vid hamninloppet. Där är det förbjduet att fiska. Å andra sidan var det avstängt på mitten p g a blåsten också och där smet vi förbi.

Längst ut på piren.


Onsdag 2 juli
Lite mulet, som gjort för en långtur med cykel. Lac de la Raho är ett självklart mål. Vi startade med att sega oss upp till foten av Pyrenéerna. Elcykel är himla bra. Vi var fyllda av beundran över hur duktiga vi var, men skulle avslöjas senare.

Efter 25 km har vi nått vårt mål, en stor damm med mycket omkring. Bl a finns fina insektshotell, men också fina fåglar och sköldpaddor i dammen. Vi fick se två härfåglar vingla fram på sitt karaktäristiska sätt.

Lunchdags på en av de små restaurangerna längs norra sidan.

Pierre fick äntligen en merguez frites, men ser väldigt bekymrad ut. Hur ska han få i sig allt? Det gick inte.

På väg hem igen. Nu visade det sig att vi haft medvind hela vägen dit och det var något tyngre att ta sig hem. Elcykeln var ännu bättre här. Litet vätskestopp i Ortaffa underlättade.

Passage a gué över floden Tech. Alltid lika fascinerande.



Ny sträckning av cykelvägen gjorde att vi hamnade på Argeles modellflygplats med sin söta landningsbana. 52 km blev cykelturen totalt. Härligt att det gick så bra.


Torsdag 3 juli
För ett par år sen kom denna skylt upp. Många slängde ner halva baguetter till änderna, men de var inte den enda som åt av dem. Vi såg en del råttor slinka omkring också. När vi gick hem idag visade några barn oss den största råtta(?) vi sett. Den var hårig med enormt tjock svans och stor som en katt, mycket värre än den vi såg vid Rhen i Köln för många år sen. Läskig helt enkelt. Vi hann tyvärr inte fota den.

Argeles version av Triumfbågen - La Defence i Paris?


Fredag 4 juli
Solen sken och det var vindstilla. Som gjort för en förmiddag på stranden, tyckte vi. Havet tyckte dock annorlunda. Enorma vågor rullande in och slog upp långt högre upp än där vi brukar sitta.



Vi gick till marknaden i stället och fick sällskap med dessa damer. ASVP betyder agents de surveillance de la voie publique, d v s ungefär agenter för att övervaka vägarna, men de finns överallt. De är kommunalt anställda men inte i poliskåren, har inte rätt att bära vapen och får inte köra bil. De verkar trots detta - eller kanske tack vare - göra en otrolig nytta. Borde vi inte ha detta hemma också?

Pierre på väg att köpa tio små korvar för tre euro.

Hela Frankrike laddar inför kvällens VM-match mot Tyskland.

Förhoppningsfullt gick vi tillbaka till stranden vid elva då badvakterna är på plats. Röd flagg och lika höga vågor. Det är så varmt att det är svårt att vara på stranden utan att kunna svlka sig i havet.

Promenad runt omgivningarna i stället. Cirkusen är kvar ännu, men det visste vi eftersom de ständigt kör runt med sin högtalarbil. Vi avstod från att besöka djurstallarna också.

Framåt eftermiddan gick vi i alla fall ner till stranden trots den röda flaggarn. Tillsammans med en massa andra stod vi i vattenbrynet och försökte stå emot vågorna och hade mycket roligt. Badvakten berättade att flotten som brukar ligga ute i vattnet nedanför vakttornet spolats bort av vågorna.

När vi betalat för vår vistelse här hade vi lite pengar kvar trots allt så vi gick till kooperativet och fick ett sista glas muscat musseux rosé, så gott.

På alla barer samlades fransmän i trikolorens färger för att heja fram sitt land i kvartsfinalen mot Tyskland. Det gick inte bra alls utan blev förlust med 0-1. De tog förlusten föredömligt väl och på campingen fortsatte livet som om matchen aldrig ägt rum.


Lördag 5 juli
Strax före åtta lämnade vi Argeles-sur-mer för denna gång. Via Narbonne och Carcassonne tog vi oss västerut. Vid tvåtiden stannade vi för dagen på den kommunala campingen i St Gaudens, Municipal Belvédère des Pyrénées. Den gjorde verkligen skäl för namnet, vilken otroligt fin utsiktsplats över bergen i Pyrenéerna!

Det var över 30 grader varmt, men vi tog en liten promenad ändå. Denna rondell ligger precis vid campingen.

Det fanns fina 50-talshus kvar, bl a denna byggnad vid sannolikt jämnåriga Simply. Kyldiskarna var nya, men annars var det nog originalinredning.

Det finns en biograf i stan emd fem små biosalonger. En av dem visade 100-åringen som gick ut genom fönstret och försvann i originalversion, men med fransk speaker.

Precis vid campingen fanns denna läktare uppbyggd. Campingvärdinnan förklarade att det var en hyllning till Tour de France som passerar St Gaudent den 23 juli, men hon pratade om alla cyklarna. På TV kunde vi sen se att de finns över hela Perigord med anledning av cykelloppet som just startat i England och ska nå detta område runt den 20 juli.

Hur vi än funderar kan vi inte komma på att vi haft vackrare utsikt vid vårt middagsbord på någon camping än denna över Pyrenéerna.



Efter middan tog vi en promenad till läktaren. Det visade sig att den byggts för de sex Grand prix-tävlingar som 1925 - 40 genomfördes här. Det är lätt att tänka sig hur det såg ut när de fina sportbilarna kom farande i kurvan.

René Dreyfus var en föregångare inom motorsporten i Frankrike och körde bl a Maserati, Talbot, Bugatti och Ferrari.


Söndag 6 juli
Resan fortsatte till Lourdes. Vi hittade en - som vi tyckte i alla fall innan det började regna, sen blev vi mer tveksamma när det visade sig att vi bodde i en sjö - fin plats med utsikt över berget.

Det började regna, som det väldigt ofta gör i Lourdes, men vi tog en promenad in till det heliga området, Sanctuaire, i alla fall. Det har nog regnat en hel del här för floden Gave de Pau som rinner genom stan hade mycket högt vattenstånd. När vi var här förra året var det så högt att den underjordiska basilikan St-Pie X fyllts med vatten och var stängd för reparation.

Bernadette var dock själv helt oberörd av detta.

Kön till det helande badet var lång, men Pierre satt tålmodigt kvar.

Under tiden tog Ellinor en promenad och fascinerades av alla ljus,

såg processionen av vagnar som drogs till

gudstjänst i Eglise Sainte Benadette och

beundrade basilikan d'Immaculê Conceptions arkitektur på lite håll.

Den stora underjordiska basilikan St-Pie X är nu återställd efter fjolårets översvämning. Den rymmer 10 000 personer.

På kvällen deltog vi i fackelprocessionen. Det brukar vara 1000-tals deltagare, men regnet gjorde att det nu bara var några hundra.



På hemväg passerade vi grottan där Bernadette fick sin uppenbarelse 1858. Fortfarande ringlade kön till den lång.


Måndag 7 juli
Efter en väldigt regning natt blev det bättre framåt lunch och vi gick in till sanctuariet och den centrala delen av stan. På vägen passerade vi denna pastorala idyll. Ungefär som på Bernadetts tid, kanske? Nu är det dock extra uppställningsplats när det firas stora högtider i Lourdes.

I den underjordiska kyrkan pågick gudstjänster för olika grupper av pilgrimmer.

Vi fortsatte ut på den sekulära delen av staden, men även den präglas starkt av Bernadette.

Denna biograf visar bara filmer om Bernadette, totalt tre stycken. Vi såg Je m'apelle Bernadette i regi av Jean Sagols och fick äran att välja vilket språk undertexten skulle vara på. Det var skönt att kunna ta stöd av den engelska texten när franskan blev oss övermäktig. Filmen var nästan två timmar lång, riktigt bra och med många kända franska skådespelare.

Att titta på när alla fyller flaskor, dunkar, hinkar, plastpåsar och annat med heligt vatten är ett skådespel i sig.

På kvällen gick vi i fackeltåget igen. Det var närmare 8000 deltagare och innan vi ens kunde börja gå var statyn av Bernadette redan framme vid den stora planen framför basilikan Notre-Dame du Rosario trots att det är närmare en km att gå. Det är ett mäktigt och välregisserat arrangemang med både bibelläsning och sång sker på många språk, bl a engelska, spanska, holländska och tyska. Alla bär ljus som höjs vid vissa delar.





När vi gick hem vid halv elva var det fortfarande lång kö för att få komma in i grottan.



Tisdag 8 juli
Ste-Livrade-sur-Lot. Vi skulle hälsa på våra campinggrannar från Argeles-sur-mer i grannstaden och var lite väl tidiga så vi tog en liten promenad i den fina lilla staden som dock verkar vara lite på nedgång med många tomma affärer.

Hemma hos Térèse och Claude fick vi träffa Fifi. Hon är 37 år, väger 12 kg och har bott hos dem sen hon var nyfödd. Hon äter minst en melon om dagen och mycket annat som odlas i deras trädgård och har ett alldeles eget hus i trädgården. Vilket glassigt liv!

Vilken lycka för Pierre att upptäcka att de också har massor av trädgårdstomtar och andra figurer.

Claude tog oss med på en guidad tur i området kring Villeneuve-sur-Lot och vi fick bl a besöka plommonfabriken Maître Prunille. Damen i affären berättade att de exporterar till Sverige också.

Torget i Villeneuve. Det här är ett traditionellt sätt att bygga torg i området med arkader runt hela torget. Storleken på staden ger storleken på torget.

Fabrikens affär inne i stan sålde samma varor som vi köpt i fabriksboden, men till betydligt högre pris.

Traditionellt korsvirkeshus.

Kyrkan är helt byggd i tegel som en mindre kopia av den i Albi. Tidigare fanns en betydligt mindre kyrka, men i slutet på 1800-talet byggdes den till och 1908 höls första gudstjänsten i den nya. Claude var en otroligt kunnig och rolig guide för oss.

Vi fick också åka upp till medeltidsstaden Pujols. Mycket fin och vilken utsikt!

Térèse är en skicklig och uppskattad kock och medan vi var ute och åkte lagade hon en superb middag. Det här är förrätten, egeninlagd sparris med en röra av surimi, avocado och lite annat. Så god och så vacker! Efter middan fick vi dessutom njuta av att höra dem sjunga tillsammans. Vilken fin kväll vi hade!


Onsdag 9 juli
Efter en god frukost var det dags att ge sig iväg. Vi fick både kroppslig och andlig spis med oss, allt tillverkat av Térèse och Claude själva. Glasburkarna ska återlämnas i Argeles nästa år och det gör vi ju gärna. Vilket roligt och givande dygn vi haft!

Vi fortsatte resan till Antonne-et-Trigonan nordväst om Perigeux där vi stannade på en trevlig camping vid floden l'Isle.

Wifi var gratis...

Vi måste ju följa upp den lyxiga mattradition vi inlett och åt riktigt god örtkorv med en otroligt god frites till lunch på campingen.

Entrén och baren sedda inifrån campingen.

På kvällen var det en liten marknad med lokala produkter på campingen. Vi köpte jättegott lokalt vin.

Eftersom vi ätit en så stadig lunch köpte vi också en bit gurkpaj som vi delade på till middag. Mycket god.

Och vem kan motstå dessa goda små ostar? Vi köpte en lite större rund nedanför vågen. Påminner om parmesan och kan med fördel användas i sallader eller bara med en bit bröd, sa den trevliga försäljaren. Vi får se vad det blir hos oss.


Torsdag 10 juli
Vi fortsatte resan, men det regnade en del så vi hann ganska långt innan det var dags att stanna för dagen. Först kollade vi den kommunala campingen i denna spännande stad, Heresson, med överfart över floden när det är möjligt.

Utsikt över stan från berget intill. Vi stannade inte för det var lite för slitet för att kunna ha Internet och det ville vi ha idag.

Efter att ha kollat tre andra ställen slutade vi dagens resa i Nevers som vi tänkt oss att komma till om ett par dagar. Pierre tog genast itu med att packa in det vi handlat på rätt ställe långt ine i garaget.

Campingen är föredömligt placerad och går man bara över bron är man mitt i stan. Vi fick dessutom campingens bästa plats nära faciliteter och infart och med fin utsikt.


Fredag 11 juli
Heldag i Nevers. Hit flyttade Bernadette som nunna när hon var 22 år och verkade som sjuksköterska i klostret fram till sin död vid 35 års ålder 1879. I katedralen Saint Cyrius Sainte Julietta finns denna statyer av henne i nunnedräkt och i den vita dräkten med blått band som hon vanligtvis avbildas i.

I parc Roger Salengro vandrar denna vildsvinsfamilj. Vi passerade dem på väg till Espace Bernadette.

När Bernadette dog 1879 mumifierades hon och den 3 augusti 1925 lades hennes kropp i detta glasskrin. Hennes ansikte och händer är täckta av ett tunt lager vax. Hon ser ut som om hon sover fridfullt. Hon kanoniserades 1933.

Inom området finns också en kopia i förminskad skala av grottan i Lourdes där Bernadetta träffade jungfru Maria flera gånger när hon var 14 år.

Vi hann med ett besök i saluhallen och hittade smarrig lunch.


På väg till eftermiddagsturen stannade vi till och fågelskådade lite på bron. Vi fick se fisktärna, skarv och så denna fina silkeshäger förutom ett stort antal änder.

På turistbyrån fick vi en karta över stan med de intressanta byggnaderna utsatta och lite information om dem på baksidan. En blå linje leder en runt stan med stopp på lämpliga ställen. Några hade vi avverkat på förmiddan, men nu följde vi den blå linjen till resten av dem.

På gågatan spelade Tutti Frutti mycket medryckande och steppade dessutom när de gick framåt.

Porte de Paris

Eglise St Etienne stod klar 1079. Fasaden ändrades lite på 1700-talet, men annars ser den likadan ut nu som då. Kanske nya bänkar, men vi kände verkligen historiens vingslag därinne.

När vi kom till la Chapelle Sainte-Marie hamnade vi plötsligt mitt i en filminspelning. Kyrkan var omklädnings- och förvaringsrum för filmteamet. Vi fattade aldrig vad det var för film, men det kändes som om vi klarar oss ändå. Vi hör nog inte till målgruppen för den.


Lördag 12 juli
Resan fortsatte norrut. Vi övergav planerna på att stanna i Troyes eller Eperney eftersom det flöt på så bra och åkte i stället ända upp till Charleville-Meziére. Campingen ligger precis vid floden Meuse, väldigt nära stan.

Ellinor gick in till stan och fick trängas med alla shoppare på gågatan. Den stora sommarrean går nu mot sitt slut och priserna är sänkta upp till 70% och det ville många utnyttja.

Pierre stannade på campingen och anlade vårt läger nära receptionen. Där når Internet fram till platsen.

Place Ducal var nästan tom. Vi får se hur det blir i morgon kväll - kommer det att bli dans hos borgmästaren och fyrverkeri?

Dagens inköp, Agda i plåt, med 50 % rabatt innan hon kröp in garderoben för resa till Sverige.


Söndag 13 juli
I väntan på kvällens nöjen tog vi en promenad i stan. Först tänkte vi gå upp på Mont Olympe, men sen insåg vi att det inte fanns någon utsikt kvar där sen alla träd vuxit upp. Tur att vi kom ihåg det innan vi gick uppför alla trapporna.

I stället gick vi över bron upp till place Ducal. Förberedelserna är alldeles klart igång inför kvällen.

Över 700 från Charleville Meziére dog i de två värdslkrigen och hedras med sitt namn på detta monument.

Vu upptäckte också att det finns ett fängelse mitt i stan inrymt i flera gamla fina hus.

Bredvid campingen ligger gästhamnen med fina flytbryggor.

Det här är vad vi har att vänta oss. Vi gör dock ett litet avsteg och tittar på VM-finalen i fotboll mellan Tyskland och Argentina till det är dags att gå till fyrverkeriet.

Riktigt fint fyrverkeri med dånande Beatlesmusik till.

Dansen frös inne eftersom gruppen inte precis spelade dansmusik även om de var bra. Förra året var vi fem stycken tappra själar i regnet på place Ducal, i år var det säkert ett par tusen personer där.


Måndag 14 juli
Vi startade dagen med att handla och tanka på Carrefour innan vi passerade Belgien och Holland på väg till Kempen i Tyskland. Elsa Brännströms strasse, Hammarsköld strasse och Astrid-Lindgren-schule. Vi kände oss hemma.

Kempen har en fin liten inre stad bakom detta torn. Historische Altstadt ska det vara, men de allra flesta husen var nya. Fint ändå.

En sak undrar vi. Nästan alla bilar har svart-gul-röda överdrag på backspeglarna. Kan det vara en ny lag? Eller är det vinsten i VM-finalen med 1-0 som visar sig så här? Grattis Tyskland!

Det fina torget Buttermarkt.

Statyer på torget.

Vårt läger på husbilsplatsen, resevarianten med litet pallbord. Får komma med för att vi tycker att det ser ut som en tjusig bild i en tidning.


Tisdag 15 juli
Vi fortsätter idogt norrut, men bara halvdagar. Denna dag slår vi läger i Hesedorf nordost om Bremen. Vi har varit här förr och återvänder av två skäl - härlig gratis pool och Internet. Vi kom lagom till lunch och hann in innan de stängde.

Varmt och skönt lockar till poolbad.

Pierre gjorde t o m konster.


Onsdag 16 juli
I kön till färjan i Puttgarten hamnade vi bakom denna Weinsberg. Det visade sig att det holländska paret som har den pratade svenska efter många års semesterande där. Bilen är fyrhjulsdriven och har en lång skena att användas om man kör fast. Vi blev nyfikna på var i Sverige man behöver det, men det visade sig att bilen är specialgjord för en isländsk köpare. När banken där gick omkull för tre år sen kunde han inte betala sin bil. Den lades då ut för försäljning i Tyskland, Frankrike och Holland och då lyckades paret köpa den. Den har en massa finesser som extragolv med tomrum emellan för att värma och dämpa stötar. Fast visst borde den väl ha haft avgasröret högt upp också för att kunna köra i forsar och sånt också? Den var verkligen fin.

Dansk färja, prinsessan Benedicte, men det gick bra ändå.



Dagens stopp var Saxköping fast vi har lite skräckblandade minnen därifrån sen vi blev utlåsta i höstas. Ellinor känner trycket att gå 10 000 steg om dan tynga så hon gav sig ut på en promenad.

Husbåtar i hamnen.

Typiskt hus, renoveringsbehovet inräknat.

Stans kännemärke.

Pierre rörde solidariskt försiktigt på fötterna utanför husbilen i den varma och sköna eftermiddagsfriden. Och vi klarade vistelsen där utan minsta antydan till problem.


Torsdag 17 juli
Sista etappen på väg mot hemlandet. Öresundsbron åt "fel" håll.

Vi följde våra vanor och startade med att tvätta Silvia på biltvätten vid Gnejsvägen i Lund och därefter ta en korv på det nybyggda Biltemavaruhuset.

Nästa steg var att möta Katarina vid tåget i Lund kl 11.36.

På hösten åker vi gärna till Ullared, men på sommaren är det alldeles för mycket folk där. Vi åkte till Örkelljunga i stället.

På den trevliga gångvägen mellan Hjelmsjöns camping och centrum passerar man bl a denna bäck.

På facilitetsbyggnaden satt ett anslag om att det skulle bli Musik und Tanz klockan fyra. Självklart gick vi dit och fick njuta av Achmeds tyska dansmusik i en fyra timmar lång konsert.

Vi var ungefär tio stycken som såg och hörde hela föreställningen. Efter en stund bjöds vi in i gemenskapen hos stamgästerna och Pierre fick lite Gammeldansk. Satt bra!

Före pausen var det bara två som dansade. Efter pausen - och lite mer Gammelsdansk - var vi fem par uppe och stuffade på gräsmattan.

Liten kvällspromenad måste förstås gå förbi den fina entrén.Ser precis ut som den i Sunes sommar, men den körde ju Sunes pappa ner i filmen.

Promenad vid Hjelmsjön.


Fredag 18 juli
Resans sista stopp blev Karlsborg. Vi fick en riktigt fin plats på den proppfulla campingen med utsikt både åt Vättern och Bottensjön.

Rekognoceringstur ner till Bottensjön i det härliga solskenet.

Någon gång vill vi också hyra en av campingens läckra stubbstugor med fin balkong och strandnära tomt.

Inloppet till Göta kanal vid Karlsborg. Ingen sluss, men väl en bro och mycket roligt att titta på.

På vår stadspromenad hamnade Katarina i ett släktmöte vid Vätterns strand. Jordgubbarna i påsen var superba!

Vilken tur vi hade! Det skulle bli Allsång vid kanalkanten på kvällen. För två veckor sen var Charlotte Perelli med, men denna gång var det lokala förmågor och dansband som fick chansen.

På morgonen var det 21 grader i Bottensjön, men den är grund och värms upp fort så på eftermiddan var det riktigt badbart tyckte Katarina och Pierre. Någon måste ju fota också så Ellinor offrade sig för den goda sakens skull.



Pierre fick med sig Katarina på att göra konster också.

Ungefär 7000 personer brukar det vara som samlas för att sjunga precis bredvid campingen och i det fina vädret var det snarare fler än färre. En entusiastik och skönsjungande publik och en fin avslutning på en mycket rolig och innehållsrik resa.



Tillbaka till startsidan