10 juni - 19 juli, Ellinor och Pierre i Frankrike mm Olle och Katarina är med ett tag.



Onsdag 10 juni
Olles avslutning var lika fin som hans betyg och vi kan nu traditionsenligt åka iväg efter att ha ätit gemensam sillunch med Ulrika och Katarina. Katarina kommer att ansluta till oss inom bara några dagar medan Ulrika åkter till Berlin redan i morgon för långhelg.


Något måste alltid hända och precis innan vi åkte lossnade trappsteget på förarsidan. Ja, det fick bli in med det i garaget på husbilen för senare koll och åtgärd. Såna bagateller får inte stoppa en!


Middag i form av kalla potatisbullar intogs sent på eftermiddan vid Laganrasta.


I år missade vi solnedgången över Öresund, men Öresundsbron i kvällsljus är inte heller fel. Vi var sena så vi stannade för natten strax söder om Köpenhamn.



Torsdag 11 juni
Olles resvardag innehöll Merlin på DVD, böcker och frukt och lite annat i en kylbox. Han protesterade inte.


Pierre hade ett uppdämt behov av currywurst och det lyckades vi tillgodose redan vid Neustädter Bucht.


På eftermiddan nådde vi campingen Auf der Simpel nära Soltaau och på gångavstand från Heidepark Soltau. Efter lägerslagning köpte vi en badmössa åt Pierre så att han kunde svalka sig i poolen. Olle avstod med hänsyn till badmössetvånget.


Detta amerikanska par var på rundresa i Europa med sitt tämligen iögonfallande ekipage.


På väg att kolla tider och priser på Heidepark Soltau. Tjohooo, vi är framme vid första delmålet på resan.


En timme efter stängning är det helt öde utanför nöjesparken, men kika in kan man ju alltid göra. Vad nytt finns här?



Fredag 12 juni
Heidepark Soltau utmanar besökaren på att klara de sju stora - Colossos, Scream, KRAKE,Flug der Dämonen, Desert Race, Big Loop och Limit. Vi satte genast igång och tog allra först Flug der Dämonen. Så härligt!


Scream.


Colossos är en av Europas brantaste träberg- och dalbanor.


Desert Race där man skjuts iväg ut i en bana med många loopar.


Forsbanan bjöd på extra dramatik förutom att vi blev väldigt blöta. Ellinors kamera ramlade ur fickan när hon tagit detta foto, men vänliga männsikor lämnade in den och hon fick tillbaka den mot att hon berättade vad de två sista fotona föreställde. Vilken tur!


KRAKE.


Pierre och Olle i Desert Race.


På kvällen var det grillafton på campingen så vi köpte olika korvar och pommes frites till middag. Gott!



Lördag 13 juni
En skön frukoststund innan vi hastar åt sydväst tvärs över Tyskland.


Ett gammalt militärflygfält i Weeze nära holländska gränsen fungerar numera som flygfält åt lågprisbolag. Hit kom Katarina med Ryan Air, perfekt i tid vilket inte de bilburna var. De fastnade på Hornbach på vägen köpandes brickor och annat i lösvikt till en kommande bilreparation. Kvällen avslutades söder om Bonn på campingen Lieblar See. Lägret har nu utökats med ett tält.



Söndag 14 juni
Vår favoritplats på vår favoritcaming i Ribeauvillé!


Promenad upp till stan och de fina pittoreska kvarteren.


Den välfyllda sybehörsaffären var öppen fast det var söndag. Ett besök var alltså ett måste för två som gillar att brodera.


Olle underhöll oss före middan.


Plötsligt stod det klart att det skulle bli regn. Vi fattade ett snabbt beslut och tog ner tältet. För första gången sover vi fyra stycken inne i husbilen. Det skulle vi göra fler nätter med regnrisk, men med Katarina på golvet. Hon var av en betydligt tåligare sort.



Måndag 15 juni
Tidigt for vi iväg till Rust i Tyskland för att vara på plats när Europapark öppnade. Som vanligt bodde vi på den stora ställplatsen som hör till nöjesparken. Med Katarina på golvplatsen. Här är vi på en första rekognoceringstur efter att ha åkt Silver Star, deras stora berg- och dalbana.


Mir, en barg- och dalbana där man åkter baklänges vissa delar.


Den prisbelönta restaurangen Loop där man knappar in på en dator vad man vill ha och sen kommer maten dalande ner på banor, ibland med en loop mitt i. Vi fick riktigt god soppa och pasta.


Forsfärden var precis lika blöt här.


Den nyaste delen, Arthur, med en trevlig bana runt områder.


Förr fick man årskort på Europapark automatiskt om man var över 60 år. Det är tyvärr borttaget - de upptäckte väl att vi inte bara eskorterar hit barnbarn utan åker själva också. Numera får man ett gratis foto från en tur och kaffe med dopp. Det här kortet kommer från den lilla berg- och dalbanan Matterhorn och är mycket typiskt. Katarinas hår är alltid framför ansiktet och Ellinors står rakt upp fast som omväxling har hon munnen stängd. Pierre och Olle ser i varierande grad oftast ganska normala ut.


Katarina avstod fran att bli blöt i Tiroler Wildwasserbahn.



Tisdag 16 juni
Village-les-Dombes. Här har vi bott förut i hällande regn och inte var det annporlunda denna gång, men det ligger väldigt bra till på vägen ner mot Medelhavet och har gratis Internet.


Olle fastnade när han klev in i husbilen och började blöda under stortånageln. Som tur var hade Pierre lite is kvar och vi försökte genast med isomslag i högläge.



Onsdag 17 juni
På eftermiddan nådde vi äntligen Medelhavet och camping Les Saladelles i Carnon-plage. Äntligen får vi skapa ett lite större läger för här blir vi kvar ett par dagar. Vi hittade t o m ett lite skuggigt ställe till tältet.


Varmt, varmt, varmt! Vi fick börja med att söka skugga och ta det lite lugnt.


Kvällspromenad ner till stranden. Långt borta såg vi La Grande Motte i kvällssol.





Bara en badade dock denna dag.



Torsdag 18 juni
Pierre samlar kraft inför sitt mästerprov.


Bilen lagad av skicklig man med hjälp av lite brickor och skruvar från Hornbach. Total kostnad åtta euro eftersom vi fick köpa en ny skruvmejsel också.


Uppiggade vandrade vi till marknaden och köpte god lunch


och vattenmelon.


Bilplåtslagaren njöt fortfarande med all rätt av sitt väl utförda arbete.


Katarina i provrummet. Väldigt sköna och snygga byxor.


Blomsterprakt på vägen hem.


Eftermiddan tillbringade vi mest i vattnet. Det var verkligen varmt. Olle testade sin nya Easybreath från Decathlon, av oss kallad inhalatorn. Den funkar väldigt bra.





Behaglig stund på kvällen innan vi tar ett - eller gärna två - avsnitt av Merlin som avslutning på dagen. Det blev raskt en ny vana.



Fredag 19 juni
Midsommarafton. Till lunch fick vi matjessillmacka och som efterrätt på middan jordgubbar och grädde. Vi medförde midsommarstång - står på bordet - men Olle vägrade mycket bestämt att dansa Små grodorna kring den.


Det blev bad i stället.



Lördag 20 juni
Framme vid slutmålet - camping Catalan i Argeles-sur-mer. Efter lägerslagning kollade vi vad som skett sen förra året. Omdanandet av vägen ner till stranden var klar och mycket annorlunda.


Nya lampor och ny väg ner till sanden och havet. Blir nog bra, men det tar lite tid att vänja sig.


Kooperativet var sig dock väldigt likt.



Söndag 21 juni
Farsdagsfirande på campingen.





Strandliv.


Kooperativet. Vi fick ett glas kall muscat musseux. Så gott!


I år har vi ny plats, nr 12, och uppkoppling bara vid entrén. Det här var en inte helt ovanlig syn.



Måndag 22 juni
Marknad, sol och bad. Och så Pierres nya kompis som ständigt vakar över oss från taket på faciliteterna.



Tisdag 23 juni
Vår absoluta favoritutsikt, Pyrenéerna planar ut i Medelhavet. Dessutom över 20 grader i vattnet och lite roliga vågor.


Den stora affärsgatan.


Dags för St Jeanfest. Elden hämtas av löpare uppe på omrüdets högsta berg Le Canigou och fördelas sedan ut till byarna runt berget. Här kommer den till stranden i Argeles-sur-mer och löparen fortsatte sen upp till Argeles stadskärna. Där var det fest och fyrverkerier senare på kvällen.



Onsdag 24 juni
Marknad i Collioure. Lika mycket stånd och besökare som vanligt och precis lika varmt så vi startade med att bunkra vatten.


Pierre valde dock att svalka sig lite på annat sätt. Fast - kan man äta ostron en måmad som inte innehåller R?!





Liten rundtur i den pittoreska staden.


Ellinor behöver en ny svart handväska och gick till den affär där hon alltid köper dem. Förra året var de slut och det var de nu också. Kanske bäst att lägga en beställning till nästa år?


Varje år står vi här och längtar efter att få gå Smugglarnas stig, men den är och förblir dessvärre avstängd.


I stället åt vi lite tapas nere i hamnen.


Militären har en bas i Collioure och just idag var det träning/tävling med en hinderbana i vattnet. En grupp skotska herrar och infanterister med K-pistatrapper tog sig också runt banan med väldigt variernade framgång till glädje för oss som bara tittade på.


Dags för en svalkande båtresa hem.





Det här var Katarinas och Olles sista dag på denna resa så vi hastade snabbt ner till havet för ett avslutningsdopp. Så skönt!


En liten Renault Twingo hämtades för morgondagens transport till flygplatsen i Barcelona.


Olles tå klarar sig bra, men börjar se lite lustig ut av att vara inpackad.


En sista kvällspromenad med inköp av churros.


La Reserva byggdes 1896 och var då en liten anspråkslös byggnad som erbjöd turister dricka och godis. Den förstördes under andra världskriget och återuppstod i sin nya skepnad efter krigsslutet. Med tiden utvecklades sedan bebyggelsen till en populär turistort som till stor del vänder sig till campande gäster.


En gång måste vi åka Crazy Wave även i år. Vi fick en lång, lång, lång tur, mest beroende på att Pierres entusiastiska versioner av vågen lockade så många att stanna och titta.



Torsdag 25 juni
På väg till Barcelona med en ganska motorsvag bil som knappt orkade om långtradarna i branta uppförsbackar. Vi körde dessutom fel och hamnade inne i stadskärnan till Ellinors stora glädje. Särskilt roligt var att köra förbi en loppmarknad, men till slut kom vi rätt.


Incheckade hemifrån kunde Katarina och Olle snabbt gå igenom säkerhetskontrollen. Planet gick 14.15 och kl 19.45 var de i Stockholm efter att ha mellanlandat i Hamburg. Det var väldigt trevligt att ha er med!



Fredag 26 juni
Riktigt varm dag, som gjord för stortvätt. Redan vid åtta drog vi första maskinen med Katarinas och Olles sängkläder.


Medan tvätten torkade gick vi på den lokala marknaden nära oss. Lite fynd fick Pierre bära hem i sin kasse.


Strax före lunch hängde vi nästa tvätt. Nu är det mesta tvättat och vi fick dessutom lite solskydd till lunchen.


När vi åt middag på kvällen hörde vi hur flygplan på flygplan flög över oss. Det var fem vattenbombningsplan som kommit ner från sin bas i Marseilles för att släcka ett antal bränder mellan Le Boulou ett par mil inåt landet och Perpignan. Otroligt tryggt och imponernade att se dem komma varv på varv och fylla planen i havet.


Ungefär en halvtimme tar det för planen att komma hit ner nära spanska gränsen från Marseilles.


Brandsläckning på bild i tidningen. Där fick vi också veta att det var ett tåg som orsakat bränderna, att arbetet dirigerades från en helikopter och att 800 man jobbade med släckningsarbetet på marken. Elden var nu helt släckt.



Lördag 27 juni
Varmt, varmt, varmt! Vi tog cyklarna och åkte i sakta mak till marknaden uppe i stan. Vi köpte musslor från Bouzigues och fick en utsökt lunch.


I stadens kyrka finns också ett altare för Bernadette från Lourdes. Man känner igen henne på det blå bandet.


Det är en ganska stor marknad som sträcker sig över många gator och torg.


På kvällen drog årets karnevalståg från Casa Blanca till Esplanade Charles Trenet med massor av fantasifullt utsmyckade vagnar och confettikastande deltagare.


En vagn kördes av en kille som höll på med sin mobil hela tiden. Ellinor stirrade uppfordrande på honom och då svängde han runt röret där han sprutar ut confetti mot henne och tryckte på knappen. Sen log han stort.


Alla ekipagen presenterades när de kom fram till torget vid Esplanade Charles Trenet och uppförde olika nummer för den riktigt stora publik som samlats.



Söndag 28 juni
Det är varmt, varmt, varmt och inte mycket vi orkar göra utöver att bada. En stlla cykeltur i omgivningarna gick dock bra.


Vi cyklade till den trevliga lilla marknadsplatsen Marché de la mer. Där var det lugnt och förhållandevis svalt.


Karnevalståget passerade förbi igår och städningsarbete av confettin pågår.


Skugga och uppkoppling är inte alls någon dålig kombination.



Måndag 29 juni
Riktigt varm dag och uppenbarligen ska Pierre firas idag också.


Vi beslöt oss för att vandra efter stranden till resaturangen Coco ungefär en timme norrut och äta lunch.


Vår plan var att svalka oss efter vägen och det gjorde vi, säkert 15 gånger.


Framme fick vi en riktigt god lunch med var sin panini - kyckling resp chevreost - och ett glas rosévin.


Heem gick vi först över sanddynerna och sen i pinjeparken. Där finns ett minnesmärke över de 100 000 spanjorer som 1939 fick bo i läger på stranden sedan de flytt från Francos Spanien. Tälten ställdes direkt på sanddynerna och området hägnades in med taggtråd.


Stadsparken erbjöd också lite skugga.


Överkastet värmer skönt på höstturen, men fungerar lika bra som solskydd här. Det är nu 35 grader och på TV uppmanas alla att hålla huvudet kallt både bildlikt och bokstavligt talat och dricka riktigt mycket vatten, allt enligt plan Canicule för att klara alla genom värmeböljan.


Pierre valde att sova i solstolen. Mycket svalare!



Tisdag 30 juni
Tidigt smet vi iväg och handlade innan det hunnit bli alltför varmt.


Idag gick vi efter stranden åt andra hållet. Det var lugnt och stilla och 23 grader i vattnet och vi badade flitigt. Vid stenpiren nära hamnen Vände vi och plötsligt började det blåsa. Windsurfarna under upplärning fick snabbt bogseras i land, livräddarna hämtade in ett par pojkar i badring från för djupt vatten och flaggorna skiftades från grönt till gult. Vilken dramatik!


Skön avslutning på dagen med ett glas muscat musseux på kopperativet.


Koll med Stockholm. Gräsmattan är klippt och det är fint väder.



Onsdag 1 jul
Vandring till Collioure med tidig start, men det var varmt i alla fall. Pierre lydde uppmaningen att dricka mycket. Nu är sex km backar upp och ner avklarade och bara sista backen ner till marknaden återstår.



För säkerhets skull kompletterar han med sex klunkar tjockt havsvatten och lite vin. Men man får ju bara äta ostron under månader med r i har vi redan konstaterat.


Och kan de verkligen alfabetet?


Marknadsstånd.


En liten pianokonsert fick vi också höra. På eftermiddan skulle det bli musiktävling med många duktiga musiker, men vi hann inte stanna.


Det var riktigt roligt badväder med rejäla vågor. På vägen upp till campingen hade tidningen l'Independant ett jippo där man kunde vinna olika saker. Ellinor vann en kokbok direkt och när vi gick tillbaka efter att han duschat på campingen vann Pierre en också. Roliga recept som vi ska pröva.


Torsdag 2 jul
Dagen var egentligen vikt åt en cykeltur till Rac de la Raho, men med tanke på att den är sex mil lång, att det är över 30 grader varmt och att det skulle bli rejäl motvind på hemvägen la vi om programmet. I stället cyklade vi till hamnen i Argeles-sur-mer och gick på marknaden där. Pierre funderade allvarligt på att köpa ett olivträd som kompensation för det som dött under vintern.


Sen upptäckte han att det såldes mattor där också. Vilken tur att det inte fanns någon i storlek till husbilen!


På hemvägen tittade vi på den stora fotoutställning som alltid finns efter strandvägen. I år var den tredelad; en om fåglar, en om människan och vargen och en om taigan. Alla tre hade fantastiskt vackra foton. Detta är ifrån taigadelen med många foton från Finland.


Lunch med marknadsfynd. Katalansk escalivade, små inlagda fiskar, tapadine, oliver och potatis som kokat/stekts under den grillande kycklingen. Mycket gott.


Eftermiddagspromenad längs ett agiterat hav.


Pojkarna hade riktigt roligt i vågorna och det hade vi också när vi tog ett bad lite senare.



Fredag 3 jul
Det fick räcka med en liten cykeltur på två mil i värmen och blåsten. Vi passerade St André och tog sen drickapaus i Sorède. Där visade stadens informationstavla på 32 grader.


Sorède.


Liten extrapaus med vinstockar och Pyrenéerna i bakgrunden.


Ststa marknadsbesöket i Argeles för denna gång.


På eftermiddan roade vi oss i vågorna i havet. Ett värdigt avslutningsbad! Sen var det dags att gå hem och montera ner vårt läger. Så fort 14 dagar kan gå!












Lördag 4 juli
Redan vid åtta var vi på väg och började med att tanka och handla på supermarchén Intermarché. Det gick snabbt att tanka så vi stod i första ledet på varuhuset och väntade på att de skulle ta bort kedjan. Här ska shoppas mat för fyra dagar och lite annat!


Vid lunchtid hade vi nått den läskigt smala och krokiga vägsträckan utmed floden Aude. Den är full med raftingföretag som skickar iväg kanotister i början och hämtar upp dem på denna parkeringsplats. Här har vi flera gånger haft nöjet att titta på alla som försökte ta sig i land med väldigt blandat resultat. Idag bestod nöjet dock av en merguez frites till Pierre.


Vi hittade ingen camping med pool efter vägen så vi stannade för dagen i St Gaudens. Förra året gick Tout de France här och läktaren från biltävlingarna på 1920-talet var dekorerde med färgglada cyklar. Frankrikes store föregångare inom Grand Prix, René Dreyfus (1905-1993), körde många framgångsrika lopp förbi dessa läktare så vi tänkte lägga ett förslag till borgmästaren om att de skulle sätta upp några färglada siluetter av publik på läktarna och tidstypiska sportbilar längst ner. Nu ser det lite sorgligt ut.


32 grader varmt och ingen pool, men med skugga och Internetuppkoppling kommer man långt.


Campingen byggdes på 1950-talet när de Gaulle proklamerade att alla franska städer skulle ha en kommunal camping för att francen skulle stanna i landet. Den har inte många finesser, men utsikten när vi åt kan inte många slå.



Söndag 5 juli
Vi var iväg tidigt och kom fram till Lourdes före lunch. Som vanligt tog vi in på camping du Loup (vargcampingen) och gick en promenad in till det heliga området, Sanctuaraire, efter att ha ätit. Det brukar vara lång kö för att få bada i det heliga vattnet, men idag var den så kort att Pierre genast gick dit. Här kommer han nöjd ut efter ett mycket fint och högtidligt bad.


Det var färre besökare än tidigare år, men vid grottan där Bernadette fick sina uppenbarelser 1858 var det många som deltog i gudstjänsten.


Precis vid ingången till Sanctuaire är det proppfullt med små och stora affärer som säljer flskor att fylla det heliga vattnet i och otroliga mängder med souvenirer som alla hör samman med Bernadette.


Huset där Bernadette bodde som flicka finns kvar. Det drivs av hennes släkting Francoise Soubirous som också är den som tar emot när man kommer. Bernadettes pappa var mjölnare och också av detta finns lite kvar.


I denna säng sov Bernadette med sina systrar så länge hon bodde kvar hemma. Hela huset är fyllt av plattor från tacksamma personer.


Varje dag klockan fem är det förbön för sjuka i den stora underjordiska basilikan Saint-Pie X med tusentals deltagare.


21.00 startar processionen med ett kors och en staty av Bernadette i början. Den går varje dag och det är oftast många tusen deltagare när den går runt det heliga området fram till torget framför basilikan.





De flesta i tåget bär på långa ljus och vid vissa delar i höjder alla ljusen mot skyn. Så vackert!



Måndag 6 juli
Utsikten från vårt frukostbord, Soum d'Ech,var verkligen inte fel.


Och ännu bättre blev det när brödbilen kommer så att Pierre kunde få sin pain chocolade.


Vi startade dagen med ett besök på Chateau Fort där Musée Pyrenéen ligger. Vi tog bussen upp så långt det gick och den vänliga chauffören stannade mitt på gatan och pekade ut för oss hur vi skulle gå. Det var en mycket varm dag så hissen upp i det nybyggda tornet sista biten var synnerligen välkommen. Fortet är mycket gammalt och redan 778 intog Karl den Store fortet som då var ockuperat av sarascenerna. 1685 föreslog Vauban, Louis XIV:s store arkitekt, moderniseringar och det fungerade som försvar, fängelse och annat fram till 1995. Sedan 2002 är det museum.


På muséet kunde vi se hur man levde för 150 år sen i Lourdes. Det här var en ganska välbärgad familj.


Det fanns också en separatutställning med gamla affischer för skidorter i Pyrenéerna.


Tack och lov slapp vi uppleva alla av läskiga djur som uppenbarligen finns i området.


Utsikten var fin åt alla hålll, här sanctiariet.


Toaletten var luftig.


Skönt att vila ut lite efter den intressanta, men ack så varma, turen.


På kvällen var det processionsdags igen. Bernadette höll ett vakande öga över den.


Denna kväll var processionen ganska lång och slutade som vanligt på torget framför basikikan.


Pierre var en aktiv deltagare.



Tisdag 7 juli
Dags att åka vidare. För mer än 30 år sen var vi med alla tre barnen i grottes Betherram, en mycket spännande upplevelse. Grottorna ligger 13 km väster om Lourdes så vi startade dagen med att göra ett uppföljande besök där. Hade något förändrats? Det hade det onekligen. Numera finns en gjuten väg att gå runt delar av grottorna så att även rullstolsburna kan ta sig runt. Det var också mycket större än vi mindes det. Dessutom började turen denna gång med att vi åkte buss från en ny parkering upp till entrén till grottorna.


Stalagniterna och stalaktiterna var dock tämligen oförändrade. De växer en cm på tio år så det var inte så stor skillnad.





En bit av turen fick vi åka båt och


slutsträckan åkte vi tåg. Vi kom då fram nära parkeringen.


Stationshuset hade både servering och souvenirshop.


Från grottorna åkte vi upp till Casseneuil där Claude och Thérèse bor. Claude hade funderat ut att vi nog skulle få plats bakom hans husbil inne på tomten och det fick vi.


Först hälsade vi på deras sköldpadda Fifi som snart är 40 år. Hon älskar att bli vattnad när det är varmt ute och ställer sig då ordentligt upp på alla benen.


Lite över tolv kg väger hon och hon känns väldigt kompakt, berättade Pierre.


På kvällen fick vi god middag; melon, persikor med tonfiskröra, små smördegsknyten och annat gott som Claude och Thérèse ordnat.



Onsdag 8 juli
Efter frukost tog Claude oss med på en tur in till Villeneuve-sur-Lot där vi tittade stadens begivenheter, här saluhallen. Claude är som ett levande uppslagsverk om Frankrike och verkar ha varit i varenda fransk stad - och minns dem också.


Tour Paris. Det finns två torn kvar av den forna stadsmuren. Det andra heter Tour de Pujols.


På en höjd ovanför Villeneuve-sur-Lot ligger den lilla medeltida staden Pujols. När vi var där var hela stan uppdukad för kvällens provning av mat och vin. Men var ska alla parkera?


När vi kom hem från förmiddagspasset hade Thérèse lagat lunch. Casseneuil ligger mitt i gåsleverdistriktet så det fick vi till förrätt. Både gåslevern och fikonsylten var hemlagade och så goda! Thérèse är en kock av guds nåde.


Huvudrätten var tête du veau. Åh, vad vi var nyfikna på den! Det visade sig vara kalvtunga som kokats länge, legat flera timmar i kylskåpet, bladats med andra ingredienser, vilat igen, skurits i skivor och sen serverades med en pikant äggsås och potatis. Jättegott! Före lunch hälsade vi på ett par som också brukar bo på camping Catalan och mannen i familjen, Marcel, blev alldeles grön av avundsjuka för att vi skulle få äta Thérèse version av tête du veau.


På eftermiddan åkte vi med Claude till St Silvestre och sen upp till Notre Dame de Peyragude. Kyrkan ligger mycket vackert och det är ofta bröllop där. Redan på 1000-talet byggdes den första kyrkan, men den förstördes under franska revolutionen. Den nuvarande kyrkan byggdes 1842.


Bredvid kyrkan finns mirakelgrottor och dessa skonades under franska revolutionnen. Här har det funnit flera eremiter, men nu är grottorna tomma. På kvällen fick vi förutom god mat också njuta av skönsång av Thérèse och Claude.



Torsdag 9 juli
Dags att fortsätta resan. Vi åkte norrut och efter en massa strapatser med åsneekipage, asfaltering, exceptionella ekipage, felval i rondell med smala, smala vägar som konsekvens och annat kom vi til Saintes på eftermiddan. Saintes finns med på UNESCO:s lista över platser värda att bevara, men vi hade redan besökt världsarvet och kunde ta det lugnt i stället i den 35-gradiga värmen.


Gissa om den nytillkomna poolen var välkommen!



Fredag 10 juli
Resan fortsatte norrut. Vi bunkrade lite mat i Echillais, men vågade inte köpa dessa fina musslor eftersom vi inte var vi skulle stanna för dagen.


Bilden är med för att illustrera Pierres fina parkering och hur varmt det var, + 34 grader.


Vår plan var att stå på husbilsplatsen på en hamnpir i La Rochelle, men där var inte alls trevligt. Campingen öppnade över huvud taget inte alls för oss och eftersom vi åkt genom stan på vägen, bl a förbi den pampiga stationen, krusade vi inte längre utan åkte vidare.


Även denna dag bjöd på variation under resan. Plötsligt var vägen avstängd p g a en skogsbrand, men Ingrid, vår GPS, tog oss på verkligt små vägar förbi detta och vi slapp timslånga köer som vi sen hörde på radion om.


I Nantes var det avstängningar, rusningstrafik, avspärrade gator p g a fjärrvärmearbete, en urtråkig camping med ointresserad personal och en ställplats utan precis allting som skule kosta oss över 20 euro. Vi drog vidare, men nu började det bli sent. Den kommunala campingen i St Etienne de Montluc blev vår räddning, bara en halvtimmes resa från Nantes. Äntligen kunde vi få göra kväller. Pierre lagade en utsökt korv Stroganoff som vi njöt av i skuggan av bilen. Klockan åtta var det fortfarande nästan 30 grader.


På vägen in till stan körde vi fel och passerade borgmästaren, kyrkan, centrum och minnesmärket över de som stupat i de båda världskrigen. Vi ansåg att det fick räcka som sightseeing för dagen och nöjde oss med att titta på Loire i kvällssol en bit nedanför oss.



Lördag 11 juli
Morgonpromenad för att skaffa Pierre pain de chocolate till frukost.


Jodå, vi hittade ett öppet boulangerie fast klockan bara var halv åtta. Gott bröd hade de också.


Denna lördag är en av de stora reshelgerna i Frankrike och dessutom gick Tour de France nästan precis förbi vår väg så det var lite småbökigt i trafiken och tog tid. När vi äntligen närmade oss vårt mål Bayeux stod vi plötsligt utan förvarning framför en viadukt som bara var 2,5 m hög - en halvmeter för lite för oss. Det redde som tur var ut sig och vi kom fram till den trevliga kommunala campingen i Bayeux vid fyra. Sen tog det bara en kvart att gå in till centrum där lördagshandeln fortfarande var i full gång.


Bayeux har en mäktig katedral.


Här finns också den berömda Bayeuxtapeten som berättar om normandernas erövring av England 1066. Med hjälp av en hörtelefon guidas man - på svenska för vår del - längs de 57 olika delarna i den broderade tapeten. Otroligt fint och svårt att föreställa sig att den vackra tapeten är nästan 1000 år gammal.





Pierre lagade spagetti Bolognese till middag och när vi skulle äta upptäckte vi att vår parmesanost var dålig. Som tur var fanns det några stånd vid entrén till campingen och ett av dem sålde ost. Han hade lokala ostar och försäkrade Ellinor om att de var lika goda som Parmesanostar till köttfärssåsen. Det var de!



Söndag 12 juli
Dagens första mål var Juno Beach. På vägen dit passerade vi Gold Beach vid Arromanches-les-Baines där det finns betongfundament från kriget kvar ute i havet.


Varje dag skickade de allierade hundratals helt meningslösa meddelanden som fienden fick ägna mycket tid och kraft åt att försöka dechiffrera. Detta meddelande var dock både äkta och vikitgt. Det talade om att det var dags att sätta igång operation Overlord den 6 juni 1944.


För 70 år sen låg bunkern precis nere vid havet och användes som observationsbunker av tyskarna. Via en grävd gång var den förbunden med sambandscentralen i en intilliggande bunker. Efter kriget brukade barn använda bunkern till att hoppa ner i vattnet vid högvatten. I bakgrunden syns Centre Juno Beach.


På Juno Beach landsteg främst kanadensiska förband. Vår guide Scott var också kanadensare och mycket kunnig. I gruppen ingick en herre i vår ålder vars pappa varit med vid landstigningen.


För att bygga alla bunkrar kallade man in främst franska och ryska krigsfångar. Det var ett frivilligt åtagande, men gav en viss frihet och få sade nej. Många bunkrar blev dåligt byggda eftersom arbetet också gav en möjlighet att t ex blanda för mycket sand i betongen så att hållfastheten minskade. Efter kriget förföll bunkrarna under många år och begravdes under sanden, men så småningom insåg man vikten av att kunna visa dem. Frivliiga har skottat bort tusentals ton med sand ur bunkrarna och - som här - gångarna mellan dem. För bara något år sen hittades en bunker till och centret letar nu efter finansiärer för att kunna återställa dem också.


Extra räddningsväg ut. Framför hålet satt en tjock järnlucka och i utrymmet bakom var det fullt med småstenar. Det var svårt för någon att komma in, men behövde man fly denna väg var det bara att öppna luckan, skotta in stenarna och sedan använda utgången.


Juno Beach för 70 år sen. Bunkrarna låg precis vid havet och de låg så tätt att hela kuststräckan var möjlig att försvara ett par dagar till förstärkning kunde anlända från pansarregementen.. Det var dessutom fullt med minor på hela stranden och det tog flera år efter kriget att rensa bort dem.


Museidelen var stor och började med en fyra minuter lång film tänkt av en kanadensisk soldat.


Mycket fint museum var det och som avslutning fick man också se en film om kanadensiska soldater; han går alltid med dig.


Liten extratur efter museibesöket.


Bron ut till Centre Juno Beach. Det var marknad i Courselles-sur-mer, både ute vid stranden och inne i staden, så vi hade tur som kom till en tom bro.


Pierre körde ett par kilometer, men tyckte inte alls om att göra det så vi bytte till att ha Ellinor som chaufför igen.


En svårighet i Picardie är att det är så ont om campingar. Vi följde en skylt efter Beauvais och hamnade på en mycket rolig camping i Bresles. Ett holländskt par har tagit över den och håller på att rusta upp den. Den var nästan full - av holländare. Hur kan alla hitta hit?






Måndag 13 juli
Världens största vildsvin finns på en rastplats fyra mil söder om Charleville-Mézières.


Stopp för dagen i Charlevill-Mézières. Campingen ligger föredömligt nära den centrala delen av staden så vi tog en promenad dit. På Place Ducale pågick förberedelserna för kvällens bal hos borgmästaren. Är det kvällen före nationaldagen så är det. Anthracite kommer att spela upp till dans kl 23.00 efter fyrverkeriet.


I stan finns en internationell skola för marionetteater. Just nu pågår dessutom en stor maraionetteaterfestival.


Muséet för Ardennerna är dessvärre stängt måndagar så vi kunde inte besöka det, men vi kunde i alla fall beundra den vackra byggnaden precis bredvid Place Ducale.


Centrum ligger på ena sidan av Meuse och campingen på den andra vid Mont Olympe. Kvällens fyrverkeri kommer att skjutas upp vid Ile du Vieux moulin, precis vid brofästet för gångbron över floden. Vi kommer att vara på första parkett eftersom vi bor precis bakom träden vid båtarna och lätt kan gå ner till floden.


Fyrverkeri från parkettplats, mäktigt och fint. Musiken visade sig vara techno och stämde bra med variationerna i fyrverkeriet, men förra året var det Beatles och det passade nog oss bättre.


Pierre fick äntligen prova fyrverkeriläget på sin nya kamera och som synes fungerade det utmärkt.






Tisdag 14 jul
Vi började dagen med ett besök i Remouchamps och grottan där. För ungefär 30 år sen besökte vi den tillsammans med Ulrika, Katarina och Robert. Det var en lite äventyrligt och roligt grottbesök och vi var nyfikna på vad som hänt sen dess.


Även i denna grotta finns stora gallerier med kalkformationer.


Här är grottans största stalagmit, fyra meter hög och åtta meter bred. Om ungefär 10 000 år kommer den att växa ihop med stalagtiten från taket. Guiden pratade även denna gång flamländska. Förra gången trodde vi att guiden pratade svenska med lite fransk/holländsk brytning eftersom det är så lätt att förstå. Färgsättningen av figurerna är ny liksom de fina gångarna runt grottan.


I denna trappa träffade vi spöket från Ardennerna första gången i form av en spöklikt vit Ulrika när det visade sig att hennes sandaler var såphala. Kul att återuppleva den och inte halkade vi heller.


Grottan ska ha världens längsta underjordiska båtfärd, nästan 800 m. Vid vårt förra besök fick vi var sin hjälm och åkte sen kanot på floden. Det kändes lite mer äventyrligt, men fortfarande är det så lågt i tak på vissa passager att bårföraren beordrade oss alla att luta oss framåt för att inte stöta emot. Varje båt förs av en ung kille som med hjälp av att stöta en påk i stenar på botten och väggarna skjuter båten framåt.


Från Remouchamps fortsatte vi till Aachen och tog in på ställplatsen där. Det tog oss ungefär en halvtimme att gå in till centrum och Pierres lycka var stor när han hittade Hanswurst nära domen. En av de starkaste currywurstar han fått nedsköljd med en Hansbräu.


Sedan 1978 finns domen i Aachen upptagen på UNESCO:s lista över platser/byggnader värda att bevara. Karl den Store byggde runt år 800 den första kyrkan på denna plats och år 2000 firade den 1200-årsjubileum som vallfartskyrka.


Interiören är en av de absolut vackraste vi någonsin sett.


Det imponerande stadshuset är byggt på resterna av ett palats från Karl den Stores tid.


Först slängde turister i pengar i fontänen och önskade sig saker. Sen klev denne man i och tog hand om pengarna.


En helt fantastisk affär sålde modeller av tåg, båtar, flygplan och olika seriefigurer. Åh, vad vi suktade efter den fina Tintin-figuren med böcker, men den kostade 189 euro. Lite för mycket för en smålänning och hans fru.


På flera ställen i stan stötte vi på så fina statyfontäner. Vi har sett dem på andra ställen i Tyskland och de är alltid lika roliga att titta på.



Onsdag 15 juli
Nästa etapp på hemresan blev till Zeven strax norr om Bremen. Här bodde vi 2008 med Olle och just den dagen vi kom dit var det invigning av friluftsbadet med gratis entré, glass och borgmästaren som hoppade i vattnet med kläderna på. Badet har en egen brunn och hade nu nått sin toppnotering på 20 grader varmt i vattnet. Sammanvägt med priset på 7,50 euro per person gjorde det att vi avstod från bad denna gång. Men fint är det.


I stället tog vi den fina skogsvägen in till Zevens centrum, 1,7 km trevlig skogsstig.


Barnen hade gått hem och den fina lekplatsen var ledig. Vi roade oss kungligt med att leda om vattnet i de urholkade stockarna och sätta igång vattenhjulet.


Även i Zeven finns så fina statyer. Denna trio finns nära Rewe där vi äntligen hittade salladsdessingen med honung och senap. Den är så god 0ch vi har letat efter den i över ett år.


Utanför stadshuset står denna fina grupp.


I Zeven finns ett brandkårsmuseum som utgörs av fyra stora tittskåp. Det här är ett av dem.


Hemma igen, nyduschade och med Pierres goda aperitif. Kortet är taget fem minuter innan vi fick nya grannar som ställde sig väldigt nära oss trots att det var stora gräsytor tomma runt omkring. När vi åt middag kom ett husvagnsekipage till. Ellinor skämtade och sa att nu fattas bara att de ställer sig mellan oss. Det gjorde de, ungefär en emter från vårt matbord! Deras hund uppskattade arrangemanget och satt och tiggde i Pierres knä till han ledsnade och visslade på ägaren som förolämpad kom ut och kallade på hunden. Vi tittade efter Dolda kameran, men lyckades inte upptäcka den.



Torsdag 16 juli
Aldrig har det varit så många som velat åka med samma färja som vi; tre rader med husbilar och säkert tio med personbilar förutom alla långtradare. 1½ timme fick vi vänta, men med hjälp av en god delad bratwurst överlevde vi och kunde strax före tre köra in på campingen i Saksköbing.


Så här i slutet på resan är vi ganska drivna på lägerslagning och det tog inte lång stund innan vi kunde ge oss ut på promenad i det härliga sommarvädret. Först gick vi neråt hamnen.


Från roddarklubben har man fin utsikt över husbåtarna och delar av stan.


Det går fortfarande tåg hit. Och så kommer det en cirkus. Nästan alla städer vi stannat i har haft affischer för någon cirkus som kommer inom bara några dagar. Man blir väldigt nyfiken på hur många cirkusar som egentligen turnerar runt sommartid i Europa.


SuperBrugsen i Saksköbing brukar vara en riktigt trevlig affär att handla i och så var det även denna gång.


Pierres fynd. Oj, vad han njöt!



Fredag 17 juli
Så enkelt att passera betalningsstationen för Öresundsbron med BroBizz, bara att köra fram så öppnas bommen. Så var vi då tillbaka i Sverige igen efter 37 dagar på resa.


Första stoppet var järnvägsstationen i Lund för att plocka upp Katarina kl 10.40. Hon klev inte av tåget, men ringde när det lämnade stationen. Hon hade somnat och missat att kliva av. Tidiga mornar och första klass på tåget är en farlig kombination. Vi hade vår vanliga fina parkering som denna gång visserligen störde ordningen för Lommatraktens trafikskola, men ändå fungerade bra medan vi väntade på att hon skulle åka till Malmö och ta tåget tillbaka.


40 minuter försenad och 48 kronor fattigare klev Katarina av tåget från Malmö och vi kunde fortsätta resan.


Lagom till en sen lunch var vi framme vid Hjelmsjöns camping i Örkelljunga. Den drivs av Örkelljungas bangolfklubb som går ganska bra, men märker av att husbilscampare vill bo gratis och därför väljer att stå hos Bengt i Örkelljunga, d v s husbilsföretaget.


Det tar ungefär en kvart att promenera in till centrum från campingen. Då passerar man denna klippa där det fanns en borg på medeltiden. Möjligen kan Pinnån som flyter förbi har utgjort en naturlig vallgrav på den tiden.


Även i Sverige finns fin utsmyckning i många samhällen. Detta är en av väggarna på COOP:s byggnad.


Bredvid campingen ligger Hjelmsjöborg som byggdes av familjen Lundberg i början av 1900-talet som disponentbostad till den textilfabrik de startat.


Ägaren hade varit i Frankrike och inspirerats av murar där. Han lät bygga murar och mycket annat i samma teknik och de finns ännu kvar runt hela området.


1930-31 byggdes också en bangolfbana, den äldsta i Sverige. Samma teknik användes och i byggnaden baktill i bilden var det dels toaletter dels en scen så att de som spelade kunde njuta av levande musik.


Den 27 september 2014 invigdes Abborrarundan som passerar campingen. Den är ett par km lång och går runt Abborrsjön med små stationer med information om det man passerar, fina grillplatser men också hur man kan träna sina hundar längs banan.



Lördag 18 juli
På vägen upp genom Sverige passerade vi Hjo och ville gärna titta in på Hem och Hobby som ofta lyckas kombinera roliga och billiga saker. Döm om vår förvåning när de byggt een helt ny stor affär. Och, ja, visst hittade vi både roliga, billiga och framför allt nödvändiga saker.


Resans sista övernattning blev Husabergs camping utanför Askersund. Fin camping med väldigt trevliga ägare. Det stora Kaben framför oss skulle åka sedan invånarna ätit lunch så vi väntade tålmodigt eftersom det var en bättre plats. När de väl kom tillbaka hade föraren druckit starköl och kunde inte köra så vi fick ställa oss bakom i stället. Vi såg honom faktiskt inte mer på hela dagen så det var nog ett mycket klokt beslut.


Från campingen kan man gå längs Vättern in till Asersund vilket tar runt 20 minuter och bjuder på denna vackra utsikt.


I Askersund pågick en musikfestival. I hamnen spelade Löskefolket.


I Rådhusparken uppe vid torget var det i stället folkdans med många som ville svinga sina ben.


Runt 15 grader varmt och rejäl blåst, men visst ska väl middagar ätas ute under husbilsturer sommartid?


Danskt fynd som visade sig vara väldigt gott med varm potatissallad till.



Söndag 19 juli
På hemvägen stannade vi till i Västerås och beundrade Barbros och Dicks nya bostad; ett jättetrevligt radhus. Vilket fint slut på en väldigt rolig och givande resa.



Tillbaka till startsidan