Stora sommarturen juni - juli 2016


Fredag 10 juni
Eftersom Olle slutade nian väntade vi till dagen efter avslutningen med att åka. Sen han ätit en trevlig middag med sina kompisar sov han över till oss och redan vid nio var vi färdiga att åka.

Vårt första stopp var i Västervik hos Pierres fina moster Sonja. Hon bjöd Pierre på strömming och Olle och Ellinor på en superb fläskpannkaka. Pierre och Olle tog en promenad till Lager 157 och hittade en regnjacka åt Olle. Den skulle han få väldigt mycket nytta av.

Det ska öppnas ett IKEA-museum i Älmhult. Vi visste dock inte när så vi chansade och åkte dit efter besöket hos Sonja. Vi var lite tidiga - det öppnar först den 30 juni - men vi fick se lite förberedelser i alla fall.

I stället fortsatte vi söderut, tog Öresundsbron, gjorde kväller på Farö vid tiotiden och fick denna fina utsikt från vår plats.


Lördag 11 juni
Fast vi var tidiga vid färjan var det rejäla köer, men vi kom med första möjliga färja.

Olle är en rutinerad långåkare i husbil och inrättade sig snabbt med musik, spel och böcker.

Halv fyra var vi framme vid Auf der Simpel med gångavstånd till Heidepark Soltau. Det skulle bli sommarfest på kvällen så vi fick en plats i en för oss ny del av campingen.

Pierres första bratwurst på resan fick han på sommarfesten. Mycket god, men currydelen fattades tyckte han.

Svängig tysk dansmusik kan ju ingen motstå - Olle lyckades underligt nog - och den är inte alls fel att dansa till.


Söndag 12 juni
Självklart var vi på plats när Heidepark Soltau öppnade och vi gick inte förrän de stängde. Lagom mycket folk och vi hann åka allt vi ville. Först gick vi till Flucht der Dämonen, Tysklands enda wing coaster.

Årets nyhet är Drachenzähmen, men den riktar sig mer till yngre barn. Vi åkte ändå det vi kunde. Roligast var båtarna, men det berodde på att vi fick sitta längst bak och gjorde båten baktung med små späda flickor framför oss.

Pierre och Olle hade glömt hur otroligt ont det gör i axlarna att hänga upp och ner så de åkte även i år.







Krake var lika rolig som alltid.



Specialglass, denna med kaksmulor och maräng.

Colosses fyller 15 år i år och har med anledning av detta piffats upp och fått lite Inkastuk utöver den nästan sjunkna Frihetsgudinnan som finns kvar sen tidigare.

Ellinor och Olle på väg upp till första backen.

Pierres avgjorda favorit är att med kanonen spruta vatten på de som åker runt i vikingaskepp och försöker blöta ner alla på land.



Vi avslutade med att titta på en föreställning med sjörövare och specialeffekter.


Måndag 13 juni
Resan gick snabbt söderut i regn, men utan alltför mycket köer. Vi kom fram till husbilsplatsen vid Europapark vid sex och installerade oss raskt på en central och bekväm plats.


Tisdag 14 juni
På väg till Europapark. Minuterna efter blev Ellinor av med sin plånbok med körkort och Visakort i förutom pengarna, men än så länge är det bara förväntan och glädje.

Europapark är en av Europas största temaparker och öppnades 1975. Grundaren heter Franz Mack och parken ligger i Rust i södra Tyskland. Den är indelad i 14 områden med namn efter europeiska länder. Här en fransk del.

Matterhorn Blitz.

Lunch i Food Loop, världens första looprestaurang. God mat var det också.



Våra favoriter är Silver Star, Vodan och Blue fire, men Poseidon är inte fel den heller.

Pierre insisterade på att få åka Fjord Rafting och mot att han fick Pierres regnjacka över benen gick Olle med på det. Klokt krav, de var väldigt olika blöta efter turen. Ellinors plånbok återfanns aldrig trots mycket idogt letande och flera besök på hittegodsavdelningen, men Ulrika hjälpte till med att spärra kort och körkort. Pierre har ju dessurom sina kort i tryggt förvar...


Onsdag 15 juni
Det var mycket regnande på vägen ner från Sverige, men detta tog nog priset. Det gick knappt att se var vägen gick när vi fortsattener mot Mulhouse och Frankrike.

Stopp i Ile de Doubs med första franska stormarknaden och dessutom inget regn.

Villars-sur-Doubs blev dagens slutmål. Våra grannar var irländare och hängivna fotbollssupporters på plats för match i Lyon i det fotbolls-EM som pågår. De gillade inte svenskar sen Irland nickat in 1-1 i Sveriges favör i tisdags, men de hälsade i alla fall. På kvällen såg vi Frankrike vinna med 2-0 mot Albanien tillsammans och kunde förbrödras.


Torsdag 16 juni
I Villars-sur-Doubs finns Super U och där startade vi dagen med att lägga upp lite förråd.

Lunchstopp vid Rhone söder om Valance.

Framme i Carnon plage där vi brukar stanna ett par dagar och vila upp oss inför sista etappen. Pierre blev så upplivad av att få slå läger med markis och matta att han av bara farten satte upp tältet också.

Promenad ner till havet. Alltid spännande att titta efter vad som förändrats. I år var badvaktstornen och duscharna borta - är det en förbättring? Ingen ville dock bada i stark blåst och frånlandsvind så det gjorde inte så mycket just idag.

Fiska tyckte dock många att man kunde göra, särskilt från stenpirerna.


Fredag 17 juni
Första frukosten utomhus med pain chocolat. Härligt!

Ellinor gick in till stadskärnan för att försöka få tag på en taxi och hämta Katarina på flygplatsen i Montpellier.

Pierre och Olle stannade hemma och Pierre hittade en försäljare utanför affären som sålde otroligt fina ostron, klass 3. Han köpte raskt åtta stycken till lunch åt sig och Olle.

Ganska gott, tyckte Olle.

Taxistationen hittade Ellinor, men ingen taxi. Till slut ringde hon det nummer hon fått i receptionen och fick kontakt med trevliga Geronimo som skulle dyka upp 20 minuter senare. Under tiden tog hon en liten promenad i hamnen.

Det kommer inte så många plan per dag till Montpellier så det var lätt att räkna ut vilket Katarina kom med och lätt att se det från campingen.

I god tid var Ellinor på plats och kunde välkomna Katarina. Taxiresan dit kostade 17 euro. De taxibilar som stod utanför terminalen ville ha 30 euro för att köra tillbaka. Geronimo hade lämnat sitt kort och kom snabbt tillbaka när Ellinor ringde. För 18 euro körde han hela vägen till campingen. Känns ungefär som Arlanda.

Havsutsikt nästan från campingen.

Välförtjänt vila.

Aperitif. Strax efter tittade vi upp på himlen och såg svarta moln. Raskt monterade vi ner tältet och Katarina fick sova i husbilen som tänkt var från början. Vid ettiden på natten började det regna och vi njöt alla av att det inte gjorde ett dugg.


Lördag 18 juni
Pierre hade upptäckt att vår TV inte fungerade och det visade sig att Frankrike i april bytte system från DVB-T till DVB-T2 så att vi behövde en decoder (Sverige har så sakta börjat bytet, men det tar nog några år innan det är genomfört). Därför besökte vi Auchan som det första vi gjorde på vår sista etapp mot Argeles-sur-mer. De var slut där, men vi hittade lite annat vi behövde. På Carrefour fick Pierre sen äntligen tag på den. Nu kan han se fotboll.

Framme på Camping Catalan!

Efter lägerslagningen gick vi ner till stranden och fick äntligen se vår favoritvy.

Ganska mycket folk redan på shoppinggatan.

Vårt läger är nu helt klart på plats nummer 2. Riktigt bra plats dit Wifi når från receptionen också.


Söndag 19 juni
Utsikten när man går och köper bröd på morgonen är inte alls fel.

Tredje söndan i juni är det Fars dag i Frankrike. Det firas också på campingen med dricka och tilltugg. Theresa och Claude var förstås också där.

Liten tur för att kolla färgen på flaggan inför badet. Gul - ja, det blåser ganska bra - och så varningsflaggan för att man riskerar att försvinna ut tillhavs på badringen. Då vet vi.

Tryggt att se att kooperativet är kvar. Dit ska vi snart gå och dicka god muscat musseux.

Vid receptionen är det säkrare uppkoppling vilket Olle snabbt listade ut.

Tropical golf finns strax intill campingen så vi gick dit och tog en match. Här måste dock sägas att vissa av oss tog detta på mycket större allvar än övriga. Tursamt nog vann också denna person.

Olle gör ett snyggt inspel.

På stranden pågick en fotbollsskola för barn som vi kollade. Inlevelsen var total.

Plötsligt kom fyra vattenbombare för att hämta vatten i havet till en brand i närheten av Perpignan. De lyckades släcka den tillsammans med många brandmän på marken.


Måndag 20 juni
Enligt YR skulle det kunna bli lite molnigt idag så vi tog bussen in till Perpignan. Det kostar bara en euro per resa att åka buss i denna region så för under 40 kronor fick vi en timmes sightseeingtur i de små byarna på vägen in till stan.

Salvador Dali ansåg att järnvägsstationen i Perpignan var världens centrum. Vi kände oss dock lite tveksamma till det, men den ligger i slutet av denna gata.

För att inte missa något under vårt besök åkte vi det lilla turisttåget. Perpignan är huvudstad i departementet Pyrénées Orientale och har funnits sedan romartiden. Den finns omnämnd som stad på 900-talet.

La Basse.

Castillet har varit både stadsport och fängelse, men är numera museum för norra Kataloniens historia.

Gamla stan.

1792 blev detta hus arsenal för franska armén, men nu har det fått en betydligt fredligare inriktning och är centrum för många kulturella evenemang.

Varje måndag är det stor loppmarknad här, men vi hann inte se så mycket av den när vi passerade.

Kungen av Mallorcas palats. Under perioden 1276 - 1349 var Mallorca var ett självständigt rike och då bodde kungen i detta imponerande palats.

Perpignans första varuhus fanns i detta hus.

Theatre del'Archipel.

Mättade på kultur, men hungriga i magen åt vi lunch på Quick innan vi hastade till bussen för transport hemåt. Vädret visade sig vara både varmt och soligt så vi längtade efter att få bada.

Första besöket på kooperativet med var sitt kallt glas muscat musseux.

Möjligen har vi en bit kvar tillvår hortensia uppnår denna imponerande storlek.

Aperitifdags. Pierre blandar de allra godaste longdrinkar man kan få, med och utan alkohol.


Tisdag 21 juni
Vi testar den praktiska dramaten vi fick i julklapp av familjen Palm/Klein på inköpsturen till Lidl. Butiken återöppnade den 18 juni efter ombyggnad, men var nu supertrist att handla i.

Mussellunch. Moule suedoise med grädde och lax var riktigt god.

Stranden!



Musikdag i hela Frankrike, så även i Argeles-sur-mer. Les succes fous sjöng i timmar och nästan alla sjöng med.

Nöjesfältet.

Churros. Vi var fyra stycken om struten och det var knappt att vi orkade med den trots att det var jättegott.

Månsken över vårt favoritmotiv.


Onsdag 22 juni
Vandring till Collioure. Vi startade i hamnen i Argeles med att köpa båtresan hem.

Målning i slutet på Racou. Här börjar uppförsbacken.

Man får sin belöning när man släpat sig upp i värmen.

I år prövade vi en ny väg som gick mer efter kusten. Först följde vi en flod fram till en strand.

På andra sidan stranden var det dags att ta vägen upp på klipporna.

Vi hade hoppats på att få gå Smugglarnas väg, men fick i stället vandra uppe på klipporna. Härligt det också.

Framme i Collioure. Staden är mycket gammal och har en naturlig hamn. I slutet på 1200-talet bodde här ungefär lika många invånare som det gör idag.



Marknaden pågick för fullt och i år hade stora delar av den flyttat ner i den tomma flodbädden.

Lunch för Ellinor och Pierre. Gissa vem som ville ha ansjovis på sin... Olle och Katarina tog var sin lökquiche i stället.

Smugglarnas väg. Åh, vad vi längtar efter att få gå den!

I staden finns många små gränder.

Dags att ta båten hem.

Det stora fortet på höjden ovanför staden används fortfarande av militären och man kan ofta se hur manskapet tränar.

Där gick vi - en rktigt rolig väg.


Torsdag 23 juni
Dags att handla igen. Pierre har dramaten i bärvänligt skick. Denna gång gick vi till Intermarché i stället.

Dagen var så varm att vi knappt orkade ner till havet trots att det är max 200 m dit. Vi var dock tappra och tillbringade en stor del av dagen där.


Fredag 24 juni
Marknadsdag i Argeles-sur-mer så vi köpte grillad kyckling och god potatis till lunch.

Nu var det ju inte bara marknadsdag utan även midsommarafton så vi hade både sillmacka och jordgubbar med vispgrädde till middag. Vi visade grannarna hur man dansar Små grodorna, men ingen var förvånansvärt nog intresserad av att hänga på.


Lördag 25 juni
Stor spring- och simtävling där alla parvis startade vid samma tid, men på olika ställen beroende på vilken distans de anmält sig till. Färgen på västen talade om vilken distans de valt.

Det var roligt att vara publik för det kom hela tiden nya tävlande.

Eftermiddan tillbringade vi på stranden.

Sen vi kom hit hade Katarina och Olle velat simma ut till flotten, men den var nästan alltid knökfull. Plötsligt uppenbarade sig chansen och i stark motvind tog de sig äntligen ut.

När vi badat färdigt vid femtiden och skulle gå hem kom fortfarande tävlande mot målet. De tog lite olika seriöst på tiden och det var en hel del showande.

Pannacaotta brulé var nästan godare än creme brulé enligt en enhällig jury. Lördag är efterrättsdag.

Lite uppdatering.

Karnevalståg.

Otroliga mängder confetti kastas över publiken. Olle klarade av konsttycket att se tåget utan att få ett endaste confettikorn på sig. Det gjorde inte de övriga tre.


Söndag26 juni
Loppis utanför casinot. Vi hittade dock inget som ropade på oss.

EM i fotboll lockade Pierre med matchen Frankrike - Irland. När Irland tog ledningen med 1-0 blev det bekymmersamt.

Ellinor, Katarina och Olle bestämde sig för att gå och se på en fotoutställning i stället. När de passerade torget gjorde Frankrike mål. Vilket liv det blev! För att inte tala om 2-1-målet... Då fanns Pierre också på plats och kunde jubla med fransmännen.

Varje år är det en stor fotoutställning längs strandpromenaden i Argeles-sur-mer. I år handlar den om människor på öar, främst Madagaskar och andra små öar där människorna lever under knappa förhållanden. Det är mycket vackra bilder som också har ett angeläget budskap.



Sista kvällen för Katarina och Olle. Efter middagen tog vi en tur på stan. De köpte var sin crepe, mycket goda.

Till traditionen hör att vi åker Crazy wave sista kvällen. Pierre är en mycket engagerad åkare som tjoar och viftar med armarna eftersom han är övertygad om att det ger förlängd åktid. Olle håller gärna en mer lågmäld profil. Vi fick åka länge vad det nu berodde på.


Måndag 27 juni
Vi inledde dagen med att hämta vår hyrbil, en Ford Fiesta som bara gått 40 mil. Ellinor hade inget körkort, men med hjälp av ett brev om förnyelse av körkort som Katarina haft med sig - på svenska! - och passet så fick hon ändå hyra bilen.

Lite shopping på Hypermarché måste vi ju passa på att få så före lunch åkte vi upp och roade oss.

Vid tre åkte vi mot Barcelona och halv sex var vi framme. Olle klarade säkerhetskontrollen direkt, men Katarinas ryggsäck kollade de med drogtest som hon självklart klarade galant. Spännande för oss som brukar se gränsbevakarprogram! Vid midnatt kunde de sen landa i Stockholm mötta av Ulrika. Tack för att ni gett oss så trevliga dagar tillsammans med er!

På hemvägen hamnade Ellinor och Pierre i Barcelonas rusningstrafik, men strax efter nio var de ändå hemma igen.


Tisdag 28 juni
Stora tvätt- och städdagen. Skönt att kunna packa undan alla lakan och handdukar som inte behövs längre liksom att plocka i ordning och städa för två personer i stället för fyra.

När allt var klart var det dags för en promenad. Det här är Olles favoritaffärsidé - servera glass i hopknölade plastmuggar och ta bra betalt för det.

Marche de la mer ligger på vägen till Costa Blanca och brukar ha fina grönsaker och fisk att bjuda på, men nu var nästan allt stängt.

Så var det i det lilla affärscentrat Costa Blanca också - nästan allt var stängt. Än är säsongen inte helt igång här.

Vägen tillbaka gick efter stranden och detta minnesmärke över de 100.000 spanjorer som i februari 1939 flydde från fascismens Spanien och fick bo i läger upprättade direkt på sandstranden i Argeles-sur-mer.

Man kan aldrig få för mycket av sin faoritvy, eller hur?

Resans andra besök på kooperativet. Åh, vad muscat musseux smakar bra!


Onsdag 29 juni

Dagen inleddes med marknadsbesök och inköp av frukt, grönsaker och en härlig middag bestående av stora köttbullar i Porvencalesås. Så gott!

En gång varje sommar vandrar vi bort till Coco Beach och äter lunch där. Vi vandrar i vattenbrynet och svalkar oss vid behov i havet. Det tar ungefär en timme att gå dit åt detta hållet från vår vanliga badplats.

Pierre svalkade sig många gånger.

På vägen passerar man många roliga delar som t ex denna engelskspråkiga skola för surfare och andra.

Framme och redo för en god paninilunch innan återtåget hem samma väg fast tvärtom.


Torsdag 30 juni

På förmiddagen var vi på marknad i Argeles hamn. Den är ganska stor och trevlig. Och så har de så god korv där - blev vår lunch, förstås.

Lite grått var det på eftermiddan, men vi var på stranden en stund i alla fall innan vi gick till kooperativet och fick vår dagliga dos muscat musseux.


Fredag 1 juli

Pierre insåg plötsligt att det var sista dagen han kunde bättra på solbrännan så det blev ett pass både på förmiddan och eftermiddan på stranden. Så härligt - 22 grader i vattnet och 31 i solen. Nu börjar det bli välfyllt överallt så det är lättare att åka iväg också.

Ett allra sista besök på kooperativet, musscat musseux blev det förstås, och så en sista promenad.

Vyn vi aldrig ledsnar på.

Fotboll med ganska avslagen stämning så vi gick hem.


Lördag 2 juli

Strax efter sju, på väg till bageriet.

Allt är undanstuvat, men Pierre sparade nödutrustningen framme så att vi fick äta frukost ute även denna dag. Det var sol och 22 grader varmt.

Knappt hade vi lämnat kusten förrän det började regna. När vi handlade och tankade i Lavelanet vräkte regnet ner, men det var i alla fall 18 grader varmt.

I Lannemezan hamnade vi i ett cykellopp. Huvudklungan är långt före oss, men vi har i alla fall en kille bakom oss.

I Montgaillard mötte vi nästa cykellopp. Djävulen körde i täten och hytte åt oss med sin treeggade stav samtidigt som han tjöt av skratt.

På en liten väg som vår GPS ansåg att vi skulle ta låg det ett litet överkört djur på vägen framför oss. Just innan vi skulle väja för det kom en helt enorm fågel, tog djuret och försvann med tunga vingslag över ett fält. Allt vi hann se var stora vingpennor och bruna, gulbruna och vita fjädrar på en otroligt stor fågel. Vi hade se vår första gåsgam. Vilken upplevelse! När vi kollade senare såg vi att grågamen kan ha ett vingspann på upp till 290 cm.

Efter att ha installerat oss på Camping du Loup i Lourdes blev det en första tur till sanctuariet, det heliga område som tillägnas Bernadette. Där finns en hel avdelning där man får tända ljusi olika storlekar. Dessa kostar flera hundra euro och brinner mycket länge, men om de hjälper bättre framgår inte.

I den stora kyrkan Saint Pie X pågick gudstjänst. Den stod klar 1957 och kan rymma 10 000 personer, men idag var den nog ungefär halvfylld.

Det ligger en stor frestelse i att kalla denna man pösmunk.

På campingen hade vi holländska grannar med den minsta påhängsdel vi sett. Det visade sig att de bor i norra Holland, att han har ett stenhuggeri där han gör gravstenar av svensk, norsk och finsk sten samt att han är på kongress om detta här i Lourdes. Det finns många skäl att åka hit uppenbarligen.

Nyordning sen förra året. Flaskor ska tappas med heligt vatten bredvid Bernadettebron i stället för här nära grottan. Nu verkar ju inte alla ha tagit till sig budskapet. Vattnet hjälper dock bara den som tror sa redan Bernadette för 150 år sedan.

När det blev dags för ljusprocessionen hade regnet upphört och det var otroligt många deltagare. Stayn av Bernaette fördes till sin plats i början av tåget.

Vi tände våra ljus nästan längst bak i tåget och gjorde oss beredda att vandra.

Det är mäktigt när mörkret faller och alla höjer sina ljus och sjunger med i sångerna. Otroligt välregisserat och på minst fem språk.


Söndag 3 juli

Samma ljus som igår kväll med lite nya också. De brinner länge.

Dagarna inom sanctuariet är välfyllda med olika processioner, gudstjänster och mycket annat och samlar stora mängder deltagare.

Pierre sitter och väntar på att få bada i heligt vatten. Det tog två timmar denna gång innan han var klar, men det är det absolut värt, tycker han.

Under tiden strövade Ellinor omkring. På planen framför kyrkan händer hela tiden mycket. Här ska det tas en gruppbild på minst 100 personer och fotografen får stå på en stege för att få ihop det.

Längre bak togs ett lite mindre gruppfoto på spanska pilgrimmer. Det finns också många, många frivilligarbetare från olika länder som skjutsar runt de som inte kan gå själva, håller ordning på processionerna och hjälper till på sjukhusen. Ungefär sex miljoner personer besöker Lourdes varje år så det behövs.

Efter badet tog vi en stadspromenad. Uppe vid fortet var vi förra året.

Saluhallen var ny för oss, men tyvärr var vi så sena dit att allt var stängt.

Det är en vacker liten stad med många fina gränder.

Vårt favoritmatställe ligger i en backe så det är lite spännande att äta där också.

Nedanför kullen ligger vår camping.

Det är mycket vatten i floden Gave de Pau även i år eftersom det regnat mycket. Filmen om Bernadette såg vi för två år sen och köpte förra året. Den är riktigt bra.

Typisk affär nere vid sanctuariet, dessutom Pierres favoritbutik. Helt osannolikt hur mycket saker det går att sälja i Bernadettes namn! Lourdes är verkligen en mycket udda plats.


Måndag 4 juli

Vi var så inspirerade av gåsgamen vi såg att vi först tänkte oss en liten tur högre upp i Pyrenéerna för att få se fler, men så ändrade vi oss och vände norrut i stället. Det här är det sista vi ser av bergskedjan i år.

Pierre hade sett ut nästa stopp, Fontet, men när vi kom dit upptäckte vi att vi bodde där 2013 och den fina badsjön var full med grodor. Vi fortsatte till Réole i stället och tog in på den kommunala campingen. Ja, vi kom för tidigt för eftermiddagspasset och fick vänta en timme till de lyfte upp bommen. Varmt var det, 31 grader.

Det fanns dock mycket att se på. Chateau des Quat'Sos är från 1200-talet. Namnet har slottet fått från de fyra systertornen. Vi kunde följa två trampbåtar på Garonne som slutade sin tur precis nedanför campingen. Vi hade gärna sett den ta sig uppströms också.

Det var så varmt att vi inte orkade plocka fram fullständig utrustning, men brässerade endiver och cordon bleu smakar bra även på pallar och med pallbord.

När det blev svalare var det dags för en liten stadstur. Av campingvärden fick vi en karta till de viktigaste platserna. Vid Rickard Lejonhjärtas torg ligger stadens gamla stadshus från 1100-talet. Det är är ett av de äldsta stadshusen i Frankrike och var en gåva från kungen till borgerskapet i La Réole som staden då hette.

Många små fina gränder fanns det också.

Och en del pampigare. Vi lyckades tyvärr inte hitta de spännande ventilationsschackten från järnvägstunnlarna när de körde med ånglok. Får bli nästa gång.


Tisdag 5 juli

På väg mot Ile d'Oléron passerade vi St Emilion och Blaye med sina fina vindistrikt.

Någonstans på vägen kom vi också till ett snigeldistrikt. I en rondell var det t o m två gigantiska snigelstatyer, men tyvärr strejkade kameran just då.

Bron över sundet till Ile d'Oleron. Här finns enorma ostronodlingar.

Det var ebb när vi åkte över.

Vårt mål för dagen var en husbilsplats nästan längst ut på ön. Vi tror att det var en camping som inte bar sig och fick bli husbilsplats i stället. Faciliteterna tyder på det, fin 50-talsstandard med kedja från taket på duschen.

Husbilsplatsen ligger strax utanför St Denis d'Oleron så vi promenerade in.

St Denis är en village fleuri och gjorde skäl för namnet.

Promenaden ledde oss ner till hamnen, mycket välfylld med nöjesseglare. Det finns dessutom många stora campingar i staden så det var en riktigt livlig semesterort.

Det går dagliga turer med guidade visningar på Fort Boyard, men vi nöjde oss med att se fortet på håll.

Vilken fin strand med badhytter, vattensport, kaféer och lagom långgrunt vatten nu när floden kommit.

Nöden är uppfinningens moder, men lättjan kan också hjälpa till. Vi valde att inte duka stora bordet med fina stolarna, men fick till det ganska bra ändå.


Onsdag 6 juli

När vi vid tiotiden på förmiddagen återvände till fastlandet var det flod och allt såg annorlunda ut. Nu har de varit och skördat ostronen.

Pont transbordeur i Tonnay Charente finns upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Den konstruerades 1900 av Ferdinand Arnodin för att täcka behovet av att komma över floden Charente oavsett tidvatten för de som reste mellan Roquefort och Echillas.

Överfarten stängdes 1967, men öppnades igen 1976. Tyvärr är den stängd för överfart mellan 2015 och 2018 p g a underhållsarbete, men vi kommer tillbaka. Bilden kommer från transbordeurens hemsida och kan verkligen fresta!

Mareuil-sur-Lay är en av de många franska städer som satsat stort på husbilar.För första gången släppte vi ut vårt gråvatten på detta vis, men vi kunde också ha fått ström i 12 timmar för åtta euro eller bott över natten alldeles gratis.

Ile de Noirmoutier mötte oss också med ebb. Inte så konstigt, kanske, för det är nästan exakt ett dygn sen vi kom till Ile d'Oleron. Inte alls lika mycket ostronodlingar här kunde vi konstatera.

Den kommunala campingen i la Guéirnière har en husbilsplats som bara kostar sju euro natten och då får man använda allt, både pool och alla faciliteter, så där tog vi in. Då upptäckte Pierre att el inte ingick så vi flyttade över til campingdelen. Den elen kostade oss 23 euro - den dyraste vi någonsin haft - men platsen är fin.

Spännande camping med många olika typer av uthyrningshus.

Från campingen var det direktutgång till Atlanten med härliga sanddyner.

Stranden påminner mycket om den i Halmstad och Herr Skälderviken 2012 var också på plats.

Ellinor föredrog campingens pool sedan en jättestor fisk slagit bara en halvmeter framför henne. Observera den nya baddräkten hon köpte på rea på Leclerc i St Pierre de Ile d'Oleron på förmiddan.


Kvällspromenad. Vi är inte på västsidan så någon solnedgång fick vi inte, men fint var det ändå. Här kan man kanske skjuta snabbare än sin skugga?


Torsdag 7 juli

Vi hade tänkt oss en ganska kort dagsetapp till le Mont St Michel och hade sett ut en bra husbilsplats där. Pierre kände ett starkt behov av att tvätta Silvia (kommer över honom då och då) så vi stannade på Carrefour i Antrain och lät honom få utlopp för sitt behov. Hon blev mycket finare!

Det är många år sedan vi besökte le St Michel så vi såg verkligen fram emot att komma dit, men se det gick inte alls att hitta ställplatsen eftersom det var vägbommar och parkeringen var dyr. Nä, vi fortsatte vår resa i stället.

När vi stannade för lunch fick vi en sista blick på vad vi missade.

Pierre tröstade sig med en frites saucisse, hjälpte bra.

Morgondagens mål kom alltså redan idag. Utah beach var en av de fem stränder där där de allierade landsteg på D-dagen den 6 juni 1944. Utah beach är en av de tre amerikanska stränderna.

Vi besökte muséet och fick bl a se B-26, det amerikanska bombplanet som byggdes i över 5000 exemplar mellan 1939 och 1945. Nu finns bara sex stycken kvar utanför USA. Detta är ett lån från Bourget Air- and Spacemuseum. Bara 17 % av dem förlorades under kriget.

Modell av skyttegrav i sand.

Staty utanför muséet.

Dock var Utah beach inte ett ställe vi kände att vi ville stanna på så vi fortsatte in på fredagens domäner fram till Arromanche. Här tog vi in på den trevliga kommunala campingen och trivdes direkt.

Liten stadspromenad. Gågatan ligger bara 500 steg från campingen, så härligt!

Arromanche har aldrig haft någon hamn och i början av 1900-talet insåg fiskarna här att det var mycket lönsammare att satsa på turism så bristen på hamn gjorde ingenting. 1942 hade dock de allierade förstått att det inte skulle gå att inta någon av hamnarna på Frankrikes nordkust och beslut togs om att bygga två stycken själva, operation Mulberry. Valet föll på Omaha beach och Arromanche. Omaha beach förstördes och övergavs, men i Arromanche finns fortfarande delar av den artificilla hamnen kvar ute i vattnet.

Staden sedd från pontonen vid lågvatten.

Relief av den fantastiska hamnen.


Fredag 8 juli

Här fanns så mycket att se att vi beslöt oss för att stanna två nätter. Bredvid affären med gamla krigssaker kunde man ta ett tjusigt - nåja - foto av sig som soldat.

Först besökte vi D-dagsmuséet i Arromanche och fick på flera olika sätt se hur det otroliga hamnbygget gick till. Delarna byggdes i England under lång tid och den 5 juni lämnade en konvoj med dem landet. Redan den 7 juni påbörjades byggandet av vågbrytare av gamla handelsfartyg som sänktes. Modellen visar det färdiga reslutatet som gjorde att förnödenheter och krigsmaterial kunde flottas över till Frankrike.

Enorma betongpontoner lades på plats och sen vattenfylldes de. Det här är den enda kran för att släppa in vatten som finns kvar.

Besöket var mycket intressant och drog ut lite på tiden så vi satsade på lunch direkt efter. Pierre kände att han ville prova butons, små snäckor, och övertalade Ellinor att äta moules frites. Ja, de kunde ju dela på det, kanske...

Pierre testade en och bytte sen raskt tallrik med Ellinor som då satt med dessa läckerheter. De var faktiskt betydligt godare än de ser ut så hon åt upp dem.

Samma strand och ponton som igår, men med högvatten.

Vi fortsatte upp på klinten öster om stan. Där finns två av de brodelar som låg på pontonerna och möjliggjorde trafik. Det var mycket välorganiserat - in på ena ändan, fylla på och ut på den andra.

Klintutsikt över staden.

Uppe på klinkten ligger ett museum som visar D-dagen i 360 grader på nio dukar. Mycket intressant och gripande film.

Det här var Ellinors förslag till lunch - galette eftersom vi ju är i Normandie - och det fick bli mellanmål på eftermiddan i stället. Gott, tyckte båda.


Lördag 9 juli

Dags att fortsätta resan och proviantera lite på vägen. Bilden är med för att visa vilket otroligt fin parkering Pierre ordnade sedan han tankat - det är betydligt billigare att tanka på stormarknader! - och för att vi hittade en Super U. Vår favoritkedja.

Vi åkte betalväg bitvis för att snabba upp resan lite. En del var Pont de Normandie som vi körde över Seine på och snarat ska komma till betalstationen nedanför. De kostade åtta euro, men då fick vi lite kringsträckor också. Bron blev klar 1995 och är 2,1 km lång. Därefter fortsätter man över ännu en bro som är lite äldre.

På radion hörde vi att detta är Frankrikes värsta trafikhelg eftersom så många semestrar börjar nu. Vi åkte dock åt andra hållet och kunde glädja oss åt att slippa timslånga köer.

Den kommunala campingen i Péronne ingick garanterat i de Gaulles program på 1950-talet för att få fransmännen att semestra i hemlandet. Alla kommuner skulle då bygga en camping och många fina finns fortfarande kvar.

Efter att ha beundrat faciliteterna och umgått lite med våra svenska grannar tog vi en stadspromenad. Hotel de ville där borgmästaren håller till är en pampig byggnad.

En fritesvagn mitt på storgatan! Pierres lycka var fullständig och han köpte sig raskt en merguez - mycket god.

Péronne ligger i Picardie i departementet Somme nära den plats där slaget om Somme stod 1916. I borgen finns ett museum för detta, men det var tyvärr stängt.


Söndag 10 juli

Redan när vi startade vid halv nio var det varmt och när vi kom till Charleville Meziers var det över 30 grader. Vi fick plats 15 som för Pierre är den optimala platsen eftersom Wifi räcker dit och han har total koll på vilka som kommer och åker.Där flämtade vi en stund innan vi var mogna att ta en liten promenad.


Först blev det en liten variant runt marinan som hör ihop med campingen. Det svalkade lite.


Sedan vågade vi oss in till stan också, men vid Place Ducal var det så varmt att vi blev tvungna att dela på en glass. Pierre hade hoppats på att det skulle vara en storbilds-TV på torget, men av detta syntes inga tecken, tyvärr.


Hela Frankrike förbereder sig för kvällen finalmatch i fotboll-EM mellan Frankrike och Portugal. Denne man trodde att vi var tyskar och ville gärna diskutera fotboll med oss, men Sverige åkte ju ut så tidigt att vi knappast hade någon prestige att försvara så vi önskade honom bara lycka till i kväll.


Tour de France pågår också för fullt och under resan har vi många gånger stött på skyltar om avstängning av vägar på grund av detta, men det har alltid varit flera dagar bort. Vi fick nöja oss med denna fina modell i bokhandels fönster.


I Frankrike är det alltid sommarrea på bestämda datum och den pågår för fullt nu. Affärsgatan är väldigt mycket roligare att gå på en vardag än en söndagseftermiddag, men det blir billigare så här.


Gångbron över till Mont Olympe där campingen ligger var vältrafikerad idag. Nu går vi hem och vilar upp oss inför matchen i kväll.


Lite svalare blev det på kvällen och vi kunde äta en god sista fransk middag för denna gång - cordon bleu med brässerade endiver och för Pierres del en delikat frites - utan att svettas ihjäl.


Finalen mellan Frankrike och Portugal i fotbolls-EM blev en riktig rysare. I början sjöngs Marseljäsen för fullt omkring oss, men när Portugal gjorde 1-0 blev det tystare och när det sen blev slutresultatet var det knäpptyst på campingen.


Måndag 11 juli

Livet fortsatte ändå trots förlusten och halv nio stod denna fina brödbil precis utanför vår plats. Mycket goda pain chocolat hade de bakat, sa Pierre.


Aachen nådde vi vid ettiden och tog in på den trevliga campingplatsen där. Sen gick vi in till centrala staden. Där fick Ellinor syn på denna affär. Peter Hahn är hennes hovleverantör av twinset (för koftornas skull), men här fanns tyvärr inget som ropade på henne.


Under tiden gick Pierre till sin hovleverantör av currywurst här i stan, Hansiwurst. Mycket god, fick 4,5 korvar av fem möjliga vilket han genast messade till Melanie som dock var lite tveksam till detta.


Krämargatan går upp till Rådhustorget och gör skäl för namnet.


Uppe vid toget rådde en febril aktivitet och när vi frågade om detta fick vi höra att det svenska kungaparet skulle komma på besök om två timmar. Medan Ellinor pratade med den skäkerhetsansvarige kom borgmästaren förbi och hälsade med en handskakning. Inte illa... Vi hittade ett trevligt utskänkningsställe vid kortegevägen, fick två flaggor att vifta med och satte oss att vänta.


Punktligt på minuten kom kortegen med Malmö brandkårs musikkår i spetsen.


Kungliga livgardet var också med i tåget och gjorde sedan en liten uppvisning på torget.


Ett folkdanslag hörde förstås också till och de dansade lite senare några svenska danser på torget. Det fanns också hästar målade som dalahästar och lite vikingar med i tåget.


Kungaparet kom dock en annan väg och stod på rådhustrappan och beskådade kortegen och den otroligt stora åskådarskaran. Drottningen skulle inviga världens största ridsporttävling CHIO den 12 juli och startade med detta och en bankett redan den 11 juli.


Tisdag 12 juli

Vi har varit i Zeven förut, men det ligger bra till på vägen och är en trevlig liten stad så vi styrde kosan dit igen. Där hade det regnat en del så Pierre dubbelsäkrade att vi skulle kunna ta oss därifrån även om det kom mer regn. Det gjorde det och vi tog oss därifrån utan problem sen.

Friluftsbadet vid campingen var nästan helt öde fast det faktiskt var 23 grader varmt.

Det finns en fin liten skogsväg in till centrum i Zeven som vi tog även denna gång.

I Zeven finns mycket konst och de svalkande vattenskulpturerna står längs gågatan.

Kirsten Brünjes gjorde 2001 dessa två konstverk med inspiration från medeltiden då det stora klostret i Zeven överfölls och plundrades. Vi tyckte att raden med halva kroppar i bakgrunden mycket väl kunde ingå de också.

Herre och i bakgrunden ett sittande par med hund.

Det har länge varit lite knepigt att hitta riktigt bra mataffärer i Tyskland utan att behöva gå runt bland småbutiker, men REWE gör det lätt att handla. Vi har provat den på många ställen nu.

I Zeven finns sedan 1988 ett brandkårsmuseum, men man kan bara se det från gatan med olika tablåer.

Överallt i Tyskland finns platser med texter som manar till eftertanke. Här finns stenar för de som dog för sitt land under första världskriget, men också text om de båda världskrigen och vikten av att vi inte låter historien upprepa sig.


Onsdag 13 juli

I Puttgarten var det otroligt rörigt och så länge som denna gång har vi aldrig fått vänta, men efter en drygtimme var vi ändå på väg till Rödby.

Saksköping ligger bara några mil från Rödby, men vi gillar SuperBrugsen där och tog in på campingen. Mittemot campingen ligger en stor park där det ofta pågår olika aktiviteter, idag ett parti krocket.

Vid den lilla dammen bakom parken fiskades det för fullt.


Middag från SuperBrugsen smakade bra för en billig penning.


Torsdag 14 juli

Dags att återvända till fäderneslandet. Vi har Brobizz så det blev Öresundsbron hem också.


Tullen stod på plats och stoppade alla på andra sidan betalstationen, men oss frågade de bara om vi hade nån hund med oss innan vi släpptes in i landet.


Granitvägen i Lund är alltid vårt första stopp och så även denna gång. Rena och prydliga kunde vi sedan fortsätta.


Nytt försök i Älmhult, men även om muséet var öppet så var inte allt klart än. Fina miljöer och mycket IKEA-historia fick vi oss till livs i alla fall.


De håller fortfarande på att asfaltera parkeringen och bara några få affischer var uppsatta. Vi får göra ett besök till.


Sista övernattningen denna resa gjorde vi i Gränna nere i hamnen. Där stod över 50 husbilar till.


Här ska vi inhandla en värdig avslutningsmiddag.


Alla kom med färjan till Visingsö, även de som stod i chansarfilen.


Badlagunen kallas denna del av Vättern nedanför campingen.


Vi kunde inte låta bli att kolla lite på campingen och fick då se denna enorma husbil med tillhörande fyrhjuling. Åh, vad vi ville ha fått se den inifrån också.


Riktigt superb Vätternröding med potatis- och bönsallad samt örtsås. Så gott!


Kvällspromenad längs badlagunen. Där är verkligen långgrunt!

Fredag 15 juli

Riktigt tät dimma fick vi första biten på sista etappen, men det ändrade sig snart till regn i stället. Väl hemma möttes vi dock av sol och två glada marsvin.




Tillbaka till startsidan