15 juni - 21 juli 2017, Ellinor och Pierre åker till Frankrike med Olle. Katarina hälsar på.



Torsdag 15 juni

Äntligen dags att ge sig av på årets sommarresa. Vi var klara för avfärd redan vid nio och Katarina vinkade snällt av oss. Eftersom våra elledningar ska bli nergrävda och det borde ha varit klart nu är det lite spännande att ge sig iväg. Hur ser det ut när vi kommer hem?


Efter diverse mat- och shoppingstopp var vi framme vid Öresundsbron vid femtiden och vips! var vi utomlands.


Halv åtta stannade vi på campingen i Saksköping och efter en kort installation tog vi en liten promenad i omgivningarna. Det gäller ju att få ihop sina 10 000 steg också. Det kan vara lite tufft dagar som denna, men det gick.



Fredag 16 juni

Efter att ha köpt nödvändiga saker på SuperBrugsen - dansk leverpostej och agurkesallad till Pierre - åkte vi till Rödby och kom med första möjliga färja efter bara en kvart.


Ellinor var redo att kasta sig ut i den tyska motorvägstrafiken.


Det finns även tyska saker som vi måste ha och de finns på Rewe då vi svängde av och köpte den goda salladsdressingen med senap och honung. Blad annat, det blev lite mer.


Bredvid Rewe låg ett frestande stånd där vi köpte både sparris och jordgubbar. Vilken god middag vi ska få!


Fredagskvällar är grillkvällar på Auf der Simpel i Soltau där vi gjorde sedvanlig kväller. Pierre åt Käsekrakauer och Ellinor och Olle valde kyckling. Passade så bra till sparrisen.


Men först en aperitif, förstås. Individanpassad sådan till och med.



Lördag 17 juni

Dags att gå på Heidepark Soltau.Vi såg särskilt fram mot nyheten Mythbusters.


Halv tio var vi på plats och väntade med många andra på att grindarna skulle öppnas. Tllsammans räknade vi ner från tio och vällde sen in.


Mythbusters var vårt första mål och precis så rolig som vi trott. Den var så populär att kötiden hela dagen låg runt 90 minuter så det blev bara detta första åk där.


Pierres efterlängtade nöjesfältsmellanmål.


Pierre och Olle framför Limit som höll måttet även i år. Dock är den så skakig att Ellinors örhängen pickade små hål bakom örat.


Den stora träberg- och dalbanan Colosses var avstängd och Pierres favorit att skjuta vatten på stackars passagerare i passerande båtar med en kanon var borttagen, men vi hade en mycket trevlig dag och var kvar till de stängde.



Söndag 18 juni

Vi startade tidigt och förflyttade oss långt söderut till Rust där Europapark ligger. Här ska vi roa oss i morgon!



Måndag 19 juni

Redan tidigt på morgonen var det riktigt varmt, men vi hittade lite skugga och kunde inta resans första frukost utomhus.


Pierre och Olle var redo att ta sig an de mer än 100 attraktioner som finns på Europapark. Det är Tysklands största temapark och öppnade redan 1975. Den är indelad i 14 olika områden där de flesta fått namn efter geografiska områden i Europa.


Årets nyhet heter Voletareum så vi kom en halvtimme före öppningsdags och ställde oss i kö där direkt. Tio minuters kö var den väl värd - de öppnade lite tidigare.


Redo att åka Wodan, den häftiga träberg- och dalbanan.


Pierre hittade en ny favorit där han kunde spruta vatten på förbipasserande.


För att inte tala om de stackare som kom i båtarna. Det var en mycket varm dag så de flesta blev närmast glada att bli lite avkylda.


Paraden bestod av många delar, bl a en åkande flygel.


Lunch på Food Loop där maten kommer ner till platsen via sinnrika ledningar i taket efter att man beställt maten via en dator.


Vid fem påstod Pierre att han var en gammal och trött man som behövde gå hem, men Olle och Ellinor åkte lite till och gick när parken stängde halv sju. Vi hade då åkt över 30 åk var i över 30 graders värme.


Kväll på den fina men svindyra ställplatsen/campingen som hör till parken. När Ellinor skulle duscha av sig åkdammet stod minst 15 flickor i 14-årsåldern framför henne. Plötsligt brast de ut i femstämmig sång och det visade sig att de kom från en musikskola i Strassbourg. Så vackert - och de lät henne gå före i kön dessutom.



Tisdag 20 juni

Om man åker tidigt behöver man inte betala dagtariffen så vi drog redan vid åtta. Vid fyra på eftermiddan var vi framme i Villers-des-Dombs där vi vet att campingen har både gratis uppkoppling och pool. Det var 38 grader varmt och så var poolen stängd just den dan. Tufft!



Onsdag 21 juni

Resan fortsatte söderut. Vi åkte både betalmotorvägm och gamla nationella vägar med fina platanalléer som denna före Nimes.


Vid fyra nådde vi vårt mål - camping Les Saladelles i Carnon plage.


Vi fick en rikitgt bra plats och slog läger bredvid en långliggare. Det kan man lätt se på att de har campingens standard - en husvagn, ett förtält framför denoch så ett partytält som en värdig avslutning. Bilen får tyvärr inte plats utan får stå där det går att klämma in den.



Torsdag 22 juni

En strålande varm och vacker dag. Vi startade med att promenera in till Carnon centrum och gå på marknad. Vi hittade mycket smått och gott, men inga kläder.


Vila efterlunchen. Så skönt!


Efter en härlig eftermiddag på stranden gjorde Olle och Ellinor en cykeltur in till hamnen i Carnon. Pierre hade upptäckt att det går att köra moppe med hans elcykel och Olle var villig att testa teorin. Det funkade utmärkt och var riktigt roligt, sa Olle,



Fredag 23 juni - midsommarafton

Ellinor hade stämt träff med taxichauffören från förra året för hämtning av Katarina på Montpelliers flygplats och fick en fin promenad in till taxistationen genom den stora lummiga parken.


En halvtimme försenad anlände Katarina dekorerad med midsommarkrans. Välkommen!


Platsen har nu utökats med ett tält.


Eftermiddag på stranden.


Bredvid campingen ligger en liten superette som idag hade besök av en fiskhandlare med massor av spännande varor.


Midsommarfirare.


Förrätt och efterrätt på vår midsommarmiddag. Däremellan kom cordon bleu.


Skön lässtund framåt kvällen. Grannarna ville inte dansa med oss kring den lilla midsommarstången i år heller.



Lördag 24 juni

Sista etappen på väg mot Argeles-sur-mer. Vi passade på att bunkra lite på vägen.


Till traditionen hör att Pierre får tvätta bilen innan vi når målet och det fick han förstås i år också i St Cyprien.


Framme i Argeles-sur-mer tog vi en liten rekognoseringstur för att se vad som förändrats och hamnade då på loppet Swim-and-run Cote Vermeilles allra sista skälvande minuter. Man tävlar i par och det är den sistas tid som räknas. Maxtiden är 15 timmar och dessa två har varit ute i 14 timmar och 58 minuter. Vilken prestation!


Med fyra vana byggare fixade vi snabbt vårt läger på plats 12.


Kvällspromenad.






Söndag 25 juni

Det hade varit varmt, varmt, varmt under vår resa, men nu var det lite molnigt och bara 27 grader så vi bestämde oss raskt för att vandra till Colliuore. I Racou hade Argeles sardanedanssällskap uppvisning. Så kul att äntligen få se lite av den fina men komplicerade dansen! Ellinor ville så gärna delta, men enda gången hon klarat av den var i Andorra 1984 då hon av misstag druckit lite väl mycket sangria.


Smugglarnas väg är fortfarande stängd, men förra året öppnade en rolig väg uppe på berget till Collioure. Lite spännande också med alla trappor och stup. Pierre valde dock den gamla vägen som är lugnare och tryggare, men sen möttes vi i Collioure igen.


Sällan har det varit så många på marknaden som denna dag, men vi fick både mat och dryck.


Pierre inledde med ett dussin ostron.


Collioure är en mycket pittoresk stad med många små fina gator och gränder. Den har en naturlig hamn vilket gjort den populär både att besöka och att erövra. Redan 1292 hade staden 2300 invånare och idag är de ungefär lika många, men sen tillkommer enorma mängder turister.


Hem fuskade vi och tog båten.


På söndag eftermiddag visar de lokala producenterna sin varor på torget. På vägen ner till badet såg vi att de höll på att packa upp.


Vi behövde dock svalka oss och skyndade ner till havet.


Efter bad och dusch tog vi en liten tur ner till torget och köpte en bougnette, en mycket god lokal kaka.


Kvällspromenad med favoritutsikt.


Eldslukare. Han borde nog fundera på att antingen öka sin precision eller skaffa en partner för ingen vågade gå fram och lägga några pengar i hans skål trots att han ihärdigt bad om detta.



Måndag 26 juni

Måndag, onsdag och fredag är det marknad i Argeles-sur-mer. Det första besöket är alltid spännande för att se vilka av våra favoriter som fortfarande finns kvar.


Gratis uppkoppling finns vid receptionen. Har man tur får man slinka in i den forna telefonhytten och får lite solskydd.


På kvällspromenaden uppfyllde Katarina en flerårig dröm. Hon köpte sig en barbe-au-papa för att se om det var lika gott som de hon fick i sin barndom. Som det ofta brukar vara höll den inte riktigt måttet, men god var den.



Tisdag 27 juni

En riktigt stekhet dag. På förmiddagen badade vi och på eftermiddagen försökte vi svalka oss med glass. Fel val - den började smälta redan innan vi tagit första slicken.


Pierre stannade hemma och sökte skugga under markisen. Till slut släpade vi oss ner till havet för ett dopp.



Onsdag 28 juni

Väderomslag med åska och regn under natten. I ett litet uppehåll pep vi iväg till marknaden för att köpa lunch. Vår försäljare av grillad kyckling dök inte ens upp denna dag så vi handlade boulons, stora kötbullar i sås, i ett annat stånd.


Ett av de stora nöjena på marknaden är att lyssna på de vältaliga försäljarna. Trots - eller kanske tack vare - regnet lyckades denne man sälja massor av moppar som vrider ur sig själva.


Vi hann knappt hem innan det brakade loss igen. Inga dåliga skurar.


Vi åt vår goda lunch inne i husbilen för säkerhets skull.


Utanför dörren var det nämligen en sjö på gång. Vi kunde också konstatera att Decathlons tält håller tätt. Vilken otrolig tur!


Regnet fortsatte med samma intensitet hela dagen. Vi köpte uppkoppling för hela familjen och tillbringade en mysig eftermiddag med att surfa, läsa och spela spel.



Torsdag 29 juni

I Argeles-sur-mer finns det alltid en stor fotoutställning i ena ändan av strandpromenaden. I år heter den "Afrique sauvage" och innehåller många vackra svart-vita foton från det vilda Afrika med text till.


På torsdagarna är det marknad i hamnen i Argeles. Vädret var fortfarande lite instabilt, men vi promenerade dit förbi marinan som nu började vara välfylld.


Det var tyvärr bara fem tomater som ropade på oss, men mycket fint fanns det.


Efter lunch var det stranden som gällde. 22 grader i vattnet och 28 i luften var riktigt behagligt.


Palms konstsimtrupp gjorde ett bejublat uppträdande.


Flotten var tom och Katarina och Olle tog sig snabbt dit.


En vecka går väldigt fort och det var dags att hämta årets hyrbil. Egentligen var resan bokad med Air Berlin till Stockholm via Düsseldorf kl 14 på fredan, men i början av juni kom besked om ombokning till British Airways via London med avresa kl 10.10, blir tidig avresa.


Kvällstur med inköp av crepes på det nya moderna stället Jean le Gourmand där smeten kletar ut sig själv på plattan. Dock måste det finnas smet att kleta.


De var klart underbemannade, men hon gjorde verkligen vad hon kunde för att hålla tempot uppe.


En sucre, en Parisienne och en Bretonne var till slut klara och mycket goda.


En fin sista kväll går mot sitt slut.



Fredag 30 juni

Avresa 05.50 och då hade Olle slagit ihop tältet också (Ellinor och Pierre fixar det inte). Trots vägomläggningar, köer, olyckor (inte allvarliga, tack och lov) och rusningstrafik i Barcelona hann Katarina och Olle med sitt plan med god marginal och landande strax efter fyra på Arlanda. Trevlig resa och tack för en mycket rolig tid med er!


Ellinor och Pierre vände hemåt. I den långa backen upp till spanska gränser var det kilometerlånga köer. Vilken tur vi hade! Efter lite shopping på InterMarché Hyper lämnade vi tillbaka bilen och tog ett välbehövligt havsbad.


Första besöket på kooperativet denna sommar. Det är sig likt och muscat mousseu är precis lika gott som vanligt.


Favoritvy i kvällsljus.


I vattendraget som rinner förbi campingen bor en fin sumpbäver - nuria - som gör vad den kan för att äta upp gräset vid vattnet. Sumpbävern importerades till Frankrike och många andra länder i början av 1900-talet från Sydamerika för sin fina päls skull. Den finns nu i stora delar av landet längs vattendrag. Den är en skicklig simmare och vi har flera gånger sett den dra iväg med hög fart längs den lilla ån.



Lördag 1 juli

Onsdag och lördag är det marknad uppe i den lilla staden Argeles bland de fina gamla gränderna och små torgen.


Ellinor köpte tomatröra och fick ett flertal recept på hur den kan användas i matlagningen.


Fikapaus på det fina lilla torget.


Längs gatan vid kyrkan pågick handeln för fullt med både väggmålningar och berg som ögonfägnad.


Eftermiddagspromenad ut på piren vid hamninloppet. Två trutar var inte överens om vem som hade rätt till bytet.


Koopertivet, denna gång med muscat mousseuax rosé. Lika god som den vita.


På kvällpromenaden såg vi detta bygge, men gjorde inga vidare kopplingar. Väl hemma hörde vi musik, men inte förrän vi var till toaletten och såg golvet fullt av confetti insåg vi att vi missat årets karnevalståg och då var det för sent. Undrar om det var lika långt, fint och försenat som vanligt.



Söndag 2 juli

Riktigt blåsig dag med gul flagg och varning för luftmadrasser och liknande.Vi tillbringade ändå en stund på stranden eftersom det var så varmt.


Eftermiddagspromenad bort till monumentet över de spanjorer som sökte skydd mot Franco i Frankrike i februari 1939 och då fick bo i tältläger på stranden. Favoritvy på vägen tillbaka.


Söndag eftermiddag betydde att de lokala handlarna visade sina produkter på torget vid havet igen. Det går att köpa en påse med ett glas och produktprovning hos de olika handlarna för tre euro, men faktum är att det inte finns en enda vinodlare på plats. Det var många vinproducenter för några år sedan och vi har massor av dessa glas hemma så vi avstod.



Måndag 3 juli

Måndag är marknadsdag och det säljs otroligt goda lokala maträtter, men vi behärskade oss.


Promenad ut på piren till Argeles-port med inloppet till hamnen och ljuvlig utsikt.


I fjärran syns Le Canigou som fortfarande har en snöfläck kvar. 2011 åkte vi med en jeeptur dit och kom nästan upp till högsta toppen. Le Canigou är 2785 m högt och Kataloniens heliga berg. I slutet av juni springer en löpare ner från toppen av berget med en fackla och den fördelas sedan till firandet av fêtê St Jean i byarna omkring. Vi missade det tyvärr i år.


Muscat mousseux rosé på kooperativet. Flaskan tog slut halvvägs i upphällningen och Pierre fick en gratisslatt av den trevliga flickan som jobbar där. När vi avnjöt vårt vin kom plötsligt en räddningsvagn körande i slutet av gränden ner till vattnet. Efter en stund komde upp igen med en herre liggande på en bår.


Gul flagg - d v s var försiktig med vågor och strömmar - men stranden blir alltmer välfylld ändå.


Flotten är lite mer välbesökt än när Katarina och Olle var dit.


Kvällen på campingen är desto lugnare.



Tisdag 4 juli

För att få ihop lite behövliga steg tog Ellinor en promenad till piren igen. Det märks att högsäsongen är på gång när så många vill åka in och ut i hamnen.


Le Canigou syntes även idag, men det var betydligt mer disigt.


Det är förbjudet att fiska från piren, men det hindrar ju knappast en fransman som dessutom gör ett så vackert stilleben av sina verktyg. Ingen lycka ännu dock.



Onsdag 5 juli

Marknad i Collioure så vi beslöt att promenera dit. I Racou finns massor av fina små gränder ner mot havet.


Vår plan var att promenera dit och ta bussen hem, men barracudan utgjorde onekligen en frestelse. Sju euro för resan dit fick oss dock på nyktrare tankar. Bussen hem kostar bara en euro, enhetspris i hela området för bussresor.


Hittills hade Pierre gått den gamla vägen eftersom han inte är så förtjust i höjder och stup, men ville nu pröva den fina nya kustvägen. Efter att gått den lilla vägen över vattendraget och laddat upp med vätska var det dags.


Det börjar med en trappa med ojämna steg, sen fortsätter stigen utan trappsteg. Pierre kämpade ståndaktigt på, men roligt var det inte.


Lite lättare parti, men fortfarande mycket uppåt och neråt och vid huset kan man se den trasiga stigen som smugglarna använde nere vid havet. Pierre avstod dock.


Där gick vi! När kallsvetten och skakningarna lagt sig var Pierre riktigt nöjd med sin insats, men betonade att det var sista gången han gick här.


Framme - nästan - i Collioure.


På väg till väskaffären som var dagens egentliga mål efter att ha kollat var busshållplatsen till hemresan låg. I bakgrunden syns det kungliga slottet, Chateau royal, som stått där sedan 672 e kr, men det var Vauban som gav det dess nuvarande utseende på 1600-talet. På 1100- och 1500-talet bodde kungarna av Mallorca här. Numera är det museum och har också utställningar och konserter.


Pittoresk del av staden.


Väskaffären var stängd även idag. Vi trodde att det var för att det var söndag som den var stängd vid förra besöket, men när vi kikade in pågick en ombyggnad. Ingen väska till vare sig Ellinor eller Barbro, alltså.


För ett par år sedan var det fullt av marknadsstånd där nere, mycket roligare!


Ellinor köpte luch på vårt stamställe, en panini catalan med torkad skinka, sardiner, mozarella och tomater. Mycket god!


Den avnjöts vid väskståndet på marknaden. Tur att vi delade på en panini, det var mäktigt.


Dags för inköp av ny plastduk, självklart hos vår hovleverantör precis ovanför campingen. Pierre invigde den före middan med ett glas pastis till aperitif.


Det blir fler och fler besökare i Argeles och då ökar också antalet personer som ska få sin inkomst från turisterna. Denna Duracellkanin är ett bra exempel på detta. Sen ett par kvällar står den på sin lilla tribun och varje gång någon lägger en slant i skålen går han igång på det mest Duracellaktiga sätt. Han ställer också gärna upp på foto med barnen.



Torsdag 6 juli

Vi hade bra gärna velat cykla till Lac de la Raho söder om Pergignan, men det är 2 1/2 mil och ganska mycket backar så vi hade avstått i hettan. Nu var det bara 26 grader, molnigt och bara lite vind när vi ätit frukost så vi beslöt att ge oss iväg. Det börjar med några km uppförsbacke, men sen får man njuta av denna ljvliga utsikt. På vägen upp kom ett stort sällskap unga herrar som alla ropade "Allez, allez maman" till Ellinor vilket var till stor hjälp.


Första pausen tas traditionsenligt i St Génis-de-Fontaine, så också i år.


Nästan framme! Bara sista platån kvar innan vi kan cykla runt sjön. På vägen runt sjön kan man alltid se olika fågelarter och dessutom små sköldpaddor som simmar omkring.


Framme vid målet. Vi blev dock så chockade av de nya priserna på maten att vi bara tog en öl och en kaffe med mjölk (jättestor...) och delade på en italiensk baguette med skinka, mozarella och tomater.


Vi har gjort denna cykeltur ett antal gånger, men lyckades ändå köra fel så att vi hamnade ui Elne. Därifrån återvände vi till rätt rutt och kunde ta nästa sedvanliga paus i Ortaffa. En fördel här är att det röda på väggen innehåller en hjärtstartare - det känns tryggt.


Sista biten hem går bl a via Passage du Gué som bara kan användas när det inte är så mycket vatten i floden. Olle hade visat Pierre att det går att köra moppe med elcykeln och det gjorde han sista milen hem. "I love motvind" står det på nyckelhållaren och det stämde bra.



Fredag 7 juli

Vår allra sista dag i Argeles-sur-mer för i år. Vi började med att gå på marknaden och köpa god lunch.


Efter att ha tillbringat eftermiddan på stranden gick vi till Kooperativet. När Pierre talade om att det var vår sista kväll för i år bjöd de på ett extra glas muscat mousseux. Så trevligt av dem och så gott!


Sanningens minut - betalningen. Det kostade 380 euro i år, men då var vi ju fyra stycken halva tiden och fick en flaska gott rosévin som present så det var alldeles överkomligt.


När vi packat ihop vårt läger gick vi en sista kvällsrunda. På det stora torget nere vid havet hade de ställt fram massor av olika träspel och -leksaker som flitigt användes.


Favoritvyn i kvällsljus. Här gäller det att lagra synminnen.


Så mycket folk det blivit! Det är bra för det gör det mycket lättare att lämna denna fina plats.



Lördag 8 juli

Efter att ha lovat Didier, som jobbat på campingen sen vi började komma dit, att vi ses nästa år gav vi oss iväg strax efter sju. När vi passerat St Paul-de-Fenouillet kom Ellinors favoritsträcka med floden på ena sidan och bergvägg på den andra - smalt, smalt och med många möten. Pierre tyckte att det var trevligt att titta på all rafting i floden.





Det gick bra även i år och strax efter tre var vi framme på camping du Loup i Lourdes där Pierre raskt lade beslag på den bästa platsen - total koll på de som kommer och åker, klarar regn och uppkopplingen räcker in i bilen.


Resemiddag, d v s vi tar inte fram stora bordet. Vi fick en mycket trevlig granne från Loire-Atlantique. Han hade sett Ellinor sitta med sin iPad bakom bilen och flyttade då raskt till platsen bredvid där han njöt av att följa Tour de France. På kvällen blev det ett rejält åskväder så vi väntade med att besöka sanctuariet.



Söndag 9 juli

Vädret ser inte helt lovande ut, men vi ger oss iväg från campingen som ligger nära Petit Couvent till sanctuariet - området som hyllar Bernadette.


Bernadette Soubirous levde 1844 - 79. 1858 såg hon den heliga Maria 18 gånger i en grotta nära Lourdes. Denna grotta besöks nu av tusentals människor varje dag och det vatten som porlar i den anses vara heligt. Pierre har i flera år besökt Lourdes för att ta ett bad i det heliga vattnet och gjorde så även idag.


Ellinor promenerade under tiden och kunde konstatera att de flyttat alla ljus till andra sidan floden Gave de Pau under året som gått.


Det fanns också en ny lång vägg med vattenkranar som är tänkt för de som gått genom den heliga grottan. Där kan de ta lite heligt vatten och dricka eller smörja sig med.


Framför den stora basilikan finns flera rum med olika motiv. Bernadette avbildas alltid med ett blått band om magen. I övrigt är det en otroligt stor mansdominans på alla målningar trots att hela området är tillägnat Bernadette.


På det stora torget framför basilikan pågår en ständig aktivietet.Det är otroligt många grupper med pilgrimmer som besöker Lourdes och de flesta fotograferas framför kyrkan. Här startar också många mindre processioner.


Det går att köpa ljus från en uero till över hundra och i ljushusen delas de upp efter storlek. Allt sköts mycket noggrant.


Basilikan de l'Immaculée-Conception de Lourdes - Vår heliga frus basilika i Lourdes - är byggd i nygotisk still och öppnades 1872.


Statyn av Bernadette i grottan Massabielle där hon fick sina uppenbarelser.


Utanför sanctuariet - det heliga området - är stora delar av staden tillägnad och beroende av Bernadette. 2007 öppnades denna biofraf som bara visar filmen Je m'appelle Bernadette på olika språk. Väggmålningen gjordes 2007.


Pierres favoritbutik.


Typiskt innehåll i många av butikerna, men den största delen av försäljningen består av plastdunkar i olika storlekar och format som man kan ta med heligt vatten i.


På eftermiddan landande vi hemma för aperitif och middag innan vi kl 21 skulle delta i den dagliga processionen.


Först i processionen bärs en upplyst staty av Bernadette.


Kvällens procession var otroligt lång med flera tusen deltagare. Kanske inverkade det stora åskvädret kvällen innan.


Under processionen läses texter om de sju mysterierna kring Maria på olika texter, i år även norska, och olika sånger sjungs. Då och då lyfter alla sina ljus med manchetter upp i luften.


På hemvägen testade Pierre de nya vattenhålen.



Måndag 10 juli

Resan fortsatte norrut. Vi passerade olika vindisktrikt.


Pierre hade hittat en kommunal camping inne i remparterna i Blaye som vi bestämt oss för att bo på. Vi blev dock lite tveksamma när vi såg portarna i försvarsvallarna som vi måste åka igenom. I den innersta hade vi kanske fem cm tillgodo till backspeglarna, men det gick bra.


Campingen var gammal, säkert från 1950-talet när de Gaulle tyckte att varje fransk stad skulle ha en camping så att fransmännen spenderade sina pengar inom landet, och det fanns många fina delar som denna genomgång upp till faciliterna med de fina eldverktygen bredvid.


Redan romarna hade en militärbas här för att försvara Girondes inlopp. På medeltiden byggdes den om till ett fort och sedan har flera utbyggnationer skett. Vaubans ingenjörskonst förvandlade det till ett citadell. Sedan 1988 finns det upptaget på UNESCO's lista över världsarv.


Gironde flyter förbi precis nedanför citadellet.


I citadellet fanns också ett kloster. Livet innanför murarna skulle motsvara det utanför. Det är numera en konsthall för lokala konstnärer.


Detfinns två vägar in. Den större tog vi när vi kom och denna mindre gångväg leder direkt mer till staden. Eftersom 14 juli närmar sig har de byggt ett stort tivoli precis nedanför så Pierre tänkte sig en liten frites, men därav blev intet eftersom allt var stängt.


Detta fantastiska citadell byggdes på mindre än tio år.


Här bodde soldaterna.


Numera har kaninerna tagit över vallgravarna.



Tisdag 11 juli

Inte alls fel att få denna väg hem när man köpt dagens pain chocolat åt Pierre.


Vi handlade på en alldeles nyöppnad Super U i Mirambeau och när vi betalat tog kassörskan upp en kasse full med lokala varor. Det visade sig att de hade en utlottning av kassar som en del av öppningsjippot och vi var en av vinnarna.


Pierre hade hittat en riktigt bra parkeringsplats och packade in alla inköp. Det enda var egentligen att det var gatan som ledde genom parkeringen och hans fötter och rumpa ibland var i farozonen.


Sett till pris per km är bron över till Ile de Ré Frankrikes dyraste väg att åka. Vi fick betala 16 euro för att åka den tre km långa bron som öppnades 1988. Klart förmildrande är att återresan ingår i priset, men det upptäckte vi inte förrän den 14 juli när vi åkte därifrån.


Nästan framme.


Vårt mål var St Martin de Ré och den kommunala campingen där. Den ligger i remparterna som sedan 1988 är uppsatt på UNESCO:s lista över världsarv. Vi fick en plats och medan Pierre installerade oss gick Ellinor till turistinformationen i hamnen och hämtade en cykelkarta. Det var alldeles uppenbart att det var ebb när hon nådde hamnen.


Campingen var nästan full, men eftersom vi tänkt åka den 14 juli i stället för att fira nationaldagen på ön fick vi en riktigt bra plats vid entrén. Pierre var mycket nöjd eftersom han kunde hålla koll på i princip allt.


Senare på eftermiddan tog vi en promenad in till hamnen. Det är smått, pittoreskt och massor av turister.


Ile de Ré är känt som ett cykelparadis och hamnen i St Martin gjorde blev det alldeles uppenbart.


Tintin bor uppenbarligen i ett hus i hamnen.


Vi gick ut på den lilla ön i hamnen och fick se ett verkligt proffs flytta en båt från uppställningen till havet.


Promenaden fortsatte på försvarsmurarna mot havet.


Ile de Ré är känt för sin potatis, men också för saltet som tas fram ur havet. Det finns många producenter och en av dem har denna fina butik i hamnkvarteren.


Aldrig har vi sett ett så populärt glasställe som La Martiniére nere i hamnen. Glassen var dyr, men köerna långa och alla gick och smaskade på en glass därifrån. Torsdag eftermiddag köpte även vi en och det var verkligen god glass.


Lite längre upp i staden finns små söta gränder och överallt fanns det vackra stockrosor. Det är bara cirka 2500 bofasta i staden, men sommartid mångdubblas det.



Onsdag 12 juli

Dags för vår första cykeltur norrut på ön. Ile de Ré har satsat stort på att skilja bil- och cyketrafik åt och över hela ön finns fina cykelvägar. Vi startade med att åka ut från remparterna.


Vid plage de la mer du Nord kunde vi lätt konstatera att det var ebb.


Salt har framställts i träskmarkerna sedan länge. På 1800-talet exploaterades de så hårt att djurlivet tog skada när det framställdes mer än 30000 ton salt per år. Idag har man hittat en balans och sedan 1996 finns ett lokalt saltkooperativ. Odlaren använder fyra olika verktyg, tre olika skrapor att samla ihop saltet och en skyffel att ta upp det med.


Skärfläckan är vanlig liksom styltlöpare och svarthuvad mås. Under vår tur såg vi fler än 30 fågelarter varav två var helt nya för oss; svarthuvad mås och silltrut. När sträcken drar förbi här vår och höst har de räknat upp till 240 arter.


Överallt hade de lokala producenterna små stånd där de sålde salt. Bara att ta och lägga pengarna i lådan. Billigt var det också. Ett kg grovsalt kostade under en femma.


Det fanns förstås också mer påkostade sätt att sälja salt och här fanns också mer utvecklade produkter.


I Ars en Ré var det marknad.


Längst västerut ligger fyren Phare des Baleines. Här borde vi ha stannat och ätit lunch, men vi fortsatte i stället norrut.


Utsikt från fyren.


Denna fina tornfalk satt på en staketpinne och lät snällt oss fotografera den noga innan den pipande flög iväg ut över träskmarkerna.


Längst bort hemifrån vid Portes en Ré tänkte vi oss att äta. För att komma in till stan gjorde Pierre en tvär gir med sin tunga elcykel och körde omkull. Vänster handled, armbåge och axel tog smällen i gatan. Inte kul alls, men inget brutet så vi fortsatte. Hungriga var vi och ingenstans hittade vi ett matställe som lockade oss.


På det pittoreska torget i Ars hittade vi restaurang Le Clocher som serverade moules marinée med frites fast klockan var halv fyra. Så otroligt gott det var med ett glas vitt till! Och nu orkade vi biten hem, i medvind dessutom.


Kvällspromenad till citadellet som numera så fiffigt är fängelse.


Trycket är hårt på campingen så här års. När de stängde kl 19.00 satte de upp denna lista för senkomna gäster. Så fiffigt!



Torsdag 13 juli

Pierres onda arm ville inte ha med cykling att göra så vi bytte till en promenaddag i stället. På vägen ner till saluhallen hamnade vi i en spännande förflyttning av en mycket fin båt som skulle ut ur en smal gränd. Vad vi hade velat vara där när de trixade in den!


Saluhallen i St Martin de Ré ligger nere i hamnen och är öppen vardagar mellan kl åtta och tretton. Så mycket gott det fanns där!


Vi började med att köpa ett kg av den berömda potatisen. Ska bli spännande att prova.


Vi köpte däremot inte denna fisk. Köket i husbilen erbjuder lite begränsade kokmöjligheter. Lite brässerade morötter kunde vi inte motstå. De var så otroligt goda!


På hemvägen skickades Ellinor upp i kyrktornet för att plåta utsikten. Efter 117 steg i trappor så smala att de hade rött och grönt ljus för att reglera upp- och nergång fick hon se denna härliga utsikt över staden.


Nervägen var spännande.


Efter lunch bestämde vi oss för att gå till den enda strand som finns vid St Martin, plage de la Cible. Vi glömde en liten detalj - att kolla tidvattnet. Vi kom dit tio minuter innan det nådde sin lägsta punkt. På stranden har biblioteket ett litet hus där man får låna böcker.


När att ha njutit av stranden utan bad och tittat på alla som plockade musslor och andra godsaker fortsatte vi till citadellet. Detär numera ett välövervakat fängelse så någon guidad tur inuti blev det inte.


Ofta har firandet av 14 juli börjat med fyrverkeri och dans hos borgmästaren redan på kvällen den 13 juli. På Ile de Ré hade de delat upp firandet så att Ars hade denna dag och St Martin den 14 juli. Dock skulle det bli fackeltåg från kyrkan kl 21.45 enligt en affisch på campingen, men något var väldigt fel när vi dök upp. Kanske finns det fler kyrkor?



Fredag 14 juli

Dags för oss att lämna Ile de Ré. Inte en enda plats fanns ledig på campingen och husbilsplatsen bredvid campingen lockade inte alls trots ett par tomma platser. Vi var redo att dra vidare.


Dagens mål var Souterraine söder om Poitiers. Pierre hade kollat många olika städer och sett att här skulle firande vara den 14 juli. Det skulle dessutom finnas matarbussar som passerade en bit från campingen för transport till festplatsen. Det verkade perekt! Camping Aquarelle var kanske inte den finaste campingplats vi bott på, men vi hade i alla fall sjöutsikt.


Först tog vi promenad runt den lilla sjön Etang de Cheix som är en uppdämd bit av en å och ett populärt bad, men p g a att vattnet är otjänligt råder sedan ett par månader totalt badförbud.


Strax efter nio på kvällen gav vi oss iväg. Som tur var pratade vi med en vakt vid en avstängd väg för det visade sig att vi bodde nära festplatsen och matarbussarna gick från Souterraine till Bridiers så vi promenerade dit. Det visade sig vara ett fortifierat slott med anor från 1100-talet som fick försvarstornet på 1200-talet. Där finns en amfiteater som rymmer 2000 sittande och redan mycket folk på plats.


Jeunes agricultueres (unga jordbrukare) sålde helt fantastiska Burger Creusois med frites för åtta euro, men de tog slut innan vi hann få köpa en så vi fick hålla tillgodo med frites.


Det blev mer och mer folk och stämningen steg allteftersom solens strålar dalade nerpå tornet.


Vid tio var det riktigt många förväntansfulla på plats.


Under dagen hade den första medeltidsfestivalen hållits i Souterrain. En italiensk grupp som varit med där inledde kvällen med medeltida musik och ett häftigt uppträdande med fanor.


Strax före elva brakade ett 20 minuter fantasktiskt fyrverkeri till musik från Sagan om ringen loss. Så otroligt häftigt!












Lördag 15 juli

Resan fortsatte norrut och strax efter lunch passerade vi Loire.


För många år sen bodde vi i Auxerre och nu tänkte vi göra dagens stopp där. Campingen var sig ganska lik, men alla träd hade blivit så höga. Det var vi tacksamma för eftersom det var en mycket varm och solig dag. Vi valde genast att bo skuggigt och fick denna fina plats.


Auxerre är en gammal stad som ligger vid floden Yonne i Bourgogne. Delar av staden har mycket gamla hus bevarade.


Katedralen i Auxerre uppfördes med början på 1300-talet, men redan på 400-talet grundade Clothilda ett Benedektinerkloster på platsen för att hylla sin avlidne man Germanus av Auxerre. Jeanne d'Arc passerade här i februari 1429 på väg till Paris. I sin ungdom var Ellinor en hängiven beundrare av henne så det kändes lite extra att få läsa detta på en tavla på kyrkväggen.


Floden Yonne med livligt folkliv i det härliga vädret. Till vänster syns kyrkan St Pierre och längre bort katedralen.



Söndag 16 juli

Vi åkte tidigt och fick starta resan i ganska gles trafik. Först kom vi till Chablis och denna tjusiga rondell, men någon kir fick vi inte. I Chablis görs vinerna av druvan Chardonnay och vinerna saknar ekfatskaraktär vilket de flesta vita viner från Bourgogne har.


Vi körde mycket på små vägar och överallt var det stora jorbruksredskap i rörelse. Kanske är söndagar den stora flyttningsdagen för slåttermaskiner och annat? I fem km låg vi etta bakom denna konvoj i 30 km/timme och fick se hur alla - inklusive stora längtradare - kastade sig åt sidan.


Silvia hade blivit dammig, men som tur var kunde Pierre råda bor på detta i Chateau Rouge.


När vi kom till ställplatsen i Toul backade en schweizare ut och gav oss sin plats, dessutom den avgjort bästa platsen, på en överfull parkering. Från vår plats kunde vi se både vallgravar och katedralen. Våra grannar kom från Selestat i Alsace och var mycket hjälpsamma och trevliga. Mannen var fiskare och det är hans stora fodral till spöna som står lutat mot bilen baktill.


Ställplatsen hör till nöjeshamnen och det var sannerligen ett nöje att gå dit och kolla alla båtar.


Om man gick ner i vallgraven till vänster fanns det en hemlig gång upp till centrala staden.


Vips var vi framme vid katedralen i Toul som är är det staden är mest känd för. Toul är en mycket gammal stad och kallades av romarna för Tullum Leucorum. Här var också ett biskopssäte från år 365 fram till 1807.


I katedralen fanns tidigare ett kloster och till detta hörde en trädgård som än idag är mycket vacker och välskött.


På en annonspelare såg vi att det skulle bli fyrverkeri på kvällen. Vilken tur! Några vänliga damer på en bänk visade oss till rätt ställe för att kunna se bra och vi rekognocerade lite längs vallgraven för att hitta till kvällen.


Liten vätskepaus nära centralstationen med hamnen framför oss.


Det finns många slussar och kanaler i Toul och vi lyckades virra till det lite och fick följa en kanal mot hamnen. Plötsligt dök en pråm från Kiel upp så att vi visste att vi var på rätt väg.


När vi förflyttar oss dagligen har vi lilla resesetet, d v s två stolar och ett litet bord, Det räckte alldeles utmärkt att äta middag på och äntligen fick vi prova gotatisen från Ile de Ré. Den var mycket god!


Ellinor tog en liten tur för att hitta bästa vägen till fyrverkeriet och stötte på en hjord får i vallgraven. Det visade sig också att utgången i vallgraven var stängd och låst.


Pierre passade på att vila lite med tanke på att fyrverkeriet inte började förrän kl 22.45.


Ellinor hittade en väg i vallgraven som vi kunde ta till fyrverkeriet med denna vackra kvällsvy och en annan för hemvägen längs utsidan på vallgraven.


20 minuter kvar till fyrverkeriet och vi var många som var på plats.


Denna gång tog inte maten slut utan vi kunde dela på en merguez frites.


Även här var temat filmmusik, men det var skiftande musik från James Bond till Star Wars till Bron över floden Qwai med för oss okända filmer emellan.


Det stod på affischen att det skulle var som en musikal och med katedralen i bakgrunden, olika färger på vallgravarna och riktig eld som sprutade i takt med musiken var det mycket effektfullt.






Måndag 17 juli

På söndag kväll hade hamnkaptenen mot tystnadslöfte gett oss koden till sanitetsbyggnaden för båtarna. Det var inte meningen att husbilsfolket skulle använda det, men vi såg antagligen så medtagna ut i den starka värmen att han insåg behovet. Ellinor glömde dock schampot hemma och fick lösa det hemma på morgonen sen hon upptäckt att en mycket noggrann och långsam städare jobbade i faciliteterna. Tur att vi hade en avloppsbrunn på vår plats!


2009 hittade vi en alldeles nyöppnad Cora i Saint Avold. När vi nu ändå var i närheten passade vi på att besöka den. trevlig fortfarande!


Med sorg i hjärtat lämnade vi Frankrike för denna gång och åkte upp genom Tyskland. 1984 fick vi bo i bilen på en verkstad i Alsfeld medan bränslepumpen byttes och nostalgiska som vi nu blivit gjorde vi dagens stopp på ställplatsen där. Efter att ha inrättat oss gick vi upp i den gamla delen av staden.


Torget med rådhus och turistbyra. Rådhuset är ett korsvirkeshus som byggdes 1512 - 1516. I staden finns många korsvikeshus bevarade.


På ställplatser måste man diska hemma och vi var osäkra på hur mycket vatten vi hade och alldeles för snåla för att köpa lite mer där. Alltså åt vi middag ute. Vi hade sett ett litet ställe som heter Turmstube och gick dit. Det ligger vid foten av Leonhardsturm. Tornet byggdes 1386 och är 27 m högt och det enda som finns kvar av stadens försvarsverk. Alldeles lagom historiskt för oss.


Efter långa diskussioner med kvinnan som drev stället hade Pierre fått fram att han var currywurstkännare av rang och hon kände sig villig att försöka blidka honom. Den var riktigt, riktigt god och fick fyra korvar av fem möjliga.


Ellinor valde en vegoburgare med ost. Damen framhöll att hennes burgare ansågs vara de bästa i hela stan och det var nog sant. Så god! Pierre drabbades av nostalgi och beställde en dopfelkornsnaps, men det fanns inte så det blev en enkel korn. Av bara farten fick Ellinor en också.


Den trevliga innehavaren berättade att hennes föräldrar drivit stället i 23 år innan hon för åtta år sen tog över. Innan de gick fick Ellinor och Pierre var sitt ölglas från Alsfeld som present - så himla vänligt av henne!



Tisdag 18 juli

Köer, vägarbeten och annat fanns enligt vår GPS efter vägen så vi lät henne ta en ny rutt. Den var säkert inte snabbare, men rolig. Vid tvåtiden nådde vi ändå Stade och ställplatsen där. Pierre hade bespetsat sig på att det skulle finnas faciliteter, men de var inte klara ännu. Efter viss tvekan stannade vi ändå.


Promenad in till stan. I en park på vägen finns denna fina staty.


Fin restaurang - Al Porto - i samma park.


Centrum i Stade med kyrkan. Stade är en av de äldsta städerna i norra Tyskland och finns omnämnt redan 944. 1209 fick den sina stadsrättigheter, Stade är sedan 2008 en officiell Hansastad.


Träkranen vid Fischmarkt.


Muséet Schwedenspeicher längst bort visar nu en utställning om Martin Luther eftersom det är 500 år sedan han spikade upp sina teser på kyrkdörren i Würtenberg, men tyvärr stängde muséet tio minuter innan vi kom dit. Sverige erövrade staden i 30-åriga kriget 1628 och under perioden 1645 - 1719 var den huvudstad i den svenska provinsen Bremen-Verden. 1715 kom den under Hannovers styre och vid fredsslutet 1719 gav Sverige upp alla anspråk på området.


Längst in ligger ett vackert segelfartyg.



Onsdag 19 juli

Tidig morgon, men konditorierna öppnade klockan sju så Ellinor gick och köpte morgonbröd.


Det här var det enda som inte var brötchen. Ganska sött, men gott.


Vi hade hört om köerna kring Hamburg och tog i stället färjan över Elbe och fortsatte sen till Kiel och Puttgarten.


Färjan till Rödby var nästan full.


Sedan en vecka var bådas surftid slut och det gick inte att köpa mer. Vi hade tänkt oss Farö som är gratis, men uppkopplingen på campingen i Saksköping frestade så mycket att vi stannade där.


Numera har vi nog sett det mesta i Saksköping, men efter att ha handlat på SuperBrugsen blev det en liten promennad och då dök detta konstverk upp. Det heter Liv och är gjort av konstnären Holger Holmskov (1912-1982). Han gjorde det 1980, men det inköptes av Selskabet til Saksköbings Förskönnelseprojekt som gav det till kommunen på 1990-talet och sedan invigdes den 17 maj 1996.



Torsdag 20 juli

Öresundsbron till Sverige på morgonen. Passpolisen önskade oss välkomna och en trevlig avslutning på semestern.


Vårt första mål var järnvägsstationen i Lund. Katarinas tåg hade kommit in tidigare så hon hade redan lämnat perrongen.


Gränna och vi var verkligen inte de enda turisterna där.


Vi körde ner till den stora parkeringen i hamnen och sedan tog Katarina och Ellinor en promenad upp till stan och tittade bl a på polkagristillverkning.


På vägen tillbaka passerade de denna vackra trädgård alldeles bredvid boulebanan.


När de kom tillbaka hade Pierre hittat en mycket bra plats i behaglig skugga. Ingen el, men det fungerar ändå med gasol till kylskåpet.


I hamnen mötte vi denna invasion från Visingsö.


Pierre och Katarina tog sig ett bad i lagunen vid campingen där vattnet är lite varmare än i själva Vättern.


Hamnpromenad.



Fredag 21 juli

Det finns en ställplats för husbilar i hamnen. Det som skiljer den från vår plats är priset och att de kan gå på toaletten på natten och tömma sitt gråvatten. En del platser har också el, men vi trivdes gott i vår lilla rad.


Hemma igen och de hade precis hunnit fram till vår tomtgräns med grävandet för elen. Nu får Silvia bo hos en granne på Olsmässgatan till ordningen är återställd.





Tillbaka till startsidan