4 - 11 december 2014 Ellinor och Pierre på resa i Turkiet, Izmir, Troja, Pergamon mm.



Torsdag 4 december
Avresa från Arlanda med FHY796 18:30, ankomst Izmir 23:00. Vi startade hemifrån strax efter tre för att slippa eftermiddagsköerna. Ändå hann vi knappt till Arlanda i tid eftersom det var kö mellan Västberga och Norrtull till följd av att en betongbil vält vid Norrtull. Två timmar tog den lilla delsträckan. I stället för att få gå på VIP-loungen och äta fick vi dela på en macka innan vi klev ombord. Vi hann i alla fall köpa var sin bok. Så viktiga traditioner får inte brytas.



Fredag 5 december
Härlig utsikt från vårt rum på hotell Vista Hill i Kusadasi. På morgonen frågade vår guide Erdal om vi märkt att det var ett litet skalv på natten, runt 4 på Richterskalan. Det hade vi tack och lov inte gjrot.


Dags för första sightseeingturen. Vi startade i Priene och fick se denna karta på hur Egeiska havet dragit sig tillbaka. Hamnstäder, som Miletus och Priene, har förlorat sin betydelse när de de inte låg vid havet längre till följd av att havet sakta slammade igen.


Nere på slätten var det mycket varmt stora delar av året utan minsta möjlighet till svalka. Handelsmän och andra burgna personer flyttade därför upp i bergen till Priene där det fläktade skönt även om det var lika varmt. Den låg mellan berget Mykale och floden Menderes. Jordbävningar har förstört staden flera gånger, men ofta har de återuppbyggts av stenarna från de förstörda husen. För att minska rasrisken gjorde de pelarna i sektioner och hade en stav i mitten som höll dem på plats. När havet drog sig längre och längre ut förlorade staden sin betydelse.


Templet är tillägnat Artemis.


Det finns också en liten teater. I staden bodde 5000 personer, men teatern rymde 6500 stycken eftersom de ofta hade inbjudna gäster inom vetenskap och kultur. Pierre sitter på en av platserna för de mest prominenta personerna, förstås.


Vårt nästa stopp var vid staden Miletus. Där bodde under stadens storhetstid under antiken ungefär 200 000 invånare och teatern har hela 15000 sittplatser. När araberna försökte inta staden byggde de på stadsmuren som syns högst upp.


Badhuset i Miletus heter Faustinas bad. Alla som kom till staden måste bada innan de släpptes in för att motverka sjukdomsspridning.


Efter lunch besökte vi Didyma och tittade på det mäktiga Artemis/Apollontemplet. På vägen upp till templet passerade vi denna fina staty.


Pierres nya passion - ossies.


Så här långt in i templet fick inga andra än prästerna vara på den tid då det begav sig, men nu grep vi chansen att komma in.


Artemis/Apollontemplet - de var tvillingar och templet är tillägnat dem båda - är de tredje största sin funnits och hade 120 pelare som var 20 meter höga. Det är numera det högsta som nu finns att beskåda.


Kvällsutsikt från hotell Vista Hill. På denna resa får vi bo två nätter på tre av de fyra hotellen - vilken lyx!


Ny finess för oss. Inga skyltar att hänga på dörren. När vi stoppade in rumskortet i hållaren för att sätta på elen tändes också denna skylt utanför.



Lördag 6 december
Resan fortsatte nu norrut och vi fick starta dagen med ett besök i Izmir. Efter att ha sett Konaktorget fick vi fri tid. Vi gick gågatan i lite duggregn ner till vattnet.


Tillbaka gick vi längs vattnet. Det var alldeles nygjort och mycket fiffigt. Närmast vattnet var det ett brett promenadstråk, sen kom en cykelväg och halvvägs ut till gatan fanns en iordninggjord löparbana med bra svikt. Efter en stund tilltog dock regnet och vi fick tillbringa en halvtimme under utskjutande tak innan bussen kom och räddade oss.


Mycket typisk lunch på dessa resor - buffébord med kyckling, grönsaker, pasta och soppa i lite olika varianter.


Efter lunch fortsatte vi över berget Ida i regn.


Vår fiffige guide Erdal hade kollat värdet och lade om vår rutt så att vi fick besöket i Pergamon idag i stället för dag fem då det såg ut att bli riktigt regnigt. Vi tog bergbanan upp till Akropolis. Akropolis betyder hög stad och det var det verkligen här. Den ligger på en klippa 270 m över slätten.


Pergamon hörde till de sju kristna församlingarna i Johannes uppenbarelse och omnämns flera hundra år f Kr. Trajans tempel byggdes sannolikt redan under under hans levnad och är fortfarande ganska välbehållet.


I Pergamon finns också Mindre Asiens brantaste teater, riktigt spännande att gå nerför.


Det här är troligen en arkad att vandra i för teaterpubliken. I staden låg också ett världsberömt bibliotek. Det största biblioteket fanns på den tiden i Alexandria och målet var att det i Pergamon skulle bli större. Då slutade egypterna sälja papyrus för att förhindra detta. I pergamon börjde de då bereda kalvskinn så att det gick att skriva på det - pergament. En fördel var att det gick att sudda på detta, men det innebär också att mycken text gått förlorad. Alldeles nyligen har dock forskare kommit på en teknik att återskapa tidigare skrivet material.


Vid bergbanan fanns förstås lite souvenirbutiker med det vanliga utbudet. Så många vackra sjalar det finns!


Resan fortsatte sedan till Ayvalik där vi bodde i en liten badort alldels utanför staden på hotell Berk. Där fanns en trevlig foajé med öppen brasa. Badorter i december efter Turkiets västkust är inte så livaktiga, men det var fint att promenera efer havet.



Söndag 7 december
Dagsutflykt till Troja. På vårt första stopp tvättades bussen mycket noga. Lite bortkastat arbete skulle det visa sig.


Området kring Izmir lämpar sig synnerligen väl för olivodling. Skördearbetet pågick för fullt och vi mötte stora sällskap som skull ut och arbeta i olivlundarna. Det finns 145 olivarter i världen. 85 av dem växer runt Izmir och här finns det en stor genbank för alla 145 sorterna.


Sedan 1998 finns Troja upptaget på UNESCO:s lista över världskulturarv. Vi startade turen med att titta på de allra äldsta delarna av stadsmuren som gjorts stabil genom att blocken fick en tapp som stabiliserades i stenen under.


Dardanellerna ligger nu tre km längre ut eftersom floder fört med sig slam som sakta flyttat havslinjen utåt och Troja förlorade för länge sen sin status som hamnstad.


Troja är en mycket gammal stad, runt 4000 år, och det finns många olika byggmaterial representerade. Först användes lera med strån i för att få lite bättre isolering. När jordskalv förstörde delar av staden gjordes nya byggstenar. Lite längre fram kunde de göra tegel och dessa stenar återanvändes många gånger. Under tidens gång har flera olika lager byggts upp och arkeologerna jobbar sig ständigt neråt.


Lera med lufthål i. Den tyske arkeologen Schliemann hade på 1870-talet hört talas om att det kunde finnas en gammal stad här, men hur han än letade hittade han inga bevis för det. Dagen innan han skulle återvända till Tyskland träffade han dock en bonde som visade honom rätt och han kunde gräva fram det som kom att kallas Schliemanngraven. Han blev kvar länge.


Det trojanska kriget är ett mytologiskt krig där grekerna under nio år belägrade staden utan att kunna inta den. Till slut rådde Odysseus grekerna att bygga en stor ihålig häst, fylla den med soldater och ställa vid stadsporten. Trojanerna drog in hästen, soldaterna hoppade ur och Troja kunde sedan besegras av grekerna. Den häst vi fick se ritades 1944 av en turkisk konstnär.


Den var spännande att klättra upp i.


Vi fick avsluta besöket lite brådstörtat för att ett rejält åskväder drog in. Vår chaufför Ali fick sen tvätta bussen alldeles själv en gång till eftersom allt regn smutsade ner den. Ali berättade att han har fem års högskolestudier för att kunna jobba som chaufför. Han hade fyra körkort som han stolt visade upp. Vi fick också se hans krypin i bussen bredvid bagageutymmena med både luftkonditionering, TV coh annat. Under vår resa bodde han dock på samma hotell som vi förutom i Kusadasi. Då åkte han hem til sin fru och fyramånaders son.



Måndag 8 december
Vi började dagens tur i Selcuk där vi både fick beundra den enda pelare som finns kvar av Artemistemplet och besöka Isa Bey-moskén som fått sitt namn efter den som lät bygga den. Det är Anatoliens äldsta moské.


I början var kvinnor och män inte åtskilda i moskéerna så här finns ingen särskild kvinnodel. Senare blev Hagia Sofia modell för moskébyggen och där bad männen på bottenvåningen och kvinnor en trappa upp. Det blev då vägledande så att det alltid fanns två delar. Inbuktningen i väggen visar åt vilket håll Mecka ligger.


Isa Bey som staty.


Från moskén fortsatte vi till en mattfabrik i utkanten av Selcuk. Vi fick se flera kvinnor knyta mattor vilket de annars gör i sina hem. Staten tillhandahåller materialet till mattorna för att ge möjlighet till inkomst utan att alla flyttar till de stora städerna och sedan säljs mattorna i kooperativens butiker. Kvinnorna tjänar ungefär 3000 kronor per månad på sex timmars arbete per dag sex dagar i veckan.


Vi fick förstås också se hur silkestråden rullas upp från kokongerna. Lika spännande varje gång. Vi gjrode inga inköp denna gång eftersom vi numera ju har vår matthandlare i Istanbul. Och var skulle vi kunna klämma in en matta till?


Dags för hotellbyte igen. Vi flyttade nu till Richmond Ephesus Resort i Kusadasi. Mycket flott hotell, men en stor del av vägen ner från Ayvalik åkte vi i ett enormt åskväder och det fortsatte på kvällen. Det var kul att simma i hotellets inomhuspool med plasttak och lyssna på regnet, men det ovädret gav tydliga spår i hotellets fina trädgård. På kvällen besökte Ellinor också hotellets hamam och blev renskrubbad.


Fin strandpromenad hann vi också med.



Tisdag 9 december
Vi började med att besöka en juvelerarfabrik och fortsatte sen till en läderfabrik. Där fick vi en liten mannekänguppvisning som fem av våra medresenärer deltog i med den äran.


Dagens huvudattraktion var annars Ephesus som vi kom till sent på eftermiddan. Väldigt klokt av Erdal för vi var nästan ensamma där. Utgrävningarna fortsätter och kullarna omkring den utgrävda staden står på tur. Här fanns runt 250 000 invånare och staden måste ha varit mycket större än vad vi ser nu. Förutom utgrävningar har de också börjat bygga upp en del byggnader, både med ursprungligt material och med nyare för att visa hur det såg ut.


Skyltar till olika affärer.


Eftersom det inte var ovanligt med jordbävningar byggdes pelare i sektioner. Hål i både över- och undersida gjorde att det gick att stoppa i järnrör för att staga upp. Sen hällde de på flytande bly för att hålla dem på plats.


Celsusbiblioteket.


Historier kommer och går. Även vår guide trodde nog att detta var en vägvisare till ett glädjehus, men inte att fotens storlek var ett nålsöga som måste passeras på vägen dit. För liten fot skullde då ha inneburit att det inte blev något besök.


Teatern, som rymde 25 000 personer, håller nu på att rustas upp.


Hamngatan. I slutet av den låg den stora hamnen,



Onsdag 10 december
Morgonutsikt från balkongen på Sealight hotell där vi nu bor. Femstjärnigt och avgjort det flottaste på denna resa.


Utflykt till Sirence som är en liten by uppe i bergen ovanför Kusadasi och känd för sina odlingar av vin och oliver.


På väg upp till kyrkan ligger många små affärer.


Pierre fick en ny kompis här också. Eller två, Serge som säljer lampor, är nog också det.


Basaren.


Nyskördade oliver, men i mesta laget för att ta hem.


Branta backar nerför var det på hemvägen.


Lunchstopp på stor anläggning med sedvanligt buffébord. Gott.


Romantiken spirade.


Här fanns också ett järnvägsmuseum med gamla ånglok. Entrén var bara två euro, men tiden räckte inte till så vi kikade bara in lite vid utgången.


Vi fick hela eftermiddan fri och tog en promenad på hotellets område efter att ha plaskat runt i inomhuspoolen med 27 gradigt vatten.


Utsikt ner mot hotellets strand.


Poolen var vattenfylld, men man fick inte bada. Gjorde inte så mycket för vattnet var svinkallt.


Stranden. Här badade flera stycken och påstod att det var 20 grader i vattnet.


Dadelpalm vid entrén.


Det var knepigt att klara alla delar i utegymet.


Foajén med lite olika barer, affärer, friseringar och annat.



Torsdag 11 december
Avrersa från Izmir med FHY795 14:45, ankomst Arlanda 17:30. I väntan på avfärd åt vi lite lunch i VIP-loungen, Pierre gratis och Ellinor som betalande medföljare. Uppkoppling fanns också. En behaglig avslutning på en mycket trevlig och innehållsrik vecka.



Tillbaka till startsidan